Du äger...

Hon säger det, Mia Törnblom. Vi är helt överens//Gaston



What? Vem äger sa du?//Skruttan



Goa Ia har tagit kort med en lånad systemkamera (tack Nilla). Vilka superläckra bilder. Här är två av dom... Jag vill ha!!!


Varför gå i lera och sörja när man kan vara ute på hal is och ha det glatt?

Det kan man ju undra... Ibland känns det bara lite svårare att klafsa upp från den där leran. Hur som helst, vi har inte gjort så mycket flanen och jag. Inget tränat, faktiskt inte ens ett litet sitt/stå/ligg. Vi traskade däremot omkring i ett närliggande samhälle häromkvällen och jösses, han hade och göra grabben med att pinka in stället. Många stolpar senare så var han rätt trött faktiskt. Vi bor ju lite på vischan och i vår skog går det inte överdrivet med folk och andra hundar så det är ett smidigt sätt att trötta ut flanehjärnan genom att gå i stadsmiljö...

Tack alla ni som orkar med mig och mina funderingar hit och dit. Tack även för alla goa pep-talk (mail) jag fått. I need it. Jag vill bara klargöra en sak - Gaston är lyckligt ovetande om vad som försiggår i min hjärna. Han tycker själv att han är lika världsbäst som alltid. Hans lätt partiska matte är beredd att hålla med honom. Han är helt enkelt bara samma goa hund som alltid. Äh, ni som känner mig vet ju, never give up!

See you!

Spår i regn och rusk

Brr, har inte tinat än. Jäkla skitväder som i och för sig stämmer in på mitt för tillfället usla humör. Önskar jag kunde vara som Gaston, go gla´, hos honom vilar det inga ledsamheter. Han gav sig ut i spåret med samma käcka stil som vanligt. Spåret gick bra, det låg lite väl länge men med facit i hand så gjorde det inget. Knuffas låg ännu längre och hon hade bekymmer emellanåt men fixade det till slut. Anngreth och Smog grejade med sitt spår själva - det hade gått så där. Tobias Malva skötte sig bra.

Varför spåren fick ligga så länge berodde på att vi bestämt oss för att greja lite extra med uppletandet under vinteruppehållet. Att greja betyder - svåra rutor. Det lyckades vi med idag. Vi la´rutan på öppen mark med högt gräs plus en liten del av rutan i skogen. De fick slita för brödfödan idag, hundarna. De jobbade på fint och alla fyra fick godkänt. Tror till och med flanen blev lite trött i kontoret faktiskt. Efter uppletandet var vi ju tvungna att fika goda fikat som Martin tagit med (han är en pärla, det var egentligen jag som skulle bjudit på uppflyttningsfika men det hade jag glömt för jag kommer bara ihåg misslyckade fredagen...). Blev jätteglad för mina goa spårkompisar hade köpt en flaska rosévin till mig och en ny kul kong till Gasse. Vi så glada att vi har er. Spårvännerna har aldrig varit på något jaktprov i hela sitt liv men de tröstar ändå. Nu var det väl inte en tröstpresent jag fick utan en uppflyttningspresent, men ändå det blev ju lite både ock. Kram på er!

Nu ska jag uppbringa kraft att gå en sväng till med Gaston innan det blir kolsvart vilket det nästan är i höstregnet. Ska iväg på "inför-fotbollsgala-träff" och planera vidare.

Det har varit fina höstdagar även om man inte kan tro det en dag som denna.  Här sitter han flanen i väntan på jaktträning i Svinhaga. Suck, nu kom jag och tänka på i fredags igen. Näe jag vet, man ska inte gräva ner sig men jag är faktiskt deppig över provet och det sitter i än. Så är det bara.



Ha det gott alla där ute i höstmörkret.

Från en som deppar i soffan

På väg ut med trötta, tunga ben så fick jag dagens ROLIGASTE mess. Cissi och Lipton har tagit sin andra etta och tillhör nu eliten i jakten. Hipp hurra! You make my day! Genast känns det lite lättare i kropp och själ. Är så himla glad för denna goa, fina tjej som med sin lika fina labbe-slabbe går från klarhet till klarhet. Vilket team ni är!

Gastons första möte med Vera

Lilla söta Vera har kommit in i Gastons liv. Min vän har köpt en liten söt flattetjej från Almanza. Jag bara dog så söt och Gaston var så himla mysig med lilla blyga Vera. Han nosade så försiktigt så jag trodde inte min flane kunde vara så försiktig. Vi är kära, både jag och Gaston.

Liten möter stor


Åh, tänk om jag kunde fått ihop mitt liv då hade vi haft en liten Gunde här i vår, säkert minst lika söt...

Glad ändå att vi får ha en sån här liten sötnos i vår närhet. Ljuvligt söt!

Angående igår - jag deppar fortfarande men har åtminstone näsan över ytan.

Är förresten superglad för att idag har både Lotta och Andreas fixat det praktiska. Elsa är jaktchampion (åh, vilken känsla det måste vara) och imorgon tror jag att Lotta kan säga detsamma om sin Puma. Vi håller tummarna för många imorgon som ska iväg på jakt- och lydnadsprov. Heja er! Hör av er så jag kan släppa greppet allt eftersom.

Nu lördagkväll!

Hadelatten da da - umpapa, får man inte göra - inte bra...

Jag är grymt ledsen, Gaston har på dagens jaktprov tagit onödigt hårt i and och duva... Suck. Gaston var jättetaggad, gäspade hysteriskt, hade stressmjäll och gick fanimej det sämsta fot han någonsin gått. Han (eller vi rättare sagt) klarar inte provsituationen punkt slut.
Vi fick trots detta med oss ganska många bra positiva saker. En helskön domare, Willy Gustavsson som antingen om han bara är en supersnäll människa eller så menade han vad han sa. Han menade på att Gaston är inte färdig... Har vi hört den innan eller? Tänkte i min enfald att det har gått x antal månader sedan Växjöprovet och därmed också x antal träningar, poängjakter m m och likt förb... så fixar han inte detta.

Orkar ni så kommer här protokollet:

Samarbetsvilja - Måste skolas mera

Jag kan säga så här, på vattendirigeringen som var skitsvår (näe, det är faktiskt inte bara jag som tycker det, det sa alla). Gaston fick hem fågeln men inte tusan var det för att han lyssnade på mina signaler och lydde mina tecken. Det här fixar jag själv sa han och det gjorde han med...

Sökarbete - God viltfinnare fram tills provet avbryts.

Ja, det var när han tog onödigt hårt i anden. Gaston mötte den andre hanen som var på väg ut i söket och då hände det nåt i hans mun, så jäkla ledsamt.

Fart - Anpassad, bra.

Uthållighet - I god fysisk kondition

Det är ju en tröst i eländet.

Näsa- Förstår att använda den.

Dirigerbarhet - Löser uppg på land effektivt men är mkt vidlyft vid vtndir.

Ja just det, se samarbetsvilja...

Markeringsförmåga - Distinkta mark på land och vtn.

Kul!

Skottreaktion - Normal, uppmärksam.

Stadga - tyst och lugnt i passivitet samt i skott och kast.

Lyckats med nåt i alla fall...

Apporteringslust - Spontan på samtl vilt.

Apportgrepp - Tar onödigt hårt i duva och and vid fältarb. Avlämn korrekt.

No comments

Simteknik - Riktigt simsätt

Ja kära nån, simma och simma det var någon form av gyttjebotten som Gaston nådde ner till och han simmade inte många tag kan jag säga, mest försökte han sega sig fram. Rätt söt var han när han trampade på.

Vattenarbete - Arb gärna i vtn.

Jag vet, kul om vi vill samma sak bara.

Spårningsförmåga - prövas ej.

Märkligt va?

Hundtolerans - Acceptabelt tolerant.

Svansen åkte upp en aning när han mötte den andre hanen på söket när Gaston var på väg in med sin and och den andre på väg ut.

Sammanfattande kritik - En arb villig hund som för dagen ej är helt färdig i sin skolning. Brister idag i sin vilthantering.

Thats it!

Dagens enda bild, från vattendirigeringen. Ser ju vackert ut men det var dyig lera till höger och vassen som drog med landdirigeringskaninen till vänster. En av tolv hundar gjorde denna dirigering rätt ok. Resten av oss fick blåsa och dirigera hej vilt.



En jäkla skitdag på ett sätt men på ett annat sätt en bra dag. Jag har träffat massor av trevliga människor. Jag fick glädjas med Thomas som på ett strålande sätt tog ett första pris (han är ju som många av er vet aldrig riktigt nöjd, men vi som tittade på tyckte det såg skitbra ut). Det var en trevlig kvinna vid namn Charlotte (labbe) som fick första pris också. Resten var två:or och tre:or utan en då som fick en stor FET nolla, guess who?

En sak till innan jag lägger ner för dagen, TACK alla ni som höll tummarna i onödan och framförallt tack för alla fina mess, mail och telefonsamtal som värmer mitt i bedrövelsen. Vi bryter ihop och går vidare, som alltid.

Första spontana var att ALDRIG MER!!! Jag utsätter mig ALDRIG mer för detta. Nu många timmar senare börjar den där jäkeln i mig att klura, det var väl själve f-n, klart det måste gå. Jaktprov känns låååååååångt borta men flattemästerskapet nästa år blir det. Årets höjdare, får jag en repris på årets så är saken biff. Vi åker!

Kram från mig och BRUKShunden Gaston

Inget bra planerat det här...

Fick svininfluensevaccination idag. Sen sög jag in information från alla håll och kanter från folk som blivit sjuka som tusan. Det var ju det jag inte skulle bli tänkte jag. Jag tog sprutan pga att jag jobbar med många äldre och jag vill INTE vara den som smittar ner dom. Jag tänkte inte riktigt på att jag ska upp imorgonbitti och iväg på jaktprov. En riktigt bra ursäkt om jag faller ihop i en hög - nu vet alla varför. Bra va, garderat upp mig i förväg. Jag är listig jag.

Näe, ärligt talat jag känner pyttelite i armen där jag blev stucken men man vet aldrig. Jag är inte riktigt klok men jag tycker faktiskt det ska bli kul imorgon. Jag är nervös, en liten konstig egenskap jag blivit begåvad med. Jag hoppas dock när jag går ut i par nr 4 att det värsta har lagt sig.

Jag är himla glad för alla goa inlägg, mess och mail där ni hejar på för det vilda. Kära nån, med alla dessa hållna tummar så finns det hopp om livet efter detta jaktprov.

Glad att ni finns där ute...

Kram på er alla

Jag gillar verkligen hösten!

Lugn och fin är jag. Går lugna fina promenader och tittar på  naturen. Njuter av alla fina färger och över mina goa hundar som bara är. Tänk vilken härlig vecka... - det kunde varit. 
Men icke här rusar vi runt i tillvaron, måste hinna träna innan det blir mörkt. Måndag och tisdag har gått i ett jehu, rusat runt och upp till gölen ena dagen och till ett annat bra ställe den andra. Dubbelmarkeringar, närsök, linjetag träna, träna, träna. Idag slog vi till med ett släpspår och test med vilt på markeringarna. Nu får det blir vad det blir på fredag. Kan bli snöstorm också, så det blir inställt.

Men fint är det vid gölen...


Lilla jag är hemma en sväng


Låt mig bli lugn och sansad till fredag. Så att jag likt en primadonna seglar in och glider runt på provet och gör ALLTING rätt. Gulp, hur gör man då? Jag kommer säkert inte ens hitta dit.

Hej på er från negativa klubbens ordförande

Ny hysteri

Tur man har de vänner man har... Susanne och Maggan ställde upp med kort varsel på en träningsstund med jakt idag. Flanen var inte riktigt i toppform. Vet inte, huvudet kanske var fullt av sitt, stå, ligg eller nåt annat lika onödigt.
Jag kan säga så här, det tog sig under träningens gång. Jag vet också vad jag ska lägga krut på i veckan... Det var ju skönt för det är ju inte NÅT annat inplanerat typ styrelsemöte/föräldramöte och nåt mer tror jag det var.

Vi var inte vid vatten så det vågar jag inte ens tänka på vad som kan hända där, eller inte hända.

Jag har dock lovat mina vänner att vara lugn, sansad och stötta min flane genom provet. What? Är inte jag ALLTID cool och stabil? Inte? Konstigt att inte min självbild stämmer med er? Fattar jag inte.

Gaston den filuren han kämpar på med sin matte. Han har liksom inget val. Stackars kille, ibland tvingar jag honom att titta på Animal planet och djurpolisen för att han ska inse att det finns dom som har det värre. Mycket värre. Vet inte riktigt hur han uppskattar mina tappra försök att framhäva att just han har det bra. Han brukar mest sucka, hämta en kudde och somna. Hm.

Tack alla ni som grattat mig och min Gaston för vår insats i lydnadsvärlden igår. Jag blir faktiskt lite sugen på att köra lite till. Men kära nån, skrev JAG verkligen det. Jag har en flatte och han är hane och jag vet EXAKT hur smidigt det är att träna in "konan" i lydnadslydnaden och sedan ska flatteflanen INTE bryr sig om konorna som står uppställda i framåtsändandet. De brukar alltid markera med konor för att veta var gränsen går så att inte hunden kutar iväg för långt.
Gissa om Gaston kommer gå igenom gruppen, få syn på konorna och plötsligt få för sig att "oj, då nu skulle vi visst träna springa fort till konan". Jag kan se detta framför mig. Så det där med elitlydnad får jag nog fundera vidare på. Förresten så måste min hjärna bara engagera sig i markering, dirigering,  närsök, sök och släpspår resten av veckan som är väldigt kort. Gulp. 

Phu, nu tar jag kväller.







Tur som en tok - trots nolla på hoppet grejade vi 256 poäng!!!

När jag gick upp i morse funderade jag mycket allvarligt på vilka beslut man tar i sitt liv. Jag var skitnervös. Varför? Jag fattar inte det, vad hade hände hänt om det inte hade gått? Inte ett skit. Jag vill att det ska vara lite pirr i magen för då taggar jag till men jag var mer än pirrig kan jag säga.

Vi kom dit lite innan samlingen kl 09.00. Då var sista hunden i eliten inne och vi skulle köra direkt efter dom. Vi var hela två stycken i trean?!? Det var vi och en golden. Vi drog nummer två.

Gaston var cool.

Sitt i grupp - 10
Plats - 10
Fritt följ - 8,5 Gaston var på hugget, satt snett och nafsade! i språngmarschen. Hm, det var något nytt.
Sättande - 10
Inkalln med ställ och lägg - 8,5 - långt ställande. Herre gud, jag hinner ju inte säga hit förrän Gaston är vid konan och man ska säga stanna. Tacka vet jag rejäla 75 meter med någon som kommendera - där hinner fröken Jonsson med i svängarna. Sen kan jag väl tycka att han kunde tagit i lite när han ställde sig...
Sändande m lägg o inkalln - 7,5. Gaston galopperade iväg och upptäckte en spännande hög med sågspån. Jag väntande och till slut drog han sig längre ut, jag sa "Gaston" vips vände han och började galopperade tillbaka, stanna sa jag och sedan kommenderade jag "ut". Han hamnade fint i rutan, la sig på ligg och kom på inkallning. Jag är mycket glad över jaktträningens dirigeringsträning.
Apport o hopp över hinder - 0. Oj, glömde hoppa på vägen UT! men hoppade fint på hemväg.
Apport m metall - 10.
Vittring - 7. Susade ut, nosade, lyfte, släppte, nosade över de andra igen, lyfte rätt, omtag (eller tugg?) och kom sedan in med den. Jag blev glad!
Fjärr - 10. Herre gud, jag trodde jag dog. Gaston som när han gjort det som bäst flyttat fram en halv hundlängd låg som fastnitad vid samma linje när jag kom tillbaka. Idag lade han sig plötsligt på ena skinkan, vilket han aldrig gör annars. Fattar ni? Jag trodde inte jag skulle få upp honom på sitt men det var inga problem. Han rörde sig inte framåt en millimeter. Det var helt sjukt! Hurra!

Vi behövde 255 och fick 256. Nu har vi haft flyt två gånger vad det gälelr att få poäng åt rätt håll, så vi har nog förverkat den turen för alltid. Tänker på när vi blev uppflyttade från högre till elit i brukset - det hängde på 6,5 poäng den gången och idag 1 pluttpoäng. Tji hu!

Goa, fina Anneli och Cia var med. Men Cia var inte alls på hugget idag. Grejade med lite annat och tyckte väl mest att det var onödigt att Anneli la sig i. Dumma Cia! I torsdags var hon så himla duktig när vi tränade. Jag känner så med Anneli som kämpar på med sin kelpie-tant (10 år...). Det var andra JBK-ekipage på plats. Stort grattis till Jens som tog första pris i eliten, det var Janne med sin kelpie och Maria med sin softie som tog första pris i tvåan. Sen var duktiga Elinor med sin bc med och vann tvåan på 190 poäng, upps. Tror inte jag har glömt någon. När ettan körde igång höll jag på att frysa ihjäl så jag tog raggaråket och åkte hem.

Igår kväll ringde det och vi har kommit med på det särskilda i Småland. Jösses, jag vet knappt vad jag sa i telefonen. Jag var så inne i dagens lydnadstävling så jag kunde inte ta in vad hon sa. Vi har legat i som små illrar med lydnadsträningen och inte tränat jakt sen jag vet inte när. Sista grejen vi gjorde var 19 september - poängjakten. Jaha, frågan är om det är juste att åka ändå eller om jag ska låta bli. Samtidigt känner jag att det kanske är någon mening att vi kommit med eftersom vi inte kommit med på hela hösten. Usch, vilket delikat problem jag fick. Hur som helst, imorgon blir det jaktträning på eftermiddagen. Här måste kollas av hur vi ligger till. Kanske varit bra att saker och ting fått sjunka in i flanens hjärna eller så har det flugit bort. Återkommer om detta! Nu ska jag se vad han gör - ELITHUNDEN!

Tack alla ni som är glada ihop med mig. Ett gigantiskt tack till mina träningsvänner som ställer upp och står ut med mig och mina tokiga idéer som att tävla lydnad när jag hela tiden hävdat att jag inte ska det...

Kolla vad jag hittade i köket... Lite trött är han allt. Puddinghunden!



Nu blir det en kopp te, en bok och soffan en stund.

Hej svejs från en glad en

Genrep inför helgen

Kan desperation och panik höras i ett mess? Jag tror det. För ikväll kom Anngreth, Martin och Anneli till undsättning. Sista panikträningen inför lördagens bravader. Vi började med sitt i grupp - gick kanon, platsen - gick kanon. Sen fick jag börja. Troligen för att de såg hur det lös i ögonen av vild panik.

Gaston gick ett fritt följ för typ 7-7,5 poäng. Håller positionen kanon men vid sättande i halterna hamnar han lite här och där. Flyttar runt lite hittan och dittan, han brukar faktiskt ha ett hyfsat fritt följ. Hur som helst han var go och gla´kexchokla´ men allt gick lite snabbt om man säger så.

Vi gjorde en rak inkallning med ett RAKT sättande. Se där ja. Sen var det nästan så jag höll på att sprängas, skulle han fixa rutan? JA!!!!! Hurra, jag vrålade som en besatt, han bara gjorde den. Tji hu. Hur det än blir på lördag så in i rutan tror jag faktiskt jag kan få honom, kanske inte som ikväll - raka spåret pang rätt in men kanske... Sen var det nästa äckelgrej - vittringen. Han fixade den också. Herre gud, vad har hänt. Han satt vid sidan och ryckte, ville iväg. Oh my god, tänkte jag han kommer bara klippa en  tjo flöjt men nä, han nosade minsann över alla pinnarna och gick tillbaka till den rätta och kom in "hyfsat" snyggt med den. Bara lite omtag, ingen flismaskin i alla fall. Plötsligt kände jag att det kan tamme tusan gå på lördag.

Sista grejen var fjärren - hör här, han flyttade BARA fram en HALV hundlängd. Det är rekord! Nu så måste ni hålla tummarna för oss, det kan hjälpa.

Hon hetsar lite tycker jag. Phu säger jag bara. Ni behöver bara läsa om det, jag lever i det//Gaston


Här står två av tre hjältar denna kväll (Anneli fastnade inte i mobilen???). Stor kram till er!


På lördag kör vi så det ryker Anneli, eller hur?

Imorgon ska vi inte göra något speciellt, inte Gaston i alla fall. Jag ska väl städa antar jag.

Tjingeling från Tingeling och hennes Gaston


Jäkla snö!

Här hade jag vilda planer att åka till snäll-Lotta i Mullsjö och få en upplagd träningstävling. Vad händer, vaknar i ett jädrans snöoväder. Helt sjukt, jag har åkt samma väg till jobbet i typ tre år snart och det har ALDRIG varit så in i helsicke halt som idag. Hjärtat hamrade när jag väl var på jobbet, kraftigt försenad så jag trodde det skulle hoppa ur. Skitäckligt, snorhalt, jättehemskt. Jag parerade sladdar som en stuntman, jag som inte kan sånt. Phu, när jag väl var på jobbet fick jag maila Lotta och ställa in hela Mullsjögrejen. Fegis-Ing-Marie vågade inte chansa med mer snö. Det är alltid mer snö i Mullsjö känns det som. Synd var det i alla fall.

Igår var Helene och jag klubbvärdar på klubben. Vi hade ingen större framgång. Det var inte många som dök upp på den träningen inte. Några tappra själar men ingen som ville ha vår hjälp så till slut tränade vi våra egna. Det gick rätt bra med rutan, fria följet, sitt i grupp och platsen. Det gick si så där med fjärr, vittring och resten kan man säja. Vittringen gick rätt ok men säker känns den inte.

Vi har tränat lite i trädgården efter jobbet idag och rutan - gick fint men vittringen... Ja kära nån, kan bli rätt pinne, kan bli fel. Han nosar så fint och väljer. Ibland rätt och ibland inte. Får vi poäng på den så är jag meganöjd.

Visst är han fin, går och hämtar en kudde och går och lägger sig.


Nu ska jag skriva ett protokoll som är sedan styrelsemötet 090923... Varför gör jag så, det är ju så mycket bättre att skriva det direkt men det är ju så mycket lättare att göra allt annat. Konstigt.

Tack för alla goa mess, samtal, mail och kommentarer om mitt ångestbeslut. Jag VET att det är rätt men jag är ledsen i alla fall.



Ett jobbigt beslut

Jag har efter MYCKET STOR vånda bestämt mig för att det blir ingen valp i vår. Det går helt enkelt inte. Jag får inte ihop det så jag kan ge valpen det som jag tycker att den ska ha när den kommer och sin första tid hos oss.

Visst kan man tycka att jag borde vetat det redan innan jag skrev upp mig som intresserad men jag lovar, när mitt hjärta fick syn på att denna kombination skulle göras så fanns inga problem som inte gick att övervinnas.

Nu har min hjärna fått arbeta för högtryck under ett par veckors tid och hur jag än vänder mig så får jag inte ihop det. Alla dessa runt-omkring-grejer som måste fungera hänger på en skör tråd och den största anledningen är just hundpassningen, att ta med en hund till jobbet i nödfall funkar men två... Att be sina vänner rycka in och ta en går an men två. Anders föräldrar som ALLTID hjälper oss är, av olika omständligheter, inte något alternativ som läget ser ut just nu att be ta två flattar plus lilla Sanny.  Så himla ledsamt men så är det. Det var inget kul alls att behöva ringa till Carina och säga detta. Usch, jobbigt. Snacka om att man har I-landsproblem...
Viss vuxenpoäng för att jag trots allt låter hjärnan ta över beslutet fast mitt hjärta verkligen vill något annat hur mycket som helst.

Hej på er från en ledsen en som trots allt vet att det är rätt beslut.




Kan man flytta en lydnadstävling?

Jag kom hem sent idag. Har ett projekt på gång på jobbet med en vårdhund och det är så himla kul så det är inte klokt. Vi har en dement dam som inte sagt mer än ja och nej det senaste året kanske. När vårdhunden nu varit hos henne ett par gånger så säger hon ibland tre-ordsmeningar. Svarade en vårdpersonal en kväll med "god natt då".  Ni skulle se henne när hunden kommer, hon lyser upp och sen tar hon sina händer och kupar över hans huvud och smeker så försiktigt. Jag blir helt rörd. Riktigt roligt!

Nu till min lilla lydnadsbubbla. Igår kändes den ju väldigt jobbig men idag mina vänner tog jag min hund direkt när han kom efter långpromenaden i skogen. Han var aphungrig och ville in och äta - alltså snacka om att ha en motiverad hund. Risken med en hungrig Gaston är att det går fort (snabbare än vanligt alltså) och då blir det väldigt ofta också fel MEN idag slog han till.

Han gjorde en kalasfin hopp/apport (gårdagen totalt bortglömd,  hoppas för alltid).
Han gjorde två rutor på olika ställen - HURRA! Alltså, bara springa in i rutan, jag har inte satt ihop hela momentet än, men här är vi glada för allt.
Vittringspinnen - ut, nosade, plockade rätt - JIPPI sen var det en usel ingång med diverse otäcka betygsnedragande beteende. Fick separatträna ingången ett par gånger. Men hungrig Gaston fattade galoppen rätt fort, åtminstone för detta träningstillfälle.

Sen fick han mat...

Några fjärrskiften har vi kört efter maten, då vill jag ju plötsligt ha en seeeeeeg hund och jag anstränger mig så jag nästan får spänningshuvudvärk för att jag ska vara lika seeeeeeg. Det går så där men jag jobbar på det.

Därför undrar jag om man kan ta hela lydnastävlingen hem till vår trädgård, här funkar ju det mesta. I alla fall när vi är utan publik. Märkligt sammanträffande - eller?

Myran har grejat lite med min lay-out. Jag erkänner villigt, jag kan INTE sånt. Jag älskar bilden med Gastons nos, den tog Myran med min nya mobil. Man kan göra många saker med den, synd att inte jag fattar det bara.

Ha en go kväll, jag ska kolla plastkirurgi på tv4 plus. Verkade intressant tycker jag.

Hej hopp!

Hjälp - varför anmälde jag mig?

Jag är för snabb punkt slut. Efter en låååång kväll på klubben förklarar vännen Helene att nu jäklar Ing-Marie Jonsson får du coola ner dig. Du har en hund som studsar som en gummiboll och så hetsar du på med sitt, stå, ligg. Du ska säga siiiiiiiiiiiiitt, ståååååååååå, liiiiiiiiiiiggg. Fattar ni? Långa sega kommando. Det är precis som i fria följet - smack så vänder jag och Gaston med sin långa kropp hinner inte med eller i krypet där jag ångar iväg som en idiot med en flane som tappert försöker hänga med. Jag blir galen, kan man göra om sig? Kan man lära gammal tant sitta? Shit, jag undrar jag...

Rutan - gick rätt ok jämfört med vittring och fjärr. Vittringen var, ja herre gud, det blev konstigt alltihop. Jag måste göra om och göra rätt.
Jag längtar till imorgonkväll för då ska jag tvinga Anders sätta upp en megalampa i trädgården för här ska tränas.
Inte nog med det för tror ni inte jag lyckades sabba hopp apport med. Hur f-n det nu gick till? Jag sulade iväg apporten och då bestämmer väl sig Gaston för att skita i hindret och galopperar glatt iväg efter apporten vilket resulterar i att jag vrålar nej vilket i sin tur resulterar i att Gaston inte vill hoppa alls. Har du sagt nej så har du. Man får inte säga nej, förlåt Mona, ska aldrig mer häda på lydnadsplanen (jag har fingrarna i kors bara så ni vet, jag känner nog mig själv så jag vet att rätt som det är slinker det ur mig igen, det är ett magiskt ord det där).

Alltså kvällen kan sammanfattas med - hjälp, varför anmälde jag mig?

Nu ska jag gå och mentalträna en stund - jag är en lugn och cool människa, jag gör allting lååååååångsamt och försiktigt. Jag säger bara positiva, glada, käcka saker till min hund under lydnadsträningen.

Låter som en fantasimänniska, men dom finns men inte här i Lekarebo...

Natti  natti

Phu, ordningen återställd för en dag i alla fall

Idag blev det spår och uppletande. Härligt rejäla grejer jämfört med pillet med fjärren. Jag fattar inte riktigt hurdan jag är. för jag tycker faktiskt lydnaden är rolig. När man får till det är det en himla go känsla. Tänker på när framåtsändandet fungerar,  man vet hur mycket tid man har lagt ner på det. Det är häftigt. Jag hoppas av hela mitt inre att jag kommer få känna den känslan en dag när vi får till fjärren. Vi är liksom inte där - på länge känns det som.

Spåren i Viredaskogen gick alldeles fantastiskt bra. Jäpp, alla tre doggarna Gaston, Knuffa och Mogg skötte sig strålande. Vi har förresten döpt om Moggen till SMogen, tyckte vi var kul... Jag vet, vi är oerhört lättroade...

Uppletandet - gick kanon förutom en liten detalj, som om vi ska vara ärliga, har visat sig lite smått redan innan idag. Tugg på mjuka saker. Usch och fy. Måste åtgärdas. Ungefär lika kul som att jag nu ska få Gaston att fatta att spårpinnar är en grej och vittringspinnar en annan. Man kan inte hugga i vittringspinnarna på samma sätt som på spårpinnarna. Kan man visst tycker Gaston. Inga problem alls, förutom poängmässigt.

Nu ska jag nog gå ner till köket och ta en liten dust med fjärren igen. Nöta, nöta, nöta.

Förresten en kul grej hände idag i spårskogen. Jag fick mess där det stod "Eliten here we come". Jag fick en ny mobil i fredags och alla telefonnummer kom inte med när jag flyttade över sim-kortet. Kul... Vem hade nått eliten? Någon av mina jakt-, bruks- eller lydnadsvänner? Jippi, jag fick ju vackert skriva grattis och fråga vem det var som jag skulle krama om när vi träffades. Det var Fia med Siri som fixat uppflyttning i lydnaden till eliten. Skitkul! Grattis säger vi. Hoppas det smittar .

Jag skiter i köksbesöket och gå vidare mot soffan.

Hej svejs!

Här kommer ett tillägg till ovanstående inlägg. Jag struntade både i köket OCH soffan. Blev plötsligt präktighetsminister och gick ut en sväng med Gaston. Vi gick i uppehåll, hamnade i någon form av mini-Gudrun och nu en timme senare är vi hemma - GENOMBLÖTA! Man kan säga att jag gjorde ett gigantiskt felval...


Ett år äldre och erfarnare... Typ, klok gumma numera

Födelsedagen avklarad. Tack för alla goa grattis! Känns som en tröst i eländet när år läggs till år. Äh, skojar bara, har faktiskt ingen hysterisk ångest över min ålder - än... men det närmar sig.

Vi tränar på. Man kan säga så här. Isolerade delar i moment - helt ok! Delvis sammansatt moment - rätt ok. Helt sammansatt moment - finns inte. Detta gäller den förb... fjärren.














Var vi än går och var vi än är sitt/stå/ligg


Jag vill ju bara...//Gaston


Nu ska jag ner och smaska i mig lite ostbricka tror jag.

Ha det gott!


Vi tragglar på

Rutan, vittring, fjärr och metallapportering fick det bli idag. Vi kämpar på, mest Gaston med själva kroppshanteringen och jag med mitt tålamod. Bara att inse faktum, Gaston har inte fyllt i tävlingsanmälan det var visst jag själv. Att han käckt skuttar fram från stå till sitt eller från stå till ligg är liksom mitt bekymmer inte hans. Han tycker han är skitduktig hela tiden. Ja du, sa Mona i måndags, det där brukar man nog räkna med ta typ ett år att få till. ETT ÅR!!! För helsicke jag ska tävla om ett par veckor, det kan inte ta ETT ÅR. Hon bara flinade... Nja, vi får väl se vem som får rätt. Hoppas det är jag.

Ikväll har vi varit och tittat på nybyggda Ribbaskolan i Gränna. Myran får nu gå resten av sitt sista år där. Jättefin skola, hoppas den få förbli så länge.

Nu är jag trött. Godnatt!

Stå sitt, stå sitt, stå sitt, stå ligg, stå ligg, stå ligg. Jag kommer bli som värsta Susanne Lanefeldt innan detta är klart. Och kom igen, le se glad ut och stå sitt, stå sitt och stå sitt. En gång till stå sitt, stå sitt och kniiiiiip igen käften Ing-Marie Jonsson och le.

RSS 2.0