GASTON OCH GUNDE

Jag är ju inte direkt någon muntergök när det gäller mina grabbar och träning ihop med höglöpande tikar. Jag utgår ifrån att det ska gå åt helsicke och så gjorde det INTE det! Fantastiskt glad är jag. Min goe, fine Gunde skötte sig så jäkla bra.

Vi har tränat på sidoförflyttningar med hjälp av planka, fria följet där Gunde minsann gick jättebra och inte plogade han inte. Hm, ibland blir man ju glad för att det funkar men samtidigt vill man ju ha proffshjälpen liksom. Fattar du? Hur som helst Gunde började tjuvträna på fjärren (trots att den inte finns i bruksen, undrar om jag har någon tanke där kanske?), vi tränade på apporteringen och låg plats bredvid höglöpande Poppy. Nu stod jag jättenära men ändå, grabben hade fokus på mig. Ni kan inte fatta denna lycka som spred sig i mitt inre.

Underbare, charmige, fine Gunde. Han har verkligen skött sig strålande i löplukten. Trodde jag aldrig. Det var faktiskt en tik till som löpte så det var inte bara höglöpslukt som snodde runt på klubben.

Vi har varit sju som tränat och jädrar vad man får med sig mycket på en sån helg. Vi har ju alla våra förbättringsområden om man säger så. Jag har skrivit som tusan men sen ska man ju tyda vad man kluddrat ner också. Det får bli nästa projekt i min lugna vardag. Mona Kjernholm är en för jäkla duktig instruktör. Hon engagerar sig i alla och har så himla många bra tips och idéer. Fatta att hon dessutom fixar att ligga på en sån hög nivå med sina egna hundar som hon gör. Hon är tamme tusan magisk. Så är det!

Gaston har varit hemma och förhoppningsvis haft en bra helg. Imorgon blir det lydnadsträning och på tisdag spår. Här ska tränas.

Jag är så jäkla motiverad så här gäller det att smida medan järnet är varmt!

Tjingeling!

De får helt enkelt vara hemma med en husse som opererat en stortå och inte kan ha några skor på den foten vilket innebär inga promenader. Fantastiska svärmor kom som en räddande ängel så grabbarna åtminstone fick gå en sväng mitt på dagen. Tadam, så dök jag upp som gumman i lådan. Redan här såg jag pluspoängen hagla, någon som inte direkt skrek - AKTA  min fot!!!

Vi drog iväg på en rejäl promenad som tog oss två timmar. Under denna promenad framstod jag som ett praktexemplar av hundägare. Åtminstone om man jämför med dom skitstövlarna till hundägare som jag såg i ett av alla "Mannen som kan prata med hundar"program som jag såg under mina sjukdagar. På fullt allvar säger en hundägare, han och hans partner hade typ tre Chiuaua liknande småsaker till hundar, att hans hundar fick gå ut på promenad typ EN GÅNG I MÅNADEN!!! Varför, undrar jag i mitt stilla sinne köper man hund då? VARFÖR håller man sig inte till mjukisdjuren i vilken satans leksaksaffär som helst??? Gud, jag blir alldeles upprörd. Det ska jag komma ihåg att trycka ner i skallen på vissa flattar när de flanar runt och tycker synd om sig själva.

Nå, tillbaka till promenaden - vi tränade inkallning, omväxlande fick en sitta kvar och den andra springa. Ruskigt svårt för en viss herre att fatta. Varför i herrans namn ska HAN sitta kvar när jag ropar??? Sen tränade vi apport, uppletande och en kul markeringsövning med dummies. NEJ, jag tränar inte jakt med Gunde men den är ruskigt bra den där övningen för att få raka utskick i uppletanderutan. Dessutom får jag ytterligare en möjlighet att träna sitt kvar med en GRYMT svår störning för en viss herre som fortfarande har svårt att fatta att inte hela världen cirklar kring honom. Att sitta kvar när dummies flyger och far går rätt bra men när han ska sitta kvar och det är Gastons tur att sticka iväg, my god. Då rycker det i Gundekroppen, oj, oj, oj men han sitter kvar även om rumpan är ruskigt lätt.

Underbart självupptagna tonåringar är. Ibland de driva en till komplett vansinne. Hur som helst jag fick ihop en del pluspoäng idag i alla fall. Få se om jag ska nalla på dom imorgon eller skaffa fler till pluskontot. Lär ju behöva dom i helgen när Gunde och jag ska gå på kurs med goa Mona Kjernholm. Grejen är att även Helene och Poppy ska vara med och det är ju kul MEN Poppy kommer troligen vara i höglöp och det känns verkligen inte vad min galne tonåring behöver just nu.
Kom nu inte med nåt tjusigt att det ska de väl klara av bla, bla, bla. Det är möjligt de ska klara det MEN inte när man är i värsta tonårskrisen och alla hormorner fladdrar omkring, ja ärligt talat fladdrar hela Gunde omkring och skulle behöva landa snyggt och prydligt i sin päls. Lite svårt med inlärning av vissa grejer när man ska konkurrera med en läcker brud. I värsta fall byts Gunde ut till Gaston på söndagen. Jag vill ju få ut lite av mina surt betalade kurspengar. Har sett fram mot den här helgen länge så jag tror det kommer bli bra, den SKA bli bra så är det bara.

Nu ska jag vara lite social med han med tån. Usch, det gör säkert svinont. Nu tycker jag lite synd om honom en stund.

Hej svejs!

Jäpp, inte alltid man blir totalt däckad av en sketen förkylning men shit, igår låg jag hela dagen som en säck potatis i soffan. Helt sjukt (he, he, he). Det var host, snor och en hejdundrande huvudvärk. Idag känns det betydligt bättre. Detta får mig att tro att sömn i typ 36 timmar gör susen.

Lite surt att missa lydnadsträningen igår. Gaston och jag behöver den. Vi har kommit med på två tävlingar samma helg. Hm...

Ikväll missar Gunde och jag brukskursen och den behöver vi med. Där känner jag dock ingen panik för Gunde är inte klar för någon tävling än. Just nu måste den grabben landa i sin egen kropp innan vi ska ens tänka tanken på tävling. Herre gud säger jag bara. Jag går ner i källaren, kommer upp med en tvättkorg i famnen och Gunde är fullständigt övertygad om att ett UFO landat i hans hem. Tack för den du Gunde Svahn!

Så här kul har vi det!

Hej svejs från sjuk-soffan

Jag vet inte hur många gånger jag tänkt sätta mig och skriva i bloggen denna veckan men näe, icke. Veckan har liksom bara susat förbi. På tal om susa så fräste jag och Gaston iväg till Eskilstuna i fredags. Det var dags för första återträffen för oss som gick vårdhundsutbildningen samtidigt. Vi var ett 10-tal som kom och det var så givande. Vi delgav varandra tips och ideér. Hur det än är så tar ju liksom fantasin slut när man ska komma på nya grejer att göra med Gaston på jobbet. Det ska vara till nytta för dem vi träffar och samtidigt ska Gaston tycka det är roligt. Inte alltid pissenkelt. Är glad över att jag fick möjlighet att åka på den här träffen och det var verkligen superkul att höra hur det går för alla. Enda minuset med igår var min sabla migrän som naturligtvis var tvungen att följa med på resan till E-tuna och hem med för den delen.

Vaknade idag med samma jäkla huvudvärk plus FÖRKYLNING. Blir galen! Var är mitt immunförsvar?

Hemma väntade Gunde som blev skitglad när vi kom hem. Såg väl fram mot en dag i spårskogen idag men det blev inget med det. Vi har haft släkten här för att fira My. Undrar hur kul de tyckte det var med en snorande äckelmänniska som mig. Men att få ihop kalas i den här familjen är tamme tusan snudd på omöjligt. Det var den enda dagen vi fick till det så det var bara att gilla läget.

Nu har alla åkt och kvar är jag med min röda snok. Hoppas på ett under - att jag vaknar pigg som en mört imorgon. Måste träna med Gaston. Vi har kommit med på tävling och jag VILL och MÅSTE träna.

Nu går jag och lägger mig - god natt!

Martin och jag träffades i spårskogen Vi la varsitt långt spår till Gaston och Knuffa. Gunde fick ett ca 300-400 meter långt spår som började på kalhygge och slutade i skogen.

När spåren låg till sig gjorde vi uppletande. Uppletandet gick kalas med Gunde. Han tuggade INTE!!! Hurra, däremot bytte han ett föremål, inte bra men oj, vilken fart han hade in buskillen. Gaston tuggade på ett föremål, en hoprullad raggsocka gick bara inte att motstå men de andra tre höll han fint och han letade med fart idag med så det känns riktigt bra. Knuffa körde full spruta, tuggade lite på ett föremål men resten höll hon fint.

Spåren - Knuffa spårade 900 meter med djup koncentration. Jättefint!

Gaston - som en klocka, ca 700 meter.

Gunde - hans absolut bästa spår någonsin. Jag blir så jäkla glad, äntligen har Gundes nos, hjärna och ben hamnat i symbios. Underbart skönt! Markerade varenda pinne gjorde han med. Shit, vad glad jag blev.

Om ni undrar varför Gunde åkte ner på skalan var det när han skrämde skiten ur en fotbollstränare som kom och gick med massor av grejer på sin ena axel, hade mössa och såg fruktansvärt konstig ut enligt Gunde. När den stackars tränaren gick förbi så for Gunde ut och skulle minsann skrämma iväg den där livsfarlige typen. Tränaren blev skiträdd, jag höll på att svimma eftersom jag inte var beredd och dessutom brukar Gunde verkligen inte bete sig som en idiot när vi är ute. Hur pinsamt som helst. Jag kunde ju inte börja svamla om att Gunde är i en spökrädslefas och egentligen blev skiträdd för dig. Kan man inte hund så tror jag inte man tolkar en svart, stor hund som vrålar hysteriskt som rädd. Jösses, alla glodde, vi var nämligen och kollade på My när hon spelade. De fick storstryk men hon satte i alla fall ett mål och det var ju kul.
Men fatta känslan när man hör att killarna i tränarens lag skulle värma upp men därborta kan vi ju inte vara där den där jäkla hunden är. Gud, tänkte jag de menar min Gunde, värsta fesproppen. Nästan lite kul fast ändå inte (mest pinigt faktiskt). Nåja, han får väl jobba upp sig på skalan igen.

Nu soffan!

Känslan av att se bilen efter 7 km jogging med två härligt, lyckliga flattar är rätt skön. Dels glad över att jag överlevt och dels av att det faktiskt var en helt sjukt skön kväll. Solen sken, fåglarna kvittrade och vårblommor överallt. Hundarna som travade på och nosade runt - mindfulness på hög nivå. Sen att jag inte får se några vilda djur är ju inte så konstigt med tanke på att de garanterat flyr för sitt liv när jag kommer ångande. Jag är ju inte direkt tyst och diskret. Snarare måste de tro att trådrullartåget återuppstått och spårat ur och upp i skogen. Typ så låter jag.

Veckan har bestått av jobb, fotboll, en joggingrunda och en kurskväll med Gunde. I övrigt har det varit uselt med hundaktiviteter.

På kursen i tisdags fick vi träningstävla med de moment eller delar av moment som vi ville.

Jag slog till och började med fritt följ och vi gick som ett zäta. Fram till helomvändningen var Gunde i position men efter den när vi började gå mot tävlingsledare och skrivare så plogade han. Inte vet jag om det berodde på att vi gick mot dom eller att han helt enkelt tyckte att han gått fint tillräckligt länge.
Nästa moment vi slog till på var ställande under gång - där fick vi betyg 10 - kul! Tänker på att senast i påskhelgen bestämde sig Gunde för att stanna betyder absolut sitt, öh ja, hur som helst så hade det lilla fenomenet försvunnit.
Inkallning - lite avvaktande innan ingången - skärpning fröken Jonsson med vad jag belönar.
Ja kära nån, sen skulle vi göra lydnadsklass 1 hopp och då fick minsann Gunde syn på ett gäng apportbockar och då slår automatiskt "hämta-apport"-cellen på. Efter lite pyssel så förstod Gunde att nej, nu skulle vi hoppa och det gjorde han så fint. Satte sig sedan rakt och prydligt en halvmeter framför mig. Upps, apportbockarna drog en liten aning. Han kom på sig själv och började hoppa bakåt in i rätt position. Han var rätt söt när hans flaniga hjärna tänkte att någonting är inte riktigt rätt här, vad kan det vara???
Sista momentet vi gjorde var lydnadsklass 1 apport och den gjorde han kalasfint. Lite kul att sätta ihop några moment innan själva belöningen kommer. Gunde är en rutinernas man så det är faktiskt jobbigt om inte allt är som vanligt. Detta måste vi träna vidare på.

Hallå!?! Finns jag? Det är ett jäkla tjatande om den där Gunde. Den här ryggsäcken är MIN! Nu följer den plötsligt med när den där Gunde ska på nån jäkla märkvärdig kurs. Men visst, är det så hon vill ha det så. Hämnden är ljuv. Hörde nämligen att hon betalat in tävlingar där jag på något sätt är inblandad. Dream on, dream on säger jag bara.


Gasse har varit med på jobbet och gjort sig förtjänt av sin lön. I måndags borde han  haft dubbelt betalt och jag med. Vi var helt slut efter eftermiddagens två pass. Inte kul när människor mår dåligt och inte tycker livet är värt att leva. Vet dock att Gaston gör ett hjältedåd på sitt lilla vis bara genom att vara där. 

Slitsamt ibland...


Anar jag en liten uns av avundsjuka här? Få se om jag kan få igång surhuvudet med en pinne.


Matten meddelar härmed att det fick han, full fart men batteriet tog ju givetvis slut, eller jag vet inte, jag hade nog inte fått till nåt vidare kort ändå. Två svarta streck som susar förbi, jag är inte riktigt där än med mitt fotograferande och lär väl aldrig komma heller.

Tjing tjong kolastång!

Igår var vi hos Anders Kjernholm och som vanligt fick jag en påfyllning av både det ena och det andra. Jag har ju haft bekymmer med Gundes position vid sidan. Han kan gå skitfint men så hoppsan plogar han och då blir ju hans sättande vid sidan därefter. Vi grejade med belöningspositionen, eller rättare sagt Anders, Helene och Emma försökte få min ihoptorkade hjärna att fatta VAR jag skulle belöna. Alltså, det är ju rent skrämmande hur svårt det kan vara att få till det. Det märktes en KLAR förändring på var Gunde gick när jag belönade på rätt ställe.

Vi har så olika hundar Emma, Helene och jag. Det är oerhört spännande och ibland skitsvårt när man tränar ihop. Vi kan verkligen INTE göra likadant. Där Saga och Poppy behöver träna passivitet och lugna ner sig behöver Gunde hallå! vakna! När Gunde taggar på så gäller det för mig att göra någonting av det. Svårt att förklara i ord. Gunde är ingen Ferdinand som lufsar runt men han är inte den där hunden som studsar och far heller.  Gunde är en rätt bekväm kille. Troligen så är han väl i en hyfsat bra aktivitetsnivå för det mesta men ibland vill man ju ha mer kraft i och energi i det han gör. Det ska vi jobba mer med Gunde och jag.

Jäkla snö som kom drällandes. Det bär mig emot att skriva det men vi gick en fantastisk skön morgonrunda grabbarna och jag. Snön var så där lätt ni vet, så den bara yr kring fötterna och solen sken. Skitskönt.

Ikväll blir det god mat med goa vänner!

Glad påsk på er alla!

Vilken dag det har varit. For ut i spårskogen med de svarte och var på plats kl 10.00. Jag snor ju idéer hej vilt och skäms inte ens så idag snodde jag Helenes att låta Gunde spåra upp mig. Det gick rätt hyfsat och han nosade upp sin matte. Jag är ju helt jäkla hopplös med mitt lokalsinne. Det är tamme tusan obefintligt. Idag igen lyckades jag nästan ligga som slut typ 10-15 meter från där Gunde började sitt spår. Han vindade ju så klart in sin knäppgök till matte men eftersom Martin och Emma inte hade en susning om var jag låg så hjälpte de honom genom att stå still till han tog upp spåret igen. Själv låg jag som en hopknycklad tidning i någon form av håla i marken. Herre gud, min rygg gick nästan av. Vinden blåste ju hit och dit och åt alla håll samtidigt. Nå ja, vi kör så nästa gång med för att kolla hur han gör då.

Saga spårade helt galet bra idag. Hon var så fokuserad på sitt spår så hon spårade ÖVER en pannkaksbit som var tänkt som en liten belöning  mitt i spåret. Snacka om tunnelseende eller tunnelnosande kanske man kan säga.

Knuffa, som varit risig i sin mage ett par dagar fick ett lite kortare spår men med vinklar och grejer. Hon gjorde en av de snyggaste spetsvinklar jag sett. Shit, som tåget på en räls liksom.

Gaston - ca 1 km långt spår - kalas! Inte konstigt jag blir frustrerad när jag ska gå bakom Gunde som inte alls spårar på samma sätt. Ja, idag var han för jädra go i spåret Gaston.

Vi kom hem och då fick jag ta tag i anmälningar till kommande spårtävlingar. Det blir inte så många, jag har visst lite annat för mig på helgerna framöver men jag slog till på 3 stycken = 750 spänn. Varför tror de att man är gjord av pengar de där som håller kulorna? Detta är alltså bara anmälningsavgift sen ska man ta sig dit också. Innan tävlingen har man ju dessutom lagt x antal mil på att åka och träna. Här får det bli prioritering och välja bort något annat.
Jag har visst anmält mig till en kurs för Mona Kjernholm, dessutom ska jag visst åka till Anders Kjernholm på fredag och sen är det en Gunde-helg med kullsyskonen i dagarna fyra i maj med MH och grejer. Upps, får nog prioritera bort en hel del tror jag.

När sedan värsta fy-vad-jag-smällt-iväg-pengar-ångesten tog över åkte jag med My till skogen. Vi och hundarna sprang 5 km. Jag nästan död, My knappt andfådd. No comments!

Du brorsan? Mmmm, what? Är hon inte lite pipig den där vi lever med? Mmmm, du vänjer dig... Skit i henne nu och spana om du ser nåt kul!


Sen åt vi våfflor...

Ha en härlig vecka!