GASTON OCH GUNDE

Ingen tävling inplanerad och vips så dalar träningsmotivationen - hos mig. Gunde är på g och kan tänka sig göra typ vad som helst, bara vi gör något men jag har gått in i totalt höstmörker. Igår bestämde jag mig för att nu får det vara nog, här ska nya planer upprättas för att nå våra mål 2014 och då kan man fasen inte ägna sig åt soffhäng.

 

Nej till soffhäng!!!

Steg 1 är egentligen redan avklarat. Jag har fått möjlighet att hänga på i en inomhuslokal. Förra året tackade jag nej vilket jag bittert ångrade när vintern var snorkall och det var snö överallt. Visst mycket kan man träna hemma och man kan ju leta upp platser ute med för den delen men det gäller ju att göra det med. Jag tänker nu att jag betalat för att träna inomhus så kan jag ju bara inte skjuta på det till en annan dag - hela vintern menar jag. Nähä, nu ska här upprättas en plan punkt slut.

 

Det är nu det börja snudd brinna i hela huvudet. Jag ska lägga energi på de moment som är nya i eliten och samtidigt hålla liv i treans moment OCH ge järnet för brukslydnaden i lägre klass. HJÄÄÄÄÄLP! Nu får det bli prioritering i hjärnkontoret.

 

De här momenten måste och ska ha specialfokus:

Haka ner

Sitt i grupp

Ordförståelse sitt/stå/ligg under gång

Kona

Kona till ruta/apporter

Inkallning - med ställande/läggande

Fritt följ

Fjärr

Kryp

Framförgående/framåtsändande

 

Hålla-igång-moment:

Vittring

Apporteringarna

 

Dessutom lägga spår och göra uppletande.

 

Pissenkelt - not!!!

 

Kanske måste jag först gå någon form av prioriteringskurs någonstans...

 

Mindfulness är ju inne. Det kunde jag ju börja med. Leva här och NU!

 

En bild tagen från hallfönstret ut över trädgården en ovanligt solig och fin dag denna höst.

 

Så, nu är det bara att börja... med???

 

 

Nånstans är jag alltid så himla optimistisk när jag åker iväg på tävling. Nu, idag, jädrar idag smäller det, idag kommer det stämma och ja, vad ska jag säga. En del grejer stämmer så in i helsicke bra och andra blir liksom platt fall.

 

Vi var på plats en timme innan lottning för att Gunde skulle hinna landa i sina tassar och i sin egen päls. Något var det som gjorde att han liksom inte gjorde det. Givetvis drog jag ju startnummer 1. Jag gillar det i brukstävlingar men inte på lydnaden. Därför att man ska hinna få ner en dynamitgunde från sitt och plats till fria följet och idag lyckades jag inte med detta.

 

När vi gick fram till sitt i grupp pep han och nosen var typ en kilometer lång. Jag fick inte kontakt med honom (eller jo, det hade jag ju eftersom han var kvar hos mig men ja, ni vet, när man känner att hallå, är det någon hemma och man inser att näe, det är totalt tvärdrag i flanens skalle).

 

Ja, ja han och hunden bredvid satt med nosarna snyggt och prydligt vindande åt de andra hundarna. En låååååång minut senare var sitt i grupp avklarat. Sen var det plats och då skulle vi plötsligt ligga där hund nummer 6 suttit och var tvungna att spatsera förbi alla hundarna inklusive någon som luktade extremt gott.

 

Det var med en kastrerad tik och min erfarenhet av det är min goa, fina Gipsy fick operera bort sin livmoder och efter det så var hanarna som tokiga i henne. Frågan är om det var den kastrerade tiken Gunde fick nys på. NEJ, detta är ingen ursäkt för någonting bara ett hysteriskt försök till att hitta en förklaring.

 

Hur det var så låg han. När jag kom tillbaka till honom så skakade han så jag knappt vågade säga "var duktig du är". Hans belöning på platsen är att busa och leka med sin boll. Vi smög iväg och lekte en stund. Sen kommer då mitt stora dilemma att få ner grabben i rätt aktivitetsnivå för att klara ha med huvudet under resten av momenten... Gick så där. Jag avskyr att ha startnummer 1 i lydnad punkt slut.

 

Fria följet - 8,5

Nja, det var vi inte värda tycker jag. Visst han var vid min sida men... Jag upplevde att han var överallt men det kanske kändes mer än vad det syntes (eller uppenbarligen var det så).

 

Sättande - 10

Det är ju hans paradgren och den kändes som en 10:a

 

Inkallning - 0

Stannade inte. Suck, detta hände i måndags på träningen så jag har legat i som en rem i veckan och tränat ställande men tydligen inte tillräckligt många gånger. Suck.

 

Rutan - 10

Så jäkla snyggt!

 

Hopp/apport - 7

Slår i så det dånar. Blev lite glad för som vanligt kastade jag snett som tusan men han hoppade både in och ut.

 

Metall - 0

Startar med sin vanliga explosiva fart och gör den värsta tvärnit jag någonsin skådat. Att inte hela gräsmattan skrynklade ihop sig. Ner med nosen sen var han helt inne i dimmornas värld. Fick gå fram till honom för att bryta honom. Jag såg inget, domaren såg inget, tävlingsledaren såg inget men Gunde, han kände han. Fan också. En sketen femma här så hade vi haft 258 poäng. Grrrrr.

 

Vittring - 10

Kan ni fatta hur denna flane är skapt. Det kändes som att gå omkring med en dynamitgubbe, på RIKTIGT. Jag vågade bara väsa fram duktig kille mellan momenten med risk för en explosion. Att han då klarar att starta i galopp, gå ner i tempo nosa över 4 pinnar, stanna upp vid den 5:e, ta den och galoppera in snyggt och prydligt vid sidan. Inget tugg, inget snett sittande och inte en tanke på att släppa pinnen och ränna bort till den fantastiska luktfläcken. Jag vill verkligen veta hur hans hjärna tänker...

 

Fjärr - 8,5

Flyttar sig - BAKÅT

 

Helhet - 9

Den är härlig att få, den poängen.

 

Summa summarum 248 poäng. Fattar ni hur nära uppflyttning vi var? Vi kom tvåa (vilket i och för sig kvittar fullständigt). Ettan vann 15 kg hundfoder och bra kvalitet och vi som kom tvåa (3,5 poäng efter) fick 4 kg hundmat vilket inte är fy skam det heller. Dessutom var det en söt tant som sålde lotter som jag köpte och skrapade fram 50 kr på. Så, tja vad är väl ett första pris i lydnadsklass 3???

 

Bara att bita ihop och nu har jag till fredag på mig om jag ska satsa på en tävling till i år eller inte. Det är en i november på Tomten. November är ingen kul månad att tävla ute.

 

Nu ska jag hänga i soffan och fundera vidare på varför om måste finnas överhuvudtaget.

 

Hej på er!

 

Jag har inte gjort en pluttedel av det jag hade tänkt jag skulle hinna med men däremot gjort en massa annat :)

 

T ex åkte vi till Tranås och tränade igår. Vi ska dit och tävla nästa helg. När vi hoppade ur bilen så var Gunde som en smärre atombomb. Ni vet så där så man känner att mamma mia, hur i helsicke ska det här gå. Hur det var så körde vi igenom alla moment, förutom fria följet och det mesta kändes ok. Jag fick inte ner Gunde i rätt mood för att överhuvudtaget ens försöka mig på ett fritt följ. Trots att han var helt uppe i det blå så lyckades han sortera och komma in med rätt pinne på vittringen. Phu! Det var ju kul att han hade med sin hjärna trots att resten av kroppen hotade att sprängas i småbitar.

 

Idag har vi varit och spårat. Vår gamla kompis Tobias var med. Ibland är det så himla underbart skönt att få vräka ur sig om den totala hopplösheten jag känner med Gunde och spår. Tobias som är en cool och sansad man frågade om vilka grejer vi har provat och jag rabblade upp - ALLT!

 

Alltså jag trodde verkligen vi hade provat allt men icke. Ibland blir jag bara så trött på mig själv att jag inte kan komma på saker och ting själv. Tobias föreslog att vi skulle ha massor med pinnar i spåret istället för som vi gjort det sista att bara ha ett slut och vips så gick det upp ett Liljeholmens för Gunde. Han spårade som han aldrig gjort något annat i hela sitt liv. På typ grusigt fält...  Jag blev verkligen så himla glad. Jag har snudd på gett upp men sagt att ok, vi testar över vintern sen skiter jag i det. Jag var bara tvungen att prova att göra ett likadant spår i eftermiddag så efter att Gunde svischat runt i skogen med sina bästaste hundpolare i 1,5 timme så satte jag på honom spårselen och jajamen, lika fint denna gången med. HURRA!

 

Söte, goe Gunde - här tränar han handtarget. Han går in för det!

 

Vi var laddade till tänderna. Jag var i MYCKET god tid för jag fick minsann veta att till Värnamo brukshundklubb är det lätt att åka fel. Ha, tänkte jag som duktigt hade skrivit ut vägbeskrivningen. Idag kommer jag hitta lätt som en plätt. När jag kommer susande på E4:an ser jag nåt om att väg 27 till Borås är avstängd på grund av vägarbete följ skyltarna bla, bla, bla. Vad tusan, väg 27, vad det inte den vägen jag skulle följa eller nä, nä, nä jag skiter i det, tänkte jag och följde min vägbeskrivning vilket givetvis resulterade till en bortvimsad Ing-Marie. Lätt panik uppstod så istället för att vara en timme innan på plats hade min goda tid minskat ner till 20 sketna minuter.

 

Hjärtat bankade och hjärnan var lätt uppbrunnen när jag landade på parkeringen men jag sansade mig riktigt bra tycker jag allt. Hade dock svårt att läsa av Gunde var han befann sig i för mood.

 

Sitt i grupp - 10

 

Plats - 10

 

Fritt följ - 8

Position, stöter, studsar, tränger vänster.

Jag är lite glad ändå för jag kände ju hur han vispade runt lite vid min sida men han var liksom på rätt plats ändå. Svårt att förklara, det kändes säkert värre än vad det såg ut.

 

Sättande - 0

VAD F-N!!! Vårt paradnummer, Gundes glänsa-moment. Vad hände? Mitt fel!!! Jag måste ju på nåt sätt fått honom att tro att nu sa jag sitt när jag inte sa det för han stannade liksom upp och ja, sen var det kört. Himla också. Detta retar ihjäl mig.

 

Inkallande med ställande - 9,5

Avslut.

Jag är bara nöjd, så nöjd.

 

Rutan - 7,5

Extra kommando.

Jag vet inte, men det var inte en hund vare sig i elit eller i trean som fixade rutan ordentligt idag. Gunde stannade av för tidigt och fatta att jag klämde i med ett backa och Gunde BACKADE!!! Hur glad blir man då på en skala? Backa är ett ord som vi bara bustränat hemma när han kommer med leksaker och vill leka. Plötsligt fick man nytta av det. Häftigt att det funkade! Resten av rutan-momentet gjorde han skitfint.

 

Hopp-apport - 6,5

Något tveksamt tagande, tappar apport.

Gunde Svahn mesade i upptaget och fipplade med apporten och TAPPADE den, tog upp den blixtsnabbt, hoppade snyggt och prydligt tillbaka. När jag för EN gång skull får till ett ursnyggt kast! Rakt och prydligt. Grr.

 

Metall - 10

TADAM!

 

Vittring - 8,5

Tempo

Ja, kära nån. Så här gick det till. Gunde for ut och nosade över pinnarna, plockar rätt pinne och är på väg in mot mig (dock hade han ett litet öga på den där tävlingsledaren). Då kommer det farandes en snygg tik som var i andra ringen och tävlade. Tjena, mittbena. Gunde stod där med pinnen och fattade ingenting. Jag lockade på honom och han kom in och lämnade av pinnen. Lilla förvirrade tiken som var på vift letade sig tillbaka till sin matte. Jag fick göra om momentet och Gunde fixade det gång nummer två också. HURRA!!!

 

Fjärr - 7

Sitter före, flyttar en kvarts hundlängd.

Nä nu Gunde, får det bli skärpning på detta. Tävling nummer två och du flyttar på dig. Nu får det bli slut på detta och hålla på att sätta sig innan jag ens sagt s går inte för sig. SKÄRPNING åt alla håll.

 

Helhet - 9

Piggt och trevligt ekipage

Jag blev jätteglad för den kommentaren. Jag gick faktiskt fram till domaren och sa tack för att du skrev det. Ja, sa han ni var ju det! Dessutom, sa han att jag förstår om du undrar över att du fick betyg 8:a på fria följet med de kommentarer som du fick, men ni hade ett av de bästa fria följen idag och då ska det synas i betyget med. Shit, vilken skittrevlig domare. Jag blev jätteglad.

 

För faktum var att Gunde hängde med riktigt bra i fria följet förutom sitt lilla uppstuds och att han trängde vid en vänstersväng. Jättefina vändningar och stegförflyttningar. Jag upplevde inte heller att han var ur position direkt utan mer att han tappade ögonkontakten och var tvungen att kolla lite här och där (vilket inte är ok men det sket han i just då).

 

Jaha, summan blev 241 poäng. Alltså hade en sketen 5:a på sättandet räckt till uppflyttning men om inte om hade funnits så hade vi fixat uppflyttningen för länge sen. Nu så blir det att träna vidare. Vi har en tävling till innan vinteruppehållet.

 

Jag är glad att min kille är som han är i alla fall. Han kunde ju faktiskt tagit lilla tjejbesöket vid vittringen som värsta bästa belöningen... Gjorde han inte. Skönt!

 

Ha det gott!

 

 

Man kan ju alltid hoppas, eller hur Gunde Svahn?

 

Igår var vi  på klubben och tränade as usual. Jag tänkte på en grej idag att jag är så oerhört glad över att jag kan lägga Gunde på ligg kvar och sen ligger han där. Han låg så igår när vi började vår träning med att studera Martin och Meya. När Meya fick sin belöning så fick hon tervspelet och sprang som galning i stora cirklar jublande lycklig. Hon rusade även förbi Gunde som bara låg. Det var folk överallt som både kom och gick. Det lektes med bollar och roliga grisar som nöffade.

 

Efter Meya var det Gundes tur och han var ju inte helt enkel att få ner i aktivitetsnivå men det gick. Vi kedjade rätt friskt eftersom det är tävling i helgen igen. Vi avslutade Gundes träning med plats i grupp. Gunde hamnade bredvid en för oss okänd schäfer (tik tror jag). Jag gick och gömde mig och hade givetvis ögat hårt tryckt mot springorna som finns i träväggen för att studera min pojk.

Vips sa det så for schäfern upp som ett jihu och satte iväg med ruskigt fart mot en metallapport som någon inte ont anande människa kastade till sin hund. Efter schäfern for husse vilt gapade (inte alls konstigt, jag hade garanterat gjort detsamma) MEN lyckan när jag i svår andnöd står där bakom skjulet och ser detta och inser att min Gunde ligger kvar som inget hade hänt. Jag hade kunnat kysst marken där han låg (ja och honom med tamme tusan). Lille gubben.

När schäfern var infångad och tillbakalagd på samma ställe så väntade jag en stund och gick sedan fram och belönade sötnöten och löste upp honom från platsen.

Tur var väl det för rätt som det var for väl schäfern iväg igen. Alltså my god, jag bestämde mig genast för att ingå i alla grupper som finns som förordar att platsen ska avskaffas.

Nu är det som det är och jag tycker att ska det hända nåt sånt här så är det ju på träning. Jag utgår ifrån att alla VILL att deras hundar ska ligga på platsen och att alla som tänkt tävla tränar på detta. Sen kan det hända vem som helst, när som helst och hur som helst att hunden går upp, så är det bara. Ask me, Gaston var fem år när han bestämde sig för att det fick vara nog...