GASTON OCH GUNDE

Hade skrivit ett jättelångt inlägg igår som bara försvann. Grr. Bara att börja om och då
måste jag börja med att gratta Lotta och Puma för en enastående prestation. Igår tog de sin andra etta i öppen klass på jaktprov, för andra dagen i rad. Det är VERKLIGEN en prestation utan dess like. Jag läste i Lottas blogg att de var under bedömning i 50 minuter. Fattar ni, nästan en timme och då fixa att utföra markeringar, sök, passivitet, linjetag, fotgående och ja, hela rubbet. Jag är så grymt imponerad.

Nu kommer jag knappt ihåg vad jag skrev igår men Gaston och Knuffa fick varsitt spår i vit- och blåsippeskogen. Det gick kanon för båda. Knuffa gjorde tiopoängsupptag. Hur läckert som helst.

Gaston och jag tränade även lite med dummies. Linjetag över en stenmur och på andra sidan var det ett närsök. Det gick superduperbra. Vad glad jag blev.

Tyvärr gick det inte kalas för alla våra vänner som var ute och tävlade. Ibland känns det lite hopplöst när det fungerar bra på träning och så kommer man på tävling och plötsligt gör hunden inte alls som den brukar. Man kan hålla sig för skratt. Jag vet att ni kommer igen och på nästa tävling då jäklar!!!

Vi fick ett fint mail från Knuffa också, kolla här när hon äter på sitt uppflyttningsben som hon fick av grabbarna Gaston och Mogg.


Idag har jag fått träffa Helenes nye kille Åsså. Verkar jättemysig. Här kommer de på bild:


Visst är de fina ihop?

Träningen idag gick hyfsat. Platsen ligger Gaston men han grejar lite med att vinda, flytta från skinka till skinka och ser allmänt uttråkad ut. Kära nån. Ska bli spännande hur det ska gå på söndag när det beger sig. Go är han i alla fall den svarte.

Tänk om han kunde ligga så här på platsen...


Ha en bra vecka!

Att stå på ett jaktprov och höra domaren berätta om mig och min hund och vår prestation och det avslutas med att man får veta att man får en etta. Vilken känsla! Detta har den superduktiga hunden Puma med sin superduktiga matte Lotta fått höra idag. Idag slog de till och fick sin första etta i öppen klass. Inte nog med detta för när jag tassar runt i cybervärlden så hittar jag att supermysiga och duktiga Catrine med sin duktige goldenhane Viggo också har slagit till och tagit en etta i öppen klass med HP. Jag är grymt imponerad. Så himla häftig känsla och så himla glad för deras skull.

Vad har vi gjort då, ja kära nån. I onsdags blev det ingenting tränat. Jag var på möte på jobbet och möte på kvällen. Suck! Sen var det då torsdag och då jobbade jag lång dag. Vi fick hem lilla Sanny som bott hos Anders föräldrar under sitt löp. Jag var och hämtade henne hos Nilla som hade både badat och klippt henne. Så himla fin. Kort kommer senare. När vi kom hem så nästan dog Gaston. Hans Sanny och i hans förvirrade värld så var hon fortfarande i löp. Herre jösses, jag tog sen denna hormonstinne kille och åkte iväg för att träna med Martin och Anngreth. Varför gjorde jag det? Allt och jag menar ALLT gick åt pipan.  Gaston var helt hysterisk och blockerad. Jag var trött och riktigt irriterad. Hur bra blev det på en skala? Blä, den tiden kunde jag legat på sofflocket med en bra bok.

Så blev det fredag och jag jobbade heldag för att sedan direkt hålla i en fest på jobbet. Jag var invald i festkommittén. Varför hamnar jag i sånt? Hur som helst festen blev riktigt lyckad. Vi var på ett ställe som heter Sävdabo. Först startade vi upp med femkamp. Bland annat åkte vi pulka som gick på hjul nerför en backe. Att jag inte dog av skratt. Ni skulle sett stilarna.  Vi åt god mat och sedan delade vi in jobbarkompisarna i olika lag som fick varsin bärkasse med rekvisita och en låttext. De fick sedan framföra låten i värsta kareoke (stavas det så?) stil. Riktigt kul var det.

Idag har jag bara tränat lite på promenaden. Kryp, framförgående och lite mer kryp. Thats it. Har värsta huvudvärken TROTS att jag körde igår. Grr.

Imorgon blir det nya tag. Ska spårträna med Martin och försöka få till lite dummiesträning också.

Lycka till alla ni som ska ut och kämpa på diverse prov och tävlingar.

Hoppas, hoppas hon tar mig till sjön imorgon...

Tjihu, det är härligt att ta sig ett dopp!



Åh snusa på blommorna...


Vilken härlig eftermiddag vi har haft, jag och Gaston. Vi åkte till en annan skog idag och gick 1,5 timme. På promenaden grejade vi lite med plockövningar med en plånbok, tränade krypstarter och framförgående. Gaston jagade upp en ekorre i trädet annars skötte vi oss båda riktigt bra tror jag.

Efter promenixen åkte vi ner till Landsjön och gjorde lite dirigeringar på land och markeringar på vatten. Gaston passade även på att träna sig på stegen.



Nu får jag ta tag i allt det där som kallas måsten...
Ha en härlig kväll!

Ja, vad säger man. Gaston låg på plats med skott. Han håller på att nosa och vinda lite väl mycket tycker jag. Funderar på hur jag ska göra där... Vi gjorde budföring med en okänd (åtminstone tror jag inte Gaston kommer ihåg henne) och det gick finfint. Hon fick säga marsch två gånger men det är ju inte mycket att göra åt det.

Vi var ganska många på träningen idag, kul! Jag, Anngreth och Martin var lite i en hörna och försökte klura på hur vi skall kunna hjälpa Mog och Anngreth. När vi väl kom igång med träningen flöt det på fint. Gaston fixade det mesta idag utan att jag behövde ta stora, djupa andetag. Men det är klart att nåt skall ju alltid strula och idag var det dags för hoppet. Han hoppade ut så fint och satte sig. Han hamnade lite snett bakom hindret och då behöver man inte hoppa tillbaka, bestämde han. Mamma mia! Vi fick hålla på ett tag men till slut så var det jag som drog det längsta strået. Vi traskade över stegen också, det är jättelängesen och han skred över som värsta lucian. Lugnt och fint.

Imorgon är det kort dag på jobbet och sen ska jag hem som ett spjut. Vi skall träna med dummies imorgon, jag och flanen. Tänkte passa på med lite vatten när det nu skall vara sol och varmt.

Vi såg lilla Tizzla idag igen och herrejösses, hon är fullständigt ljuvlig. Gastons nos var väldigt, väldigt lång och han hade gärna velat gå dit och undersöka henne lite närmare men det blev inget med det.

Vi grattade Knuffa med ett jätteben, typiskt hade jag ju inte kameran med mig men det var ett väldigt, väldigt stort ben till lilla, söta Knuffa. Hon blev glad!

Ha det bra!

Min fina kille som väntar på, ja vem vet? Nåt klurar han på i alla fall.

Redan söndagkväll, det var ju fredag nyss. Idag har vi firat Myran. Vi hade tänkt lite fika men så blev det firande av HV vid den tiden så plötsligt hade vi alla här på middag. Det avlöpte väl och hälften av familjen har även hunnit med att fira HV på stan. Jag tillhörde inte den hälften, jag kände inte för att åka in till stan och trängas. Jag ringde till Nilla så stack vi till skogen. Är detta ett ålderstecken?

Gaston, min Gaston, han var som fastlimmad på Anders mamma. Hon luktade, stank, dröp av höglöpedoft. Lite påfrestande är han. Jag tänkte att nu blir han väl hopplös när vi ska gå en skogspromenad med Lovis (som också lever med en höglöpande tik) men näe han var inte påverkad ett smack. Undrar hur det fungerar där inne i hans hjärna? Vi fick en superhärlig promenad!

En torr och fin Lovis och en skitig och blöt Gaston



Årets första kycklingar, visst är de söta?

Hurra för HV och jättemassor HURRA för Martin och Knuffa. Idag slog de till och blev uppflyttade i elit spår! Jippi, kanon! Anngreth och jag stod i spårskogen när vi fick kontakt med Martin på spårtävlingen. Spänningen var olidlig, minst 6,5 på uppletandet så skulle han klara uppflyttningen. De fick 9!!!

Våra spår i detta underbara väder gick bra. Gaston spårade på och markerade pinnar. Hade lite bekymmer vid en vägövergång men med lite stöttning gick det vägen... Grejade lite på ett annat ställe med där vi tror det kan vara vilt inblandat. I huvudsak var jag nöjd och glad när jag selade av.

Mog spårade som en blodhund men spåret var mer intressant än vissa pinnar idag. Jag hoppas dock att Anngreth tyckte som jag, a piece of cake. Det har aldrig varit några bekymmer med den grabben att markera pinnar så det är inget att hänga upp sig på.

Vi tränade lite lydnad också. Idag var de på hugget grabbarna. Gaston gör framförgåendet  jättebra MEN rätt som det är tycker han att nu måste han väl ändå gått tillräckligt långt och stannar upp. Han vet också att han ska gå ut andra sträckan och vet faktiskt själv när det är dags så vi har lite att pyssla med när det gäller det momentet. Linförighet, inkallning, läggande och kryp gick kanon. Krypet är ju himla kul eftersom vi har grejat en del med det. Nu kan han faktiskt krypa flera meter

Lite bilder från FART-dagen. Gaston är tillgänglig med Carina.


Här hämtar Gaston dummies i den öppna hagen.


Här fick Gaston klura ut en annan ingång för nu var den stora öppningen stängd. Han fick ta sig in på baksidan. Han kröp in under om ni ser till höger är det en låg öppning.


Sen tog batterierna i kameran slut. Hur glad blir man på en skala???

Ha en fortsatt bra dag. Jag ska strax iväg och laga mat. Tur jag hann träna innan  

Hej svejs!

SM-guld, SM-guld, SM-guld!

Hurra! Tji hu, jippi, yes, yes, yes!

Hjälp vi har kommit med på en spårtävling. Kul och pirrigt! Denna gången tänker jag vara frisk och se till att komma iväg. Träningskompisen Anngreth kom med på samma, kul, kul!

Idag traskade jag och Gaston iväg med ett gäng dummiesar. Vi har tränat linjetag och lite vatten. Vid vattnet var det mest att Gaston inte skulle skaka sig innan han lämnat av. Hej och hå, men jag tror vi är överens nu i alla fall. Jag känner mig helt splittrad nu när det är både spårtävling och workingtest på gång. Men vad tusan det har ju funkat innan.

Vad gulliga alla ni är som skrivit om vårt FART-test. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag hade haft möjlighet att åka på jaktinternatet som är i helgen med Håkan och Carina. Hade varit himla kul men nu är det fotbollen som får sitt. Jag ska vara med och fixa middag till 40 personer. Blev ni svettiga va? Lugn, lugn det är med en rutinerad kvinna som sköter och delegerar arbetet. Mitt arbete blir väl att skära grönsaker, det är där någonstans min nivå ligger. Jag hade aldrig kommit på tanken att laga mat till så många själv. Till skillnad mot min Anders som tillsammans med en tjej fixade all mat på damlagets träningsläger i Danmark, det var både frukost, lunch, middag och kvällsmys. Det är en jäkla tur för våra flickor att de begåvats med just den fadern så det blir lite varierad kost.

Ha det bra alla, nu är det ridning som gäller. My ska till stallet och alltså blir jag automatiskt taxichaufför.

Vi längtar efter vår lilla Sanny som njuter av livet hos Anders föräldrar (hon löper)!

Igår var vi på FART-test jag, Gaston, Mari och hennes goe labbekille Emil. Vi är rätt tuffa Mari och jag som sticker iväg och åker sammanlagt nästan 50 mil och har träffats en gång innan. Jag säger bara, vilken tjej och vilken mysig hund. Vi hade en kanondag tillsammans.

Vi var på plats kl 09.00 och kom hem lagom till sista perioden i hockyen. Mamma mia vilken dag och så fruktansvärt givande.

Vi började med Gaston och som han gjorde det. Efter testet var klart kom Håkan och Carina fram och sa - det är bara att gratulera, vilken hund, vilket avelsmaterial! Jag blev skitglad och faktiskt lite pirrig, hur ska jag fixa och förvalta denna hund så att hans fina egenskaper inte går till spillo. Gulp!

Gaston är livlig, tillgänglig, välbalanserad, med goda nerver,  har måttlig jaktkamplust, har stor social kamplust med stort bytesintresse, en dominant herre (som INTE behöver bli större),  samt tack och lov är han något vek. Jag fick så mycket bra tips vad jag skall tänka på i min träning med Gaston. Jag har hittills skött mina åttagande som förare bra (de syftade bland annat på avlämningar med dummies med tanke på hans stora bytesintresse).

Jag är verkligen himla glad över att jag fick förtroendet att köpa Gaston av Agneta och Bengt.

Dagen var inte fantastisk rätt igenom - många jobbiga grejer hände som inte hade med mig och Gaston att göra. Mari var lite ledsen efter att Emil gjort FART-testet. Hon har en mycket, mycket vek hund vilket innebär massor av jobb från hennes sida. Jag är övertygad om att denna tjej kommer fixa det men jag förstår av hela mitt hjärta att det kändes tungt att få det svart på vitt. Hon visste ju innan men ändå. Ja, jag tror ni förstår. Det blir så lätt att man bara fokusera på "problemet" och glömmer bort att alla bra egenskaper hunden har.
Framåt eftermiddagen fick jag mess att min kompis hund försvunnit från sitt hunddagis och var puts borta. Jag var i Flen och inte en chans att kunna hjälpa till att leta. (Han kom tillbaka tidigt idag på morgonen, tack och lov).
Jag fick massor av mess angående Engla och det gör ju så ont att tänka på det tragiska som hänt denna flicka och hennes familj så det finns inte ord för det.

Till er alla - ta tillvara på det ni har här och nu.

kram kram

Hittade mig själv på nätet...              
                                                                


Så röd är min näsa och så glad är jag.

Vi började hurtigt med en timmes promenad, därefter hoppade vi in i bilen och stack iväg till träning - trodde vi. Jag fick för mig att skicka ett mess till Helene och säga att vi var på g och om hon var klar också. Näe, fick jag till svar, träningen är kl 17.00. Se där ja, det fick bli ändrade planer. Vi stack till Lovis och Nilla. Gaston jätteglad som fick busa med Lovan och  jag fick träffa min goa kompis och snacka lite ditten och datten. Det jag blev gladast för var att Gaston inte var tokig i Lovis trots att hon bor ihop med en höglöpande tik. Det ni!

Efter promenaden åkte vi hem och körde en rallarstädning = städat där det syns.

Kl 17.00 var vi i Barnarp och tränade lydnad tillsammans med Martin, Anneli S, Anna T och Helene. Jädrans vad bra det gick idag. Fattar inte vad som hände, linförighet, framförgående och kryp det bara fungerade. Vill minnas sist jag tränade att jag var i upplösningstillstånd över min flanige flane. Idag fick han MEGA-störning när han stod still på framförgåendet och jag skulle precis gå fram till till honom. Då kommer det en fotboll farandes mitt framför nobban på Gaston och han stod kvar. Killen bad tusen gånger om ursäkt och trodde garanterat inte jag var klok som bara skrattade och jublade när min Gaston stod kvar som ett ljus. Tror ni Gaston kan ha blivit blind? Nåt konstigt är det, fråga mina tjejer hur många hela fotbollar vi har i den här familjen - NADA, noll, zero, finns inga. Någon, svart med fyra ben och inte krulligt hår, har tuggat hål på varenda en.

Vilken härlig dag det har varit - whao, precis vad vi behövde jag och flanen. Nu längtar jag ihjäl mig efter att familjen ska komma hem, beräknad ankomst runt 21.00. Då ska jag stå där som en äkta bullmamma med äppelröda kinder (eller näe, det får bli äppelröd näsa, nästan samma sak) och ta emot dom med lite mysigt kvällsfika.

Imorgon sticker Gaston och jag tillsammans med Marie och labbehanen Emil på FART test. Ska bli jättespännande och höra vad Håkan och Carina säger om min kille.

Ha det bra alla, kul för Pernilla med Glimma att MH:t satt som det skulle. Varför skulle det inte?? Men man är ju alltid lite pirrig innan i alla fall.

Hej svejs!

Det finns hopp om överlevnad hos fröken Jonsson. En illröd, rinnande, äcklig näsa och huvudvärk men ingen feber. Nu kan jag ju nästan tänka att det var någon mening med att bli sjuk så jag inte kunde åka till spårtävlingen idag. Här har det snöat och snöat. Det ligger säkert 3-4 cm snö. Kul med tanke på vilka däck som sitter på bilen. Det hade varit så där kul att sätta sig i bilen i morse och kana iväg.

Jag har släpat mig runt en runda i skogen. Gaston är pigg som en lärka och fattar inte varför jag släpar mig fram i snigelfart. Kära nån, varje backe är som Mount Everest och hur ända in i helsicke kan det hela tiden vara uppförsbackar? Nu ska jag mobilisera kraft för nästa promenad. Kanske jag skulle ringa och fjäska lite med kompisen så Gaston får leka lite med pudel-Lovis. Det betyder att jag inte behöver gå så långt men att han får då alla fall utlopp för massor av energi...

Ha en bra dag! Vi ska inta soffläge innan nästa promenix.

Igår var detta väldigt mycket jag:


Idag är det lite mera:

Det ingick definitivt inte i planeringen för veckan att bli sjuk. Vaknade imorse kallsvettig, ont i halsen och en huvudvärk som inte gick av för hackor. Gode värld, INTE NU, jag har mycket på jobbet och det är mycket hemma att ordna med för tjejerna inklusive deras far som ska åka till Danmark på träningsläger på fredag. Suck, bara att ringa och kraxa fram att den här kvinnan får ni vara utan idag. Jag tog mitt täcke och la mig i Gastons soffa och vaknade kl 12.10. Det har inte hänt på flera år, jag tror faktiskt inte jag varit hemma och sjuk från jobbet på två år.

Nu har jag kravlat mig upp till datorn och tagit  en sväng runt i cybervärlden och då var jag ju givetvis tvungen att  kolla  http://www.ssrksmaland.se/  och där var resultatet från Smålandsmästerskapet. Min goe, fine kille, han är rent fantastisk. Vilken tur jag har som fick möjlighet att köpa en sån kille. Är verkligen superglad!

Hade jag skrivit hur det kändes efter måndagens lydnadsträning så hade det INTE låtit lika positivt. Då var han bedrövlig med sitt vindande och nosande, brudar, tjejer var är ni, var är ni? Jag trodde jag skulle bli tokig på riktigt. Han låg på platsen men jobbade på att förvandlas till giraff. Han utför momenten men jag känner ju att han inte är med på samma plan som jag. Splittrad flane skulle man kunna sammanfatta den grabben. Bara att hålla tummarna på lördag att han håller ihop sin kropp och själ när det är lägre klass spår som gäller.

Här ligger han och slappar i sin soffa


Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sedan inta soffläge en stund. Det är ju en hård match i hockeyn ikväll med. Det är mycket nu.

Tack till alla goa grattisinlägg. Härligt att veta att ni finns där!

Min fantastiske kille skötte sig strålande på workingtest i Gränna idag.  Inte en minsta, ens pytteliten tendens till knallning vare sig på vatten eller land. 

Jag satt och degade på sten när det var prisutdelning. Kanonfint väder och solen brände lite på kinderna. När det var dags för ettorna att kliva fram så ropade de upp startnummer 12. Gaston och mitt nummer! Att inte jag ramlade av stenen, jag blev så himla glad och är fortfarande otroligt glad, mallig, stolt och på gränsen odräglig.

Jag gick med Maire (tack för att du är en sån  pärla). Vi fick börja med en markering uppe på ett berg. Gaston hämtade hem den utan större krusiduller.

Vidare till en enkelmarkering på vatten och en på land. Det enda jag tyckte Gaston kunde gjort lite snyggare här var att skaka sig lite mindre diskret.... Han höll dock i dummiesen hela vägen och inte någon tendens att släppa för att skaka sig. Markeringen på land, jag vet inte vad jag ska säga för han susade ut, hämtade den och lämnade av den, kändes helt enkelt bara jättebra.

Nästa station var en walk-up. Jag, domaren och skytten gick på linje, det gick av ett skott och en dummies föll. Gaston skulle då sitta kvar medan jag gick och hämtade dummiesen. Sen gick vi fot en bit till och så var det klart. Gaston skötte sig galant. Satt som en stenstod och gick fot som han skulle.

Nästa station var två enkelmarkeringar. En ganska synlig och en som hamnade lite dolt. Gaston ut och hämta och lämnade av. Vi fick gå fot även här innan markeringen. Kändes också bara bra.

Sista stationen var en dirigering. Gaston satt hos mig och fick se en markering falla. Sen fick vi gå med lös hund fram en bit för att skicka en dirigering på markeringen. Här gick Gaston lite för långt ut och jag, hade ju inte pipan i munnen som rutinerade människor har, utan började veva efter den. Gaston brydde sig inte nämnvärt om vad jag höll på med för han fick sin dummies i vind och kom hem med den till mig. Känslan var - upps, det gick ju bra här med.

Vis av erfarenhet (den otroliga erfarenheten av två WT och då speciellt efter sista) så sa jag till Maire att jag tycker det känns jättebra idag. Han har INTE knallat, han har inte haft dåliga avlämningar och han har gått fot bra. MEN sen vet man ju aldrig vad domarna ser.

För Maire gick det både bra och mindre bra. Hon fick en jättetarvlig vattenmarkering där dummiesen mer eller mindre var under vattnet... Inte lätt att få vind på en sån. Nåja, goa Maire är ju alltid go glad för det.

Jag tycker det var en jättefin miljö och det var FANTASTISKT roligt (lät inte riktigt så innan jag startade). Har träffat massor av trevliga människor idag, igen. Blir så glad när folk kommer fram och gratulerar och man känner att de verkligen tycker det är kul att det har gått bra.


Här är ett kort på världens i särklass bästa Gaston!



Vi satte upp alla hundar (jag fick inte med alla med min kamera), rätt häftigt: (Gaston sitter framför stenen med blått koppel).




Sen fick han syn på en pudding på andra sidan om sig...



Jag var tvungen att uträtta vissa behov också, alla som känner mig vet kanske om mina fobier vad det gäller toa. Men som ni vet nöden har ingen lag. Bara att blunda och släppa loss.


Vilken dag, det känns som jag svävar fram. Ska nu sväva ner i soffan en sväng innan jag tar tag i kvasten och svävar fram över hemmets golv.

När det gäller hundträning så får vi nu koncentrera oss på spår och bruks inför nästa helg då det blir start i lägre klass. Spännande, spännande! I brukset känner jag mig dock otroligt mycker mer avspänd och trygg. Där vet man vad som förväntas av en på ett helt annat sätt. Kanske därför jakten känns så himla spännade, helt oförutsägbart!

Ha en härlig helg, det återstår mycket av den ännu!
Hej svejs från en superlycklig Ing-Marie och hennes WT-hund Gaston

Fick ett mess under dagen från min kompis Ulrika som brukar hjälpa mig med Gaston emellanåt. Jag stressade som en tok på jobbet och for mellan tanter med bruten axel, lyftutprovning och lite annat smått och gott när det blippade till i mobilen.

"Jag och Gaston sitter ute i skogen och har sett både rådjur och harar. Solen skiner och det är helt fantastiskt skönt. Gaston ligger här och tuggar på ett grisöra." Det är härligt med vänner!

Ha det gott alla och försök stanna upp och njuta av dagen!

HEJA HV!!!!

Denne Gaston... Idag har han varit med Anders på jobbet och haft aptråkigt. Varit gnällig och skällt när han hört någon gå utanför. Den hunden skäller nästan ALDRIG. Han har flåsat och han har hässjat. Det har varit jättesynd om honom, tycker han själv. Att han slapp vara själv hemma det var som bortfluget ur huvudet på honom.
Anders kom på att han varit en snabb sväng hos sina föräldrar och VEM är där? och VEM stinker löp? Jäpp, Sanny den lilla söta saken började nämligen löpa i helgen och flyttade med sitt pack och pack till Anders föräldrar. Typiskt, tyckte Gaston, nu när hon ÄNTLIGEN satte igång med det förgjordade löpet som han väntat på så länge försvinner hon ur hans liv. Ja du grabben, det är bara att bryta ihop och gå vidare...

När jag plockat ihop den okoncentrerade, hässjande, flåsande hanen och hans hormoner så gick vi iväg på en härlig promenad i skogen. Våra dummies var med. Vi har gjort markeringar. dirigeringar och tränat på gå vid sidan. Jag fattar inte hur Gaston är funtad men alla mina övningar fungerade. Jag tyckte ändå jag klurade till det lite. Att han kan skrapa ihop innehållet i huvudet och koncentrera sig när han är helt uppjagad är helt obegripligt. Fast jag är glad givetvis att det är så men konstigt är det.

Men herre gud,  nu skulle ni se honom, nu försöker han charma in sig hos vår ena katt, den som INTE tycker om honom. Hon sitter uppe vid datorskärmen och han vid min sida och piper. Jag blir galen på honom. Mitt tålamod, mitt tålamod var är du någonstans???

Go är han i alla fall, den svarte, här tränar han inför kommande möten med läckra brudar.

Hej svejs, nu är vi tillbaka i svängen igen. Bloggen har varit oåtkomlig ett par dagar och jag har nästan fått lite abstinens. Vad har vi gjort sen i lördags.
Vi var hos Anngreth i söndags och spårade. Det gick både bra och mindre bra. Gaston började sitt spår kalas och jag höll nästan på att bli lite stor på det. Så ska man ju INTE få lov att känna för då började plötsligt Gaston vinda och ha sig, kom ur spår men kom tillbaka i det igen. Missade en pinne på grund av detta vimseri. Mogg var lite het i början men jobbade sig in fint i spåret. Knuffa var också helhet i början, spårade tidvis bra men var lite flurrig kan man säga. Jag kan sammanfatta söndagens spårträning med att vi kom ner på jorden och bestämde oss för att spåra som idag. Vi gjorde även uppletande i söndags och det gjorde de bra, skönt. Synd att inte det är med i lägre klass...

Här står Anngreth och dominerar:



Här ångar vi fram i spårskogen (hos AG), det var när jag fortfarande var stor på det, visst är det härlig mark.


Igår var det JBK som gällde. Martin svek gänget men vi klarade oss ganska hyfsat i alla fall. Vi träffade min"Åka-till-Maire-kompis" som heter Cecilia och hennes urmysiga labbehane Lipton. Gaston låg snyggt och prydligt på plats med skott, gjorde ett fantastiskt kryp och ett jättefint framförgående så plötsligt blev jag stor på det igen (syftar på tävling som är inom snar framtid). Gastons linförighet är väl lite si så där just nu, ligger något för långt fram men det har vi löst förut så det är bara att hålla tummarna. Oj,nu minns jag plötsligt att Gaston grejade lite med hoppet. Hjälp vilken tur att jag sitter här och skriver så jag kom på det. Måste tränas. Mogg skötte sig strålande och Lipton var verkligen en härlig kille som gick linförighet som en liten gud. Lipton tränade även ställande och bara han får lite tanke bakåt istället för fram så kommer det bli kanon. Apporteringen var = 10.

Så var det idag dags för spår i Forserum. Under tiden spåren låg till sig åkte vi till Forserums bk och skulle träna lydnad. Jaha, linförigheten var inget bra, framförgåendet var inget bra, krypet var inget bra så jag är inte så stor på det längre. Känner mig ganska liten faktiskt. Blev dessutom lite lätt sur på min Gaston när han är ofokuserad och inte koncentrerar sig när vi ska träna. Suck, vi (jag, AG och Martin) diskuterade hur de olika momenten skall lösas. Tror att Anngreth har väldigt mycket rätt att det är så himla typiskt när man kommit med på tävling så blir man dödspetig och stressad vilket givetvis hundarna känner av blixtsnabbt. Jag försökte skylla lite på PMS men den godtogs inte. Synd, det kändes rätt bra annars.
Knuffa fick i alla fall till dagens läckraste saktagående, ursnyggt. Hennes lydnad var bra rätt igenom idag och Moggs också. Mogg har fått lite bekymmer med sitt kryp. Undrar om Mogg och Gaston har snackat ihop sig lite...

Spåren idag, Gastons spår började i skog, gick ut på blöt öppen mark, skog igen och sen torr öppen mark. Han missade pinnar idag - igen! Tog sig runt spåret men nu är det bara att jobba på, att få pinnarna mer värda. Jaaa, alltid är det något. Mogg och Knuffa fick lägga fokus på sina upptag idag. Mogg hade lite bekymmer i början men när han väl fäster på finns inga problem. Knuffa tog både upptag och spårade fint. Hade haft lite snurr i ett av sina två spår men överlag ok.

Det är VÅR! Varmt och skönt och  Gaston har markerat dummies i Landsjön, hämtat och gjort jättefina avlämningar. Hipp hurra! Inte en tanke på att stanna och skaka sig. Hoppas han kommer ihåg detta på lördag när vi ska till Gränna på nytt workingtest. Det är mycket nu.

Jaha, då så hoppas vi på en resterande bra vecka! Ha det bra alla ni som läst hit.