En sån himla kul lydnadsträning det blev
Gaston var som en dynamit och allt utom skallet fungerade kalas. Härligt! Skönt med tanke på gårdagens mindre lyckade spår...
Gunde, den lille filuren, han tränar på med sina valpgrejer. Jaktträningen är det som får minst tid. Tappat inspirationen en liten aning eller motivationen kanske är det rätta ordet. Hoppas jag hittar den imorgonkväll efter veterinärbesöket. Fy för den lede säger jag. Är det något tokigt med Gunde så vet jag inte vad jag gör.
Håll tummarna, vi behöver det!
Gunde, den lille filuren, han tränar på med sina valpgrejer. Jaktträningen är det som får minst tid. Tappat inspirationen en liten aning eller motivationen kanske är det rätta ordet. Hoppas jag hittar den imorgonkväll efter veterinärbesöket. Fy för den lede säger jag. Är det något tokigt med Gunde så vet jag inte vad jag gör.
Håll tummarna, vi behöver det!
Gundes första babyspår och Gastons hundraelfte fältspår fast på jord
Vi börjar med Gundes spår - trevlig promenad det här sa Gunde och traskade runt på fältet och hittade både roliga halmstrån, rådjursskitar och harpluttar. Snälla Helene skulle föreviga Gundes första spår och så här blev det...
Här känner matten ett hopp att ja, tamme tusan om han inte är på gång.
Här tror jag till och med jag gjorde tummen upp till Helene...
Öh, sen vet jag inte vad som hände... Det blev för svårt för lillfisen, vi gör om och gör rätt en annan dag.
Lille Gunderklumpen. Söt han är. När jag sedan tog ut Gaston för sitt spår låg Gunde som en liten ihoprullad kanelbulle och sov som en julgris. Trygg och lugn. Jag tycker verkligen himla mycket om min Gunde.
Jaha, så var det då Gaston. Inte många rätt där inte. Helene hade lagt kanske ett 400 meter spår som började på någon form av gröda som gick över på ren jord. Av 400 meter så gick Gaston bra på kanske 100 meter (om jag är riktigt positiv i mitt tänkande, tror faktiskt inte det ens var 100 meter som gick bra).
Man kan säga att spårträningen idag gick så där för oss, desto bättre för Knuffa som spårade på samma jordterräng som Gaston och klarade galant. Lilla Ida hade fixat sitt spår och Mojjan tuffade på bra. Mogg hade lite bekymmer sa AG men han hittade sin slutpinne vilket Gaston inte ens var i närheten av. Shit happens kan man sammanfatta detta med.
Vi återkommer nästa spårträning och då jäklar...
Imorgon tränar vi lydnad och på torsdag drar förhoppningsvis Helene och jag igång vår brukslydnadskurs. Om det nu är någon som anmält sig vill säga. Vi har bestämt oss för att satsa på dom små enkla momenten - NOT - fritt följ, inkallning med ställande och läggande, framåtsändande, kryp och apportering. Det är de svåra momenten men ack så viktiga när man vill åt de där certen och det vill vi ju!!!
Hej hopp!
Här känner matten ett hopp att ja, tamme tusan om han inte är på gång.
Här tror jag till och med jag gjorde tummen upp till Helene...
Öh, sen vet jag inte vad som hände... Det blev för svårt för lillfisen, vi gör om och gör rätt en annan dag.
Lille Gunderklumpen. Söt han är. När jag sedan tog ut Gaston för sitt spår låg Gunde som en liten ihoprullad kanelbulle och sov som en julgris. Trygg och lugn. Jag tycker verkligen himla mycket om min Gunde.
Jaha, så var det då Gaston. Inte många rätt där inte. Helene hade lagt kanske ett 400 meter spår som började på någon form av gröda som gick över på ren jord. Av 400 meter så gick Gaston bra på kanske 100 meter (om jag är riktigt positiv i mitt tänkande, tror faktiskt inte det ens var 100 meter som gick bra).
Man kan säga att spårträningen idag gick så där för oss, desto bättre för Knuffa som spårade på samma jordterräng som Gaston och klarade galant. Lilla Ida hade fixat sitt spår och Mojjan tuffade på bra. Mogg hade lite bekymmer sa AG men han hittade sin slutpinne vilket Gaston inte ens var i närheten av. Shit happens kan man sammanfatta detta med.
Vi återkommer nästa spårträning och då jäklar...
Imorgon tränar vi lydnad och på torsdag drar förhoppningsvis Helene och jag igång vår brukslydnadskurs. Om det nu är någon som anmält sig vill säga. Vi har bestämt oss för att satsa på dom små enkla momenten - NOT - fritt följ, inkallning med ställande och läggande, framåtsändande, kryp och apportering. Det är de svåra momenten men ack så viktiga när man vill åt de där certen och det vill vi ju!!!
Hej hopp!
Gunde har börjat valpkurs och Myran har testat div 2 fotboll
En lååååång dag har det varit och KALL! Vi började med att åka till klubben och det var Gundes första gång på den klubben men garanterat inte den sista.
Han kom ut och var helt konfunderad, det finns andra hundraser än flattar??? Visst han har träffat pudel, golden och ridgeback innan men här fanns det andra rufsiga och släta valpar. Ursöta. Herre jösses, första gången JAG såg en portugisisk vattenhund och jag bara dog. Så ruskigt charmiga. Mamma mia vilka sötnosar.
Vi började med en valppromenad med lite övningar och Gunde skötte sina tassar. Det var ju ruskigt spännande med de andra hundarna. Nu är ju jag värsta tråk-matten och han får INTE hälsa på alla valpar. Jag upplevs säkert som skittråkig som inte vill det men det skiter jag i för jag vill inte ha en flatte som flyger runt och ska fram till alla. Hur som helst efter detta blev det teori i stugan. Dunk sa det så somnade han.
Fått in nåt jäkla sudd på linsen. Busigt... Efter teori var det en liten pluttstund till ute. Då var det koll om de kunde sin namn. Gunde kom ihåg sitt och klarade träna kontakt med sin matte trots ny miljö och en hel hoper med andra valpar med bihang. Jag tycker han var superduktig (så klart, jag är ju inte part i målet på nåt sätt).
Efter denna skitroliga kurs så åkte vi till Junebäcksvallen för att spana in när Myran provspelade med Mariebos A-lag. De vann med 5-0 (tror jag det var). Jag tycker som vanligt att Myran skötte sig galant (inte heller här är jag partisk på nåt sätt...). Jag har inte pratat med henne efteråt för jag tog hundarna och åkte hem. Hon och Anders ska avverka ett släktkalas innan de kommer hem.
Jag trodde allvarligt talat att jag skulle frysa ihjäl på matchen. Snålblåst och nån minusgrad. Mamma mia. Hundarna frös inte utan sov gott i bilen under hela matchen.
När vi åkte hem stannade vi till hos min mesta vän och gick en sväng.
Härligt gäng vi har!. Dom är fyra men en hinner ju alltid försvinna ur bild på nåt vis. Kan eventuellt bero på den något mindre duktiga fotografen också...
Nu ska jag slappa!
Imorgon är det Gastons tur med egentid. Det blir ett härligt fältspår igen.
Tji hu!
Han kom ut och var helt konfunderad, det finns andra hundraser än flattar??? Visst han har träffat pudel, golden och ridgeback innan men här fanns det andra rufsiga och släta valpar. Ursöta. Herre jösses, första gången JAG såg en portugisisk vattenhund och jag bara dog. Så ruskigt charmiga. Mamma mia vilka sötnosar.
Vi började med en valppromenad med lite övningar och Gunde skötte sina tassar. Det var ju ruskigt spännande med de andra hundarna. Nu är ju jag värsta tråk-matten och han får INTE hälsa på alla valpar. Jag upplevs säkert som skittråkig som inte vill det men det skiter jag i för jag vill inte ha en flatte som flyger runt och ska fram till alla. Hur som helst efter detta blev det teori i stugan. Dunk sa det så somnade han.
Fått in nåt jäkla sudd på linsen. Busigt... Efter teori var det en liten pluttstund till ute. Då var det koll om de kunde sin namn. Gunde kom ihåg sitt och klarade träna kontakt med sin matte trots ny miljö och en hel hoper med andra valpar med bihang. Jag tycker han var superduktig (så klart, jag är ju inte part i målet på nåt sätt).
Efter denna skitroliga kurs så åkte vi till Junebäcksvallen för att spana in när Myran provspelade med Mariebos A-lag. De vann med 5-0 (tror jag det var). Jag tycker som vanligt att Myran skötte sig galant (inte heller här är jag partisk på nåt sätt...). Jag har inte pratat med henne efteråt för jag tog hundarna och åkte hem. Hon och Anders ska avverka ett släktkalas innan de kommer hem.
Jag trodde allvarligt talat att jag skulle frysa ihjäl på matchen. Snålblåst och nån minusgrad. Mamma mia. Hundarna frös inte utan sov gott i bilen under hela matchen.
När vi åkte hem stannade vi till hos min mesta vän och gick en sväng.
Härligt gäng vi har!. Dom är fyra men en hinner ju alltid försvinna ur bild på nåt vis. Kan eventuellt bero på den något mindre duktiga fotografen också...
Nu ska jag slappa!
Imorgon är det Gastons tur med egentid. Det blir ett härligt fältspår igen.
Tji hu!
Ibland undrar jag...
Ibland skulle jag verkligen önska att jag kunde susa in i hjärnan på en annan människa och försöka förstå hur den människan tänker. Ni vet när ni blir så där fruktansvärt upprörda över hur någon uttrycker sig och verkligen inte kan förstå hur den människan tänker.
Samtidigt försöker min mer logiska och realistiska sida förklara för min upprörda att det är ingen idé att ens hetsa upp sig. För är det så att en människa uttrycker sig på ett förbaskat dumt sätt så har väl inte den människan kommit längre än så.
Det pågår alltså en inre strid i min hjärna just nu - den logiska mot den upprörda - undrar vem som kommer vinna?
Gunderklumpen har i alla fall sovit sin första hela natt - det är stort för oss som levt med ständiga sömnavbrott ända sedan vi hämtade hem honom. Ärligt talat, fatta hur jobbigt jag tycker detta är med hans eventuella njursjukdom. Min första tanke när jag vaknade strax efter 05.00 var - hjälp, han har väl inte dött... Men icke, han är allvarligt talat ganska pigg för att vara eventuellt sjuk. Usch, hur kan jag ens skoja om det, jag tycker faktiskt det är döjobbigt.
Gaston har jobbat mycket den här veckan och ska göra det även imorgon. Idag var vi på ett nytt ställe och det var så himla mysigt. Det väcks så många minnen som vi kan prata om. En timme bara rinner iväg. Gaston blir så välkomnad överallt, de klappar och smeker hans fina huvud. De ger honom godis (nja, ger och ger, jag tycker det mest ser ut som Gaston SNOR, godiset ur handen). Gaston är ju inte dummare än att han märkt när han kan göra lite som han vill för jag lovar er, det är ingen idé att visa att jag blir irriterad på honom för det gör INGENTING. Han är så söt och go, inte får jag väl vara arg på honom.
Nu sover bägge grabbarna och jag ska som den ömma moder jag är köra Myran till träning. Hon ska förresten provspela för Mariebos A-lag i helgen. Kul!
Hej på er!
Oro!
Gundes syster är avlivad på grund av en njursjukdom, RD-pnp. Känns så där... Så himla tråkigt för valpens ägare, för uppfödare och hanhundsägare och för oss som har syskonen. Oron finns ju där. Jag är ju dessutom lite lätt hypokondriker så ni kanske kan räkna ut hur läget är här just nu.
Vår lille Gunderklump som naturligtvis också dricker massor av vatten och har gjort sen han kom hem. Att han sedan är pigg, växer och verkar må jäkligt gott är en annan sak. Jag bestämde mig igår för att nu är det som det är och det är bara att gilla läget. Idag slog paniken till och jag har beställt tid hos veterinär. Den undersökningen är för att jag ska sluta hispa. Jag antar att skitsjukdomen kan slå till även i ett senare läge i Gundes liv men huvudsaken är nu att få veta att han är helt ok nu i alla fall, punkt slut.
Så man kan säga att min hjärna är full av dessa tankar. Jag som var så glad över att tagit beslut att ha kurs ihop med Helene och kände mig heltaggad för det. Det liksom försvann...
Vår lille Gunderklump som naturligtvis också dricker massor av vatten och har gjort sen han kom hem. Att han sedan är pigg, växer och verkar må jäkligt gott är en annan sak. Jag bestämde mig igår för att nu är det som det är och det är bara att gilla läget. Idag slog paniken till och jag har beställt tid hos veterinär. Den undersökningen är för att jag ska sluta hispa. Jag antar att skitsjukdomen kan slå till även i ett senare läge i Gundes liv men huvudsaken är nu att få veta att han är helt ok nu i alla fall, punkt slut.
Så man kan säga att min hjärna är full av dessa tankar. Jag som var så glad över att tagit beslut att ha kurs ihop med Helene och kände mig heltaggad för det. Det liksom försvann...
Miljöträning
Jäpp, den lilla viktiga biten som är så lätt att förtränga men ikväll tog jag tag i detta. Gunde har faktiskt varit i storstaden Huskvarna innan och stått utanför automatiska dörrar och sett märkliga ben som går omkring hur som helst. Idag var det dags igen. Jag höll på att frysa ihjäl om händerna. Att gå utan att dra i koppel och gå i märkliga garage, konstiga trappor och åka hiss, det kräver korv och då kan man tamme tusan inte hålla på att dravla med vantar utan det fick bli utan.
Här går han modigt in i garaget under Rosengalleriet.
Här träffade han en trevlig prick, väldig lik sig själv faktiskt.
Sen åkte han hiss och till slut föll han utmattad ner som en slagen hjälte hos min morsa.
Här står han med nosen uppe, tur jag hann ta en bild...
Mumsiga rådjursskitar finns överallt! Trevligt tycker Gunde.
De får komma hur ofta dom vill enligt Gunde
Inte många kort där Gunde INTE har huvudet nere och letar något ätbart...
Gasse älskar att rulla sig i snön men Gunde han letar febrilt efter något att äta.
Fina grabbar, är det!
Till och med familjen höna fick vi ut i solen idag - åtminstone en liten pluttstund.
Gaston, Knuffa, Mogg och Ida fick varsitt fältspår idag på förmiddagen. Det gick kanon. Jag blir nästan lite nervös för Gaston spårar som aldrig förr på fält. Han brukar ha problem med fält men inte nu. Skumt. Dessutom så flisar han inte sönder pinnarna i spåret, också skumt. Han är helt klart påverkad av alla löptikar runt omkring och Knuffa är dessutom i höglöp. Han kanske blir så uppe i varv av det så han blir sansad??? Mysko är det.
Nu ska vi sova - Gunderklumpen, Gasse och jag. Natti, natti!
Här går han modigt in i garaget under Rosengalleriet.
Här träffade han en trevlig prick, väldig lik sig själv faktiskt.
Sen åkte han hiss och till slut föll han utmattad ner som en slagen hjälte hos min morsa.
Här står han med nosen uppe, tur jag hann ta en bild...
Mumsiga rådjursskitar finns överallt! Trevligt tycker Gunde.
De får komma hur ofta dom vill enligt Gunde
Inte många kort där Gunde INTE har huvudet nere och letar något ätbart...
Gasse älskar att rulla sig i snön men Gunde han letar febrilt efter något att äta.
Fina grabbar, är det!
Till och med familjen höna fick vi ut i solen idag - åtminstone en liten pluttstund.
Gaston, Knuffa, Mogg och Ida fick varsitt fältspår idag på förmiddagen. Det gick kanon. Jag blir nästan lite nervös för Gaston spårar som aldrig förr på fält. Han brukar ha problem med fält men inte nu. Skumt. Dessutom så flisar han inte sönder pinnarna i spåret, också skumt. Han är helt klart påverkad av alla löptikar runt omkring och Knuffa är dessutom i höglöp. Han kanske blir så uppe i varv av det så han blir sansad??? Mysko är det.
Nu ska vi sova - Gunderklumpen, Gasse och jag. Natti, natti!
Fredag
Soffan here I come!
En dag på jobbet
Gaston startar upp dagen med att få en frolic av vår kollega som vi delar rum med. Sen drömmer han sig bort fram till fikat. Där hänger han med och försöker genom sin charmiga uppsyn hypnotisera mina jobbarkompisar att ge honom typ nåt - en smula i alla fall. Jag är som en gam och hindrar alla att falla till föga. Jag vet hur dregelknappen startar...
Idag fick han sedan vara med på dagrehab och då tränades det bland annat finmotorik genom att en skar ner frolic i mindre bitar (dumt tyckte Gaston, snålt tyckte en gubbe, kanon tyckte matten). Han tränade styrka i en strokehand genom att ha dragkamp. Först tog Gaston så försiktigt och höll bara emot MEN mannen som skulle sträna styrka drog igång värsta dragkampen, här skulle det inte fjantas utan skulle det vara dragkamp så jäklar skulle det. Ok, sa Gaston och ställde upp - behövdes inte mycket övertalning kan jag säga.
Andra dagar har Gaston bidragit till att personer tränat sin balans genom att gömma godis lågt och mellanhögt, gått slalombanor mellan konor och promenerat omkring inomhus i våra långa korridorer. Han har även fått personer att böja sig långt ner för att de ska få honom att lägga sig (Gaston har lite svårt ibland att höra vad en del säger och då måste de använda sin kropp - vilket den elaka matten minsann räknat ut), de får tänka ut hur de ska få honom att rulla runt, hoppa över hinder, krypa under benen osv. Fattar ni hur förbaskat kul detta är - för alla! De som kommer till oss och tränar tycker verkligen det är superkul och den psykosociala arbetsmiljön höjs många grader med ska jag säga när vi skrattar hysteriskt tillsammans. Underbart!
Nu skulle man ju tro att grabben skulle falla död ner när vi kommer hem. Nix, hemma väntade Gunde som studsade runt som en gummiboll när Gaston äntligen kom hem. Tji hu, full fart och sen fick Gasse en lång härlig skogspromenad. Nu är det faktiskt tyst nere. Då är frågan ska man tänka - gud så skönt, nu sover de eller ska man tänka helsicke vad tyst det är - vad gör de?
Gunde den lille filuren har varit hemma med husse i två dagar. Jag får ta igen det i helgen när Anders jobbar och jag är själv med honom.
Ikväll tänker jag bara puss på honom. Han är så hiskeligt go den lille knoten.
Hej svejs!
Idag fick han sedan vara med på dagrehab och då tränades det bland annat finmotorik genom att en skar ner frolic i mindre bitar (dumt tyckte Gaston, snålt tyckte en gubbe, kanon tyckte matten). Han tränade styrka i en strokehand genom att ha dragkamp. Först tog Gaston så försiktigt och höll bara emot MEN mannen som skulle sträna styrka drog igång värsta dragkampen, här skulle det inte fjantas utan skulle det vara dragkamp så jäklar skulle det. Ok, sa Gaston och ställde upp - behövdes inte mycket övertalning kan jag säga.
Andra dagar har Gaston bidragit till att personer tränat sin balans genom att gömma godis lågt och mellanhögt, gått slalombanor mellan konor och promenerat omkring inomhus i våra långa korridorer. Han har även fått personer att böja sig långt ner för att de ska få honom att lägga sig (Gaston har lite svårt ibland att höra vad en del säger och då måste de använda sin kropp - vilket den elaka matten minsann räknat ut), de får tänka ut hur de ska få honom att rulla runt, hoppa över hinder, krypa under benen osv. Fattar ni hur förbaskat kul detta är - för alla! De som kommer till oss och tränar tycker verkligen det är superkul och den psykosociala arbetsmiljön höjs många grader med ska jag säga när vi skrattar hysteriskt tillsammans. Underbart!
Nu skulle man ju tro att grabben skulle falla död ner när vi kommer hem. Nix, hemma väntade Gunde som studsade runt som en gummiboll när Gaston äntligen kom hem. Tji hu, full fart och sen fick Gasse en lång härlig skogspromenad. Nu är det faktiskt tyst nere. Då är frågan ska man tänka - gud så skönt, nu sover de eller ska man tänka helsicke vad tyst det är - vad gör de?
Gunde den lille filuren har varit hemma med husse i två dagar. Jag får ta igen det i helgen när Anders jobbar och jag är själv med honom.
Ikväll tänker jag bara puss på honom. Han är så hiskeligt go den lille knoten.
Hej svejs!
Galet kallt men lydnadsträning blev det
Brr, -9 grader då kan man hålla sig för skratt - nästan. För herre jösses, Gaston överträffade sig själv. Gick fritt följ, framåtsändande, gjorde inkallning och kröp jättefint. Va!?! Kan ni fatta att förra året tragglade vi detta förbenade framåtsändande som tokar och inte tusan funkade det förrän många tävlingar senare. Nu har vi tränat för andra gången på flera månader och det går kalasbra. Det funkar helt klart att vila sig i form.
Gaston har annars varit hos dagmatten idag och absolut inte skött sig. Blev tokkär i en donna som slutade löpa för två månader sen. Alltså, han hade blivit helt galen och tjutit när han inte fick som han ville... Tur för den pojken att inte hans 1,5 meter höga matte var i närheten... Har liksom känt hur stressnivån stegrats under några veckor, granntiken löper när som helst, Sanny ska börja, Knuffa löper och ja, det blir inte lätt för Gaston ett par veckor framöver och därmed inte heller för mig. Frågan är vem som knäcker vem...
Alltså, hallå här! Vill påminna om förra inlägget där jag höjdes till skyarna. Jag undrar lite diskret, hur tänker hon? Tänker hon alls eller vad håller hon på med? Drifter mina vänner - är till för att följas! //Gaston den oförstådde
No comments//im
Gaston har annars varit hos dagmatten idag och absolut inte skött sig. Blev tokkär i en donna som slutade löpa för två månader sen. Alltså, han hade blivit helt galen och tjutit när han inte fick som han ville... Tur för den pojken att inte hans 1,5 meter höga matte var i närheten... Har liksom känt hur stressnivån stegrats under några veckor, granntiken löper när som helst, Sanny ska börja, Knuffa löper och ja, det blir inte lätt för Gaston ett par veckor framöver och därmed inte heller för mig. Frågan är vem som knäcker vem...
Alltså, hallå här! Vill påminna om förra inlägget där jag höjdes till skyarna. Jag undrar lite diskret, hur tänker hon? Tänker hon alls eller vad håller hon på med? Drifter mina vänner - är till för att följas! //Gaston den oförstådde
No comments//im
What a beautiful day!
Va, helt underbart väder ute! Så sitter jag inne. Väntar på att maten ska bli klar...
Gaston och jag åkte i torsdagskväll upp till Eskilstuna med risk för livet - IGEN! Vad tusan, det var fjärde träffen och till tre av dessa träffar har jag riskerat livet på vägarna på grund av riktigt äckligt hala, snöiga, vidriga vägar och så var det i torsdags med. Skitväglag! 4,5 timmar tog det. My god, axlarna var inne i öronen innan jag var framme. Phu!
Vi har haft två bra dagar. Det är ju fantastiskt kul att träffa likasinnade och vi hade dessutom en riktigt bra föreläsare, även denna gång. Ola Polmé som föreläste om bemötande och då mest riktat mot människor som har en demenssjukdom. Hur ska man agera när man kommer in i rummet och en människa som är dement står och kissar i blomkrukan? Eller när någon som är sjuk börjar slåss eller bete sig annorlunda? Här är en bild av hans anteckningar, fullständigt underbar - nästan i stil med Kurt Olsson.
Vi som var där fattar precis vad han menar men gör du?
Gasse skötte sig strålande. Han liksom bara är. Vaddå att det går hundar en decimeter ifrån, eller faktiskt över honom. Likaså folk som kommer och går, kliver över och nästan på. Jag är så glad över min Gaston.
Som sagt, vi sover gott när vi är där. Lååååånga dagar är det.
Jag hade tänkt diplomera oss i början av april men efter den här helgen så har jag bestämt mig att vänta till september. Det är det där med att gå snyggt och prydligt i kopplet - HELA TIDEN! inte äta godis som ligger på backen (upps), kunna fem namngivna jäkla grejer och annat småplock som jag känner att jag inte vill stressa fram. Nej, vi väntar om det nu är ok från Vårdhundskolans sida så klart.
Väl hemma blev liten Gunde jätteglad över att vi dök upp. Vem han blev mest glad att träffa - guess...
Nu är maten klar!
Tjing tjong - kolastång!
Gaston och jag åkte i torsdagskväll upp till Eskilstuna med risk för livet - IGEN! Vad tusan, det var fjärde träffen och till tre av dessa träffar har jag riskerat livet på vägarna på grund av riktigt äckligt hala, snöiga, vidriga vägar och så var det i torsdags med. Skitväglag! 4,5 timmar tog det. My god, axlarna var inne i öronen innan jag var framme. Phu!
Vi har haft två bra dagar. Det är ju fantastiskt kul att träffa likasinnade och vi hade dessutom en riktigt bra föreläsare, även denna gång. Ola Polmé som föreläste om bemötande och då mest riktat mot människor som har en demenssjukdom. Hur ska man agera när man kommer in i rummet och en människa som är dement står och kissar i blomkrukan? Eller när någon som är sjuk börjar slåss eller bete sig annorlunda? Här är en bild av hans anteckningar, fullständigt underbar - nästan i stil med Kurt Olsson.
Vi som var där fattar precis vad han menar men gör du?
Gasse skötte sig strålande. Han liksom bara är. Vaddå att det går hundar en decimeter ifrån, eller faktiskt över honom. Likaså folk som kommer och går, kliver över och nästan på. Jag är så glad över min Gaston.
Som sagt, vi sover gott när vi är där. Lååååånga dagar är det.
Jag hade tänkt diplomera oss i början av april men efter den här helgen så har jag bestämt mig att vänta till september. Det är det där med att gå snyggt och prydligt i kopplet - HELA TIDEN! inte äta godis som ligger på backen (upps), kunna fem namngivna jäkla grejer och annat småplock som jag känner att jag inte vill stressa fram. Nej, vi väntar om det nu är ok från Vårdhundskolans sida så klart.
Väl hemma blev liten Gunde jätteglad över att vi dök upp. Vem han blev mest glad att träffa - guess...
Nu är maten klar!
Tjing tjong - kolastång!
Mistluren har tystnat!
Det är som ett under har skett. Gunde kan nu plötsligt åka bil utan att låta som en hel jäkla blåsorkester. Med tryggt sällskap av den gode Gaston så åker han nu bak i bilen och är tyst. Jippi! Det där med att orka hålla tätt hela natten går det lite si och så med. Inatt ska ni ju inte tro annat än att Anders satans mobil började ringa kl 01.59. Man flyger ju upp i givakt och den enda tanken som finns är - vem har dött? En j------l som ringt fel. Anders försökte väsa fram att han måste ringt fel nummer och människan i luren verkade vara av det mer trögare släktet för han skulle veta vilket nummer han slagit. Guess what... näe, ett pucko kan ju räkna ut att liten Gunde vaknade och då behövde han minsann gå ut och kissa. Somnade dock om och sov till kvart i sex. Klart godkänt.
Han lever rövare hos dagmatten och har lattjolajbans hela dagarna. Härligt att det löst sig så bra med dagmatte. Gasse är alltid välkommen han med. Idag har han varit med och styrt upp aktiviteterna lite. Enligt dagmatten sköter grabbarna sig bra.
Gunde och träning, nja vi pillar lite men jämfört med vad jag läser att Gundes syskon gör så ligger vi definitivt i lä... men vet ni, Gunde har verkligen tagit sig in i mitt hjärta med buller och bång eller med pip och tjut kanske är mer med sanningen överensstämmande. Hela familjen är såld på vår Gunderklump!
Imorgon ska Gaston jobba en sväng sen drar vi till Vårdhundskolan för fjärde träffen. Snart slut med detta kursande. Jag kommer sakna mina nyfunna vänner. Visst vi ska ses, men ni vet hur det brukar bli med det där. Hinner ju för tusan inte med mig själv ens längre. Jag ser fram mot två nätters sömn. Åh, vad härligt. Det trodde jag ju sist med och då var det ju ett gäng fransmän som lufsade in mitt i natten. Öronproppar ska medtagas denna gång.
Nu ska jag lägga mig och klockan är 21.00 - jösses!
Han lever rövare hos dagmatten och har lattjolajbans hela dagarna. Härligt att det löst sig så bra med dagmatte. Gasse är alltid välkommen han med. Idag har han varit med och styrt upp aktiviteterna lite. Enligt dagmatten sköter grabbarna sig bra.
Gunde och träning, nja vi pillar lite men jämfört med vad jag läser att Gundes syskon gör så ligger vi definitivt i lä... men vet ni, Gunde har verkligen tagit sig in i mitt hjärta med buller och bång eller med pip och tjut kanske är mer med sanningen överensstämmande. Hela familjen är såld på vår Gunderklump!
Imorgon ska Gaston jobba en sväng sen drar vi till Vårdhundskolan för fjärde träffen. Snart slut med detta kursande. Jag kommer sakna mina nyfunna vänner. Visst vi ska ses, men ni vet hur det brukar bli med det där. Hinner ju för tusan inte med mig själv ens längre. Jag ser fram mot två nätters sömn. Åh, vad härligt. Det trodde jag ju sist med och då var det ju ett gäng fransmän som lufsade in mitt i natten. Öronproppar ska medtagas denna gång.
Nu ska jag lägga mig och klockan är 21.00 - jösses!
Hade det inte varit för Martin...
Vi hade bestämt oss för att träna lydnad igårkväll. Jajamen, laddad till tusen - men det försvann när jag kom ut från jobbet och det regnade snö. Jag försökte tappert skicka ett käckt mess till Martin att vi kanske skulle träna en annan dag eller? Jag tränar gärna idag fick jag till svar. Martin är en klippa, ställer alltid upp i alla väder (bokstavligen) så jag kände att idag är en "pay-back-time".
Martin, AG och jag träffades. Vi traskade ut på den äckelblöta planen och planterade ut våra konor för här skulle det tränas framåtsändande. Jag har ärligt talat inte tränat brukslydnad sedan november (sa Martin, oktober tror jag). AG började och Mogg var pigg som en mört. Inga problem med att sätta sig på äckelplanen där inte. Lite bekymmer vid saktagåendet men inget katastrofalt med tanke på uppehållet vi haft. Knuffa var som vanligt piggare än en mört och busade lite med Martin på inkallningen annars så gick hon saktagåendet så himla fint. Med tanke på att den lilla terven är som en dynamitbomb så är det otroligt att hon kan hålla ihop sig.
Gaston, pussgurkan! Lite lätt tänd även han men vilket saktagående han gjorde. Hipp hurra! Att vila sig i form är tydligen rätt bra. Nu har grabben kanske inte vilat från träning med tanke på vårdhundsjobbet men nån brukslydnad har vi inte hunnit med. Han ville däremot inte sitta ordentligt på den blöta planen utan satt så lätt så vid minsta vindpust hade rumpan lyft. Skitsamma, han skötte sig kanon och jag tackade Martin för att han såg till att min måndag slutade så bra. Tji hu!
Anders smög upp vid kvart i fem och gick ut med Gaston. Bara det att han glömde sin satans mobil på köksbordet och hade tryckt på snooze istället för stäng av så den lilla jäkeln satte i att pipa vid kl 05.00 så liten Gunde vaknade. Därför sitter jag här nu i arla morgonstund och skriver lite för att tiden ska gå så vi kan åka till dagmatten med hundarna. Gasse ska med dit idag också. Vilken tur jag har som har såna himla goa vänner.
Nu mot jobbet!
Tjingeling!
Martin, AG och jag träffades. Vi traskade ut på den äckelblöta planen och planterade ut våra konor för här skulle det tränas framåtsändande. Jag har ärligt talat inte tränat brukslydnad sedan november (sa Martin, oktober tror jag). AG började och Mogg var pigg som en mört. Inga problem med att sätta sig på äckelplanen där inte. Lite bekymmer vid saktagåendet men inget katastrofalt med tanke på uppehållet vi haft. Knuffa var som vanligt piggare än en mört och busade lite med Martin på inkallningen annars så gick hon saktagåendet så himla fint. Med tanke på att den lilla terven är som en dynamitbomb så är det otroligt att hon kan hålla ihop sig.
Gaston, pussgurkan! Lite lätt tänd även han men vilket saktagående han gjorde. Hipp hurra! Att vila sig i form är tydligen rätt bra. Nu har grabben kanske inte vilat från träning med tanke på vårdhundsjobbet men nån brukslydnad har vi inte hunnit med. Han ville däremot inte sitta ordentligt på den blöta planen utan satt så lätt så vid minsta vindpust hade rumpan lyft. Skitsamma, han skötte sig kanon och jag tackade Martin för att han såg till att min måndag slutade så bra. Tji hu!
Anders smög upp vid kvart i fem och gick ut med Gaston. Bara det att han glömde sin satans mobil på köksbordet och hade tryckt på snooze istället för stäng av så den lilla jäkeln satte i att pipa vid kl 05.00 så liten Gunde vaknade. Därför sitter jag här nu i arla morgonstund och skriver lite för att tiden ska gå så vi kan åka till dagmatten med hundarna. Gasse ska med dit idag också. Vilken tur jag har som har såna himla goa vänner.
Nu mot jobbet!
Tjingeling!
Dagen började bra men sen blev det så ledsamt...
Det började med att Gunde slog personligt rekord - igen! Sov från kl 22.00-06.30 utan avbrott. Antingen är jag fortfarande i en dröm eller så är det sant.
Idag fick vi ur den berömda tummen och samlades för att spåra. Det var jag, Martin och AG. Vi spårade på fält. Sista gången jag och Gaston spårade var alltså i november innan snön kom. Upps. Alla tre hundarna spårade kanon. Jag är så himla glad eller rättare sagt jag var så himla glad så jag kvittrade. Lille gubben, han tuffade på där i spåret och plockade pinnar som aldrig förr. Fält är inte Gastons starka sida men det märktes inte idag. Underbart.
Sen fick jag ett så himla tråkigt besked. En man som jag suttit i en styrelse med i några år dog hastigt igår. Så blev jag återigen påmind om hur skört det är - livet. Jag känner så med hans familj och andra som står honom nära. Jag tyckte mycket om honom och även om det inte var någon jag umgicks med privat så var det en kul en att snacka bort en stund med. Fy för den lede vad ledsamt det är.
Gunde är glatt ovetande om hur snabbt livet kan ta slut. Han tyckte han var modig som stack in huvudet till hönsen idag.
Han undersökte vad det var hans husse släpade runt på
Han låg länge och funderade på om han skulle våga...
Sen gjorde han det
Jobbiga beslut - somnade gott
Fina de är!
Idag fick vi ur den berömda tummen och samlades för att spåra. Det var jag, Martin och AG. Vi spårade på fält. Sista gången jag och Gaston spårade var alltså i november innan snön kom. Upps. Alla tre hundarna spårade kanon. Jag är så himla glad eller rättare sagt jag var så himla glad så jag kvittrade. Lille gubben, han tuffade på där i spåret och plockade pinnar som aldrig förr. Fält är inte Gastons starka sida men det märktes inte idag. Underbart.
Sen fick jag ett så himla tråkigt besked. En man som jag suttit i en styrelse med i några år dog hastigt igår. Så blev jag återigen påmind om hur skört det är - livet. Jag känner så med hans familj och andra som står honom nära. Jag tyckte mycket om honom och även om det inte var någon jag umgicks med privat så var det en kul en att snacka bort en stund med. Fy för den lede vad ledsamt det är.
Gunde är glatt ovetande om hur snabbt livet kan ta slut. Han tyckte han var modig som stack in huvudet till hönsen idag.
Han undersökte vad det var hans husse släpade runt på
Han låg länge och funderade på om han skulle våga...
Sen gjorde han det
Jobbiga beslut - somnade gott
Fina de är!
Det börjar banne mig våras!
Det har varit en riktigt körig vecka på många sätt. Mycket på jobbet och att inte få sova ordentligt på nätterna det sätter sina spår. Man är ju inte 25 längre, det märks.
Gaston har jobbat tre dagar den här veckan och vilket kanonavslut vi fick igår eftermiddag. Gaston hade varit med hela dagen och legat på vårt kontor med diverse avbrott för promenad. På eftermiddagen åkte vi till ett äldreboende och ett härligt gäng som bor där. Vi hade så himla kul. Gaston var i sitt esse. De fick honom att sitta, ligga, rulla runt, backa och hämta grejer. Jag blir superglad för att han lyssnar på dom, de blir glada och tycker ju han är FANTASTISKT duktig bara han sätter sig ner och Gaston ser miljoner chanser att få godis av alla. Snacka om teamwork. Jag har svårt att tänka mig ett bättre avslut på jobbveckan än detta.
Gunde har varit hemma med husse på dagarna (Anders har jobbat kväll). En dag körde det ihop sig riktigt så han fick vara ensam (verkligen ensam eftersom inte ens Gaston var hemma) en timme och inte vet jag men han sov som en liten söt gris när vi kom hem. Skönt!
Det är mycket bus med grabbarna G
Ibland måste Gaston påminna Gunde lite om VEM som egentligen är äldst
ok ok, ok surgubbe - jag fattar.
Sen på det igen
Liten måste vila lite mellan varven
Idag har jag hört fåglarna kvittra och till och med hönsen vågade sig ut, våren är på g!!!
Imorgon blir det ÄNTLIGEN spårträning. Jag har varit helt off på den fronten men nu jäklar är det dags att ta tag i både det ena och det andra, typ spår OCH lydnaden.
Återkommer!
Gaston har jobbat tre dagar den här veckan och vilket kanonavslut vi fick igår eftermiddag. Gaston hade varit med hela dagen och legat på vårt kontor med diverse avbrott för promenad. På eftermiddagen åkte vi till ett äldreboende och ett härligt gäng som bor där. Vi hade så himla kul. Gaston var i sitt esse. De fick honom att sitta, ligga, rulla runt, backa och hämta grejer. Jag blir superglad för att han lyssnar på dom, de blir glada och tycker ju han är FANTASTISKT duktig bara han sätter sig ner och Gaston ser miljoner chanser att få godis av alla. Snacka om teamwork. Jag har svårt att tänka mig ett bättre avslut på jobbveckan än detta.
Gunde har varit hemma med husse på dagarna (Anders har jobbat kväll). En dag körde det ihop sig riktigt så han fick vara ensam (verkligen ensam eftersom inte ens Gaston var hemma) en timme och inte vet jag men han sov som en liten söt gris när vi kom hem. Skönt!
Det är mycket bus med grabbarna G
Ibland måste Gaston påminna Gunde lite om VEM som egentligen är äldst
ok ok, ok surgubbe - jag fattar.
Sen på det igen
Liten måste vila lite mellan varven
Idag har jag hört fåglarna kvittra och till och med hönsen vågade sig ut, våren är på g!!!
Imorgon blir det ÄNTLIGEN spårträning. Jag har varit helt off på den fronten men nu jäklar är det dags att ta tag i både det ena och det andra, typ spår OCH lydnaden.
Återkommer!
Hur kan en sån liten söt sak låta som en jäkla mistlur???
jag kan inte begripa hur denna lilla (nåja, jämfört med vissa andra så) kropp kan frambringa såna gigantiska idiottjut som Gunde gör när han ska åka bil. Vi trodde i vår enfald att grabben var botad genom 14 timmars resa genom Sverige. Dom två resorna gick ju faktiskt riktigt bra men näedå, inte tusan. Han lever som han skulle dö vilken sekund som helst när han bara ska åka 10 minuter till dagmatten där hans två lekkompisar dessutom bor. Det blir till att leta reda på öronpropparna som jag givetvis la undan efter Sälenresan i hopp om att aldrig mer behöva använda dom i bilen i alla fall.
Jag fick dessutom ett mess från dagmatten idag "Jag kommer ALDRIG mer steka biffar när Gunde är här". Gulp, jag trodde att han norpat dom men nej det hade han inte MEN han hade vrålat ut sin ilska över att inte nå upp till diskbänken där dom låg. Kommer Gunde någonsin kunna hålla tyst när han vill ha något??? Känns lååååååångt borta med jaktprov med den killen.
Tur han är så himla charmig och go. Sen har han slagit eget världsrekord och sovit ända till kl 05.00 då han blev väckt av en nödig husse. Somnade sedan om och sov till 08.30. Husse som jobbar kväll var supernöjd. Nu tänker ju denna elaka kvinnan att f-n ta den valpen om inte han gör om den bedriften på lördagmorgon...
Tänk att det kan komma såna jädrans ljud från denna liilla söta mun. Hur är det möjligt???
Skiter i hur han låter, I love him anyway.
Fick tillbaka en examinationsuppgift idag. Så här stod det "
Jag fick dessutom ett mess från dagmatten idag "Jag kommer ALDRIG mer steka biffar när Gunde är här". Gulp, jag trodde att han norpat dom men nej det hade han inte MEN han hade vrålat ut sin ilska över att inte nå upp till diskbänken där dom låg. Kommer Gunde någonsin kunna hålla tyst när han vill ha något??? Känns lååååååångt borta med jaktprov med den killen.
Tur han är så himla charmig och go. Sen har han slagit eget världsrekord och sovit ända till kl 05.00 då han blev väckt av en nödig husse. Somnade sedan om och sov till 08.30. Husse som jobbar kväll var supernöjd. Nu tänker ju denna elaka kvinnan att f-n ta den valpen om inte han gör om den bedriften på lördagmorgon...
Tänk att det kan komma såna jädrans ljud från denna liilla söta mun. Hur är det möjligt???
Skiter i hur han låter, I love him anyway.
Fick tillbaka en examinationsuppgift idag. Så här stod det "
Ing-Marie Jonsson – Betyg VG
Du har ett eget resonemang med förankring i kurs- och annan litteratur Du svarar inte direkt på fråga 1 och 2 och därför blir fråga 3 omöjlig att besvara. Men har en bra diskussion och försökt får tillgång till underlag för fråga 1. Bra diskussion om hur man mer systematiskt skulle kunna arbeta med genomförandeplan för att mer riktat arbeta med hundskötarnas personliga utveckling. Du visar också i ditt resonemang att du förstår vikten av att koppla teori och praxis även om texten inte ger specifika svar på frågorna."
Jag blev alldeles glad, vg utan att ha svarat vare sig på fråga 1, 2 eller 3. Tur man har en jädrans glappkäft ibland.
Det finns hopp om ärthjärnan!
See you!
