Tadam, måndag - lydnad och idag jaktträning.
Igår var vi på hugget alla fyra. Åsså gjorde minsann läggande under marsch UTAN dubbelkommando, han fixade krypet, linförigheten, hoppet och allt var det var med klart godkänt. Lite tappar han fokus emellanåt men jämfört med hans kompis Gaston när han var i den åldern (1,5 år) så tycker jag Åsså har klart mer kontroll över sina hormoner.
Gaston då, ja igår kunde han gå fot utan att vara för långt fram. Jag fick mig, i vanlig ordning, en omgång av Helene att jag belönar på fel ställe. Alltså för långt fram, bak, åt sidan och till slut kände jag att vad tusan det spelar ju för helsicke inte nån roll var jag belönar så är det fel men som "vanligt" hade hon rätt och jag hittade EXAKT var jag skulle ge honom godiset. Detta kommer jag glatt ha glömt till nästa omgång, det kan ni hoppa upp och sätta er på. Obotlig! Vi tränade även saktagåendet i framåtsändandet det gick
![[30]](http://www.nogg.se/images/smileys/30.gif)
, krypet gick bättre än sist i alla fall, inkallning med ställande gör Gaston kalas, sen att jag säger ligg är en helt annan sak. Det där fick vi traggla en stund men till slut så gick det. Hoppet gick kalasbra. När vi kände oss färdigtränade för kvällen så var vi inte många kvar på planen, noga räknat tre ekipage. Kl var väl si så där runt 20.00. Tiden går fort när man har roligt ![[5]](http://www.nogg.se/images/smileys/5.gif)
och igår var det verkligen en kul träning!Gaston i platsposition en helt annan gång men han tyckte säkert det var lika surt då med...
Idag slutade jag tidigt och tog hundarna samt en ryggsäck med dummies och drog till skogs. Idag har vi tränat långa, korta, konstiga och alldeles vanliga dirigeringar. Konstiga blir dom ju när man är begåvad med en sån matte som Gaston är. Han fixade dirigeringarna helt ok. En del riktigt bra och en del mindre bra. Sanny, lilla
![[89]](http://www.nogg.se/images/smileys/89.gif)
, gjorde sin livs längsta dirigering någonsin. Himmel vad stolt hon var när hon kom galopperande med en dummies som nästan är lika stor som hon (ok, överdriver lite men gulligt är det). Jag tänker mala på lite med dirigeringar ett tag åtminstone när jag tränar själv. Sen kommer jag att utnyttja mina träningskompisar till markeringar när vi tränar ihop ![[21]](http://www.nogg.se/images/smileys/21.gif)
.Någon måste ha rollen att vara sötast i familjen och i vår är det Sanny
Imorgon blir det sparsamt med träning, tror jag...
Till helgen ska jag hjälpa till som funktionär på Jönköpingsprovet. Ska bli kul och jag hoppas verkligen inte det är samma skitväder som vi vaknade till idag. Snöblandat regn. Då kreverar jag. Det låg faktiskt kvar lite snö uppe i vår skog. Blä, jag vill inte, inte än.
Tänk att det nu är en vecka sen grannen miste alla sina djur. Han kämpar på och håller på att fixa iordning i ladugården. Han har bestämt sig för att köra igång på nytt. Skönt att han orkar. Det är och har varit tufft säger han. Det är så konstigt för utanpå ladugården så syns det ingenting och inuti är det svart och helt hemskt. Man fattar hur farlig den där röken är som alla brandgubbar tjatar om på alla brandövningar man varit på. Usch och fy!
Ha det gott och take care!
Idag har det, enligt Gaston, varit en tråååååååkig dag.
Så var det vintertid igen. Hjälp, mörkt redan runt 17-snåret. Anders gick, as usual, upp tidigt som ögat och var ute 1,5 timme med dogsen. Skitskönt, tänkte denna slöa matte och skulle minsann sova vidare. Gick det? Går det någonsin, när man har chansen? Nix, pix. Till slut gav jag upp.
Vi satt här och hade ingenting inbokat, det har inte hänt det senaste halvåret. Blev helt handlingsförlamad. Det slutade med middag hos Anders föräldrar och sen en långpromenad till med ett gäng dummiesar.
Då blev flanen glad. Äntligen lite liv i tanten. Anders kastade dubbelmarkeringar och en del gick inte alls och en del gick superbra. Sen skulle Anders försöka få ner den där dummiesen som jag lyckats sätta jättehögt i ett träd. Jag har en förmåga att överdriva saker och ting men inte den här gången. Dummiesen sitter alltså typ 7 meter upp i ett träd. Dit har JAG kastat den. Visste inte att jag hade sådana magiska krafter. Jaha, ner fick vi den inte. Den sitter snyggt och prydligt kvar. Den måste vara fastnitad för som det har blåst inatt borde den ha dunsat ner.
Riktigt skönt att ha en sån här slapp dag, känns lite konstigt och det pickar ju en liten rackare där inne om alla saker jag kunde ha gjort. Ni vet sådana saker som man med glädje förtränger eller skjuter på obestämd framtid. Tänker på skitiga fönster, rensa rent i garderober, räfsa tusenmiljoner löv i trädgården och lite sånt. Inte ett enda dugg av det har jag gjort eller tänker jag göra. Jag ska strax gå ner, sätta på en kopp te och sjunka ner i slö- och slappläge i soffan och glo på tv.
Ännu en helg till ända - en himla rolig lördag och en superslapp söndag. Kan det vara bättre?
Här sitter Gaston och drömmer om sommarens jaktinternat, det var grejer det.
Imorgon blir det klubben och lite lydnadsträning igen - typ fritt följ, kryp, skall och varför inte framåtsändande ![[128]](http://www.nogg.se/images/smileys/128.gif)
Tack för era goa inlägg! Jag blir jätteglad.
Vi gjorde vad vi kunde och det gick nästan
Min goe flane. Att spåra på åker är inte hans starkaste sida men han gjorde vad han kunde på KM:et idag. Det blåste kraftigt vilket definitivt inte gör att Gaston tycker det är lättare men det var lika för alla. Vi fick ihop en 7,5 poäng på spåret och tappade därmed 17,5 poäng, inte bra, inte bra. Det gick ju desto bättre för vissa andra om man säger så typ Ulrika och Vilja 9,5, Mats och Izac 9,5 och Soile med Kixa drog dagens enda 10:a. Det sved lite i tävlingshjärtat men vad tusan det är bara att köra så det ryker.
Vi åkte till klubben och körde dagens bästa lydnad 171,5 poäng. Vi fixade dagens bästa med en fjuttig liten 0,5 poängare. Fråga gärna vem som hade 171 poäng, fråga då, FRÅGA - jäpp Ulrika och Vilja. Det tyckte jag var kul. Efter lydnaden var det dags för budföring och där fick vi 19 poäng och sen fick vi fullt på platsen. Summa summarum 293 poäng. Vi kom tvåa, slagna av just Ulrika och Vilja. Vi får härmed gratulera detta duktiga ekipage som först blir klubbmästare i lydnad (igår) och idag även klubbmästare i bruks. Blir man avis eller? Ja... lite i alla fall. Jag tror de hade 307,5 poäng. Häftigt! Trea kom en ur spårgänget Tobias med Malva, de hade 290 poäng tror jag.
Inte så kul för Helene och Anngreth, Åsså var lite lätt okoncentrerad och var inte alls med på lydnaden. Anngreth och Mog fick bryta för Mog gjorde sig illa i benet. Hoppas det inte blir något allvarligt av detta.
KM är en himla rolig tävling att vara med på tycker jag. Tack till alla som ställer upp och dömer, fixar med köket, ordnar med spåren och sökrutan. Utan alla dessa fuktionärer - inget KM. TACK i massor till er.
Nu ska jag hoppa i duschen för att strax åka på släktkalas. Hjälp, jag kommer säker somna mitt i maten.
Ha det bra alla!
Denna hund - ![[88]](http://www.nogg.se/images/smileys/88.gif)
Jaha, vad ska man säga...
Här kommer mailet:
"Hej igen,
och tack för ditt svar. Det här visar hur komplicerat det är att ge ut tidningar. Å ena sidan ska vi i möjligaste mån ge våra läsare så mycket information och kunskap som möjligt, å andra sidan ska vi ta hänsyn till enskilda människor. Rätt och fel finns inte här, det handlar om att använda omdöme. Och jag vill att du ska veta att det gör ont i mig varje gång JP sårar någon, och det är aldrig enkelt att väga detta mot plikten att rapportera.
Med vänlig hälsning
Mats Ottosson
Redaktionschef, Jönköpings-Posten
036-304067, 070-6390890"
Idag har Länsförsäkringar varit här och tackat Anders för hans insats. Han fick jättefina grejer. Bussigt, samtidigt som jag fattar att hans insats faktiskt besparat försäkringsbolaget en hel del pengar...
Vad det gäller laddning inför KM så hann vi med ett appellspår på grannes åker igår, vilket gick bra. Låg nos trots motvind, härligt. Vi har även tränat med nostargeten och det är för häftigt att se hur Gaston anstränger sin flaniga hjärna så till den milda grad och hur lycklig han blir när klicket äntligen kommer och han har gjort rätt. Vi hann med lite jaktträning på promenaden också. Det är ju himla bra när man hinner att träna innan det blir kolsvart .
Idag har jag knappt sett hundarna, jobbat heldag, hem och iväg med Myran till ridningen. Ia har varit hemma så de har klarat sig alldeles utmärkt, sen gick Anders lång sväng i skogen när han kom hem. Men, ja ni vet, ingen träning, det svider lite i mattehjärtat. Gaston hämnades ljuvt genom att trampdra sina långa klor på min ena fot och det gjorde så himla ont att jag nästan smällde av. Det kunde jag minsann ha...
Det är rätt synd om mig - tycker jag själv i alla fall.
Imorgon slutar jag tidigt och då får det bli lite slipning av vissa lydnadsmoment. Vi fegar ur på KM i lydnad och siktar in oss på KM i bruks. Ska bli jättekul.
Gaston, ständigt på språng
Ha det bra och var rädda om er!
Vad är nyhetsvärde?
Jag blev vansinnig och skrev till redaktionschefen på JP;
"Hej!
Angående din artikel idag på sidan 4 om CJ.s innebrända djur. Du skriver om hur han säger att "ett livsverk är borta", "Stackars djur", ägaren C J:s tankar går främst till djuren som dött. Sen sätter ni in en bild på en av hans kor som dinglar i en grävskopa. Hur tror du C kände sig när han öppnade tidningen idag och såg detta? Hur tänkte du? Jag blir så himla arg och ledsen för C:s skull. Hela hans jäkla liv är upp och nervänt och så sätter ni in en riktigt "smaskig" bild på hur hans ko forslas bort.
Jag har prenumererat på JP i säkert 20 år och har aldrig någonsin blivit så himla arg som idag när jag satt och skulle äta min frukost och läsa min morgontidning. Vi uppmanar våra tonåringar att läsa JP och hålla sig ajour med vad som händer både lokalt och i övriga Sverige/världen. Vår yngsta dotter var med vid branden och farit jätteilla av att djuren dog, hur de kände sig om de led, hur C mår, hur ska det bli nu osv, osv. Jag kan säga att det var inte speciellt lyckat när hon fick syn på bilden idag.
Jag förmodar att du inte äger något djur själv för då hade du väl tänkt till lite innan. Empati och lite vanligt jäkla bondförnuft brukar räcka rätt långt och jag hoppas att du tänker till nästa gång ni ska ut på era uppdrag.l
Från en mycket ledsen
Ing-Marie Jonsson (granne till C)
och fick följande svar:
" Hej,
och tack för ditt mejl. Jag förstå dina synpunkter, det är alltid omskakande med tragiska nyheter.
Dock är JP en nyhetstidning vars roll är att så korrekt som möjligt förmedla det som händer. I det här fallet, liksom i många andra fall där bilderna är känsliga, valde vi att göra en liten bild just för minska brutaliteten men ändå skildra verkligheten.
Med vänlig hälsning
Mats Ottosson
Redaktionschef, Jönköpings-Posten
036-304067"
Jag svarade:
"Hej Mats och tack för att du svarat!
Men jag måste ändå få skriva att det hade funnit väldigt mycket andra bilder på döda kor än just en som dinglar helt groteskt som ni kunnat använda och därmed visat respekt för en medmänniska som mår jäkligt dåligt ändå.
Nyhetstidning eller inte, här gick min gräns för att gotta sig i andras elände. Inte tusan hade ni tagit en bild på en död hund som någon slänger och dänger med?
Du ser det från din syn men jag hävdar fortfarande att det är jäkligt dåligt nyhetsvärde i att visa en sån bild hur liten den än är.
//Ing-Marie"
På detta har jag inte fått svar.
Såklart att jag reagerar extra för att det dels är min granne och dels för att vi blev inblandade men respekt för mina medmänniskor och för döda djur/människor det har jag banne mig alltid haft.
Thats it från bitchen i Lekarebo
Det brinner i grannens ladugård
Anders hade gått inne hemma och känt att det luktat rök. Han kollade källaren, pannrummet, vinden, källaren igen men näe. Rätt som det var tittade han ut och såg att det rök i grannens ladugård som ligger kanske 50 meter från vårt hus. Han gick ut och kollade igen och igen. Men brinner det eller vad? Till slut bara insåg han att det var precis vad det gjorde, rusade upp till grannen och bankade på. De båda rusar ner och börjar släcka med det de hade. Myrans kille var här och hjälpte också till. Samtidigt när de sprang ringde Anders till SOS och inom 20 minuter var första brandbilen på plats. Anders hade hört djuren när han sprang upp till C men när de kom ner till ladugården var det alldeles tyst. Det är som en film, så overkligt och detta händer mitt i min vardag. Jag åkte hem och möttes av blåljus överallt. En uppskakad Myran som naturligtvis var helt skakad av allt som hänt och hände. Anders som hade värsta bondångesten över att han inte fattat direkt vad det var som luktade, att han inte räddat djuren osv, osv. Lätt att säga med facit i hand var det var som brann. Frågan är ju om de hade kunnat rädda panikslagna djur, jag tror inte det. Risken hade väl varit stor att nån av dom två blivit skadade och kanske inte klarat sig dom heller.
Jag känner så otroligt med vår granne. Alla hans fina kor är döda. När verkligheten kommer ifatt honom så hoppas jag av hela mitt hjärta att han har orken att klara av det. Alla dessa fina kor som traskat in och ut i denna ladugård dag ut och dag in under hela våren och sommaren. Visst, man kan hålla sig för skratt när de sätter igång vid femsnåret på morgonen och vill gå in NU! Men det är ju lite av charmen att bo som vi gör. Mina tankar går till C och hans familj.
C har varit här med och tackat Anders för hans hjältedåd och bara det, tänka på sånt när hela ens jäkla liv är upp och nervänt.
Allt annat känns ganska töntigt och obetydligt just nu, som träning och sånt. Jag är evigt tacksam för att det inte blåste mer än vad det gjorde, att C och Anders höll ner lågorna så att vårt hus inte brann ner och för att jag har det jag har.
Tack alla ni som sms:at och ringt idag. Det är härligt att veta att ni finns där! TACK!
Hej från en ledsen Ing-Marie
Igår fyllde Sanny 4 år och Gaston tränade linjetag och närsök. Idag lydnad och spår!
Igår gick jag, Sanny och Gaston iväg med ett gäng dummies. Vi gjorde linjetag och närsök. Eller vi och vi, Sanny hade fullt upp med annat, kolla vad det var för konstiga typer (en helt vanlig familj faktiskt) som gick på HENNES marker, kolla rådjuren som var bakom närsöksområdet och sist men inte minst vad gjorde hjortarna (som rymt från ett hägn i Ramsjöholm) på HENNES mark??? Gaston är lite mer cool och prioriterade träningen framför störningen. Vilket jag är glad för. Han gjorde rätt ok linjetag, lyssnade fantastiskt bra på pipan och var söt i största allmänhet. En sammanfattningsvis bra träning.
Idag åkte Gaston och jag till Tenhult för att möta upp Helene och Martin. Jag knäppte kort som en galning men rätt som det var så var dom borta. Utsuddade, deletade, puts väck. Hur gick det till? Jag hade som vanligt INTE tryckt på någon konstig knapp. Som till ex sist när kameran var med fick hundarna lysande ögon samt att det infunnit sig ett konstigt vitt skimmer på alla korten. Martin var vänlig och sa stillsamt att det vita skimret kunde bero på att det var smuts på linsen. Herre jösses, jag tycker kameror ska vara som bilar, de ska bara fungera.
Åter till dagen. Vi lade appellspår (vad annars
![[125]](http://www.nogg.se/images/smileys/125.gif)
). Under tiden spåren låg till sig tränade vi lydnad. Vi har ju alla våra akilleshälar och vår är ju just nu bland annat att Gaston ligger på som en tok i fria följet, inte kan krypa bra och grisar. Jäpp, du läste rätt. Vi skulle gå förbi en hage med grisar. Det är bara att konstatera att jag missat något i vår miljöträning i grabbens unga år. Jag trodde han dog. Det var en megagalt, en sugga och massor av söta kultingar. ![[97]](http://www.nogg.se/images/smileys/97.gif)
Söta sa Gaston, herre gud, det var gigantiska monster och konstiga likadana, fast små. Martin och Helene hjälpte mig att få till en target som jag ska ha när vi tränar kryp. Vi garvade hysteriskt, jag är tamme tusan helt hopplös. Kordinationsförmågan är inte helt utvecklad men till slut fick vi till det. Min uppgift nu är att få till detta innan jag ens tänker på att träna kryp. Det känns som att vintern måste bli jättelång om jag ska hinna få till allting med både jakt och bruks. Lydnadsklass tre ligger just nu lååååångt bort i planeringen, finns faktiskt inte ens med.
Helene bjöd på fika idag.
Det är en trevlig trend som smugit sig in i vårt spårgäng. Det är alltid någon som är bussig och har med sig till oss alla. Jag som är tråkigheten själv och inte äter fikabröd fick mörk, nyttig choklad. Tack för det!Efter lydnaden tog vi våra spår. Det gick överlag bra för dom alla tre. Allt kan ju bli bättre men vi var i alla fall nöjda när vi satte oss i bilen och åkte hem.
Här kommer en bild på den goe Gaston, från en annan dag.
Höll på att glömma en jätterolig grej. Grattis till Cissi och Lipton som tog ett första pris i lydnadsklass 1 igår. Hipp hurra, vad ni är bra!!!
![[35]](http://www.nogg.se/images/smileys/35.gif)
Oj, nu är snart helgen slut och det är måndag igen. Vi siktar mot måndagsträningen och förhoppningsvis hinner vi upp till platsen.
Ha de´!
Vilken härligt, rolig träning vi fick till idag!
Cissi och Lipton kom ut till Skärstadalen för en stunds jaktträning (som hoppsan sa blev nästan två timmar). Vi började med att göra fyra målområden. Med mina ögon mätt var det ca 75 meter och med Cissis ögon ca 50 meter från skickpunkt till områdena. Allt är ju relativt... Vi gjorde så att jag kastade markeringar på två av områdena och Cissi på två. Sen utnyttjade vi områdena till dirigeringar. Våra grabbar hade verkligen en superdag båda två idag. De tog spikraka, jättefina dirigeringar.
Här är Lipton på g:
Efter våra dirigeringar så traskade vi iväg åt varsitt håll och kastade markeringar åt varandra. Det var jättelååååångt avstånd mellan oss. Lipton fick ha en buske som referenspunkt medan Gaston fick ingen alls mer än högt gräs. Min mentor Maire sa till mig när jag var hos henne sist att Gaston måste lära sig att använda snoken, förlåt, nosen lite mer än ögonen så därför valde vi att göra så. Gaston hade svårt men han löste sina markeringar, den sista riktigt ok faktiskt.
Gaston med full fräs mot markeringen, det var verkligen långt....
Nu har jag lyckats trycka på nån knapp på kameran så Lipton ser helt galen ut men här är han på väg in till matte. Kolla den lilla busken, lite åt vänster bakom Lipton, en bit upp i backen, det var hans referenspunkt.
Både jag och Cissi var nöjda med dagens träning. Ser fram mot nästa. Nu håller vi tummarna för labben med matte som ska tävla lydnad imorgon. De kommer fixa det lätt som en plätt!
Ha det gott i helgen!
Jäpp, det blev en annan dag - en betydligt bättre
En av våra hönepöner
Jag slutade tidigt idag, la ett spår till Gaston på vägen hem från jobbet som vi sedan tog under promenaden. Idag gick det betydligt bättre än vad det gjort på lääääänge
. Ibland liksom bara funkar det... (kort taget av Martin i helgen)
Det var vad jag behövde känner jag. Skillnaden på mina hemma-spår och åka-iväg-med-bilen-spår är att Gaston laddar på lite för mycket när vi åker iväg. Ska klura på det där lite.
Till något helt annat vet ni skillnaden på en flatte och en toy-pudel vid läbbiga vattenhål.
Liten pudel skulle aldrig drömma om att gå i.
Flatte skulle aldrig drömma om att INTE gå i.
Vi har tränat med dummies idag med. Skogen tillhör ju älgjägarna i dagarna tre så det blir tråkiga koppelpromenader blandat med att springa lös på grusväg med en matte vars huvud går som en helikopter för att inga bilar ska dyka upp och köra på de svarte. Hur som helst, fördel med att bo där man bor är att det finns mängder av åkrar där de nu har slått och tagit det de ska ha så nu kan vi träna linjetag hej vilt. Och det gör vi. Det bidde visst nån enstaka dubbelmarkering också när vi ändå var igång.
Himla skönt att det blev en sån härlig dag idag när gårdagen var rena katastrofen. Känner till och med att jag nog kommer träna lite kryp.
Hej svejs!
Fick just ett mess, imorgon är en annan dag...
Nattens övningar resulterade i att hönsen inte vill gå in i hönshuset, vi jagade höns i hela trädgården, jag skojar INTE. De sitter nu utspridda som små middagar i vartenda trä, på uthustak och lite här och där. Kanon, mården (eller vem det nu är) har ju rena lunchbuffén att välja på. Jäkla höns! Jag blev sur som tusan när vi inte fick in dom, klockan blev sent och jag skulle åka och träna. Ja, ni kan ju tänka er stämningen i Lekarebo, not på top!
Jag tog till slut Gaston och åkte till klubben för att träna i regnet. Gänget var samlat, Helene, Martin, Anngreth och Björn. Vi körde som vanligt en hund i taget. Det är ju så himla bra att ha andra ögon som tittar och få tips om hur fortsatt träning ska utföras. MEN idag skulle jag inte åkt dit. Jag var redan innan träningen på uselt humör.
![[42]](http://www.nogg.se/images/smileys/42.gif)
Blev skitirriterad på skitsaker men lyckades hålla mig lugn när jag tränade med Gaston. Lite surt bara att vi fortfarande är på ruta ett när det gäller krypet. Himla också, det är oerhört frustrerande att inte komma tillrätta med detta. Grrr, bara att kämpa på HELA vintern. Framåtsändandet provade jag inte ens utan gjorde framförgående och det gick rätt ok. Fria följet är som krypet. Blä, han ligger för långt fram och plötsligt kan jag inte svänga vänster om. Helt magiskt, när jag ska svänga vänster så bara kan jag inte. Det i kombination med att Gaston ligger för långt fram, ja det är helt enkelt inte bra.
Gaston är en tapper kille
som står ut med en sån som mig. Nu ska jag gå och lägga mig och aldrig mer gå upp!
Morsning korsning
Söndag
Här är de på gång in till lydnaden
När vi väntade på att Åssås spår skulle ligga till sig så smög jag ut en appellspår till Gaston på en åker bredvid. Detta fick han ta sen när Åsså var färdig. Mamma mia, åkerspår är verkligen inte Gastons grej. Han yrar runt så jag blir helt snurrig. Fäster inte på förrän efter första pinnen. Nu måste det bli lite ordning på torpet (alltså Gastons hjärnkontor) så han fäster på direkt och sen håller i. Bara att kämpa på.
Hela spårgänget var på plats och kollade på Helene. Det var inte varmt och skönt utan kallt och blåsigt. Listigt Ing-Marie efter att varit hemma med förkylning...
Spårgänget spanar
Efter tävlingens slut så åkte Anngreth, Björn och Martin och tog sina spår som de lagt på vägen till Forserum. Jag kollade när Anngreth släppte på och gick iväg. Det såg helt ok ut.
Nu måste jag äta innan jag svälter ihjäl!
Ha det gott!
Tji hu, nu är vi på g igen!
Jag körde Myran till Gränna och på vägen hem lade jag ett åker-spår till Gaston och lilla Sanny. Sen åkte vi till skogen. När jag släppte ut hundarna ur bilen så låg kastarmen där och skrek -jag vill följa med!!! vi med, vi med skrek tennisbollarna så givetvis blev det så. Jag har inte använt den på länge så jag tyckte det skulle vara kul att se om tekniken fanns kvar (den lilla som fanns).
Den är ju verkligen superbra att kasta markeringar med. Jag är så himla stolt över mig själv, jag fick iväg bollarna jädra anamma och faktiskt rätt mycket åt det hållet jag hade tänkt. Rätt som det var så var vi framme vid en av gölarna och då fick jag för mig att träna dirigering rakt ut i vattnet och kasta boll som belöning när han gått i och simmat en bit. Detta tips fick jag av Maire för si så där hundra år sen (eller åtminstone 1,5) och nu trängde det upp ur urhjärnan. Gaston kastade sig i gölen och simmade rakt ut och jag lyckades få iväg bollen längre än någonsin rakt ut. Jag blev helt imponerad av mig själv, synd att det aldrig kan vara någon annan där de gånger jag faktiskt lyckas kasta dit jag hade tänkt.
Sanny är med och apporterar hon med, hon nästan försvinner i en liten, liten rishög
Efter promenaden blev det till att ta spåren. Gaston började rent katastrofalt dåligt! Flurrade runt och jag vet inte vad han höll på med. Halva spåret gick bra i alla fall. Undrar vad det var som hände på första sträckan? Lilla hönan spårade sig fram i sitt spår kanon. Smaskade små levergodisbitar och hittade en dummies som slutapport. Skitglad blev hon!
Hon är så himla söt!
En liten och en stor på språng i tillvaron!
En liten och en stor bara är:
Nähä, nu ska jag gå och äta Anders kålpudding, det luktar i hela huset! Mmmmm, så gott.
Hej svejs!
SuperDUNDERförkyld
Igår kände jag mig pigg och alert. Några Ipren och nässpray och jag var på hugget. Olle, Cissi och jag tränade jakt på kvällen. Det var mycket passivitet för Gaston, nyttigt jag vet men hjälp vad tråkigt. Vi ska införa dubbelmarkeringar i Gastons liv. Han har inte gjort många såna i sitt liv, rätt eller fel inte vet jag.
Först fick han en kastad som hamnade dolt på land och en som hamnade på öppet vatten. Han hade lite bekymmer innan han hittade den på land men han fixade det med lite stöttning. Den på vatten tog han också efter lite stöttning. Favorit i repris, alltså vi gjorde en likadan och den fixade han betydligt bättre. Olle skulle köra vattendirigering så Cissi och jag gick iväg ut på ett kalhygge och kastade dubbelmarkeringar till varandra och det gick jättebra. Gaston markerade och hämtade dummies som bara den. Lille Lipton hade lite bekymmer att gå ut på djupet men vi slog våra kloka huvud ihop och fixade till det riktigt bra i slutet. Olle och hans Dizzi fick sig några dubbla dom också. Några gick kanon och några fick Dizzie kämpa på med lite mer.
Det var rackans vad mörkt det blir fort. Efter två timmar så fick vi ge oss. Då försvann nässpray- och Ipreneffekten kan jag säga. Hjälp, migränen slog till med dunder och brak. Jag däckade i soffan och släpade mig sedan upp till min säng. När klockan ringde var duschen igång, alltså näsan, migränen fanns där också. Jag masade mig iväg till jobbet men fick ge mig vid lunchtid. Då kom sköterskan på jobbet fram till mig, pekade på min näsa och sa - gå hem. Hon behövde bara säga det EN gång. Väl hemma somnade jag och sov ett par timmar i soffan. Gaston som glad och lycklig trodde att vi skulle till skogs när jag kom hem fick tji. Han försökte med allt, hämtade skor, mer skor, andra skor, ännu fler skor och droppade på och bredvid mig men icke tanten sov bara vidare. SKITTRÅKIG!!! Till slut gav han upp. Tur han har sin husse som räddade upp situationen så han fick sin långpromenad i skogen. Tror till och med att han förlät honom för det eviga svampplockandet.
Nu ska jag strax inta soffläge igen, imorgon blir det inget jobb. Här ska kureras. Jag hatar att vara sjuk!
Hoppas ni klarar er!
Gaston en annan dag, i hans ögon kul dag - UTE...
Superförkyld matte - not funny at all
Igår var vi på JBK och jösses vilken kul träning vi hade. Helene med Åsså, Anngreth med Mog och så vi då. Vi tränade appellydnaden. Gaston var galet på hugget. Det är så himla kul med honom, han blir överlycklig när vi ska träna lydnad, spår, jakt, name it. Det är inte riktigt bra att vara så himla på hugget när det gäller att träna kryp vilket jag naturligtvis var tvungen att bryta av appellydnaden med. Hur som helst, linförigheten gick så där. Han ligger en aning för långt fram vilket resulterar i usla vänstersvängar. Inkallningen och framförgåendet var det väl inget att säga om. Apporteringen helt ok. Hoppet så är det ju så himla svårt att inte hoppa tillbaka när tävlingsledaren säger kommendera. Gaston är övertygad om att jag i samma ögonblick som tävlingsledaren säger kommendera säger hopp. Hm.
Vi gjorde avslutningsvis en tungapportering där det definitivt var bra att han suttit uppbunden och suktat en stund innan. Full fart ut och full fart in. Sen är det ju det där att hålla fast den och inte släppa den TUNGA, TUNGA saken. Han fick godkänt i alla fall. Ingen elittävling på länge
Vi slipar på lydnadsbitarna i appellen inför KM (vi är inte ensamma om det, eller?)Mogg och Åsså skötte sina kort. Mogg gjorde sin livs snyggaste platsliggning med hakan i backen "nästan" hela tiden. Gaston trodde väl att det är så man gör så han låg lika snyggt han med hakan i backen. Tack för det!
Idag har Anders föräldrar varit i skogen med hundarna i några timmar på förmiddagen och nu ikväll har vi varit ute en sväng. Jag hade med mig en dummies som jag lyckades få att fastna fruktansvärt högt upp i ett träd. Det är väl så himla typiskt. Skulle göra en markering och fick väl till ett sånt megakast och vips så satt den där i granen. Grr.
Vi tränade lite annat istället och sen hittade jag ett ställe med trattkantareller, rackans sa hundarna, kul sa jag.
Nu är det dusch, soffan och en filt som gäller. Är lite lätt snorig och känner mig supertrött. Måste vila upp mig inför imorgon, då ska vi träna jakt. Ska bli så himla kul. Jag har snokat upp ett ställe där vi får vara.
Gaston spanar ut över vidderna (egentligen väntade han på en trött och seg matte som kommit efter..)
Hoppas ni håller er friska! Hejs svejs!
Idag spår, skogs- och lydnadshund
Gaston sniffade sig fram till en tandpetare eller nej det är en spårpinne!
Jag fick bara vara med, sitta och vänta... orättvist och elakt.
Sen gick vi till skogen, eller gick och gick...
Vissa kan inte gå
Jäpp, vilken härlig eftermiddag vi haft hundarna och jag. Spåret gick jättebra trots att det var hyfsat kraftig sid- och motvind. Gasse spårade med låg nos och markerade pinnarna genom en helt ny teknik för att vara honom - han hugger dom. Rätt kul från att i stort sett knappt markerat dom (i början av hans spårkarriär) till att stanna och markera, till idag hugga dom. Söt han är.
I skogen diskuterade vi som vanligt hur långt ifrån matte det är ok att rinna iväg. Visdomsorden från någon lärd person i vänskapskretsen susade genom huvudet - hunden gör det får lov att göra (sånt där som är så jobbigt att höra ni vet). Efter en diskussion var vi rätt överens om avståndet.
Ikväll blir det lydnad på JBK. Kul, kul här ska det tränas inför KM, viktiga grejer.
Ha det gott och njut av denna vackra höstdag, imorgon kan det vara annat äckelväder på gång, det vet man aldrig.
Idag - spårhund
Martin hade tänkt till och jag hängde genast på hans tänk, det är smidigt när någon annan klurar och man bara kan glida med. Vi gjorde två upptag var till Knuffa och Gaston ett åt varje håll och sen gjorde vi ett vanligt spår med direktpåsläpp. Redan innan bestämde vi att, klarar de första upptaget bra så blir det inget andra. Punkt slut.
Mogg hade lite specialgrejer för sig. Han fick ett vanligt hederligt spår men sen fick han också lite bevakningsträning med spårupptag.
När vi lagt spåren så kom termosen fram och djupa diskussioner fördes om livets allvar. Gaston och Mogg fick ligga med och bara vara, men på kommando ligg.
Så här kul är det, fetsuck:
Mogg började med sitt spår. Lite stökigt innan han fäste på men sen jobbade han på bra och plockade pinnar. Klart godkänt.
Sen var det Gastons tur. Han fick börja med ett påsläpp och som han gjorde det. Han kan ju! Rakt ut, tar spåret och tuffar iväg och där var det strax en godisburk. Super-duper-bra! Vi gick sedan till spåret och förutom att han nosade sig förbi en pinne utan att markera den och genade lite på ett ställe så skötte han sig, elithunden
Knuffa stökade till det på första upptaget så det fick bli ett andra som faktiskt inte heller gick särskilt bra. Vi gick till spåret och alla tre var beredda på att göra en lobotomi. VARFÖR började vi med upptag med en så het dynamit, som Knuffa är? Så klart hon skulle börjat med spåret och SEN tagit upptagen.
Knuffa spårade på och missade någon/några pinnar men Martin var rätt nöjd ändå. Vi hade ju sedan kvar ett reservupptag som Gaston aldrig fick ta. Där gick Knuffa ut rakt och snyggt, nosade sig fram fint i spåret typ 5 meter sen fick hon hjärnsläpp och såg helt osäker ut, traskade av spåret och flurrade till det innan hon kom på det igen och fick mumsig kattmat som belöning.
Mogg fick sen göra sina spårupptag där vi kan sammanfatta det med att det slutade bra
.Nu är vi hemma och jag ska strax lägga mig en stund på sofflocket och fortsätta fundera på livets allvar eller näe, jag tänker sova en stund.
På tal om något helt annat så älskar Gaston våra ungars Sacco-säckar, det är den bästa tänkbara sängplatsen så numer är de hans, eller?
Vad är nu detta? Mumlan har mage att ligga på MIN säck, så jag inte får plats.
Och, undrar drottningen i familjen... vad är problemet?
Här är ordningen återställd, tack och lov. Jag och BARA jag har säcken...
Ha det bra alla, ett grattis vill vi skicka till vår labbekompis Lipton med Cissi som vunnit en pinne i agility. Vi är även denna helg impade av Lotta med sin Puma som minsann fick pris på jaktprov igår igen. Stort grattis till supermysiga uppfödar-Bengt som tog sitt SJCH med sin labbe (nästan som att häda, labbe när det finns flatte men Bengt är trevlig i alla fall trots detta). I veckan blir det jaktträning men först lydnad imorgonkväll. Framåtsändande, kryp och skall. Det är som ett evigt mantra.
Hej hopp.
