GASTON OCH GUNDE

Jag tror att jag ska skänka min hjärna till någon hjärnforskare. Att ett huvud kan ha sån jäkla migrän år efter år är tamme tusan ett under. Att det finns något kvar att ha ont i är bara det ett mirakel. Fast det är klart att vecklar man ut alla vindlingar i hjärnan så blir det nog ganska stor yta att ha migrän på...

Dagen  idag har annars varit bra sett ur vårdhundsperspektiv. Jag har efter pep-talk från goa Helena (min mentor i denna värld) och Nilla (som alltid finns där) lagt upp en plan hur jag ska få Gaston att tycka det är kul att mysa med de gamle. Han tycker det är ganska mysigt men inte så lång stund. När vi blir äldre tar ju saker och ting lite längre tid och att klappa en hund kan ta sin tid. Ibland, enligt Gasses tidsberäkning alldeles för lång tid så han hinner sjunka ihop och nästan somna innan personen klappat klart. Sitter personen då i rullstol är det lite knepigt att nå ner till den sovande jycken...
Men tre kloka hjärnor, skojar bara, två kloka hjärnor (alltså H och N) fick min migränhoptorkade hjärna att tänka till och idag fick vi till det. Klicker, korv och en glad matte så var saken biff. Det slutade med att Gaston for runt bland tanterna och ville mysa med allihop. Tadam, tadam. Vad gött det känns när planer fungerar. Hoppas den håller imorgon med.

Nu ska jag ta min hjärna och gräva ner mig någonstans. Typ i soffan.

Morsning korsning

Nu ska jag i ärlighetens namn skriva att resorna till och från Eskilstuna har varit allt annat än roliga med jäkla skitväglag men att ha varit där har varit så in i baljans givande och roligt. Nu är vi hemma efter vår sista träff. Så kluvet, skönt att jag klarade det teoretiska provet och att vi nu "bara" har diplomeringstestet kvar (i september) men så jäkla tråkigt att inte ha dessa träffar att se fram mot. Jag har fått så många kanonbra tips och idéer på hur jag och Gaston kan jobba med våra patienter.

Gaston har varit lite kär i två snygga brudar. Har dock hållt tassarna hyfsat i schack med god hjälp av en något irriterad matte. Jäkla hund, det där med att inte ha någon annan jämte mig har Gaston missat totalt. Huvudet gick som på en propeller och rätt som det var for han upp och rätt fram till en av damerna och fjäskade halvt ihjäl sig. Tyvärr, var hans annars mycket sega matte som en projektil och fiskade tillbaka den arme Gaston till sin plats med några väl valda ord som inte är lämpliga i skrift.

Jag hoppas det går bra för alla våra nya vårdhundskompisar. Några är modiga att göra provet nästa helg, vi andra väntar till september. Måste bara få skryta lite med min Gaston. Han klarade gå snyggt och prydligt i slakt koppel när vi traskade förbi en uppsjö av korvar, köttbullar och annat smått och gott som låg på golvet. Då var han på pluspoäng ett tag innan flirten förstörde det hela.

Här är Lotta med Frasse och jag med Gasse


Här är vi två igen plus goa Elisabeth med sin goa Molly. De här två tjejerna är guld och vi har haft (och förhoppningsvis kommer att ha) många roliga fuffens för oss...

Ia är hemma i Sverige. Landade igår när den ömma modern (som vanligt) var någon annanstans med hunderiet. Hon har haft sex fantastiska månader hos en kanonfamilj. De hade skickat med ett fint kort där de skrivit så fint så lilla mamman fick tårar i ögonen.

Imorgon ska vi ut och spåra är det tänkt. Även den lille ska med och testa. Fast det vet han inte om.
Ja kära nån vad lycklig han blev när vi kom hem. Mest för att Gaston var med tillbaka men faktiskt lite glad när han efter en stund upptäckte att det visst var någon som kört Gaston hem också, alltså jag.

Hej hopp!

I dagens spår var min gamle vanlige  Gaston tillbaka. Han nosade på så fint och förra veckans hej-och-hå-spår var som bortblåst. Det verkade tyvärr Knuffas spår varit idag istället. Helt märkligt men troligen var det så att det solen låg på och på något sätt så försvann de små molekylerna iväg bye, bye för något spår fanns det inte sa Knuffa. Hon slet som en tok och till slut så nosade hon sig fram så hon fick slutpinnen. Mycket märkligt... Lite skumt att Knuffa spårade som en drottning förra helgen och Gastons spår gick fullständigt åt pipan och idag var det tvärtom.

Gunde Fnunde har i stort sett bara varit en alldeles ovanligt vanlig valp. Igår var vi på valpkurs. Den är verkligen superrolig. Så underbart härliga valpar och skittrevliga människor som håller i kopplen.
Gunde vaknade klockan 06.30 och var lite lätt trött vid kl 10.00 när kursen började. Fördel med det var ju att han framstod som rackans lugn och sansad när han egentligen var bustrött. Så kan det va!

Idag har jag varit lite duktig och fixat pelargoner som vanligt folk säkert gjort för för flera veckor sedan, sen har jag sprungit, upps där tog jag i lite, jag har joggat 4 km. Jag måste komma igång igen. Blir så satans trött på mig själv som inte tar tag i det men jag har verkligen ingen motivation alls. Men det är klart när jag fick syn på kortet som Anders tagit på mig och Gunde så fanns det ingen återvändo - bara att ge sig ut och springa! Jag flåsade på och tänkte att herre jösses, folk har skidat 9 mil denna dag och jag orkar knappt släpa mig runt 4 km. Skandal!

 

En pinne och två grabbar!


Till er alla som ringt, messat, kommenterat och mailat - tack! Det känns oerhört skönt att veta att ni är med oss på torsdag. Själv känner jag mig helt jäkla off och skulle vilja att det var fredag.

Snart natti natti!

Med skakiga ben traskade vi då in till veterinären för att kolla upp Gunde. Med mig hade jag min absoluta vän Nilla som moraliskt stöd. Veterinären börjar med att kolla hjärtat. Har ni någon gång varit med när ni plötsligt bara inser att shit, varför ser hon så konstig ut... Hon lyssnade och lyssnade, lyssnade lite till och en gång till. Till slut säger hon - har han haft blåsljud sen tidigare? Öh, va blåsljud? Vad menar du? På njurarna??? Fattar ni? Min hjärna var helt fokuserad på njurar och då börjar människan prata om blåsljud på HJÄRTAT! Det är ett milt sagt måttligt blåsljud på hans hjärta sa hon. Hans hjärta!?!? Hjärtat, vad tusan vi är här för njurarna???

Veterinären som jag för övrigt har träffat innan är urgo, supermysig men när hon sa att hon inte var kompetent till att titta på ultraljud på njurarna så kände jag att jag nästan exploderade.
Ursäkta mig, jag har beställt tid för att kolla njurarna, hur hade ni tänkt då? Ja, jag vet inte säger människan. Det måste blivit fel vid tidsbokningen. Hur då fel? Jag ringer till tidsbokningen förklarar vad jag vill och nu säger du att jag inte kan få den hjälpen? Vad gör jag då här???
Jag får skylla på att jag är lite lätt instabil just nu för jag trodde f-n jag smällde av. Jag hoppar över ett och annat här och kan sammanfatta det hela med att hon kollade på ultraljud så att han i alla fall har två njurar. Det har han och de ser lika stora ut. Det togs prover och de visar att Gundes värden ligger utanför referensvärdena men det behöver inte vara onormalt för en växande valp. Just nu kan jag säga att ingenting känns normalt så jag vet inte vad det betyder.

Min Gunderklump, eller rättare sagt vår Guldklimp ska nu åka till djursjukhuset till en veterinär som är DUKTIG på att kolla ultraljud och då ska njurarna kollas och nu då plötsligt även hjärtat.

Nu vill jag verkligen inte vara med mer. Vi köpte Gunde lite otippat men herre gud vad vi älskar den hunden. Han är så jäkla störtmysig och go. Just nu känns det fruktansvärt jobbigt att han kanske inte får tassa kvar här hos oss. Jag kan inte tänka mig att ha en flatte som inte får flänga runt i livet och ha lattjolajbans. Nej, jag vet, man ska inte ta ut något i förskott men ärligt talat, lite svårt att vara optimistisk just nu. Glömde tillägga att han har en urinvägsinfektion också...

Det är verkligen svårt att se ljuset i tunneln just nu.

Återkommer!