Snön smälter...
Fåglar kvittrar och plusgrader - det känns så bra! Vi har varit i ridhus och tränat idag också. Trevligt gäng som vill mycket och det flyter på så fint. Hoppas det gör det för Helene idag också som flyter runt i Öppet spår. Vi är hyfsat olika när det gäller det där med skidåkning. Jag tittar gärna på skidor från sofflocket men köra eller åka, eller vad tusan det heter, skidor själv - nix, inte min grej. Däremot utför med skidor tycker jag är buskul.
Till dagen - vi tränade fritt följ, tungapport, inkallning, framåtsändande och plats. Gaston skötte sig bra. Idag var Ville med, 9 månader och är en liten going som satt i sin vagn. En livs levande pipleksak tyckte hundarna. Nu pep inte Ville utan pratade faktiskt långa haranger om allt möjligt som eventuellt pappa Martin förstod men inte vi andra. Hur som helst, Ville var ju urspännande tyckte hundarna. Jessie, en go rottistik, satt med huvudet på sned åt än det ena hållet och än det andra. Ni vet så där som de gör om de lyssnar och ser något på tv. Så söt! Gaston var tvungen att nosa in den där pipleksaken och övertyga sig själv om att det inte var något lekbart. Kul och bra störning blev det.
Mest glad idag är jag för platsen. Vi har börjat om med det är med hakan i backen. Gaston tycker plats är aptråkigt. Ligger ofta och vänder sig från skinka till skinka. Onödigt om man tappar poäng på det tänkte jag och så har vi tränat hakan i backen hemma i köket. Idag minsann slog jag till med ridhus, med för Gaston okända hundar och dessutom med en hyfsat stimmig Gaston... Det där med att ta lite pö om pö med störning och ny miljö och sånt lyckades jag förtränga totalt. Jag är tacksam för att Gaston gillar godis och framförallt kattmat på burk. Det är grejer det tycker han. Så han låg där med hakan i backen - nästan hela tiden. Jag fick i alla fall möjlighet att berömma det i den miljön så jag känner mig nöjd. Bara att gneta vidare.
Hoppas ni haft en go helg!
Nu ska jag tänka en liten stund på Helene igen. Tänk vad hon sliter nu i sin anletes svett. Hoppas hon grejar det, klart hon gör, envis som synden är hon så om inte skidorna pajar ihop så fixar hon det garanterat.
Till dagen - vi tränade fritt följ, tungapport, inkallning, framåtsändande och plats. Gaston skötte sig bra. Idag var Ville med, 9 månader och är en liten going som satt i sin vagn. En livs levande pipleksak tyckte hundarna. Nu pep inte Ville utan pratade faktiskt långa haranger om allt möjligt som eventuellt pappa Martin förstod men inte vi andra. Hur som helst, Ville var ju urspännande tyckte hundarna. Jessie, en go rottistik, satt med huvudet på sned åt än det ena hållet och än det andra. Ni vet så där som de gör om de lyssnar och ser något på tv. Så söt! Gaston var tvungen att nosa in den där pipleksaken och övertyga sig själv om att det inte var något lekbart. Kul och bra störning blev det.
Mest glad idag är jag för platsen. Vi har börjat om med det är med hakan i backen. Gaston tycker plats är aptråkigt. Ligger ofta och vänder sig från skinka till skinka. Onödigt om man tappar poäng på det tänkte jag och så har vi tränat hakan i backen hemma i köket. Idag minsann slog jag till med ridhus, med för Gaston okända hundar och dessutom med en hyfsat stimmig Gaston... Det där med att ta lite pö om pö med störning och ny miljö och sånt lyckades jag förtränga totalt. Jag är tacksam för att Gaston gillar godis och framförallt kattmat på burk. Det är grejer det tycker han. Så han låg där med hakan i backen - nästan hela tiden. Jag fick i alla fall möjlighet att berömma det i den miljön så jag känner mig nöjd. Bara att gneta vidare.
Hoppas ni haft en go helg!
Nu ska jag tänka en liten stund på Helene igen. Tänk vad hon sliter nu i sin anletes svett. Hoppas hon grejar det, klart hon gör, envis som synden är hon så om inte skidorna pajar ihop så fixar hon det garanterat.
Inser plötsligt att vi har vår - jämfört med Jukkasjärvi...
Tur man inte bor där, minus 40 grader och stendöda ekorrar som ramlar ner från träden. Om ni tror jag blivit galen så kolla kommentaren från Fjällisarna under förra inlägget.
Glad blev jag när jag fick möjlighet att träna i ridhus ikväll. Vet inte riktigt hur jag tänkte där med tanke på dynamit-Gaston men vet ni vad. Den killen slutar aldrig förvåna mig. Jag trodde han skulle göra ett framskick i framåtsändandet rätt in i en vägg men nej. Han saktade av innan gruppen, gick ner i sansad trav och gjorde det jättefint. På en skala - hur glad blir man? Allvarligt talat detta är en bedrift av en kille som knappt vet var han har tassarna för tillfället. Brudar, var är ni? Den frågan fyller större delen av hans flaniga hjärna just nu.
Han flyger ju runt på tårna och låg även på dom när det var dags för inkallning vilket resulterade i en tjuvstart utan dess like. Samma sak med tungapporten tjing tjong kolastång. Nåja, jag gladde mig åt framåtsändandet och åkte hem rätt nöjd och glad. Tack hörni för en supertrevlig kväll!
Hej svejs!
Glad blev jag när jag fick möjlighet att träna i ridhus ikväll. Vet inte riktigt hur jag tänkte där med tanke på dynamit-Gaston men vet ni vad. Den killen slutar aldrig förvåna mig. Jag trodde han skulle göra ett framskick i framåtsändandet rätt in i en vägg men nej. Han saktade av innan gruppen, gick ner i sansad trav och gjorde det jättefint. På en skala - hur glad blir man? Allvarligt talat detta är en bedrift av en kille som knappt vet var han har tassarna för tillfället. Brudar, var är ni? Den frågan fyller större delen av hans flaniga hjärna just nu.
Han flyger ju runt på tårna och låg även på dom när det var dags för inkallning vilket resulterade i en tjuvstart utan dess like. Samma sak med tungapporten tjing tjong kolastång. Nåja, jag gladde mig åt framåtsändandet och åkte hem rätt nöjd och glad. Tack hörni för en supertrevlig kväll!
Hej svejs!
Ballerinan Gaston
Gaston är omgiven av löptikar. Bor alla i Skärstad? Där löptikslukten går in försvinner min lugne kille ut, i samma dörr faktiskt. Helt sjukt, han susar runt på tårna. Han skulle lätt som en plätt få jobb som ballerina.
Han är helt galen, alla, jag menar ALLA kan vara hon med stort H eller stort T kanske det är i hans värld när jag tänker efter. Fruktansvärt tröttsamt när man som jag inte är född med världens tålamod.
Koncentration på lektion som fröken Rygert brukar säga - finns inte! När jag ska träna något som vi liksom förmodligen 99% av alla som har hund gör just nu, tränar inomhus så hinner jag säga s som i sitt då har Gaston suttit, legat, krupit, suttit en gång till och lagt sig ner med hakan platt i backen innan jag ens hunnit blinka. Lite lätt frustrerande kan jag säga. Var är spårskogen? Han hade behövt ett rejält spår att sätta nosen i. Suck!
Lilla Sanny (som också löper, någon förvånad?) har flyttat till stan. Tur för henne, hon hade drunknat i snön annars. Skärstadskogen konkurrerar ut vilket gym som helst. Häng med på vår 1,5 timmes runda och jag lovar man är i det närmaste död. Jag borde vara smal som en sytråd, varför är jag inte det? Kan det vara att jag kompensera mitt brännande av kalorier med välförtjänta mumsiga saker? Kan det ha ett samband tror ni?
Idag har Gaston varit hos en kompis, tack världens snällaste som räddade oss när det körde ihop sig idag. Var skulle jag skriva nu då, jo Gaston har ju nån form av hatkärlek till ekorrar, de har egentligen inget existensberättigande i Gastons värld. Jo, lite om man får skälla och jaga dom... Det får han inte men vi för en ständig diskussion angående detta. Hos kompisen bor en hamster - i Gastons ögon en liten ekorre... Han hade suttit som fastnitad framför buren, dreglandes, skällandes och flämtat. Så nära men ändå inte. Det måste svidit i hans anti-ekorresjäl. Kan han ha! Synd om hamstern bara, den hade väl sprungit för sitt liv i sitt hjul. Vad hemskt, springa som en tok och inte komma någonstans...
Nähä, nu så får jag ta mig i kragen och göra lite nytta. Eller näe, jag går ner och kollar OS.
Hej på er!
Han är helt galen, alla, jag menar ALLA kan vara hon med stort H eller stort T kanske det är i hans värld när jag tänker efter. Fruktansvärt tröttsamt när man som jag inte är född med världens tålamod.
Koncentration på lektion som fröken Rygert brukar säga - finns inte! När jag ska träna något som vi liksom förmodligen 99% av alla som har hund gör just nu, tränar inomhus så hinner jag säga s som i sitt då har Gaston suttit, legat, krupit, suttit en gång till och lagt sig ner med hakan platt i backen innan jag ens hunnit blinka. Lite lätt frustrerande kan jag säga. Var är spårskogen? Han hade behövt ett rejält spår att sätta nosen i. Suck!
Lilla Sanny (som också löper, någon förvånad?) har flyttat till stan. Tur för henne, hon hade drunknat i snön annars. Skärstadskogen konkurrerar ut vilket gym som helst. Häng med på vår 1,5 timmes runda och jag lovar man är i det närmaste död. Jag borde vara smal som en sytråd, varför är jag inte det? Kan det vara att jag kompensera mitt brännande av kalorier med välförtjänta mumsiga saker? Kan det ha ett samband tror ni?
Idag har Gaston varit hos en kompis, tack världens snällaste som räddade oss när det körde ihop sig idag. Var skulle jag skriva nu då, jo Gaston har ju nån form av hatkärlek till ekorrar, de har egentligen inget existensberättigande i Gastons värld. Jo, lite om man får skälla och jaga dom... Det får han inte men vi för en ständig diskussion angående detta. Hos kompisen bor en hamster - i Gastons ögon en liten ekorre... Han hade suttit som fastnitad framför buren, dreglandes, skällandes och flämtat. Så nära men ändå inte. Det måste svidit i hans anti-ekorresjäl. Kan han ha! Synd om hamstern bara, den hade väl sprungit för sitt liv i sitt hjul. Vad hemskt, springa som en tok och inte komma någonstans...
Nähä, nu så får jag ta mig i kragen och göra lite nytta. Eller näe, jag går ner och kollar OS.
Hej på er!
Jaa, vad ska man skriva...
Kommentera detta jäkla snöande känns lite av en repris av hela vintern, så det gör jag inte. Eller jo, måste nog skriva en liten rad om en morgonpromenad som hade fått Anna Skipper att jubla av glädje. Vi turades om att spåra Gaston och jag, 90% av spårandet stod Gaston för. Han är en fena att hitta den fina upptrampade stigen som finns där under all ny jäkla snö.
Få saker är jobbigare än att missa den bortsnöade stigen och trampa bredvid. Tusan, jag trampade ju ner så halva benet försvann. Ja, jag vet, mina ben är definitivt inte speciellt långa men ändå. Jäkligt jobbigt i alla fall!
Gaston verkar hyfsat oberörd, galopperar fram i tillvaron som vanligt. Idag var han ca 5 meter från ett förmodligen dövt rådjur. Det måste i alla fall varit hörselskadat som missade att en flåsande, stånkande vilt svärande människa försöker pulsa fram i dess närhet och den inte försvinner förrän vi var typ 5 meter ifrån. Stackarna, hur kul har dom det? Jag ska inte klaga, jag hade ju i alla fall ett mål med mitt pulsande att komma hem igen och gå IN! Dom stackarna är ju där dom är.
Veckan som har gått har gått i en rasande fart. Mycket att göra på jobbet. Vi har ett nytt stort projekt på gång plus då att jag parallellt håller på med vårdhundsprojektet. Tja, man ska ju känna att man lever. Det har jag gjort. Det företag som gör mina migräntabletter måste också vara glada, produktionen kommer öka väsentligt om det ska fortsätta så här... förlåt, nu överdrev jag lite igen (men bara lite).
Våra höns är inte heller speciellt förtjusta i allt det vita utanför deras hönshus. De vägrar gå ut. Anders körde ut dom under stora protester för att göra rent i deras hem. Tre tjurade ihop totalt och flög upp i ett träd och vägrade gå ner. Jag var inte hemma när Anders till slut hade fått ner dom genom att vifta och ha sig med en piastavakvast. Hade varit kul att se annars... Nu har de i alla fall rent i sitt hus. De har kommit igång med äggvärpandet igen och det är i alla fall något som tyder på att våren är på gång.
Nu ska jag plugga lite, läser en kul kurs på distans "Djurs medverkan i vård och socialt arbete". Sen när jag återfått lite energi ska jag ta den svarte och ge mig ut igen. Han har inga som helst krav på att ställa in promenader för att det snöar. Synd! Jag hade inte protesterat.
Hoppas ni får en go lördag!
Få saker är jobbigare än att missa den bortsnöade stigen och trampa bredvid. Tusan, jag trampade ju ner så halva benet försvann. Ja, jag vet, mina ben är definitivt inte speciellt långa men ändå. Jäkligt jobbigt i alla fall!
Gaston verkar hyfsat oberörd, galopperar fram i tillvaron som vanligt. Idag var han ca 5 meter från ett förmodligen dövt rådjur. Det måste i alla fall varit hörselskadat som missade att en flåsande, stånkande vilt svärande människa försöker pulsa fram i dess närhet och den inte försvinner förrän vi var typ 5 meter ifrån. Stackarna, hur kul har dom det? Jag ska inte klaga, jag hade ju i alla fall ett mål med mitt pulsande att komma hem igen och gå IN! Dom stackarna är ju där dom är.
Veckan som har gått har gått i en rasande fart. Mycket att göra på jobbet. Vi har ett nytt stort projekt på gång plus då att jag parallellt håller på med vårdhundsprojektet. Tja, man ska ju känna att man lever. Det har jag gjort. Det företag som gör mina migräntabletter måste också vara glada, produktionen kommer öka väsentligt om det ska fortsätta så här... förlåt, nu överdrev jag lite igen (men bara lite).
Våra höns är inte heller speciellt förtjusta i allt det vita utanför deras hönshus. De vägrar gå ut. Anders körde ut dom under stora protester för att göra rent i deras hem. Tre tjurade ihop totalt och flög upp i ett träd och vägrade gå ner. Jag var inte hemma när Anders till slut hade fått ner dom genom att vifta och ha sig med en piastavakvast. Hade varit kul att se annars... Nu har de i alla fall rent i sitt hus. De har kommit igång med äggvärpandet igen och det är i alla fall något som tyder på att våren är på gång.
Nu ska jag plugga lite, läser en kul kurs på distans "Djurs medverkan i vård och socialt arbete". Sen när jag återfått lite energi ska jag ta den svarte och ge mig ut igen. Han har inga som helst krav på att ställa in promenader för att det snöar. Synd! Jag hade inte protesterat.
Hoppas ni får en go lördag!
Smack så var man tillbaka i verkligheten!
Hej svejs!
Vi har landat i Lekarebo och det med en duns. Men hellre en duns än ett splash (tänker på det förb... vattenkärlet som sprack innan vi åkte). Vi har haft en himla skön vecka. Ärligt talat, det har varit bara vi i familjen och vi har haft skitmysigt. Bara ett enda världskrig på en hel vecka och det lilla kriget var det en viss fyrbent, svart sak som var skyldig till.
Myran och jag ville åka och kolla lite kläder på Stadiums outlet, Anders och Ia hatar att handla kläder men ok då de skulle väl hänga med då. Jag bad Ia rasta av Gaston innan vi stack iväg vilket hon gjorde.
Sen stod hon utanför och väntade med händerna i fickorna. Jackan hade hon lånat av Myran. När jag kom ut så skulle Gaston springa fram till mig (ja, jag vet, totalt hopplöst ouppfostrad i vissa lägen...). Kopplet hade Ia liksom i handen som var i fickan. Ritsch ratsch filibom sa det så sprack tyget. Gaston överlycklig över att jag kom ut, Ia rasande över den förb... hunden och Myran ledsen för sin jacka. Herre jösses vilken cirkus. Vi stod för underhållningen i halva Tandådalen kan jag säga. Det hela slutade med att familjen Muntergök åkte till Outleten och Ia fick en ny jacka (speciellt billig var den INTE). Anders surade ihop så han köpte sig minsann också en jacka. Dom två som ville åka från början, dom åkte hem utan att köpt ett skit. Så kan det gå!
Förutom detta så har vi åkt slalom så det ryker. Jag övervann min rädsla för WC-backen. Har stått emot att åka i den kolsvarta äckelbacken i massor med år men i år råkade jag läsa en liten skylt vid en lift där det stod "Det är bara du som sätter dina gränser" eller typ nåt sånt. Ja, vad tusan, jag kan ju inte mer än slå ihjäl mig tänkte jag och chockade hela familjen genom att helt iskallt säga "follow me". De trodde jag fått ett totalt hjärnsläpp men ner kom jag och dom med. Nästa år kanske det blir Väggen. Det är den enda backe jag inte vågat ge mig på än.
Lätt att sitta här i Skärstad och vara modig!
Gaston har njutit han med. Varit ute på riktiga snösvängar, långa härliga promenader i scoterspåret, det ni. Jag vägrar längdskidor. Kan inte, slår halvt ihjäl mig. Hellre traskar jag runt i scoterspåret med livet som insats.
Sen blev det då måndag - igen. Jösses, fullt ös på jobbet, kom hem sent som tusan och då iväg på SISTA styrelsemötet i tjejernas fotbollsklubb. SISTA!!! Nästa måndag är det årsmöte sen är det over and out. Jag har lovat mig själv att vila från styrelsearbete ett bra tag. Har i stort sett från och till suttit i någon styrelse de senaste 20 åren. En obotlig föreningsmänniska säger Anders. Bah, nu jäklar räcker det för ett tag. Sen kanske det börjar rycka lite i styrelsetarmen igen, det är ingen människa som vet. Gillar ju att ha min näsa i blöt både här och där.
Nu ska jag ladda inför skidskyttet!
Ha dé!
Vi har landat i Lekarebo och det med en duns. Men hellre en duns än ett splash (tänker på det förb... vattenkärlet som sprack innan vi åkte). Vi har haft en himla skön vecka. Ärligt talat, det har varit bara vi i familjen och vi har haft skitmysigt. Bara ett enda världskrig på en hel vecka och det lilla kriget var det en viss fyrbent, svart sak som var skyldig till.
Myran och jag ville åka och kolla lite kläder på Stadiums outlet, Anders och Ia hatar att handla kläder men ok då de skulle väl hänga med då. Jag bad Ia rasta av Gaston innan vi stack iväg vilket hon gjorde.
Sen stod hon utanför och väntade med händerna i fickorna. Jackan hade hon lånat av Myran. När jag kom ut så skulle Gaston springa fram till mig (ja, jag vet, totalt hopplöst ouppfostrad i vissa lägen...). Kopplet hade Ia liksom i handen som var i fickan. Ritsch ratsch filibom sa det så sprack tyget. Gaston överlycklig över att jag kom ut, Ia rasande över den förb... hunden och Myran ledsen för sin jacka. Herre jösses vilken cirkus. Vi stod för underhållningen i halva Tandådalen kan jag säga. Det hela slutade med att familjen Muntergök åkte till Outleten och Ia fick en ny jacka (speciellt billig var den INTE). Anders surade ihop så han köpte sig minsann också en jacka. Dom två som ville åka från början, dom åkte hem utan att köpt ett skit. Så kan det gå!
Förutom detta så har vi åkt slalom så det ryker. Jag övervann min rädsla för WC-backen. Har stått emot att åka i den kolsvarta äckelbacken i massor med år men i år råkade jag läsa en liten skylt vid en lift där det stod "Det är bara du som sätter dina gränser" eller typ nåt sånt. Ja, vad tusan, jag kan ju inte mer än slå ihjäl mig tänkte jag och chockade hela familjen genom att helt iskallt säga "follow me". De trodde jag fått ett totalt hjärnsläpp men ner kom jag och dom med. Nästa år kanske det blir Väggen. Det är den enda backe jag inte vågat ge mig på än.
Lätt att sitta här i Skärstad och vara modig!
Gaston har njutit han med. Varit ute på riktiga snösvängar, långa härliga promenader i scoterspåret, det ni. Jag vägrar längdskidor. Kan inte, slår halvt ihjäl mig. Hellre traskar jag runt i scoterspåret med livet som insats.
Sen blev det då måndag - igen. Jösses, fullt ös på jobbet, kom hem sent som tusan och då iväg på SISTA styrelsemötet i tjejernas fotbollsklubb. SISTA!!! Nästa måndag är det årsmöte sen är det over and out. Jag har lovat mig själv att vila från styrelsearbete ett bra tag. Har i stort sett från och till suttit i någon styrelse de senaste 20 åren. En obotlig föreningsmänniska säger Anders. Bah, nu jäklar räcker det för ett tag. Sen kanske det börjar rycka lite i styrelsetarmen igen, det är ingen människa som vet. Gillar ju att ha min näsa i blöt både här och där.
Nu ska jag ladda inför skidskyttet!
Ha dé!
Negativa klubbens ordförande har ordet
Min vecka:
Måndag
Mamma blir akut inskickad till lasarettet, hemma igen och rätt ok, (vi tillbringade 8 timmar på akuten, jag insåg efter ett par timmar att mamma räknades inte till de mer akut sjuka...)
Tisdag
Element nummer två i ordningen pajar ihop och läcker vatten (tur vi var hemma)
Onsdag
Lilla, fina Skruttan fick somna för alltid
Torsdag
Jag vaknar med påsar under ögonen som hade gjort Gekås kasstillverkare gröna av avund. Skitkul med tanke på att jag skulle stå på äldremässan på Elmia hela dagen. Ia erbjöd mig sin foundationen, så illa var det! På kvällen blev Myran apdålig, idag konstaterad rejäl halsfluss.
Fredag
Vattenkärlet i källaren sprutar vatten och måste bytas.
Jag valde att avstå after work med mina roliga jobbarkompisar. Jag kunde inte lämna det sjunkande skeppet. Vilket skepp? Vi har ju för tusan inget vatten och Anders jobbar kväll. Kändes så där kul att åka in utan att kunna fräscha till sig.
Ni som har hund, tänk er odören efter en promenad i snöpuls på 1,5 timme... No comments. Jag blev hemma.
Drypande av självömkan ska jag ligga under filten i soffan och eventuellt gå ut och skrapa ihop lite snö som jag kan smälta så jag kan göra mig en kopp te. Jag har gett bitterf-----n ett ansikte!
Har lite svårt att ana ljuset i tunneln just nu. Hoppas få se en strimma på typ söndag när vi har tänkt dra till Sälen...
Tack alla ni som varit så gulliga när det gäller lilla Skruttan, det är riktigt tomt här hemma. Saknar henne så.
Hoppas att ni får en härlig helg!
Måndag
Mamma blir akut inskickad till lasarettet, hemma igen och rätt ok, (vi tillbringade 8 timmar på akuten, jag insåg efter ett par timmar att mamma räknades inte till de mer akut sjuka...)
Tisdag
Element nummer två i ordningen pajar ihop och läcker vatten (tur vi var hemma)
Onsdag
Lilla, fina Skruttan fick somna för alltid
Torsdag
Jag vaknar med påsar under ögonen som hade gjort Gekås kasstillverkare gröna av avund. Skitkul med tanke på att jag skulle stå på äldremässan på Elmia hela dagen. Ia erbjöd mig sin foundationen, så illa var det! På kvällen blev Myran apdålig, idag konstaterad rejäl halsfluss.
Fredag
Vattenkärlet i källaren sprutar vatten och måste bytas.
Jag valde att avstå after work med mina roliga jobbarkompisar. Jag kunde inte lämna det sjunkande skeppet. Vilket skepp? Vi har ju för tusan inget vatten och Anders jobbar kväll. Kändes så där kul att åka in utan att kunna fräscha till sig.
Ni som har hund, tänk er odören efter en promenad i snöpuls på 1,5 timme... No comments. Jag blev hemma.
Drypande av självömkan ska jag ligga under filten i soffan och eventuellt gå ut och skrapa ihop lite snö som jag kan smälta så jag kan göra mig en kopp te. Jag har gett bitterf-----n ett ansikte!
Har lite svårt att ana ljuset i tunneln just nu. Hoppas få se en strimma på typ söndag när vi har tänkt dra till Sälen...
Tack alla ni som varit så gulliga när det gäller lilla Skruttan, det är riktigt tomt här hemma. Saknar henne så.
Hoppas att ni får en härlig helg!
Mitt hjärta går sönder
Igår sa vi ett sista hejdå till vår fina Skruttan. Hon har lämnat spår hos mig som ALDRIG kommer försvinna. Tio fina år fick vi tillsammans. Älskade lilla katt!
Regnbågsbron
På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
en bro som förbinder himlen med jorden.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner,
så att de kan springa och leka tillsammans.
Det finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör,
de som har varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak:
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla djuren springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva, nosen rycker till, kroppen början skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet.
Och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.
Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig skiljas mer…
Författare okänd
