GASTON OCH GUNDE

Jag är för snabb punkt slut. Efter en låååång kväll på klubben förklarar vännen Helene att nu jäklar Ing-Marie Jonsson får du coola ner dig. Du har en hund som studsar som en gummiboll och så hetsar du på med sitt, stå, ligg. Du ska säga siiiiiiiiiiiiitt, ståååååååååå, liiiiiiiiiiiggg. Fattar ni? Långa sega kommando. Det är precis som i fria följet - smack så vänder jag och Gaston med sin långa kropp hinner inte med eller i krypet där jag ångar iväg som en idiot med en flane som tappert försöker hänga med. Jag blir galen, kan man göra om sig? Kan man lära gammal tant sitta? Shit, jag undrar jag...

Rutan - gick rätt ok jämfört med vittring och fjärr. Vittringen var, ja herre gud, det blev konstigt alltihop. Jag måste göra om och göra rätt.
Jag längtar till imorgonkväll för då ska jag tvinga Anders sätta upp en megalampa i trädgården för här ska tränas.
Inte nog med det för tror ni inte jag lyckades sabba hopp apport med. Hur f-n det nu gick till? Jag sulade iväg apporten och då bestämmer väl sig Gaston för att skita i hindret och galopperar glatt iväg efter apporten vilket resulterar i att jag vrålar nej vilket i sin tur resulterar i att Gaston inte vill hoppa alls. Har du sagt nej så har du. Man får inte säga nej, förlåt Mona, ska aldrig mer häda på lydnadsplanen (jag har fingrarna i kors bara så ni vet, jag känner nog mig själv så jag vet att rätt som det är slinker det ur mig igen, det är ett magiskt ord det där).

Alltså kvällen kan sammanfattas med - hjälp, varför anmälde jag mig?

Nu ska jag gå och mentalträna en stund - jag är en lugn och cool människa, jag gör allting lååååååångsamt och försiktigt. Jag säger bara positiva, glada, käcka saker till min hund under lydnadsträningen.

Låter som en fantasimänniska, men dom finns men inte här i Lekarebo...

Natti  natti