GASTON OCH GUNDE

Sa Anders Kjernholm. Då väljer vi att tro på det...

En fantastiskt rolig eftermiddag med så himla många bra tips och tankar så det nästan sväller över i hjärnkontoret. Jag är taggad till tänderna och hade inte klockan varit god natt så hade jag banne mig satt igång och träna NU!!!

Tack Emma och Helene för en skitkul träningsresa, nu jäklar!

En timme extra och vips så blev hela undervåningens fönster putsade. Jag hatar att putsa fönster, jag kan verkligen inte. De blir flammiga och ser inte kloka ut MEN jag tänker som så att de är i alla fall inte värre än innan jag putsade (hoppas jag, för det var mulet idag och jag orkar inte tänka på när/om solen tittar fram då vill jag inte vara hemma...).

Innan hjältedådet med fönstrena tog jag grabbarna och susade bort till Nilla. HJÄLP sa jag och hjälp fick jag med Gunde i uppletanderutan. Det blev kalasbra och jag blev så glad. Däremot så var Gaston inte sig lik alls. Han joggade runt och stod och hängde med grejer i munnen. Va? Han tuggade däremot inte ett enda litet tugg. Jag fattar inget? Det var inte ens fräs ut i rutan. Herre jösses, vad är det med honom? Tur vi var och spårade igår så jag vet att han mådde bra då i alla fall. Näe, det var lite skumt idag faktiskt. Hoppas på en tillfällig svacka.

Kolla så gott grabbarna somnade igår kväll. Tur vi sparade ungarnas sacco-säckar. Klara favoriter hos de två svarte.



Nu ska jag packa inför imorgon. Vi sticker till Anders Kjernholm och det ska bli skitkul!

See you!

Idag har vi spårat med Martin och Emma. Emma lade ett skitkul spår till Gaston. Vi for hit och dit, upp och ned och hej och hå. Gasse fixade det och nosade sig fram till slutpinnen. Duktig pojk.
Martin lade Gundes spår och peppar, peppar kanske är spår-Gunde tillbaka (eller om han bara var på tillfällig visit). Hur det var markerade han pinnar och snufsade på så fint. Me love!

Lilla, söta Saga - jag är alldeles kär i henne. Hon spårar som den framtida spårchampion hon är. Superduktig!

Jag lade Knuffas spår och som vanligt yrade jag till det och hamnade definitivt inte där jag hade tänkt. Jag tvingade Martin att kolla med gps:en hur långt det var. 1 km blev det. Tyckte det väl det kändes långt he, he, he. Knuffis spårade kalas! Hon är verkligen härlig att se in action.

När vi kom hem från spårskogen föll jag ner som  i koma i soffan. Min söndervärkta hjärna borde gå till forskningen. Undrar om det finns något i den som inte är neddrogat av huvudvärkspiller. Hm, hörde på nyheterna igår att om man äter värktabletter så minskar risken för cancer. Alltid något.

Imorgon ska grabbarna antingen träna lydnad eller nåt i skogen. Få se vad hon orkar med den där fantasilösa figuren de lever med.

Tjingeling!

När jag nästan gjort slut på hela tålamodsbuffringen och på fullt allvar funderat på om jag skulle påbörja någon annan form av fritidssysselsättning än att ständigt bita ihop och ta djupa andetag så slår han till Gunde. Herrejösses, så jäkla skönt det var på kursen igår när det visade sig att vi var i samma universum, ja på samma jordklot och till och med på samma lydnadsplan. En helt fantastiskt härlig känsla som liksom varit försvunnen nu en längre tid. Nu ska ni inte tro att vi gled runt och gjorde linförighet och lydnadsmomenten i ettan/appellen oh no!

I min värld så duger det alldeles utmärkt att grabben är inne på samma aktiviteter som jag. Hur det var så testade vi lite grejer igår som jag aldrig i hela livet hade ens haft med i hjärnbarken att Gunde skulle få till i detta tillstånd han just nu befinner sig i. Vi provade bland annat inkallning med ställande och det kunde han. Va? Jag hade liksom inte ens tänkt tanken att testa detta när jag plötsligt gör det. Ibland är jag lite modig måste jag säga. Men jag tänkte som så att en gång är ingen gång - vad tusan jag testar. Tji hu! (Ska tillägga att jag inte provade mer än en gång, jag vill inte veta om det berodde på rena turen... och jag avslutade dessutom inkallningen efter hans jättefina ställande så ärligt talat är det väl att ta i att kalla det inkallning ens men vad tusan det var i alla fall delar av lydnadsklass 2 inkallning)

Ärligt talat det var en rolig kväll på kursen igår. Vi testade platsliggning med störning och min förvirrade tonåring fixade det. Jag kanske måste köpa en triss-lott när jag tänker efter. Eller så har jag förverkat min tur för all evig tid.


På måndag åker vi till Anders Kjernholm igen - det ser jag fram emot. Stackarn, jag känner att jag har typ tusen frågor... kommer säkert sluta med att jag börjar med att pressa blommor eller nåt.

Tjingeling!

Idag skulle jag inte lagt ett spår till Gunde eftersom han absolut inte hade den delen av hjärnan igång idag.

Jag skulle inte ätit som en galning hos min syster när vi var och firade hennes man idag. Varför lagar hon så god mat jämt? Vi är så olika så det inte är klokt, jag är usel i köksregionen, kan bero på att jag tycker det är vansinnigt tråkigt (känns som en bra ursäkt för min usla kokkonst i alla fall tycker jag).

Jag skulle inte lagt min mätta kropp i soffan och päst när bordet är belamrat av stryktvätt.

Jag skulle inte satt mig här vid datorn utan istället gått raka vägen till sängen, stoppat ner mig i sängen och somnat.

Shit happens skulle man kunna sammanfatta det hela med.

Bye bye!

Efter en grymt slö fredagkväll så var det till att traska upp tidigt idag. Fick köra My till Kinnarps arena där hon skulle duka inför kvällens Ladies night. Money, money till fotbollslaget. Såg dock inga kändisar.

Jag och dogsen drog vidare till Tenhult där vi träffade Martin och Helene. Vi spårade på fält och i hage idag. Rimma spårade som vanligt super, Knuffa och Gaston gjorde också som de brukar - lite busigt var det i blåsten men de fixade det kalas.
Gunde, min förvirrade snorvalp tuffade på ganska bra i spåret. Han är så söt så man nästan dör när han plötsligt mitt i spåret lyfter upp huvudet, vänder sig om och tittar mig djupt in i ögonen och frågar - vad ända in i helsicke gör jag här? Ni skulle se honom. Då har han tuffat på i spåret, plockat en pinne och ändå så kör det ihop sig. Fatta hur det kraschelibangar i den hjärnan. Nåja, med lite hjälp kom han i mål idag med. En klar förbättring trots allt.

Jag hinner inte träna som jag vill och det är grymt frustrerande MEN jag tror egentligen det är rätt bra för Gundes hjärna som är fullt upptagen ändå.

Söt-Gunde funderar...

En helg liksom bara svischar förbi. Jag hann i alla fall träffa Emma med  Saga och Martin med Knuffa idag för lite spårning. Lilla, fina Saga hon tuffar på och vilket svårighet hon fixade. Martin och jag hade liksom gått ihop Sagas och Gastons spår. Lilltösen stannade upp när hon kom till punkten där vi gått i varandras spår. Sniffade och snuffade och med ytterst lite stöttning av matte så hittade hon tillbaka till sitt spår och nosade vidare. Spåret gick sannerligen över stock och sten. Hon var verkligen superduktig!

Knuffa och Gaston hade diverse svårigheter i sina spår. Gaston hade ju då haft hela gänget gåendes i sitt spår och där fick han slita hårt och behövde lite lätt hjälp innan han kom in på rätt spår. Han hade väl fullt upp med att hålla sig i spåret så två pinnar tappade han på sin färd. Hm. Knuffa fick också en hel familj i sitt spår. Ärligt, det var så att Knuffas spår gick över en stig och precis när Knuffa skulle nosa över stigen kommer familjen gåendes och Martin fick hejda sig och sedan fick Knuffa tuffa vidare. Lite bekymmer blev det men hon kom till sitt slut hon med, dock även hon tappade pinnar i spåret.

Gunde då? Ja kära nån, han spårar på sitt lilla vis och fick idag två spår med godis och pinnar i. Han yrar runt rätt bra må jag säga men, men han kom till sina slut i alla fall.

Han har fullt upp med både det ena och det andra, mest det andra faktiskt. Här laddar han för nästa vecka.



En busig vecka är i antågande.

Ha det gott!

Veckan började som vanligt med en måndag - i måndags var det MÅNDAG med stora bokstäver. Släpade mig upp ur sängen och iväg till jobbet. Blev klart mycket piggare på eftermiddagen när jag möttes av en stor härlig kram av en som Gaston och jag hälsat på nu i snart 1,5 år. ALDRIG någonsin varit i närheten av att få en kram där innan kan jag säga. Härligt att känna att ÄVEN jag var välkommen. Det har tagit sin tid.

I måndagskväll var jag och Gaston på klubben och tränade med Martin och Knuffa. Vilken superkul träning vi fick till. Vi experimenterade vilt med engagemangövningar och annat. Hundarna uppskattar våra tappra försök och det är faktiskt lite skönt att inte momentträna varenda eviga gång vi träffas.

I tisdagskväll var det Gundes tur att åka på kurs. Himla kul kväll blev det. Vi fick vara på löptiksplanen med en snygg pudeltjej som enligt matte var i sitt höglöp... mmmm. MEN grabben skötte sina tassar. Jag höll mig strategiskt långt ifrån den lilla läckerbiten. Ja, jag vet att de ska fixa det men jag tycker det är jäkligt jobbigt att härja med Gunde om en sån grej när vi faktiskt är där för att suga i oss ny kunskap. Jag är nöjd att han höll sig till mig och faktiskt höll tyst. Vi tränade lite av varje. Jag lyckades tappa bort mitt koppel TRE gånger. Jag blir snart vansinnig på mig själv. Hur svårt kan det vara att hålla reda på ett koppel??? Jättesvårt, enligt mig.

Igår var jag på en underbar bio Niceville. Handlar om svarta hembiträden under 1960-talet i USA. Jag säger bara pappersnäsdukar. Hade aldrig klarat mig utan såna.

Så var det då det med spännande grejer när det gäller vårdhund. Idag har jag varit på möte och pratat vårdhund. Jag hoppas att vi får komma med och visa en poster och prata vårdhund på Äldreomsorgsdagarna som skall gå av stapeln i mars. Vi är ganska många (med olika projekt) som vill vara med och det är ledningsgruppen samt Hälsohögskolan som ska välja ut vilka som ska vara med. Håll tummarna!

Sen fick jag ett kul mail från en arbetsterapeutstudent som vill att jag kommer och pratar vårdhund på skolan. JAG?!? jisses, känns både skitkul och döläbbigt.

Nu ska jag dammsuga lite innan soffan.

Hej svejs!

Gunde, min Gunde. Hans hjärna har svårt att hålla ihop sig och det märktes tydligt i spåret idag. Han hade svårigheter att fästa på och sen flurrade han runt på sitt lilla vis. Hittade dock två pinnar och slutburken. Jag är faktiskt inte orolig. Minns, trots mitt annars dåliga minne, att Gaston hade perioder i sin uppväxt där hjärnan liksom inte orkade med. Om detta kallas dålig spårmotivation eller inte överlämnar jag till experterna att uttala sig om 

Gaston spårade fint som snus, missade två pinnar trots att han enligt Helene låg i spårkärnan. Jaha, så kan det gå när inte nosen är på. Hur som helst spårade han mig till slutpinnen.

Knuffa och Rimma spårade finemang.

Usch, vad ruggigt det är ute och nu hör jag att det regnar med. Fy tusan vad jag fryser. Undrar om det är något på gång. När jag känner efter pyttelite så har jag grymt ont i halsen MEN eftersom jag inte har tid att vara sjuk (vem har det?) så bestämde jag mig för att jag inte alls har ont punkt!!!

Ny vecka som är ganska fylld redan. Imorgon lydnadsträning med Gaston och på tisdag är det Gundes tur att följa med. Vi har vår tävlingskurs då som är så himla kul så det inte är klokt. Tack o lov att jag anmälde mig till den. Jisses, vad många bra tips jag fått med mig därifrån.

Nu mot soffan!

Goe, glade, galne Gunde är idag 11 månader. Helt galet! Han var ju lugn som en filbunke till han blev 10 månader då gick han in i en helt ny fas i sitt liv. Där är han kvar. Det är så himla kul att träna lydnad med honom så det inte är klokt. Han grejar på och hinner ju göra massor med grejer innan jag hinner tänka färdigt på första... Får vi ihop det här till att starta appell och lydnadsklass ett till våren så ska jag banne mig äta upp en stor fet bakelse.

Kolla vilket härligt kort uppfödar-Bittan gjort på Gunde, hans föräldrar och syskon. Superfint!



Idag har grabbarna varit ute i trädgården och haft lite engagemangövningar för sig. Vi tränade även explosiva starter - ja kära nån. Framförallt Gaston tycker alla nya grejer vi gör är skitkul. Tro jag det, inte gjort ett framåtsändande på snart en månad. Vi bara bustränar. Gunde fick göra lite av varje plus rutan.

Vi har även avverkat ett par timmar i skogen och då fick jag för mig att träna linjetag. Jag vill ha raka skick i uppletandet och både Gaston och Matisse har/hade raka skick vilket jag tror linjetagsträningen har bidragit mycket till. Då var det då Gunde. Han har mycket exter för sig och VAD det märks att jag inte tränat jakt med honom. Han blir alldeles till sig i tassarna. Tycker det är apkul och det blir lite för bra av allting men vi gnetar på. Plötsligt händer det och han kommer vara superlugn och fin när han ska fräsa iväg och hämta sin dummies. Undrar om jag fortfarande klarar av att gå i skogen då för det lär ta tid...

Jag vet i alla fall vad mycket av vår inomhusträning ska bestå av i vinter. Hålla-fast-och-inte-tugga-övningar. Nu du, Gunde Svahn Jonsson ska det bli ordning på dig och ditt tuggande. Skriver jag det här så måste jag ju ta tag i det. Eller hur?

Igår var jag hemma hos en jobbarkompis och himmel vad glad jag är att jag jobbar där jag jobbar. Vi har himla kul när vi träffas. Jag har träningsvärk i min mage och det är inte av sits up, det är av ett hysteriskt skrattande en hel kväll.

Imorgon blir det spårskogen för grabbarna G. Härligt!

Tjingeling!

Plötsligt händer det. Hjärnan glimrar till och en tanke korsar banorna. Herre jösses, hur vore det om jag kollade av skott med Gunde. Så igår hände det - vi var på ena planen på klubben och skotten var på planen nedanför stugan. Det smällde och small några gånger men Gunde han hade annat att göra. Typ leta sig in i rutan... Skönt!

Innan vi åkte till klubben var jag och la varsitt spår till grabbarna. Gaston - klockrent. Gunde gick kalasfint och plockade första och andra pinnen sen tog det slut. Öh?!? jaha, nåt vilt djur blev väl glatt överraskat när det hittar Gundes kattmat i skogen. Jag visste tamme tusan inte var jag hade gått så vi fick helt sonika gå av spåret. Shit happens. Jäklar sa Gunde som var bra sugen på kattmat. Inte blev det bättre när han kände att Gaston stank god kattmat efter sitt spår. Sorry grabben men det gäller att hålla nosen i styr.

Själva träningen på klubben var kul. Vi träffade Emma med bästa Saga. Lill-tjejen är 5 månader och är superduktig. Inte så konstigt med den ambitiösa och duktiga matten. Jag blir alldeles grön när jag ser dom. Jag har ju kört med Anders-Kjernholm-grejer på Gaston och enligt Emma var det verkligen en engagerad och glad Gaston som gick fritt följ. Vad kul! Att vi dessutom fick till tungen med full fräs in gör ju vilken brukstränande matte som helst glad. Jag ska köra på ett tag i samma stil innan jag börjar greja med momenten. Kul med den responsen i alla fall. Sen gäller det ju att smarthuvudet jag - NOT kan förvalta vad jag nu lyckas få fram i grabben. Kanske helt enkelt få ta med mig Gaston till Anders och HJÄLP!

Gunde han är helskön. Han har ju massor att göra enligt honom själv. Lukta, nosa och vädra brudar. Men när vi är på lydnadsplanen så tycker han faktiskt att jag ingår i intresseklubben. Har väl slunkit med på ett bananskal där. Kan vara att han var riktigt hungrig och jag hade korven... eller så var han helt enkelt bara sugen på att träna. Jag överlämnar till bättre vetande att besluta vilket. Jag anar att det är det ena som gäller.

Nu är det tisdag och jag har rensat svamp som plockades i söndags. Alltså allvarligt talat - hur tråkigt är det inte? Nu ska jag inte göra mer idag.


Här sitter han och funderar eller gör han det? Jag tror att tankarna liksom bara kommer flygande in i hans hjärna genom hans vackra nos. Väl där inne kör det igång hela systemet och vips gör Gunde saker han inte ens vet om...

Vilken dag - värsta sommardagen och dessutom en fruktansvärt spännande fotbollsmatch där Mariebo mötte Norvalla. Det hade räckt med oavgjort för Mariebo så hade de vunnit serien. Det sket sig... men en rackans god tvåa blev de i alla fall.

Hundarna var med och gjorde sitt bästa med att tugga ben och grisöron. Här gäller det att hålla de små liven sysselsatta i 90 minuter så vis av erfarenhet fanns det med både det ena och det andra. Det har varit uselt med träning under flera dagar. Jag har bara inte hunnit med och inte blir det något imorgon heller för då ska jag ligga figurant på söktävlingen på klubben. Varför lovar jag sånt - jag skulle kunnat ligga kvar i min goa sköna säng och sedan masat mig upp för en god frukost. Tittat ut och funderat på var jag skulle lagt spår till mina hundar men nähä, det blir inget med det. De får vara hemma och traska iväg till skogs och plocka svamp. Så kan det gå.

Kolla här vad jag fick av mina tjejer idag. Fatta att lilla mammahjärtat blev alldeles varmt...



sen vände jag på den...



Glad jag blev.