Orka gå upp imorgon...
Jag åkte hem och svor över mig själv, somnade i soffan och låg där i 1,5 timme. PRO-varning på den! Släpade mig upp och då drog Myran med mig ut på stavgång 5 km. Färdigsvullat för den här gången! Ärligt, det har varit mycket gott på kvällarna i Sälen. Vad sägs om fruktsallad och grädde, chokladpudding och grädde, våfflor och grädde och vet ni vi blandade lite alltihop ibland, så jäkla mumsigt. Fint jag fått med boken där, ser ju riktigt amibiöst ut.
Härligt med snö sa grabbarna!
Gud vad smal han ser ut... får nog öka på maten lite tror jag.
Jäkla snö till att fastna i tassarna sa Gaston.
Du och jag brorsan!
Hm, sa Sanny!
Rätt skönt när fem personer och tre hundar kan samsas och känna att för tusan, vi gör om det nästa år igen!
Nu har jag fått mitt snöbegär tillfredsställt och vill nu ha vår! Men vackert är det...
Hittade en kul skylt, fattas ett t annars så passade den perfekt.
Nähä, nu så får jag ta mig samman och tänka matlåda till imorgon, hitta energi någonstans och sen får det bli natta tidigt ikväll.
See you!
Snö, snö och ännu mer snö!
Vi turas om att åka slalom i denna stuga. Hundarna måste ju få sitt med. Idag har jag susat runt i tre timmar eller nåt och herre min je vad det blåste och snöade på toppen. Dock fina backar men så klart fick jag ett sånt där modighetsanfall idag med och for ut nedför Worldcup-backen. Jag var inte ens 1,50 cm hög när jag gled omkring i den idag. Gulp, isig i början och sen var det fullt med snövallar liksom. Phu. Synd att kalla det jag gjorde för slalom, snarare så-här-kan-man-också-ta-sig-ner och göra ännu mer snövallar...
Hundarna njuter. Många härliga långa promenader i snö. Gaston älskar att rulla sig i snö och här finns det så det räcker och blir över. Gunde tycker mest att allt är kul. Äta isbitar till exempel. Han knaprar på, så isen skvätter ur munnen på honom. Vad är det för fel på honom? Det isar ju i mina tänder bara vid tanken.
Vi vilar oss i form när det gäller träningen. På tisdag är det kurs igen och rätt som det är tar jag tag i träneriet igen. Inte just nu i alla fall, för nu ska jag efter tre timmar i backen och en timmes hundpromenad inta ryggläge och snarka en stund innan resten av gänget dyker in och stimmar loss.
Snart är vår vecka här slut. Helt galet vad fort tiden snurrar på.
See you!
Sälen
Vi åker slalom, promenerar och njuter av att vara lediga. Äter gott gör vi med. Träna visst lite med. Med betoning på lite.
Hej hopp - fjälltopp!
Träna allt eller inget
När vi kommer hem SKA Gundes ingångar blivit bättre.
Vi har börjat på en ny kurs nu. Never give up som de säger. Denna gången brukslydnad. Jag behöver verkligen det för att ta mig tid med bara Gunde. Som jag skrev ovan glider jag lätt omkring som i ett smörpaket och håller på med lite av varje och ingenting. Helst då med båda jyckarna på samma gång.
Tur det är ömsesidigt det där att man lär känna varandra med tiden. Gaston är ju rätt härdad och Gunde tycker jag verkar glida med i samma smörpaket rätt bra. Vi är inte alltid på samma smörkniv men vi jobbar på det.
Han är så söt Gunde, när han tycker att livet är för jäkla tråkigt, typ nu, så kommer han dragandes med någon grej och lägger i knäet. Då ska jag hitta på något litet moment som gör att hans lattjolajbansgrej kommer farandes som belöning. Han är en jäkel på att få mig dit han vill. Det är rätt uppenbart vem det är som dresserar vem i den här familjen. Jobbigt för mig när de är två som håller på - samtidigt.
Inte konstigt att han blir trött emellanåt. Då letar han reda på sin blåa hjärtkudde och törnar in på nåt lämpligt ställe. Ja, i alla fall för lämpligt för honom.
Nu ska jag slappa resten av denna kväll. Så skönt!
Morsning, korsning!
Grännarevy, ananaspaj sen straffkommendering ut och gå - oh my god!
Igår var vi för, jag tror fjärde året i rad, på Grännarevyn. Helt hysteriskt roligt! Vi skrattade i två timmar, de är fullständigt underbara. Det är ju lite kul med när man känner igen några som är med i själva revyn. Hi, hi, hi så kul det var.
Idag vaknade jag kvart i nio, upps! Inte ofta jag snusar så länge men hjälp vad skönt det var. Efter en liten hastig ihopsamling av det som skulle med stack vi till spårskogen. Det var Martin, Emma och så vi. Gaston började med ett jättefint upptag sen hade helt helt gäng gått ca 75 meter i hans spår fast åt fel håll. Tur det var snö så vi såg det, annars hade jag väl trott han hade fått in ett gigantiskt noskvalster i snoken. När spåret väl kom bort från själva stigen så gick det som en dans och pinnar nosades upp to the bitter end.
Gundes spår började på en plöjd åker. Nä, nä, nä sa Gunde, inte en chans, ni måste skoja med mig. Här kan han väl för tusan inte gått? Jo, Gunde vi SER fotspåren, vi VET att han har gått här så nosa på nu. Ja, jösses när vi väl kom in i en terräng som den lille mannen kände igen var det inga problem. Eftersom man ska se saker och ting positivt så var det ju kul att han plockade alla pinnar och att jag fick vetskap om VAD (eller kanske var) han behöver träna på...
Knuffa - kalasspår ända tills vi gjort ett litet elakt förledningsspår, jobbiga ni är sa Knuffa som efter lite snurrande tog sig tillbaka till rätt spår och hittade sitt slut.
Saga - hon fick också spåra på plöjd åker och till skillnad mot vissa andra så märktes det inte ett skit på henne att det var något konstigt underlag. Hm.
Väl hemma så blev vi grymt sugna på något riktigt gött - ananaspaj. Vill du tänka på vikten så gör ingen sån. Helt kört. Mums säger jag bara och fick sedan ut och gå med yngsta dottern som mer springer än går i 1,5 timme. Det vara bara att bita ihop och tänka på vad som ingick i den där vansinnigt goda ananaspajen.
Tror att grabbarna är rätt nöjda nu faktiskt.
Saccosäckarna börjar bli lite väl sköra och spricker lite här och där. Nu har söta farmor sytt fordral och de blev kalas fina. Sköna med sa grabbarna och somnade sött.
Ny vecka med träning måndag, kurs med Gunde tisdag, andas onsdag, ut på kul-grejer med jobbet på torsdag och sen är det visst fredag igen. I helgen sticker vi till Sälen tjoho!
Helt galet - torsdagkväll redan...
Saga spårar skitbra och Gaston med. Knuffa, lilla hönan, spårade kalasfint fram till hon plötsligt spårade iväg åt helt fel håll. Va? Jag som är så himla osäker på var jag gått och inte gått blev helt ställd. Hon var så himla säker på sin nos och stegade på med bestämda steg. Jag blev helt matt, jag kände mig ganska säker på att jag gått helt åt andra hållet. Det var mycket märkligt, troligen hade någon käck figur knatat över hennes spår ungefär samtidigt som jag hade varit där och gått. Skitsamma, hon fick hjälp tillbaka och slutet gott, allting gott slutpinnen hittades och slutburken med godis med.
I måndags tränade vi lydnad i ett vitt snölandskap. Det snöade jädrar i min låda. Gaston var pigg som en tok och urinvägsinfektionen är nog puts borta. Han var nästan galen. Skitkul. Lillfisen Gunde var också piggelin. Det är så vansinnigt roligt att hålla på med Gunde nu när han är i stadiet "vad-som-helst-kan-hända". Förresten när jag tänker efter så har Gaston aldrig kommit ur det stadiet och det tycker jag inte alls är lika vansinnigt kul alla gånger. Jag är allt lite flexibel av mig.
I tisdags hängde jag mig kvar i stan för att ta med Myran hem efter träningen. Hamnade då på ett av mina favvoställen - bibblan. Jag kliver liksom in som i en bubbla när jag kommer dit. Kan gå och plocka i hyllorna hur länge som helst. Tyvärr stängde det kl 19.00 och Myrans träning slutade 20.30. Men med en god bok i nävarna slog jag ihjäl den tiden med.
Onsdagkväll, alltså igår var jag på klubben där vi hade genomgång av de nya bruks- och lydnadsreglerna. Häftigt att våra domare ställer upp för oss. Vi fick fråga och ha oss, en del var lite luddigt men det mesta var helt glasklart. Bland annat att jag kände att ska jag verkligen ge mig in i lydnadsbiten överhuvudtaget - klart jag måste. Här ska tränas oj, oj, oj. I brukslydnaden var det inte någon speciell ändring, det var lite i specialen bara.
Ikväll - städ. Inte kul sa Gunde. Jag vill faktiskt göra något. Synd grabben men det blir inget med det sa den elaka bitchen han lever med och städade vidare. Hans husse offrade sig på en kvällspromenix. Denna veckan får jag köra någon form av vila-dig-i-form-träning. Funkar så där både vad det gäller hundträning och få bort däcket runt magen. När kom det dit? Det liksom bara svämmar över. Kan sånt ske över en natt? Eller kan det vara dom där Rocky roadsen eller skumtomtefudgen eller knäcken eller risgrynsgröten eller... Näe, tänkte väl det.
På tal om absolut ingenting - jag har slutat äta kött!
Mål 2012
Gaston - spårchampionat!
Gunde - uppflyttad till lydnadsklass 3 och lägre klass spår.
Ing-Marie - förbättrad kondition, få ner traktordäcket runt magen till mer cykeldäck, träna mig själv och hundarna med någon form av regelbundenhet (gillas det om man tränar stötvis, måste ju kunna räknas som regelbundet?).
En liten sak till - idag gjorde mina jobbarkompisar och min chef en sån himla fin grej för mig. De samlade ihop till en p-bot som jag lyckats ordna då jag parkerat en av jobbarbilarna på fel ställe. Så där satans klantigt så man bara dör. De tyckte att det kunde hänt vem som helst av oss och så bidrog allihop till boten. Jag blev så rörd och glad och varm ända in i min själ. Samtidigt kändes det förbannat pinsamt. Kluvet så det förslår. Gulligt var det i alla fall och jag är så himla glad att jag har dom.
Over and out! Soffan here I come.
Jädrans vilken dag hos Anders Kjernholm!
När jag släpade mig upp ur sängen i torsdags för att masa mig iväg till jobbet bestämde jag mig för att jag är knäpp som helt frivilligt kommer att gå upp lika tidigt på fredagen för att åka och träna hund. Detta gör jag frivilligt eller är min själ övertagen av någon träningsfreak som helt enkelt tar över min kropp och mina tankar och gör att jag hittar på såna grejer?
Fredagen kom och jag lovar jag studsade INTE upp ur sängen. Masade mig iväg med hundarna och kl 08.15 var jag på plats för gemensam avfärd till Anders Kjernholm. Det var Emma, Saga, Helene, Poppy och så vi då. Stämningen i bilen var på topp redan på bilresan ner. Väl framme, i mycket god tid för att vara oss så körde vi igång.
Vi hade lite bekymmer som vi ville få tips och hjälp med och oj vad det hanns med mycket. Vi pratade, diskuterade, frågade, fick svar och tränade hej vilt. Vi är tre helt olika ekipage men med samma mål. Detta gör ju det hela så himla kul, dels att man lär sig så mycket på olika hundar och hur olika vi människor gör i olika situationer. Sen är det förbaskat kul när man står bredvid och fattar precis allt hur man ska göra och varför. Sen när man ska göra något med sin egen hund tar plötsligt hjärnan semester och man fattar nada. Jag fattar inte hur trög jag kan bli. Jag tror ärligt talat Anders var lika matt och trött i sin hjärna som vi när vi väl åkte hem efter 3 skitroliga timmar.
Vi hann gå igenom fritt följ, ingångar, apportering, framförgående, vardagslydnad, platsliggning, engagemangsövningar, fika, sidoförflyttningar, belöningsposition, fika lite till, bakdelsövningar och säkert ännu mer. Hjärnan blir ju liksom överfylld och även om jag skrev så pennan glödde så har jag garanterat glömt något superviktigt. Sammanfattningsvis fick jag återigen en energidos när det gäller träning. Jäklar vad kul detta är!
Tack Emma och Helene för en dunderkulig dag!
Liten man blev trött och somnade sött...
Han är så fin när han går och hämtar en kudde innan han törnar in.
Gaston har urinvägsinfektion igen. Veterinären hade sagt att det är INTE normalt att en kille i den åldern får det så hon ville ta blodprov och vips var vi av med 2.700 kronor plus 200 till penicillin. Man kan ju inte säga så till mig att det inte är normalt för då börjar genast min negativa del av hjärnan ta över och tänker hemska saker. För blodprovet visade inget konstigt och det var inga kristaller i urinen. Varför i helsicke får han då uvi igen?
Nu ska jag softa lite i soffan innan nästa promenad. Här snöar det järnet!
Ha dé!
Mål 2012
Ska lura ut några - återkommer!
Snö och regn - samtidigt!
Det fick bli skogen. Emma och Martin var på plats och sen jäklar la vi spår och gjorde uppletande. När det var dags för uppletandet så valde Dagmar att avvika. Snitslarna hängde så fint rakt ner, ingen vind då inte. Lilla Saga och Gunde kämpade på i sina små kroppar (nå ja, Saga är liten i alla fall). De fick efter mycket letande lön för mödan. Jag är verkligen så jäkla glad över att Gunde letade och letade och letade lite till utan att lägga av. Jippi!
Gaston, undrar vad han ätit i jul??? Han for omkring som en torped och letade grejer så det stod härliga till. He´s back! Knuffa skötte sina tassar väl som alltid i uppletanderutan.
Sen blev det fika och hoppla så hade väl spåren legat 2 timmar typ. Saga och Gaston fick börja. Det gick finemang. Jag har aldrig i Gastons femåriga liv någonsin sagt att jag orkar inte hålla emot i spåret men idag hände det. Han var som tokig och drog som en idiot. Plockade alla pinnar och nosade på som jag vet inte vad. Häftigt. Gunde vars spår låg till sig lite väl länge kanske hade lite mer bekymmer men han gick bättre och bättre ju längre i spåret han kom. Gött!
Knuffa spårade kalas men valde bort pinnarna som Martin så fiffigt hittat på morgonen. Ni vet såna där efter fyrverkeri, ganska tunna små saker. Förmodligen hade de inte fått tillräckligt med vittring på sig plus krut kanske vad vet vi men hon spårade rakt över dom. Doftbilden var väl förmodligen inget som hennes hjärna kände igen. Skumt. Lilla Saga hade spårat finemang sa Emma. Dock valt bort pinnarna även hon men det lilla godisfixerade monstret kommer snart klippa varenda pinne bara hon förstår att de är värda GODIS!
Hur som helst, blött och jäkligt men härligt nu!
Mot skidor och soffan.
