GASTON OCH GUNDE

Hurra, sju sovmorgnar på raken. Det ska bli så skönt! Idag slutade jag dessutom kl 13.00 vilket inte gjorde saken sämre. Jag stack förbi A6 och Ikea. Gjorde lite fynd när de sålde ut hela julsortimentet för 9 kronor. Härligt att vara smålänning ibland. Köpte på mig lite av varje, bra-att-ha-saker.

Väl hemma så slängde jag bara i mig lite att äta och sen pep vi till skogs jag och flatten. Och, ja dummies var med. Vi tränade dirigeringar som just för tillfället flyter på så jag knappt tror det är sant. Jag landar nog snart men som läget är just nu är det riktigt kul.

Här myser han lite efter träningen


Imorgon blir det nyårsfirande med kompisar och det ska bli så härligt att träffa dom igen. Det går lite länge mellan varven.

Vår nya dator har kraschat igen så nu sitter jag med den gamla. Vi har världens snällaste kompis som hjälpt oss att gradera upp vår gamla så den är lika snabbt som den nya var innan den rasade samman.. Det varar väl tills jag lyckas få in något nytt virus i eländet. Skulle jag kunna en mikrodel av vad Jocke kan om datorer så vore jag expert. Han är helt sjukt duktig. Knappar och knåpar och laddar hit och dit och vips så fungerar allt. I´m impressed med stora bokstäver.

Nu ska jag skriva ett himla protokoll som jag lyckats förtränga i juletider. Jag fick förresten tillbaka min tenta igår och jag blev superglad, det finns hopp om min hjärna.

Från mig och Gaston - GOTT NYTT ÅR!
See you next year!

Vi har varit i Svinhaga och tränat jakt med Maggan, Jerker och Susanne. Vi började med att hundarna skulle se en markering som de inte fick ta utan de skulle ta ett linjetag istället. Lite halvskärrad var jag allt. Vi har ju tränat hur mycket linjetag och dirigeringar som helst (känns det som) sedan vi var hos Maria i början av december. Jag har åkt berg o dalbana mellan varit ganska nöjd efter vissa träningar till att känt att det är ju för tusan hopplöst att få grabben att gå dit jag pekar men idag, idag visade det sig att något har allt detta malande gett.

Gaston fick se markeringen, jag vände honom sedan en si så där 45 grader för att skicka på ett dolt linjetag och han fixade det. Hade inte vår sega, jäkla dator varit så seg hade jag här lagt in ett kort på en trind matte vid namn Ing-Marie som kysste backen av glädje. Himmel, han gick rakt ut och hämtade hem den dolda som det vore det mest naturliga i hela världen. För andra är det säkert det men inte för mig!

Vi fortsatte sedan med att göra dubbelmarkeringar på linje på öppen mark. Inte helt enkelt... men de fixade det allihop!

Nästa projekt vi genomförde var att vi kastade en enkelmarkering över ett djupt dike, den fick Gaston springa och hämta, sen fick han se en markering på samma ställe men då hade minsann Susanne smugit ut en liten doldis som han skulle ta först. Han såg markeringen, sprang som en tok, jag blåste stopp och han stannade (bara det gjorde mig superglad) sen gjorde jag dirigering åt höger och han tog den, sprang rakt åt höger, tog min närsökssignal och tog den dolda. Vid det här laget flög jag runt och skrek som en tok. För alla rutinerade rävar är detta säkert en skitsak men jag kan säga att efter en månads malande med höger/vänster och ut så blev jag så himla glad när det idag fungerade! SupergulleGaston!
Love you!

Vi avslutade träningen med varsin dubbelmarkering. Gaston fixade den efter mycket letande efter den andra. Efter dagens bravader så var jag nöjd.

Jag är numer inte 1,53 cm lång utan snarare 2,53 cm.  Så klart var han ju tvungen att få glorian lite på sned genom att stanna och pissa en gång med en dummies i munnen. Då blev jag inte så glad men vad tusan kunde jag få honom att fixa dirigeringarna som han gjorde idag så ska jag nog få honom att fatta att det inte är acceptabelt att pissa med svansen i topp mitt framför ögonen på en labbehane heller, eller vad tror ni? Just nu känns det som Gunde alltid brukade säga - ingenting är omöjligt.

Även solen har sina fläckar, eller vad säger du Gaston?


Den här träningen ska jag leva på läääääänge, ända till fredag för då kör vi igen!

Hej svejs!

Anders ångar ju upp oavsett om han jobbar eller är ledig. Jag är ju mer den sömniga typen och ligger gärna kvar lääääänge om jag är ledig MEN nu hade jag bestämt att jag skulle testa av lite vilthantering så jag fick ju vackert masa mig upp. Anders skickade ett mess när han närmade sig hemmet så jag kunde släpa mig ut och upp (ALLT i hela Skärstadalen är uppåt). Innan de var på plats la jag ut ett sök med fem vilt.

När Gaston kom och upptäckte en liten trind figur som han kände igen blev han superglad. Vad skönt, tänk om han hade kommit, sett mig och stuckit åt andra hållet. Gud vad knäckande det hade varit...

Vi gjorde en liten övning innan självaste söket kom igång så han skulle koppla in hjärnan på vilt och inte på dummies. Behövs säkert inte men vad tusan det gjorde ju inte saken sämre i alla fall.

Här swischar han förbi kameran på väg in till mig. Rätt risigt sökområde.


No problemas at all  (trots att jag ser ut som en tennsoldat med värsta morgonfrillan)


Nix pix nu måste jag fixa lite innan släkten kommer. Det var rackan vad tiden springer iväg.

Ha det gott!

Efter två fantastiskt sköna dagar med massor av god mat och socialt umgänge så drog vi idag iväg till Djupedal för att träffa spårgänget, ja nästan hela faktiskt. Anngreth, Tobias, Martin och jag. Det var pudersnö i Anngreths fina skog. Vissa av oss hade tänkt att vi skulle göra uppletande i väntan på att spåren skulle ligga till sig men det blev inget med det. Vi var ju tvungna att hinna med fika också, viktiga grejer!

Idag har Gaston Jonsson, den fantastiske, gjort sitt livs snyggaste upptag. Han gled ut, rakt och prydligt, stoppade ner sin långa, vackra nos i Martins fotavtryck, tog ett steg åt höger, vände och gled ut i spåret som gick åt vänster. Jag förlät honom allt! Det var häftigt att spåra idag för Martins spår syntes riktigt bra emellanåt och då såg vi hur fint Gaston låg i spåret. Nu hade Tobias och Martin korsat varandras spår på ett ställe och det fixade inte Gaston. Han gled plötsligt iväg i Tobias spår. Luktade kanske bättre, han hade nämligen investerat i nya skor... Nåja, vi hjälpte den svarte tillbaka till ursprungsspåret och sen gick det som tåget. Han missade en pinne, hur han nu kunde det när han var typ nästan på den men jag tänkte - upptaget, Ing-Marie, hans upptag så jag plockade upp pinnen och hängde med till slutet nöjd och glad.

Jag är själv rätt nöjd faktiskt...//Gaston

Knuffa-bus sniffade sig runt på sitt trixiga spår som gick utmed vägar och hade många spetsvinklar. En del av spetsarna fixade hon utan problem och andra tog sin tid. Hon missade två pinnar?? Skumt men vi kom inte på någon bra förklaring alls till detta, hon slet väl ut nosen i spetsvinklarna kanske?

De andra två, Tobias och Anngreth var nöjda med sina insatser som spårläggare och givetvis med sina hundar. De hittade sina pinnar och Mogg som minsann fick en enda röra av spår där Martin och Tobias korsat varandras spår redde ut det galant, trots att det dessutom traskat runt en liten stinn kvinna och hennes mer åt det magra hållet hund i hans spår. Bra gjort!

Kameran var med idag men herre gud, tog batteriet slut eller tog det slut? Två suddiga bilder på raketen Knuffa blev det, här kommer ett.


Det kör ihop sig lite ibland med träning av jakt och bruks. Jag vill ju så gärna hinna med båda men nu blir det jobbigt på söndag. Ska vi hinna med båda gängen eller bara jakten??? Först och främst ska vi klara av  morgondagens släktmiddag som är här hemma.

Förresten på tal om något helt annat så har vår dator pajat - IGEN! Nu ska den in på lagning. Jag sitter just nu med hjärtat i halsgropen och knåpar med vår gamla. Kommer hela mitt inlägg att komma med? Kommer den lägga av precis när jag trycker spara & publicera? Spänningen är olidlig...

Lyckas jag så - kul att du orkade läsa ända hit

Ha en härlig helg!

Idag har jag tränat jakt med en Alien, som tur var så var vi ensamma. Vi gnetar, tjatar, tjatar igen, tar om och sist men inte minst så kör vi en gång till. Att gå rakt ut! Men vad har hänt med min förvirrade flane. Det är som med inkallningen med ställande och läggande, från att gjort det för en tia så kunde han plötsligt varken ställa sig eller lägga sig när han kom på en inkallning. Nu är det samma sak med linjetag. Jag behöver styrka nånstans ifrån. Jag har en fantastisk "målbild" av när Milton sprang på flattemästerskapet i en RAK linje i över hundra meter hur jäkla snyggt som  helst. Jag säger bara  - dream on, dream on.

Vad är det för en mystisk figur jag tränar  ihop med?


En svart flatte eller? Hjälp nu kommer han häråt...


Men herre gud, det är en ALIEN!


Jag vill ha en ny kamera eller träffa något intelligent geni som kan förklara min så jag slipper dessa suddiga, hemska bilder med galna ögon.



Jag vill ha mer lerpölar, mer mat, mer leksaker, mer ben, mer  lekkompisar, mer vilt, mer fria sök, mer brudar, mer kärlek åt flattarna sen skulle jag vara rätt nöjd faktiskt. //Gaston  (Ok, grabben gör ett rakt linjetag längre än 25 meter så kan vi börja diskutera till dess säger jag bara dream on, dream on)//Ing-Marie

I torsdag blev jag riktigt orolig för min kille. Han haltade och ville inte stödja på höger bakben. Han var så ynklig så hälften hade räckt, han hängde med huvudet och svansen. Han såg alldeles bedrövad ut. Anders som varit hemma och gått med hundarna vet inte vad som kan ha hänt.
Vi hittade ett lite djupare sår över höger knä men inte som skulle göra så himla ont att han inte ville stödja på det ens. Jag fick böja och sträcka men det tog emot när jag stretchade bak och upp så vi trodde han sträckt sig. Alternativet är att han galopperat runt i tillvaron och sladdat in med bakbenet och gjort sig illa på en vass pinne.
Nu vill inte jag vara den som har fördomar på något sätt och hävda att hans mycket ynkliga uppsyn hade något som helst att göra med hans kön MEN på fredagmorgon när maten skulle serveras så märktes ingenting. Han stötte lite som du kunde se om du verkligen tittade supernoga. Fredageftermiddag så märktes det på Gaston att han inte riktigt var som vanligt för han travade mer än galopperade. Idag märktes det absolut ingenting. Hm. Märklig gosse det där.

Idag åkte vi iväg för att spåra. Anngreth, Björn, Martin och jag strålade samman i urskogarna runt Ramsjön. Här skulle det spåras. Redan när vi la ut spåren höll det på att bli ett skarpt läge för Anngreth försvann. Vi ringde till mobilen men den låg så fint inne i bilen och ringde, vi gapade och skrek efter henne och till slut började vi bli oroliga på riktigt. Då kom hon...

Martin, denne fantastiskt snälle man hade med sig glögg och jättegott fika (sa dom andra som åt...) som hans snälla sambo skickat med. Hur gott var inte detta mitt i äckelregnvädret? Mums, mums. Inte nog med fika utan Gaston fick minsann en julklapp från spårkompisen Knuffa. Tur jag fick det i handen annars hade han glatt slitit upp det där och då men icke,  julklappar öppnas den 24:e och ingen annan dag.

Här står han glöggmäster himself


Här sitter de andra goingarna och glöggar och mumsar på gott fika


Gaston fick gå Anngreths jättelånga spår och det gjorde han bra. Det är lite kul för det är banne mig fyra veckor sedan Gaston gick ett spår. Han fick inte till det vid upptaget men efter lite grejande kom vi iväg. Han stimmar inte upp sig utan gick i härligt tempo utan att slita armarna av mig, han markerade och plockade alla pinnar. Han markerade även rådjur som sprang iväg en liten bit från spåret,  han ställde sig snyggt med ena framtassen uppe och stirrade in i skogen, stod som en staty. Hörredu sa jag, öh ok spåra vad det ja, sa Gaston och tuffade iväg i spåret.
Svårt att säga hur långt spåret var men det kändes som minst som ett elitspår. Jag var genomsvett eftersom jag var mycket välklädd med superunderställ, fleece och lite annat emellan. Phu!

Björn och Martin var nöjda med sina spår. De hade hunnit gå två spår medan vi spårade med Gaston. Tror att båda deras hundar missat varsin pinne men för övrigt hade allt gått bra. Kvar var då Mogg. Vi hängde med bakom Mogg allihop. Han vispade runt i skogen som en torped. Han var både i och runt och vid sidan av spåret men på nåt underligtvis fick han med sig sina sju pinnar plus slut. Anngreth var rätt slut också...

Det kändes himla gott att åka hem och äta lite varm mat. Nu har jag sovit en timme i soffan och vaknat med värsta huvudvärken. Dumt, jag skulle liksom göra lite annat nu hade jag tänkt men det skiter jag i och går och lägger mig igen.

På tal om  något helt annat så har Sanny precis börjat löpa. Gaston är som vanligt ganska intresserad av hennes bakdel men hon är å andra sidan som vanligt också och fräser som Tekla huggorm när hans långa nos blir för närgången så än så länge överlever både Gaston och vi.

Här sitter Gaston i bilen och fått vind på en snygging i bilen bredvid (Knuffa).


Ibland undrar jag hur lång en nos kan bli?


Ha det gott!

Igår kom Apportören och jag kollade på alla härliga jaktprov som kommer under nästa år. Jag drömde mig bort och såg mig stå där med min fantastiske Gaston som springer dit jag pekar, tar markeringar som en gud och söker vilt som en galning. Åh, så himla kul!

Idag har jag landat på vår vanliga planet igen. Det där med att springa dit jag pekar, har vi någonsin tränat detta? Har jag någonsin sagt ut och menat rakt ut dit jag pekar med handen, armen, blicken och hela jäkla mig, har jag det?

Nu känns nästa års jaktprov oändligt långt bort, typ lika långt bort som att jag någonsin kommer hamna på månen.

Sen skulle jag ta julkort som alla andra duktiga, entuastiska människor har gjort på sina hundar, det är med luvor, utan luvor, med glitter och annat fint. Jag skulle minsann ha ett härligt snöigt julkort ute i vår fina skog. Vad händer, det är så mörkt och grått ute så det ser ut som jag försökt ta kort i ett mörkt rum utan blixt. Stackars hundar, de fick stå och sitta både här och där men alla kort blev skitdåliga. Jag blir så himla lack. Funderar på att göra tvärtemot alla andra och skicka ett riktigt jäkla sommarkort som julkort.

Nu ska jag gå dra nåt gammalt över mig.

Ärligt talat, hur jäkla kul är hon på en skala,  jag gav upp, hämtade en kudde och gick och la mig...


Grr

Igår var det vit fluffig snö i hela Skärstad, idag har det sjunkit ihop till en blöt äckelpäckel massa. Att gå i det här är som att glida runt i lera. Nu kom jag plötsligt att tänka på - Det är bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja. Jag tror det är Levengood som kommit på det liksom mitt andra favvouttryck - Det är bara att bryta ihop och gå vidare. Kloka ord!

Sanny i den mer fluffiga snön

Vi har inte gjort så mycket idag, jag och flanen. Vi fick hjälp av Anders med att kasta markeringar idag, För länge sen fick jag tips på en övning av Puma-Lotta. Den har inte jag gjort med Gaston sen förra året. Du har fyra punkter, kastar en markering till punkt nummer 1 som hunden får hämta. Sen kastar man en markering till punkt nummer 1 och 2, hunden hämtar först 2:an sen nummer 1. Sen gör man ytterligare en punkt nummer 3, hunden hämtar nummer 3, sen 2, sen 1 och till sist gör man ytterligare en punkt så att hunden nu ska hålla 4 punkter i minnet. Låter säkert helknäppt och nån annan kan säkert förklara den betydligt bättre. Hur som helst, den var kul tyckte vi Gaston och jag.
Var ju tvungen att göra en liten dirigeringsövningar också... Övning ger färdighet heter det ju. Vi jobbar på det!

När jag kom hem så började jag fundera på när jag tränade lydnad sist, vi har inte gjort en inkallning med ställande på säkert fjorton dagar. Måste nog prova någon dag och se om den gamla härliga stilen att vila sig i form fungerar...

Jag tänker lite extra på min kompis som haft en riktigt helvetes helg och som jag av hela mitt hjärta hoppas kan se att det trots allt, alltid är mörkast innan gryning. Det är ju så att när man mår riktigt dåligt är det svårt att tro att det någonsin kommer att vända, men oftast gör det ju det.

Ha det bra alla och vad ni än gör var rädda om varandra!

Kolla visst är de fina?


Jajamen, idag har det varit julmys i Lekarebo. Jag och Ia bakade pepparkakor så det stod härliga till. Mysigt att 17-åringen tycker det är kul att tillbringa ett par timmar med sin ömma moder i köket. Varken hon eller jag är ju flitiga användare av det i vanliga fall...

Det blev ganska många


Efter detta digra arbete tog jag Gaston och ett gäng dummies och gick ut i snön. Vi har si så där 20-30 cm snö men träna går ju ändå. Vi har gnetade på med våra dirigeringar. Sen körde jag lite minnesmarkeringsträning på promenaden också, det gick jättebra.

Jag vet inte vad det är med flanen, men han är sjövild. Om ni tänker på hackspetten i Kalle Anka på julafton, sån är Gaston på våra promenader just nu. Han är överallt och ingenstans. Han har så mycket greja med, det ska rusas runt  och rullas i snön, kollas i träden efter ekorrar, markera alla miljoner rådjur och hjortar som är överallt och nosas i spännande människospår som traskat runt i vår skog. Jag fattar att han tycker det är skitkul för det går typ aldrig någon i skogen men idag hade det gått nån där med en liten hund.

Sanny krulltott, hon har fått gå andra svängar hon. Den snön, som är nu, kletar fast sig så hon inte kommer nånstans med sina snögubbeben. Jag tror ärligt talat hundarna gillar att gå nere i samhället, massor av lukter och spännande saker så hon var ju inte direkt deppig över att de fick gå skilda promenader idag.

Nu ska jag slå in lite juklappar. Får passa på nu när tjejerna inte är hemma. Jag har tappat lite kollen på vad jag har köpt och till vem. Inte bra alls.

Ha det gott!

Här har det minsann inte legats på latsidan. Grisköttet är infruset, kalas avklarat, hemmet i nåt så när skick, tentan inskickad och Gaston har tränat med dummies (rätt gissat Fia!).

Det har varit intensiva dagar för mig och jäkligt tråkiga för Gaston. Det enda lite extra som hände i helgen var att vi var ute och tränade våra dirigeringspunkter.
Idag däremot har vi haft kul! Cissi och Lipton letade sig ut till Skärstaddalen. Vi gick upp i fårhagen som ligger stax ovanför vårt hus och tränade dirigeringar..

Vi hade vilda planer på vad vi skulle hinna träna denna dag och vi började med dirigeringar, höll på med dirigeringar och slutade med dirigeringar. Jäklar vad vi dirigerade. Två av våra dirigeringspunkter som vi hade gick superbra och grabbarna for som spjut rakt ut och hämtade dummies så det stänkte om det. Sen hade vi en lurig punkt - tydligen?!? Cissi och jag tyckte den verkade skitbra men vare sig Gaston eller Lipton kunde gå rakt dit, de var absolut tvungna att svänga av åt höger som en bananböj för att komma dit. Helt obegripligt. Många skick senare fick vi dom att gå rakt även till luriga punkten. Skumt, undrar vad det var som gjorde att de bägge två valde att gå som i en böj.

Här står Cissi och riktar Lipton mot luriga punkten.


Och här får jag sitta och glo


när den där tepåsen får springa runt och ha kul... (jag blir galen, nu har jag lyckats få blixtögon IGEN)



En himla rolig träning hade vi och avslutade med djupa diskussioner om fortsatt träning, varför si och varför så, med andra ord vi löste ett och annat världsproblem, tror vi.

Nu till min andra verklighet, skolan. Jag ska sätta mig ner, luta mig tillbaka och avlyssna en eller två föreläsningar. Det är en fördel med att läsa på nätet, man lyssnar när man har tid, eller rättare sagt när man TAR sig tid.

Tjo flöjt!

Vaknade med en dundrande huvudvärk i hela huvudet. Först tänkte jag länge och väl om jag helt enkelt skulle skita i att gå upp men plikten kallar. Jag pallrade mig iväg och timmarna på jobbet fullständigt rusade förbi. Kära nån, vad man kan ha att göra på ett jobb. Tur man gillar sitt jobb, i dessa dagar får man banne mig räkna sig till dom lyckligt lottade att man överhuvudtaget har ett jobb och dessutom ett som man gillar.

Jag slutade tidigt och susade hem i raketfart. Kollade yttepyttlite på tentan och bestämde mig för att det får bli morgondagens bekymmer. Istället högg jag tag i dammtrasan och for runt som ett jehu med den. Vår äldsta tjej fyller år och det ska bli kalas. Listig som jag är har jag bjudit hit folket på söndag kl 16.00 - då är det mörkt. Alltså kan man tända myspysljus överallt och ingen ser hur illa städat det är.

Hundarna och jag skulle ge oss ut en sväng innan det blev alltför mörkt, Sanny vägrade följa med. Lilla söta krulltott stod kvar på yttertrappan och bara vägrade. Jag ropade ett par gånger men icke ett steg tog hon. Anders hade redan gått två svängar med dom så hon tyckte väl att nu jäklar får det vara nog. Hon blev hemma. Gaston och jag traskade iväg, han galopperade runt som vanligt trots blaskig, hal snö jag däremot klafsade och gled åt alla håll men runt kom vi.

Vi hann köra lite dirigering på vårt nya ställe och banne mig att det lossnade lite idag. Så himla skönt! Vi har nu jobbat fram två punkter av fyra. Få se hur det går nästa vecka, den är liksom lite full den också. Det är såna saker som utvecklingssamtal, styrelsemöte, ridning och ja nåt mer var det fast nu kommer jag inte ihåg.

På kvällsspaning i storskogen


Egentligen känner jag att jag skulle kunna sova hur länge som helst imorgonbitti men det blir nog inget med det. Tentan! Jag måste bli färdig. Handla! Är det kalas så är det. Kött! Jäpp, vi har en himla tur och får köpa en halv gris från en som varit ute och haft ett härligt liv. Det ska dock frysas in, det gör det inte av sig själv. Jag får nog banne mig lördagen att gå utan några större problem.

Ha en härlig helg!

Igår fick vi tentan, 19 frågor. Det här kommer gå fint tänkte jag, inga problem. Jag kan idag konstatera att jag gjorde en felbedömning, en riktigt fet felbedömning. Jag har med avbrott för ett intag av lunch, fixad på mindre än tio minuter och en hundpromenad på eftermiddagen suttit vid datorn och dessa frågor mellan kl 08.30-18.00 och är INTE färdig. Har tre jäkla frågor kvar. Jag har varit med Myran i stallet och orkar inte sätta mig med eländet igen. Gör inte idag det du kan skjuta upp till imorgon blev plötsligt ett ordspråk gjort till mig.

Hundpromenaden var ju inget direkt avkopplande heller. Stackars vårt lilla lakritstroll. Den snön som ligger och dräller här ute i Skärstad har en tendens att omvandlas till gips på hennes små krulliga ben. Denna lilla höna försöker tappert ta sig fram i tillvaron och det går typ en 5-10 minuter så har benen förvandlas till gipspaket och hon paddlar för det vilda och kommer ingenstans. Jag tar bort så mycket jag kan, hon fryser och skakar, så håller vi på. Idag gav jag upp efter en halvtimme och gick hem med henne och gick en sväng till med Gaston som troligen inte ens märkte att det var snö eller vad skriver jag. Klart han märker att det är snö, han älskar det. Rusar runt som en torped, rullar sig hej vilt och äter som en galning.

Lite nytta gjorde vi på promenaden, vi tränade lite dirigeringar och det lär vi få hålla på med. Kul att han tar dummies trots att de är helt snöiga. Matisse avskydde dummies med snö och såg ut som han var drabbad av digerdöden när han skulle hålla såna blöta, äckliga saker i sin mun. Lite typ som Sanny.

Tadam, tadam här kommer han swischande i skogen


Jag går inte ett steg till i detta vita elände, äh kom igen  nu...


Nu ger jag och min hjärna upp och går och lägger oss! Godnatt!

Idag kunde han både stå och ligga vid inkallningen! Fria följet och saktagåendet gick också ganska bra. Sen var det då kryp. Denna hund som badar i allt som kan räknas som pöl, det är inte så himla noga om det är vatten i pölarna i skogen, lera går jättebra men att krypa på en blöt gräsmatta det är en helt annan sak. Jag blir så trött...

Kolla här, ingen som bett honom att ligga här inte...




Det är väl det som är kruxet, får han välja själv så kan han ligga varsomhelst.

Helene och Åsså var på plats idag på JBK och den grabben är inne i en fin period nu. Kan nästan allting, gick jättefint fritt följ, gjorde ett strålande framförgående och ett kanonfint kryp. Tur jag är av den storsinta sorten och kan glädjas med mina medmänniskor. Åsså tycktes inte ens märka att det var en lerig gräsmatta han kröp omkring på.
Vi får helt enkelt jobba vidare med vårt kryp, Gaston och jag.

Imorgon blir det ingen träning trots att jag slutar tidigt. Jag, tjejerna och min goa kompis Nilla och hennes tjej ska till Gällstad. Här ska handlas - igen. Men vad tusan, man får bara lön en gång i månaden och då gäller det att passa på. Eventuellt kan någon julklapp hittas och det gör absolut ingenting.

Gaston får vara med husse på jobbet och det tycker han inte om. Han vill helst inte hoppa ur bilen ens. Ligger kvar och trycker ner huvudet mellan frambenen och vill verkligen inte gå ur. Konstig prick men han har aldrig gillat det stället. Nu har han inget val för när vi varit i Gällsta ska hela tjejligan till en annan kompis och klippa oss. Jag ser inte klok ut, mitt hår ligger som en limmad pälsmössa över hela huvudet. Är i stadiet att jag måste klippa mig NU!

Oj, vad klockan tickat iväg. Måste hoppa i säng, ska ju snart gå upp igen.
See you!