En gigantisk megajättesuperstor suck...
I söndags vaknade Gunde med knölar i ansiktet. Han såg helt enkelt inte klok ut. När jag lätt desperat ringde min allvetande superbästa Nilla så sa hon ganska omgående nej Ing-Marie, rävskabb beter sig inte så. Hon kollade honom och sa att hon var supersäker på att det var en allergisk reaktion. Ok, sa jag och eftersom knölarna la sig under dagen och han nästan såg normal ut på kvällen så fick det vara. Måndagmorgon - Gunde knölig och dessutom svullen kring ögonen. Men vad fasen - slängde mig på luren till Smådjurskliniken och där konstaterade en snäll människa att detta verkar absolut vara något allergiskt. Avvakta och se om det lägger sig igen. Dessutom frågade hon om vi köpt några nya växter, bytt mat eller dylikt. Där rök de nyinvesterade hyacinterna (som jag älskar). Ut med dom!
Framåt dagen så la sig knöleländena igen. Idag på morgonen samma visa. Nä nu jäklar, jag ringde, fick tid och åkte dit. Oj då, sa veterinären (jag är lite lätt allergisk mot just dom orden i just den situationen). Det är ser ut som ett fall av ..... något tjusigt som på svenska betydde allergisk överreaktion. Hon hade inte haft många sådana fall under sina år som veterinär men lustigt nog hade hon haft en alldeles nyss. WHAT! Ren slump sa hon, det tror ju inte jag. Det måste finnas något skumt samband - frågan är vad.
Hur som haver jag skulle få komma tillbaka imorgon för hudbiopsi. Jag bröt nästan ihop och kände paniken komma - HUR skulle jag lösa det? Jag kved fram att jag jobbar i Norrahammar, bor i Skärstad och ni har detta jäkla stället på Vilhelmsro - det går bara inte hålla på att åka så här. Hon såg väl att hysterin var nära så hon ordnade en tid ikväll, grabben drogades ner och biopsin blev gjord. Jag får svar om en vecka vad det är. Han fick kortison med för att försöka dämpa det hela.
Vrålsuck!!!!
Ska du säga, jag får ju gå omkring med en jäkla dumstrut - IGEN!!!//Gunde (som just nu är övertygad om att ALLT är omöjligt)
Vår tappre lille kille. Ett prov taget på snoken och ett vid ögat. Sydd därav tratt.
Jag går och drar nåt gammalt över mig. Eventuellt återkommer jag när jag trasslar mig fram igen.
Bye, bye!
Min teori gick åt helsicke
Spåren gick så där för mina pojkar i blåsten. Visst vi tog oss runt men... nja, det har känts bättre.
Nu ska jag uppbringa energi och leta reda på lite sömn så jag vaknar pigg och glad imorgon bitti. Denna veckan är det full fräs. Gaston jobbar måndag, tisdag och torsdag. Jag sticker iväg till Malmö på torsdagkväll för att vara på Malmö högskola under fredagen. Ska närvara på en konferens Human-Animal-Interaction. Flera av mina goa vänner ska dit så det ska bli skitkul. Synd bara att jag förmodligen är medvetslös när jag landar på torsdagkväll och sen ska bums hem efter föreläsningarna.
Nu jäklar har blåsten ökat i Skärstaddalen. Det viner kring husknuten och frågan är nu - hur länge innan strömmen är borta???
Hej på er!
Störningsträning är viktiga grejer!
Ups and downs
Hela jäkla tiden, vore trevligt om själva lydnadsträningen kunde vara thumbs up en lite längre period, typ två träningar efter varandra i alla fall.
Men om min teori stämmer så får vi en trevlig spårdag i skogen imorgon...
Min fot är fortfarande svullen men det känns inte ett smack när jag går. Alltså har doktor Jonsson bestämt sig för att det var en synnerligen light variant av stukning. Jobbig svengelska jag håller på med.
Ha en go kväll!
Vi bor kvar...
Ja, kära nån, vi gick dit, jag körde igenom mitt power-pointprogram och svävade ut vilt med exempel tagna ur mitt och Gasses jobbliv. Jag hade en tjej i gruppen (de var 52 stycken till slut) som har varit student hos mig och är även denna terminen. Jag bad henne om konstruktiv kritik och det fick jag. Kanske kunde jag haft lite mer koll på mina bilder... Ni förstår att jag klickade fram en bild och sen körde jag järnet och pratade både om bild 4 o 5 samtidigt typ. Skitsamma de satt i alla fall inte och somnade. Gaston skötte sig exemplariskt. Fina, goa Gaston. Han låg så fint och glodde på studenterna. Sen fick han visa lite vad han går för och ja, det kändes som vi fick godkänt i alla fall. Det var lite kul när en av tjejerna sa att det som var så himla kul med dig var att man märker att du verkligen brinner för det här. Kul, för det gör jag.
Jag var helt matt när klockan ringde 05.30 idag. Huvudet dunkade och jag tänkte för en sekund att näe, jag skiter i att gå upp men så jäkla plikttrogen man är så masade jag mig iväg. Det blåste och duggade när jag traskade runt med hundarna så till slut vaknade jag till.
Jag har busat till det lite med min vänstra fot idag. Jag skulle göra en snabbmanöver i en träningssituation på dagrehab vilket resulterade i att jag landade med hela min tyngd på vänster fot som liksom vek sig inåt. Ärligt talat, jag trodde tamme tusan att den gick av. Där står ett helt gäng med pensionärer och ojar sig över mig så det var ju bara att le (jag lovar, det leendet var hyfsat snett...). Jag satte mig på en stol och tänkte att nu dör jag, adjö. Men icke, ont krut förgås inte så lätt så när jag började gå lite lätt så satt foten kvar även om jag lugnt kan säga att den är svullen över knölen så det räcker och blir över. Undrar hur det kommer att kännas imorgon. Kanske inte var så listigt att gå kvällspromenaden, städa, hänga upp gardineländen och rusa runt med adventsstjärnor och sånt. Just nu när jag kikar ner på foten så kan jag säga - nej, Ing-Marie, det var verkligen inte listigt gjort.
Annars har Gunde idag varit hemma med sin husse. De gick i skogen på morgonen och tror inte ni att det landat små gröna män från mars i vår skog. Anders försökte tappert förklara för Gunde att nej, det är inga gröna män från yttre rymden, det är vanliga jägare. Aldrig i livet sa Gunde, den lätte går jag inte på. Han försökte fly för sitt liv men Anders hade lyckat få på kopplet så han kom inte så långt. De små gröna männen försökte prata lite med honom och till slut hade han väl lyckats inse att ok, små gröna män från mars kan eventuellt vara schyssta även dom. Men han var tveksam... Jag blir ju lite lätt trött med när de tror att alla hundar som gapar är aggressiva, herre gud, Gunde aggressiv, nästan lite kul när jag tänker på det. Han är just nu rädd för sin egen skugga och den jäkeln är efter honom överallt.
Tjingeling!
Är jag riktigt klok?
Jag lovade lite käckt att jag kunde hålla en föreläsning för blivande arbetsterapeutstudenter. Vi blir väl en si så där 10 stycken tänkte jag i mitt stilla sinne. Idag fick jag veta att det blir 54 stycken. Herre gud! Vad hände? Jag, 1,5 meter hög ska stå inför 54 personer och försöka få ur mig en strukturerad och väl genomförd föreläsning. Jag kan se detta framför mig hur jag klämkäckt börjar med bild 1 ur min hysteriska power-point presentation och sen kommer jag glida ur bild och börja svamla om allt och inget. Jag vet hurdan jag är när jag börjar prata vårdhund och alla fantastiska möten vi upplevt jag och Gaston. Jag liksom börjar på a och slutar på ö men definitivt inte i någon ordning. HJÄLP!
Giv mig styrka! Ge dom stackars arbetsterapeutstudenterna styrka att sitta kvar och inte gå mitt i alltihop för då dör jag.
Farväl alla och tack för att ni orkat läsa. Förmodligen rymmer jag utomlands imorgonkväll och återkommer nästa århundrande eller så.
Bye, bye!
Trots en riktigt grå äckeldag - kalaskul i spårskogen!
Vi, jag, Martin och Emma träffades kl 10.00 och då småregnade det och var helt grått. Supertråkväder helt enkelt MEN inte tusan vet jag men det passade mister Gunde perfekt. Vi började med uppletandekorridor och Gunde rasslar ut - två skick, två grejer. What!
Saga, lilla prinsessan som är 6 månader fixade också två grejer. Så härlig liten tjej som lyser upp tillvaron med sin glada kropp. Knuffa och Gaston - tja, en dag på jobbet liksom. Härligt att se Gaston galoppera runt som vanligt. Phu!
Efter uppletandet fikade vi och det blev lite väl länge. Lätt hänt när man börjar lösa världsproblem ute i skogen. Ja, ni vet ju hur det är. Hur som helst lilla Saga tuffade iväg, hade lite bekymmer innan hon fäste på men sen gick det finemang. Tog sina pinnar och viftade på sin glada svans. Himmel vad jag tycker om denna lilla söta fröken.
Sen var det Gunde. Han har ju spårat lite si och så det sista och idag ställde jag in mig på att det säkerligen skulle krångla eftersom det hade legat länge och väl men icke. Det passade väl grabben perfekt. Han har aldrig spårat som idag. Jag studsade runt i skogen och blev alldeles varm hela jag så glad blev jag. Han plockade pinnar och spårade i vinklar, inga busspårningar ur bild där inte. Jag fattar inte vad som hänt. Skiter i vad det är med och är bara glad.
Återigen med risk för att vara tjatig Knuffa och Gaston - kalasduktiga! Rutinerade jyckar som nosar på och plockar pinnar som andra plockar svamp i bästa svamptider. No problemas.
Det var tre nöjda hundförare som åkte hem och fem lika nöjda hundar.
Sen fick jag ett ryck och letade upp mina stavar och fjäskade lite för Myran så hon hängde med till skogen. Måste ju smyga lite när jag inte motionerat på evigheters evighet. Vi stavade iväg 5 km med två glada flattar. Tror ni inte då att vi på denna ensliga väg mötte två bilar plus två gående människor. Så gick det med det smyget.
Få se vad min kropp säger om detta påfund imorgon.
Hej svejs!
Kör på sa veterinären!
Min coole, fine Gunde låg där och fattade nada när vi, jag, goe veterinären Anders, min Anders, Bittan, Bert och My hängde som klasar och glodde på skärmen där hans hjärta dunkade på. Jag kan ju inte för mitt liv begripa att någon kan se någonting på ett ultraljud.
Ja sa veterinär-Anders, där ser du ju och så kom det något fint latinskt namn, det ser man ju tydligt här. Jag glodde som besatt och såg typ en grå massa med gråa pluttar och några svarta grejermojjer. Rätt som det var kunde till och med jag se något som öppnade och stängde sig men VAD det var herre gud, kunde lika varit en fisk som rymt in i hjärtat. Tur det finns specialister. Sen att denne veterinär är vansinnigt trevlig gör ju inte saken sämre.
Vet ni vad han sa? Synd på en sån fin flatte att det inte går att avla på honom. Perfekt mentalitet, snygg och så trevlig. Sa han, Anders veterinär. Kan vara därför jag tycker han är en otroligt trevlig prick. Jag är inte lättköpt på något sätt, nähä då.
Summasumarum är läget följande - kör på! Gunde kan tränas och motioneras som vilken flatte som helst. Det finns en risk när han blir äldre att hjärtat kan påverka honom men det kommer jag tydligt att märka sa han min idol. Jag sa som det var att jag nästan letar fel på Gunde att är inte han extra trött, blir inte han extra andfådd jämfört med Gaston. Jag förstod att jag kan lägga ner det snacket (alltså inget jag kan skylla på om någon tävling går åt pipan, kom ihåg det!).
Jag har sagt det innan och kommer säga det säkert tusen gånger till - vi älskar vår Gunde med eller utan hål i hjärtat! Han är en helt sanslöst trevlig och mysig kille. Nu ska jag försöka ta mig samman och bli en glad skit igen. Började så där imorse med ny härlig migrän. Så förvånande - NOT!
Idag är det träningsmatch för My - perfekt träningstillfälle för mannen som inte kan stava till koncentration. Imorgon är det dags för spår igen. Spännade och se vad Gunde tänker hitta på då. Rätt spännande liv med den killen även om jag gladeligen skulle kunna skippat vissa spänningsmoment.
Hej på er!
Btw it´s Thursday
Det som faktiskt känns lite bättre är att det känns som vi nu har en plan a la Kjernholm som jag tror stenhårt på när det gäller Gaston. Nu gäller det bara för mig att övertyga Gaston om att JAG har rätt. Det är ju som bekant inte alltid vi är helt överens om saker och ting, den hunden och jag.
Gunde min ettårige kille har jag knappt sett röken av i veckan. De stunder på kvällarna när vi ses så är antingen han eller jag helt döda så nån träning har det inte blivit. Jag gjorde ett tappert försök till ingångsträning i hallen men den tog snabbt slut - energin alltså.
Imorgon ska Gundes fina hjärta ultraljudas igen. Jag känner mig helt off när jag tänker på det. Tänk om... för hur det än är så den stackars hunden kan inte vara normalt trött utan att jag tänker att jaha, nu är det hjärtat. Att det eventuellt skulle kunna bero på att han kan vara trött efter att ha härjat en dag med sina kompisar hos sin dagmatte finns liksom inte med i tankegångarna.
Men ärligt talat, han blir fortare trött än vad Gaston blir när de busar runt. Så är det bara. Min fina guld-klimp som förmodligen blir en guld-klump när jag vägt honom imorgon. Han är inte liten den killen men satans go! Så mycket mer att mysa med säger tjejerna och jag håller med. Go-Gunde!
Återkommer!
Grabbarna har varit i spårskogen!
Idag blev det träff med spårgänget. Helene, Martin och så vi då. Vi gjorde en uppletandekorridor idag med. Idag fick inte Gunde se vare sig vallning eller när vi la´ut grejerna. Det gick bra. Det gäller bara för hans matte att även här (liksom på lydnaden) vänta ut grabben så han får tänka lite själv. Gaston var som igår men med en viss ökad hastighet. Vad f-n är det för fel? För sen när vi gjorde spåret så drar han iväg i samma gamla vanliga stil.
Knuffa och Rimma, NEJ! Poppy menar jag fixade uppletandet kalasabra. Det var samma med deras spår. Lilla Poppy är verkligen superduktig i spåret. Knuffa är mer rutinerad men det är härligt att se henne vecka efter vecka ge sig iväg i spåret med samma spruta. Lika kul att se Martin hänga efter i nedförsbackarna ha, ha, ha idag gick det så in i helsicke så jag hann inte ens se förrän de var nere. Han hade inga brutna ben i alla fall.
Gunde spårade sitt bästa spår på evigheter. Tack mannen för det. Jag orkar inte med mer än en strulhund åt gången.
Jag borde verkligen göra något radikalt i hemmet, typ putsa fönster uppe eller så MEN jag skiter i det och tar ut åtminstone Gunde för lydnadsträning i trädgården istället. Betydligt roligare.
Jösses sa Gaston, man kan ju ha honom till lite av varje ju...
Imorgon är det jobbardag igen, både för mig och Gaston. Gunde får vara hemma med husse.
Ha dé!
Du får ju honom att prata!
Du får ju honom att prata sa en dotter till en man som jag och Gaston besökte häromdagen. Förstår ni vilken sanslöst härlig känsla detta var att få höra. Jag visste faktiskt inte att mannen normalt inte pratade för när vi har varit hos honom så har han alltid svarat när jag har frågat honom saker och ting. Super-Gastons förtjänst!
En annan lika härlig grej hände i början av veckan när vi besökte en som vi gått till under lång tid som inte alls mår bra emellanåt. När vi kommer dit så har personalen hjälpt till och fixat en ny tennisboll till Gaston. Fattar ni grejen! De har hjälpt personen att kunna få planera, fixa och dona för att sedan med ett stort härligt skratt ge Gaston bollen. Jag hade kunnat krama sönder personalen för att de stöttar personen så.
En liten solskenshistoria till med en person som har en långt framskriden demenssjukdom. Personen brukar inte vilja någonting och i det ingår även att inte äta. Vi har varit där vid tre tillfällen med Gaston. Första gången gick kanon, andra gången var det hej hopp tvärstopp, ville inte!!! Tredje gången gick kanonbra. Det som är mest fascinerande är att personen vid gång ett och tre pratat om hunden efteråt. Personen hade även ätit som aldrig förr efter vi varit där. Galet kul!
Att utbilda mig själv och Gaston till vårdhundsteam är tamme tusan det bästa jag gjort på länge. Fantastiskt roligt!
I tisdags på självaste födelsedagen var Gunde på kurs och inte vet jag men plötsligt fixade Gunde både det ena och det andra. Apportera utan minsta tendens till tugg, hålla koncentrationen längre än 10 sekunder, ligga plats 2 minuter på okänd plan med alla de andra hundarna, typ 10 stycken till och ja, jag vet inte vad som flög i honom för herre jösses vad roligt vi hade.
Angående min Ior-dystra inställning till november så fick jag en lapp av min kollega som sitter i samma rum som mig där det stod "Tänk positivt" och det är ju inte så svårt när såna här roliga grejer händer. Det värsta är att jag ÄNDÅ är i neggoträsket och vältrar runt. Måste skärpa till mig - nu gör jag det och städar vidare.
Tjing tjong - kolastång!
Vår fine Gunde fyller 1 år 8 november 2011 - GRATTIS!
Vi skickar även iväg ett stort grattis till Gundes syskon!
Spår och uppletande
Gunde - fixade uppletandet bra. Fick hämta två grejer och han letade på till han hittade dom. Han har haft svårt att gå ut innan men idag så ramlade väl den berömda poletten ner. Kul. Tur var väl det för spåret var inte kul. Risig och knepigt var det. Han fixade kanske 100-130 meter sen var han ur spår. Suck. Även om terrängen var mindre kul så hade Saga samma och hon fixade sitt spår jättefint. Ibland undrar jag varför jag ens försöker...
Knuffas och Poppys (fd Rimma) spår såg jag aldrig men de hade gått bra enligt Martin och Helene. Skönt.
Jag får raska på hem imorgon så jag hinner ut och lägga ett kort spår till den där tonåringen innan mörkret faller över oss.
Ikväll blir det bio - hela familjen, det har tamme tusan inte hänt sedan tjejerna var pyttesmå. Ska bli mysigt!
Hej hej!
Det är ju märkligt!
Vi har rätt kul själva, don´t need you...
Tack för det! Ska jag komma ihåg imorgon när jag åker till spårskogen - SJÄLV!
Morsning!
Ännu en dag - ett liv...
Idag var Gaston och jag på äldreboende där vi inte varit tidigare. Det är alltid spännande när jag inte vet vem det är som kommer, hur många och hur aktiva de är de som är där. Jag har sagt att si så där 6-7 stycken är lagom. Mest för att jag ska känna att alla bli sedda och får möjlighet att göra något med Gaston på sitt egna lilla vis. Idag tror jag vi var 12 stycken men kära nån så himla kul vi hade. Vilket härligt gäng! Vi var varmt välkomna tillbaka och det ser jag fram emot att få träffa dom igen. Gaston han har rullat runt, suttit, legat, krupit, ätit en miljon godisar och fått hur många klappar som helst. Whao, önskar all fick ha den goa känslan när man går hem efter en veckas arbete. Det gör allt så mycket enklare och framförallt roligare.
Gunde och Anders-träning. Jag hinner inte träna som jag vill med Gunde men idag slog jag till och testade av lite grejer och jösses, känslan när killen tar i från tårna för att få sin belöning är obeskrivbar. Min Ferdinand förvandlas till en stålis på några sekunder. Helt ofattbart roligt att jag hittat grejer som får honom att vilja ta i lite. Det är ju en rätt bekväm kille om han nu inte måste. Har ju tagit sin lilla tid för matte att fatta det. Jag vill ju ha snabba kvitto på det vi gör men inser att det lönar sig inte med Gunde. Han får fasen tänka till lite innan något blir serverat. Punkt slut.
Det är himla kul att Gaston köper alla träna-Gunde-grejer rätt av vilket har gjort att även den grabben tar i så gräsmattan veckar sig mellan varven.
Nu hoppas vi detta håller i sig ett tag. Det lär behövas när jag lufsar in i november-mörker-dyster-Ior-jaget. Jag tycker det är så där kul att bo på landet i november. Det är mörkt, mörkare, mörkast - hela tiden. Det som varit bra hittills i år är att vi sluppit en massa slask.
Nu får det bli over and out!
Ha dé!
