GASTON OCH GUNDE

Idag har jag gjort två märkliga saker som inte inträffar ofta eller snarare nästan aldrig. Jag började dagen med en dos av andlighet. Jag var i kyrkan på gudstjänst, jäpp. Myran med konfagänget sjöng. Alltså som sig bör, satt den rörda modern på plats och fick höra både fin sång och lite annat smått och gott från prästen.

Jag vet inte vad som hände där i kyrkan för hem for jag som ett spjut och kastade mig över mjölpaket, jäst, socker, bunkar och slevar. Här skulle det bakas. Oj, oj, oj familjen stod som frågetecken, vad i helsicke har hänt, hur mår du? Ja inte vet jag, om det var kyrkbesöket eller om jag faktiskt fick kortslutning igår hos general Cedersmyg men bakat har jag tamme tusan gjort för flera år framåt. I detta hem finns nu, förutom en mamma med äppelröda kinder, nybakade lussekatter, två olika sorters kakor och två olika sorters bröd. Ha! Nu ska jag ta stålmanne-, förlåt, stålkvinnecapen och svepa in mig i den, lägga mig ner i soffan och inte göra ett skit mer innan  jul.

Jag har varit ute och tränat lite med. Av förekommen anledning blev det dirigeringsövningar. Det ska gå!!!

Eftersom jag ytterst sällan hän-ger mig åt husmoderliga saker så kanske det inte är så förvånande att jag bland mina recept, som ligger i en salig röra, i en pärm. Jäpp, de är inte ens isatta utan ligger huller om buller, hittade en bra grej.

Det är inte vädret, Gaston, mitt hem, nej inte ens våra två tonårstjejer jag syftar på utan på, eller rättare sagt, i min hjärna! Vi har varit hos Maria Cedersmyg och tränat jakt idag. Vi var sju stycken och vi delades snabbt upp i två grupper. Sen jäklar tränade vi markeringar och närsök så det stod härliga till. Vi hade fyra ställen som skulle hinnas med fram till lunch. Det gick både bra och dåligt. Gaston skötte sig faktiskt riktigt bra. Lyssnade bra på  pipan, markerade och gjorde sina närsök som han skulle. Han har en liten retlig tendens till att vilja skicka upp svansen och ta sig en liten böj på återvägen till sin lilla matte om det står några andra hundar på hans väg in. Det måste jag ha lite koll på. Vi körde hårt på våra områden till det var dags för lunch. Vi fick en liten kort och intensiv lunch för att sedan skulle vi testas på riktigt.

Första gänget var redo. Jag var i första omgången usel dummieskastare och tennisbollsgömmare. Själva gömmeriet gick bra men mina kast är allt från skitbra till katastrofdåliga. Fast jag håller spänningen hög för den stackarn som ska skicka sin hund, man vet ju aldrig var dummiesen hamnar.

Nu ska jag försöka förklara första övningen. Hund med förare stod uppe i en backe, fick en markering som landade bakom ett litet berg (kulle kanske man kan säga). Mellan hund/förare och nedslagsplatsen var ett avlångt område med högt gräs och stenar. Där låg det en liten rackans dummies. Hunden fick se markeringen och skickade sedan iväg. Stoppades vid "höga-gräs-området" och fick där en närsökssignal. Jösses och hjälp.
En del av våra hundar fixade detta så himla snyggt och vissa av våra hundar hade mer bekymmer. Gaston tillhörde skaran som hade bekymmer. Plötsligt var det fina närsöket från förmiddagen väck. Han fixade inte heller mina dirigeringar hit och dit. Han hörde nu dessutom sämre än tidigare under dagen. Efter många, MÅNGA visslingar och dirigeringar hit och dit så fick han äntligen nos på den förgjordade dummiesen och jag fick mig en rejäl tankeställare på vad jag bör lägga min energi på i jaktträningen. Tack för det! Han fick efter stöket med närsöket stöttning genom ett låtsaskast vid markeringen och lyckades bärga hem den utan krusiduller.

General von Cedersmyg


De mer rutinerade teamen fick ytterligare en markering och närsöksövning fast på ett annat ställe. Jag insåg direkt att det räckte med en markering och inte krångla till det ytterligare genom att försöka stoppa, dirigera till vänster och sen närsök i ett dike. Vi var inte riktigt i fas för den uppgiften Gaston och jag. Markeringen fixade han utan anmärkning (ens från generalen).

Nästa projekt som stod för dörren var en dubbelmarkering på linje. Vi stod en bit upp i en backe och första markeringen hamnade bakom ett annat berg och andra markeringen hamnade (eller skulle hamna) nedanför oss i ett dike. Detta fixade Gaston jättebra. Härligt att markeringarna fungerade i alla fall.

Vi avslutade eftermiddagspasset med ett ganska långt linjetag där dummiesen låg uppe på en hög med slipers.

Jag tycker det gick kanon, Maria skällde på oss för att vi inte hjälpte våra hundar men kära nån, vid det här laget var åtminstone min hjärna i ett totalt kaos. När hon frågade om vi ville göra något mer såg vi ut som ett gäng UFO och bara sa tack men nej.

Nu ska här tränas dirigeringar så det står härliga till. Det uppblandat med framåtsändande, skall, kryp, inkallning, stoppsignal och herre jösses, jag blir dödstrött. Jag måste ha en plan. Vad jobbigt.

En rackans härlig dag blev det trots att jag och hjärnan vaknade med migrän (givetvis, det var ju väntat när man ska ut på nåt kul). Gaston har skött sig bra, flirtade bara en gång idag, det är positivt. Nästa gång blir det ingen flirt alls. Tummen i ögat eller nej nageln i ögat eller hur tusan heter det. Hur som helst, jag måste styra upp det hela bättre. Inte min starka sida men I keep up the good working.

Här står de och tittar ut över vyerna Cissi och Maggan.

Nu ska jag inte göra ett smack mer idag!

Soffan - here I come!

Positiva saker som hänt denna dag:
Jag överlevde  mötet med plogbilen utan att hamna i diket själv (fattar inte varför de ska ta sån jäkla plats, måste de vara över på min halva av vägen?). 

Vår lilla väg var plogad när jag åkte till jobbet!!!

En trevlig bonde (det finns såna med...) hade plogat vägen i skogen så lilla Sanny kunde gå 5 km utan att förvandlas till en snögumma (vilket alltid slutar med att jag får bära för hon kan inte gå med sina snöbollsben.

Gaston markerade snyggt och prydligt med en tass uppe att det var vilt i skogen. När jag kom fram till honom så stod det en gigantisk älg ca 40 meter in i skogen och glodde tillbaka på oss. Häftigt att kunna lita så på Gaston att han inte drar på vilt, det är riktigt kul.

Jag har haft två riktigt bra möten på jobbet idag.

Jag slutade klockan 13.00.

Negativa saker som hänt denna dag:
Bil-aset körde fast när jag skulle parkera den på den fint plogade skogsvägen. Snorhalt! Jag blev rasande, tog ut hundarna, smällde igen dörr och lucka och bara gick. Jag blev helt vansinnig och sa massor av fula saker som inte alls ser bra ut i skrift.

När jag ändå var på ett strålande humör så skulle jag ju GIVETVIS träna inkallning med ställande och läggande. Oh my god! Näe, jag orkar inte skriva om eländet.

Den fint plogade vägen var snorhal att gå på.

Jag har kört fast tummen och får inte ur den. Jag MÅSTE lyssna på en föreläsning ikväll och hela mitt jag vill göra INGENTING.

Rusade in i affären och skulle "bara" handla pyttelite, hade varit inne i affären typ 1 minut när någon hojtar, vems är den gråa bilen utanför? Jag står i kassan och fattar inte att det är mig han pratar med. Av tusen platser hade jag ju naturligtvis ställt mig så att han inte kunde hämta sitt släp som stod just exakt så för att få ut släpet var han tvungen att köra in lastbilen precis där jag hade parkerat. Suck.

Dagen är inte ens slut och just nu leder positiva händelser med 1 poäng. Lika bra jag går och lägger mig!


I löve snööööö!


Gaston gillar verkligen snö, det är så himla kul att raca loss i. Vi andra två, mer normala tycker bara det är jobbigt, fast just idag var det faktiskt rätt vackert - som att gå  omkring i ett julkort nästan.

Ha dé!

Whao, det gillade han Gaston. Det är lite häftigt när man tydligt kan se när han kollar av korsande spår av vilt. Han spårade fint och markerade pinnar på sitt nya kraftiga sätt. Jösses, flisorna ryker. Hur ska det gå med vittringspinnar i trean??? Gulp. Helene och Martin var också nöjda med sina spår. Mogg hade lite bekymmer idag, han är känslig om Anngreth håller emot för hårt i linan, då tror han att han är på fel spår... Nå, det löste sig och han fick i stort sett med sig alla pinnar in, tror han missade en.

Alla var glada och nöjda utan en. En jäkla sur bondläpp som kom farandes med sin traktor och plog. Han stannade typ 5 cm från Helenes bil (han hade kunnat köra förbi om han hade velat, men si det ville han inte). Han sa först ingenting utan stirrade med ilsken blick på oss. Vi hade ju ve och fasa parkerat framför en bom som var framför en skogsväg som jag kan lova att han ALDRIG någonsin hade plogat. Hur som helst, Helene flyttade på sin bil så han kunde fortsätta ploga. DÅ, sticker han ut sitt fula tryne och vräker ur sig ett och annat om vad han ansåg om att man var så j-a dum och parkerade framför bom, bla, bla, bla. Vi bara log (lite kul för det retade nog upp honom ett par snäpp till). Jag vill ALDRIG se era bilar framför nån bom igen sa han och stack iväg. Vi grejade om lite med bilarna för vi insåg ju snabbt att även om han inte hade tänkt ta den vägen hem så skulle han ju göra det nu bara för att kolla. Jajamen, efter några minuter kom han ångades förbi igen.Vi stod lite glatt och poserade för Helene som knäppte ett kort med traktortjurgubben som bakgrund. Jag hoppas hon lägger in det på sin sida. Jag har bara ett på den  livsfarliga bommen. Kolla här!

Sannolikheten att han skulle upp där och ploga på en skala????


Inte undra på att det går att göra tv-program om grannfejder... Han kan inte vara någon lätt gubbe att ha till granne. Jädra tjurhuvud.

Igår var vi på en superkul avslutning med damlaget. Ett gäng tjejer hade fixat en helkväll för oss som var där. De uppträdde och drev med allt och alla. Så himla trevligt - Heja IK Vistas damlag!

En glad Gaston med sin bästaste leksak just för tillfället


Nu måste jag plugga.

Tji hu!


En av två tycker detta är kul, guess who!


Jag tycker mest det är kallt...


Kallt, vaddå kallt, den går ju till och med att äta.


Först spanade de en stund


Sen var det järnet


Härlig dag, när det är så här får det gärna vara lite snö.

Nu ska jag ladda inför kvällens fotbollsgala med damlaget. Jag tror laddningen blir i soffan under en filt.

Ha det gott!

Hur blåst får man vara? Totalt tvärdrag, hjulet snurrar men hamstern är död, IQ badboll name it. Jag läste lite halvslött i studieguiden imorse och fick se att vi hade en inlämningsuppgift som skulle vara inne den 21 nov, på lördag. Vad bussigt tänkte jag och min ihoptorkade hjärna, att vi inte behöver lämna in den förrän på lördag. Då har jag ju två dagar på mig. Det hinner jag. Jag yrade iväg till jobbet och vid fikat berättar jag om min inlämningsuppgift. Men snälla Ing-Marie den 21 november är imorgon. Ja, eller hur säger jag och fortsätter prata. Så liksom landar det som hon sa, den 21 november är imorgon. Men kära nån, det är inte möjligt. Jodå, det var det. Så jag har pluggat som besatt, skrivit inlägg och kommenterar som en blådåre ända sen jag kom hem från jobbet idag. Jag orkar inte ens läsa vad jag skrivit, säkert fel saker på fel ställen. Bara att hålla tummarna!!! Jag har ju faktiskt imorgon på mig också. Jag får se det så här, jag kan softa loss helt lagligt på lördag istället för att sitta framför datorn (precis som jag inte kommer göra det ändå...)

Jag gjorde ett avbrott och stack ut med hundarna. Det slank visst med några dummies och det blev visst inkallning med BÅDE STÄLLANDE och LÄGGANDE i skogsmiljö också. Han kunde både stå och ligga. Jag vrålade så skogens alla djur försvann all världens väg. Hurra, du är bäst! Du kan ju! Jag måste bara skriva att vi INNAN inkallningen tränat linjetag och jag hade blåst stoppsignaler och haft mig. Han satte sig i alla fall inte på inkallningen. Må det vara för alltid!
Nå, jag ramlar väl ner med ett brak på jorden imorgon igen. Både när det gäller inkallningen och när jag läser inlämningsuppgiften.

Här sitter han och sitter

Nu ska jag bara vara!

Hej svejs!

Gaston är åtsidosatt i dagarna två. Det är inte så himla synd om honom som han själv försöker uttrycka. Igår var Anders föräldrar här på dagen och var ute på värsta skogspromenaden och idag har husse varit ledig. Det är den där matten bara som varit i högsta grad frånvarande. Igår hade vi lite SPA direkt efter jobbet med en tjej från Mary Kay (inte det billigaste märket men vilka produkter det är!!! OCH det är INTE testat på djur). Vi fick bada fötter, peela fnasiga ben och frasiga fötter samt smörja in dom. Jösses, jag svävade som på moln när jag gick  hem. När jag kom hem satte jag mig framför datorn som naturligtvis just då valde att bryta ihop. Det blev till att ringa vår jättebästa datorsupporter Jocke som ännu en gång räddade situationen och fick igång skiten. Jag blir galen på datoreländet men superimpad av Jocke. Han bara sitter här och knappar hit och dit och vips så fungerar den. Hur kan man lära sig sånt? Han har hundraarton fönster uppe och klickar hej vilt, när jag gör det blir det kaos.

Idag var det hel dag på jobbet, vips iväg på kalas hos Anders broder och sen vidare på styrelsemöte. Landade alldeles nyss i hemmet. Gaston tokglad och jag dödstrött. Jag hade som av en slump handlat med mig ben som liksom av en händelse råkade komma fram när jag dök ner i hemmet. Gaston nöjd och jag nöjd. Phu! Ibland är det lättköpt...

Jag hoppas jag kommer hem från jobbet imorgon fylld av energi så jag kan ta mina hundar, swischa ut i skogen och träna allt möjligt. Öh, ja, hoppet är ju det sista som överge en, har jag hört.

Vi hörs och ses!

Gaston är en egendomlig jycke. Jag har ALDRIG någonsin kallat in honom på en lydnadsplan och sagt sitt. Jag vet att jag skrivit om detta tidigare men se det som terapi för hundägaren till en flane som är helt otrolig. Vi har i en veckas tid stenhårt tränat inkallning i skog och mark genom att jag ställt Gaston, kallat in, lagt honom, kallat in och avslut med boll hos mig. Det har gått kalasbra. I skogen idag så vågade jag till och med sätta ihop hela inkallningen från liggande hund, ställa honom,  kalla in, lägga honom, kalla in och avslut hos mig. Alltså skulle jag återigen glänsa inför mina träningskompisar idag och visa att träning ger färdighet om nu någon av dom skulle ha missat det.

Jag testar först genom att ställa honom och kalla in och lägga honom och han gör det så himla bra. Jag blir glad, Helene och Martin blev glada och Gaston blev superglad för han fick sin nya leksak. Sagt och gjort nu skulle jag göra hela inkallningen med ställande och hela faderitten. Jag kallar in, ropar stanna och Gaston SÄTTER SIG, jag bryter ihop, säger mindre trevliga saker. Jag tog ett djupt andetag, väldigt, väldigt djupt och sen tragglade vi ställande under inkallning länge, länge. Jag kan bara tala om att jag stannade på Coop på hemvägen och köpte hårfärgningsmedel.

Är det nåt jag kan så är det sitt


Jaha, om jag nu ska försöka tänka på det som Gaston faktiskt gjorde bra idag så var det att han gick spikrakt på framåtsändandet. Det gick alldeles för fort men rakt. Traggel, traggel.

Hur som helst, kul att träna är det. Tack och lov för härliga träningskompisar säger jag bara. Som kan garva när man helst av allt skulle vilja mörda.

Nå, under min pluggdag idag och har jag varit ute och tränat lite med dummies och det gick bra i alla fall.

Ha det gott!

Träningsmässigt har, enligt Gaston, denna veckan varit bedrövlig. Det har inte direkt skenat när det gäller träningen. Jag har försökt kompensera det hela genom att träna med vilt idag.

Gaston tyckte det var klart godkänt försök (Sanny var inte lika nöjd). Han fick ta enkel- och dubbelmarkeringar samt ett sök. Jag blev så himla glad över att det finns inte en tendens till att hänga över viltet. Har ju efter chocken på första jaktprovet fått in något helt annat i min referensram än vad jag haft tidigare.

Jaha, där gick kastmannen iväg


Mmmm, jag ser...


Det här är grejer det


Har tränat inkallning med läggande x antal gånger och det går ju självklart strålande när INGEN annan är där och ser. Vi kämpar på. Upp till bevis imorgon OM vi inte blir insnöade. Nu har det nämligen börjat snöa i Skärstadalen. Hur kul är det på en skala? Skulle det inte bli bättre väder? Blev nog lite fel i så fall.

Imorgon har jag lite studieledigt, ska ägna dagen till att plugga. Eventuellt blir det en och annan hundpromenad för att blåsa ur huvudet.

Ha det bra alla!

Igår orkade jag inte åka till klubben. Istället traskade jag iväg till skogen men  insåg snabbt att en pannlampa hade ju inte gjort bort sig. Kolsvart på nolltid. IQ badboll!!!  Det hade stormat vilt under dagen  så utmed och över vår stig i skogen  låg det både det ena och det andra. Jag och Sanny stönade men Gaston for runt och var lika opåverkad som vanligt. Vi kom hem till slut men shit, det var allt lite läbbigt.

Jag slutade tidigt idag och det gjorde Helene med. Vi bestämde lite lätt spontant att vi kan träna lydnad idag istället. Sagt och gjort efter en promenix i ÖSregn så pep vi iväg till Huskvarna. En liten blöt, krullig frusen Sanny och en dyngsur men lycklig flane.

Spelar roll om det regnar, bada kan man göra ändå


I skogen tränade jag inkallning med läggande och jädrar i havet vad han kunde lägga sig. Fem gånger i rad. Gissa vem som skulle glänsa lite när Helene tittade. Guess what? Exakt, han gjorde det igen - satte sig. Jag kommer sluta gråare än grå i huvudet innan denne fyrbente grabb kommer fatta vad jag vill. Jag har baklängeskedjat och trodde efter fem gånger i rad att nu jäklar sitter det. HA! Glömde att miljöombyte kunde röra till det i flanehjärnan. My god!

Desto roligare var det med Åsså som kröp jättefint idag. Härligt med tanke på att det stundar tävling på lördag. Jag är säker på att de kommer fixa uppflyttning till högre.

Nähä nu får jag ta mig i kragen och plugga lite.

Tji hu!

Vi har haft en skitkul helg i Ödeshög jag och Helene. Kurs-Gaston tyckte också det var kul, åtminstone emellanåt när han agerar någon form av "så-här-kan-det-också-se-ut" när man lär in olika moment. Det var ett härligt gäng som vi mötte när vi kom till Ödeshög igår. Laddade till tänderna. Det var ett rejält blandad gäng, både vad det gäller hundraser och tävlingserfarenhet.

Efter det traditionella "kul-att-vara-hos-er"-snacket så fick alla säga vilket mål de hade med sin hund och målet för helgen. Nästan alla ville ha bättre kontakt och därmed en bättre linförighet. Jäpp. Thats life. Har man inte kontakten så är det rätt kört med linförigheten och då är det rätt kört att få till tiorna på tävlingen.

Det som är mest roligt med denna helg är att alla (enligt kritiklapparna...) köpte vårt sätt att träna. Operant inlärning med hjälper. Jag tycker det är suveränt. Jag har jobbat så med både Matisse och Gaston när det gäller lydnaden och uppenbarligen fungerar det ju .

Gastons uppgift i helgen förutom att vara söt och trevlig var att emellanåt visa hur det är vi menar med att t ex belöna en start, belöna kontakt, hur tränar vi in kontakt och så vidare. Han fick godkänt men det går ju inte undvika att grabben nästan kunde smällt av varje gång han fick komma in på scenen och göra någonting, att HAN fick vara med, tji hu!!!

Jättekul när gruppen frågade om vi kunde tänka oss en fortsättning. Blir man glad eller blir man GLAD? Egot mår mycket bra kan jag säga. Upps.

Här är en söt tjej vid namn Pepsi, hon var inte bara söt utan riktigt duktig också.


Här är Kicki med sin grabb som minsann tränat kontakt denna helg , oj, oj, oj.

Här är några till som legat i som vesslor i helgen


Tack alla ni som var med och gjorde min och Gaston helg så himla kul och givande! Kul att få en sån helg tillsammans med Helene. Vi hinner ju i stort sett bara träffas när vi tränar hund annars.

Imorgon blir det lydnad på klubben. Just nu känns det som att hjärnan och jag ska softa loss lite i soffan.

Hej hopp!

Jag blir tokig. Hade skrivit ett megalångt, tamme tusan det bästa, någonsin här på bloggen och så bara försvinner det. Jag har därför nu smugit mig in på dotterns dator eftersom vår blivit helknäpp.

Här kommer nu en kort resume av mitt långa, fina, bästa, inlägg ever.

I onsdags - ingen träning. Jag var på en kanonföreläsning med Håkan Fleischer. Att tala inför publik. Super!

igår - ingen träning. Jag var med Myran i stallet.

Idag - JA, det blev träning. Spår och lite dummies. Spåret gick bra, Gaston var som en dammsugare som fått överslag. For runt som ett spjut i skogen och tog spetsvinklar och vanliga vinkar i ett enda jehu. En pinne missade han annars klippte han alla med buller och bång. En blev till och med många. Knakelibrak så ordnade han det.

Åsså var i Skärstad och spårade. Han spårade fint men tycker att pinnarna är så där. Helene håller på att överträffa sig själv i att belöna pinnar. Vill ni ha tips på bra belöningar - ring inte Poolia, ring Helene.

Under tiden spåren låg till sig gav vi oss på lite dirigeringsträning med dummies. Jaha, det blir till att backa i träningen. Jag lever just nu i nån form av tidsoptimism, det är varken bruks- eller jaktprov på evigheter. Allt hinner ordna sig. Eller hur??? Jag får absolut inte tänka på ALLA små detaljer som inte sitter för då måste året utökas med några månader för att vi ska hinna få till det. Men vad tusan, det är bara att bita ihop, göra om och göra rätt. Hej och hå. T ex just nu när jag skriver kommer jag ihåg det braiga tipset jag fick av Annica om baklängeskedja inkallningen. Detta måste jag bara göra. Blir lite trött på mig själv att jag inte kan komma på sånt själv. Tur det finns generösa människor där ute i cybervärlden som delar med sig av sina tips och idéer. Jag måste bara hitta mer tid - var?

Imorgon och söndag blir Gaston kursledarhund. Helene och jag ska ha en tävlingskurs i Ödeshög. Ska bli skitkul. Lite pirrigt så klart. Nya människor - vad förväntar dom sig, vad vill dom, vad kan dom, hur mycket är de beredda att satsa? Alltid lika spännande. Återkommer eventuellt på söndag om detta. Allt hänger på om vår dator är lagad eller att äldsta dotter inte är hemma... Då snor jag helt sonika hennes, som jag gjort nu. Gulp!

Nu ska jag hoppa i säng så jag är pigg och alert imorgon. Här ska ledas kurs så det står härliga till.

See you!

Här tror man i sitt stilla sinne att man kommer få lägga ALL energi i lydnadsträningen på framåtsändande, kryp och skall. Resten klarar han nog utan större krusiduller. HA!!!

Igår skulle jag kolla av inkallning med ställande och läggande som omväxling till ovan nämnda moment. Vi hade problem med läggandet i inkallningen sist när vi var på klubben och tränade så nu skulle det kollas om det var en tillfällighet eller inte.

Det var det INTE! Gaston kommer som ett spjut på hit, stannar kanonsnyggt och startar kanon igen och sen SÄTTER han sig hur jäkla snyggt som helst när jag säger LIGG. Öh, hoppsan.
Jag ställde honom och körde inkallningen från st¨ående och jajamen, Gaston startar i värsta gazelltempot och när jag sa ligg så satte han sig lika snabbt och prydligt igen.
Jag tränade "nos-mot-näsa-ligg" och det gick kanon, ställde honom igen och gjorde om men inte tusan la han sig, icke sa Nicke. Ordspråket "Tålamod är en dygd" är bra men ärligt talat, hur mycket tålamod ska man ha då? Jag fick verkligen både bita och bryta ihop innan vi fick till det.

Men som alla vet så är det inte förrän på nästa träning man ser resultat. Sagt och gjort ut i skogen och så tänkte jag till (ja, det gjorde ont). Jag ställde honom, gick ifrån och kallade in, sa ligg och vad gjorde Gaston?  Men vad är detta? Jag trodde jag skulle bryta ihop på riktigt. Gaston som var lyckligt ovetande om mitt nära sammanbrott satt och väntade på sin belöning för snabbare än vad han satte sig kunde han MINSANN inte sätta sig. Give me a brake!!!

Vad är problemet? (Typ 9 minuspoäng men det bekymrar inte flanen det minsta).


Jag kan ligg - när jag själv vill...



Över till något annat som gick betydligt bättre - dirigering, närsök och markering. En stor fördel med att träna många olika grenar, är att det alltid finns något man kan träna som kan muntra upp en när man är nära det totala sammanbrottet. Gaston lyssnade jättefint på pipan - kul eftersom jag för ett ögonblick började tro att han hade  megavaxproppar som täppt igen båda öronen, med tanke på svårigheten att höra skillnad på sitt och ligg...

På tal om något ytterligare helt annat så började jag på en högskolekurs på nätet igår. Det har sina fördelar när man kan läsa och lyssna på föreläsningar när man har tid. Vilket jag aldrig har men det blir till att prioritera. Frågan är vad som skall bort... Ja inte vet jag.

Hej hopp
vaxpropp!

Det finns ingenting på denna jord som kan få mig så himla trött som när man ska infinna sig som funktionär jättetidigt  nästan, frysa halvt ihjäl och sen kommer inte själva provet igång förrän 3 timmar senare... Nu finns det orsaker till att det blev som det blev men det är grymt irriterande att bara "vara" typ i 2,5 timme innan man får någon form av uppgift överhuvudtaget.
Färdiggnällt för pluskontot är betydligt större än minuskontot med att vara funktionär. Vilket härligt gäng vi var på den rutan jag befann mig. Härliga människor som höll stämningen på topp. Det är väl häftigt när man aldrig har träffats innan och vår gemensamma hobby gör att vi har skitkul ihop en hel dag. En annan sak som gör att jag förmodligen står där igen, nästa år, lika frusen och trött är ju att någon annan står likadant för mig när jag kommer på jaktprov och är laddad till tusen. Då är det någon annan som klivit upp i ottan, stått och hängt i skogen och väntat i evigheter på att det ska dra igång och gör det för att jag ska kunna starta. Thats life!

Det är så himla kul att se ett prov  med alla dessa hundar med förare. Så säger icke-hund-folk att alla retriever är likadana... Åk på ett jaktprov och du får en helt annan bild av den sanningen. På vår ruta var det en härlig blandning av jyckar. Det var ingen lätt ruta. Ett megatungt sök. Det hade varit lite intressant hur Gaston hade betett sig där. Hur som helst vi fick en etta på vår ruta och den var välförtjänt. En labbetik som gick som tåget. Kallt i vattnet, va? Många hundar tyckte det var jäkligt kallt och det var det men det var synnerligen olika hur hundar uppfattar kallt i vattnet. En del flög mer eller mindre över vattennivån, andra stannade och trodde inte sina ögon när de skulle i eländet, andra tassade försiktigt fram och tog ett djupt andetag och plumsade i. Modigt!

Min favvobloggare, Andreas med sin Elsa, tog sin andra etta i eliten igår. Grattis till dom! Vill ni läsa en superkul blogg så kolla in http://www.123minsida.se/vega . När man vill ha sig ett garv så är det bara hoppa in där så blir man på kanonhumör igen.

Nu ska jag strax åka till klubben för en omgång lydnadsträning med spårgänget. Jag är laddad, Gaston är laddad, frågan är om resten av gänget är på hugget?!?!

Kanske kan jag slå mig fram till datorn ikväll men troligtvis så är det kört. Två tonårstjejer och en dator, ja ni fattar va?

Ha det gott!

Vaknade  tidigt som ögat, tog hundarna och gav mig iväg. Minusgrader och skarsnö. Sanny susade runt uppe på snön och tyckte det var supertrevligt jämfört med igår. Själv trampade jag igenom... no comments. Gaston, om möjligt ännu lyckligare denna dag. Nu kunde han rulla runt, springa omkring och köra ner nosen i snön överallt. Fatta lyckan när hans diken nu hade ett tunt lager is över sig som han kunde klafsa sönder vilket resulterade i blöt hund i minusgrader. Var han ledsen för det? Inte han inte. Jag var däremot mindre glad som insåg att slangen frusit och hur skulle jag få honom ren då innan han kom in??? Jäkla hund. Blev till att städa golv - igen!

Ska försöka ordna till kameran idag, nu är det fortfarande väldigt mycket förmiddag och jag råkade bara gå förbi datorn och blev ju givetvis sittande en stund - igen. Återkommer under dagen!

Nu är det fixat, stålmannen jag lever med ordnade till så både bilderna från igår och idag kom in i datorn!

Lycklig flatte igår


Lika lycklig idag


Love


Lite jaktträning i snön har vi hunnit med idag


och bergsklättring


Imorgon kommer jag frysa ihjäl som funktionär på jaktprovet. Hej svejs!

Sanny

Jag och Sanny sliter som djur för att ta oss fram i tillvaron. Gaston, han galopperar runt som ingenting hade hänt. Men det har det. Det är snö överallt, blöt, äcklig, slemmig, hal snö som gör att vi av det kvinnliga könen tar ett steg fram och glider två bak. Baktunga kanske? Jäkligt irriterande i alla fall. Den enda fördelen jag kan tänka mig är att man bränner typ dubbelt med kalorier på en sån här promenad mot en vanlig.

Jag släpade med mig dummies på promenaden och grejade lite med dirigeringar. Det bekymrar inte flanen ett skit om det fastnar snö och dummiesarna blir slemmiga och dana. What, spelar roll. Besynnerlig kille det där.

Jag var ju tvungen att testa lite ligg i blötsnön och samma sak, smack så smällde han i backen så blötsnön stänkte. Har han ingen känsel alls eller vad är det för fel på honom? Lilla Sanny skulle aldrig drömma om att lägga sin lilla söta kropp på detta blöta, kalla, eländiga. Never!

Här skulle jag lagt in lite kort men då har väl denna magiska kamera lagt in korten på själva kameraminnet och inte på minnet man kan plocka ut. Det krävs tydligen en sladd för att få dom korten till själva datorn. Vet någon var sladden finns? NEJ! Något som är ännu konstigare är att kort som jag tagit när Helene, jag och Martin tränade spår häromsistens plötsligt dök upp på minneskortet NU?!?!? När jag skulle lägga in dom då så var de borta och nu är de här igen. Jag blir galen. Antingen har jag verkligen magiska krafter eller så är den förgjordade kameran totalknäpp.

Istället för kort på en lycklig Gaston som rullar runt i snön blir det ett kort från en blåsig men dock snöFRI höstdag i Tenhult.



Gaston är en äkta flatte, det ser man tydligt på nästa kort...


Snyggt avancerat, då kan han krypa minsann...

Full fart mot helgen!