Det Gunde, min svarta juvel är inte alltid så lätt. I måndags var vi på en träningstävling på en helt ny plats och med massor av störningar. Det stod allt möjligt på planen, synnerligen intressanta grejer tyckte Gunde. Vi hade träffats innan och gått en sväng plus kört ett litet uppletande med tanken att de små juvelerna skulle vara lite mer i lagom aktivitetsnivå. Det var de inte.

 

Gunde trängde, kollade in grejer och jag trodde jag skulle gå upp i atomer. De andra, som stod och kollade tyckte inte att det såg så himla farligt ut. Nu är ju det bra, för det är ju förhoppningsvis det domaren ser MEN känslan är inte kul när det känns för bedrövligt. Det Gunde gjorde bra och som jag ärligt tyckte kändes för jädra bra var zätat. Han fixade alla skiftena och jag gick riktigt bra också. Hade visst lite dk som jag inte är medveten om. Inte bra. Synd att jag inte filmade för då hade jag dels sett det de såg av linförigheten och dels vad jag gör för dk.

Vi provade framförgående med många störningar, det gick inte alls, dirigeringsapporteringen fick jag honom att ta rätt apport men efter mycket omdirigeringar hit och dit. Eftersom Gunde absolut tyckte jag sa att han skulle springa till rutan... Nå ja, inkallningen var rätt ok och ja det var väl nåt mer jag gjorde. Alltså bestämde jag mig för att träna på tisdagen och det skulle jag inte ha gjort. Ingenting kändes bra. Jag diskuterade med mig själv och bestämde mig för att DET SKA JU FÖR HELSICKE VARA KUL det här med träningen. Jag är fanimej hopplös när jag anmält mig till tävling. Negativa klubbens ordförande har fått ett ansikte - mitt.

 

Hur som helst gjorde jag en uppryckning och bestämde mig för att åka till Forserums bk på onsdagskvällen och när jag kom dit var goa tjejerna Lisette och Elenor där och hoppsan så hjälptes vi åt med träningen.

 

Vi började med plats och sitt i grupp - gick fint.

Linförighet - gick riktigt bra (OBS utifrån vår nivå)

Läggande - hoppsan, det kunde han inte.

Inkallning - gick bra.

Apportering - helt ok.

Hopp - helt ok.

Kryp - gjorde vi inte för han kan verkligen inte det. Jag kommer avstå det på tävlingen vilket känns hårt i mitt tävlingshjärta men det är verkligen ingen ide. Surt med tappade 50 poäng redan innan man startat men jag hoppas det räcker ändå. Hoppsan, se där negativa klubben har blivit av med sin ordförande ser jag.

 

Jag var grymt nöjd med onsdagens träning. Kändes verkligen skitbra.

Torsdagen - var jag på det igen med mindre bra resultat.

Fredag - vilodag

Lördag - körde lite i trädgården och framförgående har faktiskt inte Gunde hört talas om. Så det så.

Söndag, lika med idag - ett spår typ 500 meter gick kalasbra. Det är så roligt så det inte är klokt.

(Även Gaston spårade som en liten gud, det gör han ju jämt men det känns som det var ett väldigt fokus på Gunde i den här bloggen just nu).

Efter spåret åkte vi och körde igenom lite lydnad. Linförigheten gick både ock. Framförgående - HJÄLP! Dirigeringsapporteringen gick KALASBRA! Läggande under gång gjorde han mycket bra.

 

Sen åkte vi på fotboll, 2 matcher på raken. Jag trodde allvarligt att hundarna skulle dö tråkdöden. Jag mutade med ben i den ena matchen och grisöra i den andra. Inte ok sa grabbarna och tjurade. Jag tjuvtränade framförgående i pauserna och hoppla, då kunde han plötsligt det. Märklig kille den där Gunde.

 

Nu sover de sött i alla fall. Fotboll är tröttande...

 

Måste berätta en grej som hände i fredagseftermiddag. Gaston och jag var på ett för oss nytt ställe. Vi hade blivit ombedda av demensteamet att hälsa på en person. Personen satt tillsammans med ett gäng andra när vi kom och vi hade en fantastisk trevlig stund. Det mest magiska var när en av personerna plötsligt börjar prata, vilket den personen inte gjort på jättelänge. Enligt den personalen som satt med hade hon inte hört honom prata innan (det säger ju inte så mycket, jag vet ju inte hur länge hon  hade jobbat där). Skitsamma häftigt i alla fall att det var Gaston som utlöste att personen började prata och skratta högt. Shit, jag gick hem i fredags och kände mig så jäkla stolt över min fine Gasse. Han är magisk!

 

Nu ska jag sova. Det är tröttande med fotboll som sagt. Natti, natti.

Gunde var hyfsat taggad skulle man kunna sammanfatta den träningen med. Han låg fint på platsen och sprang som han skulle på budföring med skott. Sen kunde jag åkt hem. Jag fick inte ner honom i aktivitetsnivå, han var som en torped med hjärnan fylld av allt möjligt så det jag försökte säga fick liksom inte plats.

 

Efter att ha andats och andats lite till så är det bara att inse. 4 veckors semester och första dagen hos dagmatte/husse, träffa Emma och Martin och dessutom vara på fantastiskt roliga klubben blev lite för mycket för Gunde.

 

Rätt gasad även denna dag men mer fokuserad och i ärlighetens namn var jag det med. Vi var helt enkelt lite mer i samma bubbla skulle man kunna säga.

Träningen med Augustikannegänget har varit så himla kul. Alla har haft sina små akilleshälar och alla har haft olika mål. När vi träffades i tisdags så var det sista gången innan själva lagtävlingen i lydnad som gick av stapeln igår. Verkligen ett helhärligt gäng och jag är så glad att jag fått vara med Sanna Gälldin och coachat detta lag. Skitkul!

 

Vi var på Kyrkekvarn och det var så givande och skitkul. Det är ett härligt gäng och alla ger så mycket så man blir alldeles varm i kroppen. Första dagen var vikt åt en dramapedagog som hjälpte oss med mängder av övningar. Så nyttigt! Ni som jobbar med hundar vet ju det där med kroppsspråk och jisses vad man kan få fram mycket med det, utan ett enda ord.

 

Vi hade olika samarbetsprojekt under dagarna t ex  11 stycken paddlade kanot. Hi, hi, hi men vi kom både iväg och tillbaka. Syns att vatten inte är min passion direkt...

 

Vi har haft 3 fantastiskt sköna veckor och är nu inne på sista semesterveckan. Första veckan var vi hemma och gjorde inte många knop. Andra veckan drog vi till Kungshamn. Vi var på samma camping förra sommaren och blev precis lika nöjda i år. Det är ju inte mycket folk kvar på campingarna så här sent och det gör ju ingenting. Vi utnyttjade samma fina brygga och ligga och sola vid i år  som förra året. Vi träffade samma trevliga inhemska befolkning i år igen. En helt jäkla underbar vecka med mycket bad i havet och promenixer på klippor. Jag älskar västkusten.

 

En av alla härliga fikastunder

 

 

Idag kunde han det?!? Märkligt, igår hade han aldrig någonsin hört talas om detta mystiska ord - ligg, men idag satt alla tre skiftena vid några olika tillfällen. Hoppas det nu inte flyger ut något annat ur hjärnan nu när ligg tagit plats.

 

Efter en vecka där jag knappast nött häcken på brallorna jag haft utan snarare slitit på sulorna. Det har varit rätt mycket att göra, kul men ibland lite stressigt. Inte så bra med denna hysteriska värme i alla lägen... Våra fina vi jobbar med far rätt illa i värmen och det gör ju lite ont i en.

 

Vi avslutade veckan hos en person som vi känt sedan vi började utbildningen till vårdhund Gaston och jag. Personen blir så innerligt glad när Gaston dyker upp så en tår letar sig fram på personens kind, ja ärligt talat, snudd på min med. De har så häftigt förhållande de där två. Jag sitter typ av tiden när jag är där. Personen grejar och fixar med Gaston och hela tiden får han höra vilken trevlig hund han är. Känner mig rätt stolt när jag sitter där vid sidan om och bara kollar läget.

Trots en olidlig värme för en grabb som tvingas gå runt med päls så kämpar han på. Jag försöker verkligen anpassa aktiviteterna och de gamle vi är hos har full förståelse. Vårdhundsgrejen är definitivt ett av de projekt som jag kört igång som jag är mest glad över. Det finns ju andra jag inte riktigt är lika glad över som

t ex vansinnetsprojektet. Jag borde hugga en dyna och börja sy ett nytt fodral till, bara FEM eller om det är sex djävulskdynor kvar. Eller näe, jag skiter i det och tar det imorgon.

 

Fina, fina Gaston

På tal om något helt annat fick jag ett helt underbart mess från Gundes dagmatte igår, det stod "Näe, nu går det för långt (här fick jag hjärtat i halsgruppen och undrade vad i helsicke jag missat nu), Vår A vill komma hit enbart för att träffa Gunde, Inte för vår skull!!!" Kan ni fatta vilken sagolik tur vi har som fått just dessa två underbara personer som dagmatte/daghusse till vår fina Gunde. De är guld värda och lite till.

 

Hade tänkt träna lite ikväll men Gunde ligger totalt utslagen och snarkar. Jag är inte heller så där ap-pigg så vi skiter i det och gör ALLT imorgon. Ska på 50-årsfest imorgon och det ska bli kul.

 

Hej svejs!

Det är varmt nu. Jisses, hela hjärnsubstansen är utbytt mot sirap. En hel vecka kvar innan SEMESTER! Det går faktiskt rätt bra att jobba men shit, det känns som att semestern inte kommer en enda vecka för tidigt.

 

Vad har hänt sen sist? Massor. Jag och Gunde har varit hos Helene Lindström på kurs. Supernyttig! Vi var sex stycken som deltog. Vi hade alla våra små akilleshälar som vi ville ha hjälp med. Vi var på Klubbarp hundklubb och jag blev helt nostalgisk. För hundra år sedan tillbringade jag mycket tid där då jag var hjälpinstruktör i en SMYG-utbildning. Det är en fantastisk klubb med så många häftiga grejer. De har bland annat en aktiveringsslinga med olika roliga grejer. Kolla här:

Elefanten

Ibland är det liksom skönare att gå hem än vissa andra dagar. Idag var en sån dag. Jag trodde aldrig denna dag skulle vara till ända. Det är så jäkla svårt att komma i säng när det är ljust ute och nu är det ju dessutom fotboll. Jag skulle bara kolla lite och vips var klockan över 23.00. Inte bra med en morgontrött (och för all del i vanliga fall hysteriskt kvällstrött också) person som jag.

 

Vad händer i denna delen av världen då. Jaha, mitt projekt måla om husvagn inuti är snart färdigt. Jag ska ta skåp och dörrar i höst alternativt inte alls. Det blev för jäkla bra med vitt i våra fina, gamla, antika 73:a. Nu är nästa projekt sy nytt till dynorna. Jisses, i normala fall när jag ska sy typ raka sömmar på gardiner flyr min familj hemmet. Nu kommer väl hela Skärstadadalen försvinna och evakueras till andra sidan Vättern. Få se hur detta slutar, förmodligen med att Anders morsa får göra en akututryckning och rädda upp hela situationen.

 

Gaston jobbar och står i. Han tränar lite rallylattjolajbansmoment mellan varven och är med och spårar så klart.

 

Gunde han tränar elitlydnadsmoment eller rättare ibland känns det som det är jag som jag gör det.

 

Fria följet

Här har vi tragglat och tragglat. Håll position och vad händer då, han börjar släppa med blicken. Han har haft såna perioder innan när han liksom blickar upp i skyn, inte i mitt ansikte överhuvudtaget vilket gör att han också lättare liksom sveper iväg med blicken åt lite alla möjliga håll. Alltså har det varit mycket träning med position OCH hålla kontakten. Mycket besvärligt säger flanen. Jag stönar och försöker tala om att vi har hållit på med detta sedan du var liten som en plutt. Har vi? säger flanen förvånat och ser ut som ett UFO.

 

Zätat

Gunde kan helt plötsligt inte sätta sig i gång. Det går inte. Det som varit hans paradgren i trean men nu när jag blandar stanna, sitt och ligg så har det låst sig totalt. Han snöar in på stanna och sen är det som förgjort att få honom att sätta sig när vi går. Jag går sakta, jag går nos-näsa, jag tränar bara sitt rätt upp och ner men my god, jag kommer på riktigt bli gråhårig innan detta moment sitter. Ska man räkna timmar man lägger på moment så leder fria följet och zätat utan tvekan.

 

Kona

Från att haft värsta jättefräsen ut till konan har det även där blivit för mycket "tänka på nästa grej" som gör att Gunde har återhållsam galopp ut till konan. Kan vara detta att man faktiskt ska stanna där innan man tas sig vidare till rutan eller ännu värre apporterna.

 

Inkallning

Helt ok, hjälp knappt jag vågar skriva det.

 

Fjärr

Det tar sig. Vi har tränat stå till sitt med låsta bakben i snart två år så nu börjar det likna nåt. Tålamod är en dygd - har jag hört.

 

Vittring

Den kollar vi av då och då. Sorteringen är kalas men avlämningen finns det att jobba på.

 

Hopp/apport

Men herre gud vad det är svårt att hoppa tillbaka om jag kastar snett. Jag tränar hopp tillbaka snett och vint men det är riktigt, riktigt klurigt för sötnöt att förstå. Varför hoppa när man bara kan kliva runt liksom?

 

Transporter mellan moment

What? Jag hänger gärna med dig säger Gunde men jag ska bara kolla-runt-lite, ligga-typ-en-halvmeter-framför vilket resulterar i att när vi ska ställa upp för nästa moment kan Gunde vara var som helst. Han sticker inte iväg och håller på men han yrar kring benen. Nu önskar jag att jag kunde skriva att vi inte tränat på detta MEN DET HAR VI!!!

 

Jag kan faktiskt allt möjligt/Gunde

Vi har under veckan som varit tränat på fritt följ, fritt följ och lite fritt följ. Sen slog vi till på att träna kona och kona + apporter och det lär vi få hålla på med ett tag. Jisses, hur svårt kan det va´? Jättesvårt säger Gunde som verkligen inte förstod varför han skulle stå som ett fån vid en kon INNAN han fick rusa och hämta apporten. Dessutom låg apporten i mitten bäst till att hämta, sa han. Kära nån, här har vi lite att bita i flanen och jag.

 

Klättra på stenar känns som en bra grej. Det är sånt som man fattar, inga konstigheter för att få belöning utan man bara skuttar upp.

 

 

Nu får jag skärpa till mig lite med bloggandet. Det är mycket nu. Jag börjar med Gaston. Vi var iväg förra helgen på en återträff med mina vårdhundskollegor som gick samma kurs som oss. Vi har haft årliga återträffar sen vi diplomerade oss 2011 och det ger så MYCKET. Vi delar med oss av aktiviteter, erfarenheter, tips och massor av energi så vi orkar ett år till. Det är ett så himla givande jobb att vara ute med sin vårdhund men du ger också grymt mycket av dig själv. Du ska ha en aktivitet som passar den personen du går till (en aktivitet som leder till målet med träningen) och det ska passa hunden och det ska passa vårdhundsföraren. Vi jobbar ganska mycket med grupper och då speciellt på våra demensavdelningar (obs, nu pratar jag för mig och Gaston). Så om jag tar denna veckan som gått t ex så var Gaston på 4 individuella besök och hade 3 grupper på olika demensavdelningar.

 

På en del passar det med aktiviteter där Gaston gör olika moment som personen ber honom om. Det kan vara allt från att sitta, ligga, backa, rulla runt, hämta grejer, leta efter saker, snurra runt osv till att Gaston lugnt ska sitta och vänta på när en person plockar i godis i ett av hans "hundspel" för att sedan klura ut hur han ska få ut godiset (vilket går med blixtens hastighet, en hungrig Gaston VET exakt hur man gör...).

Grejen är ju att variera så det inte blir en galen Gaston som hysteriskt vill ha godiset som någon håller i handen till att hålla hans motivation uppe. Inte alltid pissenkelt om jag säger så. 

Därför behöver jag de här träffarna en gång om året där vi kan peppa varandra och även få vräker ur oss om både det ena och det andra. T ex om oförstående personer som tror att vi är ute och leker lite med hundarna och tycker att deras hundar minsann också kan både det ena och det andra OCH det tvivlar jag inte en sekund på att många hundar kan MEN vi har väl genomtänkta övningar, har ett mål med våra besök, kommer på bestämda tider och när jag är ute med Gaston kan jag fokusera 100% på min uppgift för att få till en bra träning för personen vi är hos eller ge en meningsfull stund för någon/några. Det är fasen inte bara att ta med sig hunden och skoja till det lite. Grrr, blir visst lite upprörd känner jag. Här kommer några bilder från återträffen.

 

Lotta med Gaston och Frasse

Försöker ta det lugnt med Gunde och hans tass men vi är inte alls överens där Gunde och jag. Han vill busa och rusa runt i tillvaron och jag är som värsta bromsklossen och hör mig själv tjata nej, lugna ner dig men nej, sluta nu, lägg av, lugna ner dig. Hur kul är jag på en skala??? Stackars grabb.

 

Igår spårade jag med killarna och Gunde skötte sig strålande. Detta trots att det var varmare än varmt. Han yrade lite i en vinkel annars så höll han nosen i spåret.

 

Idag har jag varit och hjälpt till på klubbens elitspårtävling. Jag skrev på lydnaden. Jag gillar det. Kul att se och även att höra domarnas kommentarer. Det var tamme tusan 200 grader varmt nere på lydnadsplanen och jag hade inte någon solskyddsfaktor på mig. Det känns. Gunde var med och låg i bilen till och från. Vi hade hittat en jättefin plats under några träd så han hade det så svalt och skönt. När min insats var över på tävlingen så gick jag lite med Gunde och tränade i värmen med så klart. Han var pigg och go. Klart han flåsar som en tok men han tycker det är kul och det är ju - ja, kul.

 

Vi körd en träningstävling på eftermiddagen. Vi var bara fyra som körde men det var synnerligen lärorikt. Min plan var

1) Ingång på plan (tanken var att vi skulle gå in på planen ihop, Gunde hade inte alls samma plan kan jag säga)

2) 10-15 sidoförflyttningssteg åt höger, några bakåt och några framåt (inte heller här var vi riktigt överens om vad jag menar med ordet fot).

3) Zätat - helt tävlingsmässigt. Det fixade Gunde skitbra. Jag är totalt novis vad det gäller detta märkliga moment. Med Matisse körde vi ju den så kallade dumrutan. Nu ska jag klara av att hålla 0,5 m mellan Gunde och konan och gå en rak linje och sedan gå förbi Gunde på ett avstånd av 0,5 m. Ni fattar ju? Helt sjukt. Jag fick godkänt men det var banne mig inte mer. Gunde tog något steg på ställandet och rörde en tass när jag var bakom honom på sättandet så han fick väl godkänt. (Jag tycker han låg för långt fram i fria följet vilket de andra inte tyckte).

4) Skicka till kona med musmatta bakom. Det fixade han galant!

 

Summa summarum - kul Ing-Marie, träna INGÅNGAR PÅ PLAN!!!!!!! igen och igen och igen. Fasen, känns som vi hållit på med det sen vi började träna lydnad. BLÄ!!!!! Sen detta med fria följet. Suck.

 

Alltså, du där uppe - SKÄRP DIG!

 

Jag var så himla glad att Gunde inte haltade och vi kunde vara med på Siv-kursen. Efter morgonpromenaden idag då grabbarna kört racet så har han väl dragit upp vad-det-nu-är igen. Fasen också.

 

Åter till roliga Siv-kursen. Jag har som sagt varit och lyssnat på henne och vet att jag då var helt lyrisk men efter denna kurs så är den kvinnan höjd till skyarna. En duktig, kreativ, rolig och förbaskat härlig människa. Sen så fick jag massor av tips både när jag körde Gunde och när jag lyssnade på de andras tips. Vi var sex stycken som körde med hund sen var det några som var med och lyssnade. Jag uppfattade det som att alla var grymt nöjda.

 

Jag ville ha hjälp med mitt fria följ. Gunde tenderar ju att glida fram under tiden fria följet pågår och tänk er då ett elitlydnadsfrittfölj med sakta, vanlig och språngmarsch som verkar hålla på i en evighet plus sedan zätat på det. Jag såg för mitt inre öga hur Gunde till slut gick framför mig. Jag fick enkla, bra och fungerande tips på hur jag skulle göra. Sidoförflyttningar åt höger och då pratar vi inte om två-tre steg nix, pix FEMTON steg och belöna när han ligger rätt i position (alltså något längre bak än vad jag haft Gaston) och att han ska vara rak i kroppen. Skitenkelt - NOT! Jag känner rätt så bra när han är rak faktiskt, sa hon i alla fall, för jag fick ju klicka och ha mig när jag stegade på. Blandat med sidoförflyttningar åt höger ska jag gå bakåt och någon gång då och då sticka in med lite fritt följ framåt. Belöning med godis från hand blandat med leksak/godis från armhålan. Jag märkte resultat direkt. Härligt!

 

Jag fick tips hur jag ska sätta ihop konskick och sedan vidare till rutan eller apporterna. Fjärren med det eländiga stå till sitt där Gunde flyttar fram baktassarna lite då och då. Jag ska till en början ha Gunde över t ex hopphindret med en bräda så han måste gå bakåt med framtassarna och sätta sig för att få belöning. Väljer han att hoppa fram med baktassarna så blir det ingen belöning. Lätt som en plätt - tycker inte Gunde.

 

Vi fick hjälp med lite s, och sen hade ju de andra olika moment de ville ha hjälp med och då var mina stora elefantöron där och sög in vad som sas. Sen ska man ju komma ihåg också. Jag antecknade och filmade men tyda anteckningarna är ju inte helt enkelt. När man skriver ner det känns det glasklart men...

 

Det var två skitroliga dagar i alla fall. Gaston hade två kanondagar hos Gundes dagmatte/husse och tyckte livet var så trevlig så kära nån. Fatta att vi har dessa två människor som tycker om båda våra hundar så det känns hur bra som helst att lämna dom där.

 

Saga tränar hopp!

Jippi, tre veckor i koppel är över. Vet inte vem som är mest lättad, jag eller Gunde. Gaston tycker dock detta kunde fortsatt. I tre veckor har alla pinnar varit Gastons och han har busat runt med pinnar som vilken unghund som helst. När Gunde är fit for fight så brukar det sluta med att alla pinnar är Gundes...

 

Vi har varit och spårat idag och idag fick Gunde vänta lite längre än vanligt på sitt spår. Vi brukar alltid låta honom gå först både av den anledningen att det inte ska ligga för länge och att han inte ska stressa ihjäl sig.

 

Idag fick han vänta som sagt och vips så hade Gunde stressmjäll. Det är ett tydligt tecken på stress om man säger så. Shit, jag måste verkligen komma på hur jag ska få ner honom i rätt nivå innan spårpåsläpp. Jag måste ändå säga att han fixade spåret bra idag. Vimsade runt i början innan han fäste på men sen så. Alla pinnar fick han med sig hem och han var nöjd och då är ju givetvis jag nöjd.

 

Gasse spårade som den elithund han är. Vad det är skönt att gå bakom en erfaren och stabil spårhund. Han bara gnetar på. Man ser var spetsvinklarna är och det värsta som kan hända är att han missar nån pinne. Meya, Knuffa och Saga fixade sina spår också. Vi har alla lite att peta med och tur är väl det. Tänk om man trodde att både hundar och vi vore totalt felfria. Kommer man någonsin dit? Gör man det ska man nog börja med någon annan fritidsaktivitet tror jag.

 

Måndag och tisdag ska vi ÄNTLIGEN gå kurs för Siv Svendsen. Känns som det var evigheter vi anmälde oss men nu så är det dags. Är grymt taggad för detta. Lyssnade på Siv förra året och hon är galet bra helt enkelt.

 

Gundes goa dagmatte och husse tar Gaston istället för Gunde. Snacka om att ha bästa dagmatte/husse ever. Undrar vad Gasse säger om detta. Tror han kommer boa in sig och helt enkelt ta över Gundes plats. Kanske inte i dagmatte/husses hjärta men rent kroppsligt.

 

Återkommer!

 

Det gick finfint idag med Gunde och spåra på fält. Han stöter fortfarande men nu fick han i alla fall jobba lite mer med hjärnan vilket inte gjorde något.

 

Alla hundarna skötte sig idag, Gaston tappade sitt, det hade gått folk i hans och det tog ett tag innan han snokade upp det och kom till sitt slut.

 

Efter åkte vi till Huskvarna och la en plats. Nyttigt, nyttigt!

Alltså ärligt talat en flattepojk 3 år gammal som nu gått koppelpromenader i 2 veckor är uttråkad på riktigt. Jag tycker synd om honom. Han fattar verkligen inte varför han ska behöva gå omkring med mig som vi vore fastlimmade vid varandra. Lille gubben. Hoppas han hinner friska på sig till den 14-15/4 när vi ska på kurs. Annars får vi väl träna det vi behöver träna mest av allt - ta det lugnt...

 

Jag går ofta ner runt samhället med honom så han åtminstone får lite goa hundlukter i sin nos. I skogen går det typ aldrig någon, i alla fall inte där vi går. Skönt som tusan.

 

Nu ikväll gick vi och mötte Ia. Vi kom i mycket god tid så jag bara satte mig i en busskur och väntade. Jag trodde han dog. Du kan väl inte mena att vi bara sitta här och sitta. Människa, VAKNA!!!

 

Först satt han och funderade på, om det som hände verkligen hände - alltså INGENTING!

 

När han tänkt klart på det så  la´ han huvudet lite på sne´och liksom försökte charma mig med sina fina bruna ögon.

I fredags var vi och röntgade tassen och det visade ingenting. Men ont gör det säger Gunde och haltar vidare. Han äter smärtstillande så han haltar mindre än innan men vad tusan är det? Det är en tå som han reagerar på men inget hysteriskt utan han rycker till lite bara.

 

Koppelpromenader är det som gäller. Synd att inte Gunde fattar det bara. Han får gå såna promenader och det är pisstråkigt tycker han och så tar han igen det i trädgården. Ni vet, han ligger helt avslappnat och jag med, speciellt nu när det varit sånt kalasväder, då kan han få värsta retrieverrycket och börja springa som en tok. Innan jag stapplat upp och fått stopp på honom så har han hunnit rusa runt flera varv med sina onda tass... Inte så bra, jag vet.

 

Jag tänkte åka upp till klubben imorgon och köra lite plats, sitt i grupp och lite fritt följ grejer. Zätat kan jag ju roa mig med. Undrar bara vad Gunde tycker om den mer stillsamma träningen? Hoppas bara han blir frisk fort nu. Vi har ju Siv Svendsen kursen snart och då vill jag ju att han ska kunna härja på som vanligt.

 

Gaston däremot mår alldeles utmärkt när han får gå själv på promenaderna. Han leker med pinnar och håller på.

 

Här vilar han Gasse med Mamma Mu vid sin sida

Skit med. Igår stötte han på promenaden men på kvällen så var han riktigt halt. Vänster fram. Verkar vara en tå/klo som gör ont. Den grabben visar inte mycket när något gör ont och det är ju lite hopplöst ibland när man försöker leta varifrån det onda kommer. En liten ryckning i bakbenet och en snabb slick runt munnen när vi pillade och hade oss gjorde att vi kom fram till att det måste vara en tå för vi har klämt och känt som idioter på hans stackars vänsterben.

 

Alltså har denna söndag varit riktigt jäkla urtråkig tycker Gunde. Gaston är nöjd som tusan. Fått gå alla långsvängar själv utan att ha den där Gunde hängande efter sig. Gunde har gått korta koppelpromenader. Inte riktigt hans stil. Skitsurt för jag vill träna och det går ju inte. Det blir vila imorgon med. Dubbelsuck.

 

Det här kan man ju träna sa Gunde