GASTON OCH GUNDE

Jippi, tre veckor i koppel är över. Vet inte vem som är mest lättad, jag eller Gunde. Gaston tycker dock detta kunde fortsatt. I tre veckor har alla pinnar varit Gastons och han har busat runt med pinnar som vilken unghund som helst. När Gunde är fit for fight så brukar det sluta med att alla pinnar är Gundes...

 

Vi har varit och spårat idag och idag fick Gunde vänta lite längre än vanligt på sitt spår. Vi brukar alltid låta honom gå först både av den anledningen att det inte ska ligga för länge och att han inte ska stressa ihjäl sig.

 

Idag fick han vänta som sagt och vips så hade Gunde stressmjäll. Det är ett tydligt tecken på stress om man säger så. Shit, jag måste verkligen komma på hur jag ska få ner honom i rätt nivå innan spårpåsläpp. Jag måste ändå säga att han fixade spåret bra idag. Vimsade runt i början innan han fäste på men sen så. Alla pinnar fick han med sig hem och han var nöjd och då är ju givetvis jag nöjd.

 

Gasse spårade som den elithund han är. Vad det är skönt att gå bakom en erfaren och stabil spårhund. Han bara gnetar på. Man ser var spetsvinklarna är och det värsta som kan hända är att han missar nån pinne. Meya, Knuffa och Saga fixade sina spår också. Vi har alla lite att peta med och tur är väl det. Tänk om man trodde att både hundar och vi vore totalt felfria. Kommer man någonsin dit? Gör man det ska man nog börja med någon annan fritidsaktivitet tror jag.

 

Måndag och tisdag ska vi ÄNTLIGEN gå kurs för Siv Svendsen. Känns som det var evigheter vi anmälde oss men nu så är det dags. Är grymt taggad för detta. Lyssnade på Siv förra året och hon är galet bra helt enkelt.

 

Gundes goa dagmatte och husse tar Gaston istället för Gunde. Snacka om att ha bästa dagmatte/husse ever. Undrar vad Gasse säger om detta. Tror han kommer boa in sig och helt enkelt ta över Gundes plats. Kanske inte i dagmatte/husses hjärta men rent kroppsligt.

 

Återkommer!