Koncentration på lektion som en viss person brukar säga...

Det Gunde, min svarta juvel är inte alltid så lätt. I måndags var vi på en träningstävling på en helt ny plats och med massor av störningar. Det stod allt möjligt på planen, synnerligen intressanta grejer tyckte Gunde. Vi hade träffats innan och gått en sväng plus kört ett litet uppletande med tanken att de små juvelerna skulle vara lite mer i lagom aktivitetsnivå. Det var de inte.
 
Gunde trängde, kollade in grejer och jag trodde jag skulle gå upp i atomer. De andra, som stod och kollade tyckte inte att det såg så himla farligt ut. Nu är ju det bra, för det är ju förhoppningsvis det domaren ser MEN känslan är inte kul när det känns för bedrövligt. Det Gunde gjorde bra och som jag ärligt tyckte kändes för jädra bra var zätat. Han fixade alla skiftena och jag gick riktigt bra också. Hade visst lite dk som jag inte är medveten om. Inte bra. Synd att jag inte filmade för då hade jag dels sett det de såg av linförigheten och dels vad jag gör för dk.
Vi provade framförgående med många störningar, det gick inte alls, dirigeringsapporteringen fick jag honom att ta rätt apport men efter mycket omdirigeringar hit och dit. Eftersom Gunde absolut tyckte jag sa att han skulle springa till rutan... Nå ja, inkallningen var rätt ok och ja det var väl nåt mer jag gjorde. Alltså bestämde jag mig för att träna på tisdagen och det skulle jag inte ha gjort. Ingenting kändes bra. Jag diskuterade med mig själv och bestämde mig för att DET SKA JU FÖR HELSICKE VARA KUL det här med träningen. Jag är fanimej hopplös när jag anmält mig till tävling. Negativa klubbens ordförande har fått ett ansikte - mitt.
 
Hur som helst gjorde jag en uppryckning och bestämde mig för att åka till Forserums bk på onsdagskvällen och när jag kom dit var goa tjejerna Lisette och Elenor där och hoppsan så hjälptes vi åt med träningen.
 
Vi började med plats och sitt i grupp - gick fint.
Linförighet - gick riktigt bra (OBS utifrån vår nivå)
Läggande - hoppsan, det kunde han inte.
Inkallning - gick bra.
Apportering - helt ok.
Hopp - helt ok.
Kryp - gjorde vi inte för han kan verkligen inte det. Jag kommer avstå det på tävlingen vilket känns hårt i mitt tävlingshjärta men det är verkligen ingen ide. Surt med tappade 50 poäng redan innan man startat men jag hoppas det räcker ändå. Hoppsan, se där negativa klubben har blivit av med sin ordförande ser jag.
 
Jag var grymt nöjd med onsdagens träning. Kändes verkligen skitbra.
Torsdagen - var jag på det igen med mindre bra resultat.
Fredag - vilodag
Lördag - körde lite i trädgården och framförgående har faktiskt inte Gunde hört talas om. Så det så.
Söndag, lika med idag - ett spår typ 500 meter gick kalasbra. Det är så roligt så det inte är klokt.
(Även Gaston spårade som en liten gud, det gör han ju jämt men det känns som det var ett väldigt fokus på Gunde i den här bloggen just nu).
Efter spåret åkte vi och körde igenom lite lydnad. Linförigheten gick både ock. Framförgående - HJÄLP! Dirigeringsapporteringen gick KALASBRA! Läggande under gång gjorde han mycket bra.
 
Sen åkte vi på fotboll, 2 matcher på raken. Jag trodde allvarligt att hundarna skulle dö tråkdöden. Jag mutade med ben i den ena matchen och grisöra i den andra. Inte ok sa grabbarna och tjurade. Jag tjuvtränade framförgående i pauserna och hoppla, då kunde han plötsligt det. Märklig kille den där Gunde.
 
Nu sover de sött i alla fall. Fotboll är tröttande...
 
Måste berätta en grej som hände i fredagseftermiddag. Gaston och jag var på ett för oss nytt ställe. Vi hade blivit ombedda av demensteamet att hälsa på en person. Personen satt tillsammans med ett gäng andra när vi kom och vi hade en fantastisk trevlig stund. Det mest magiska var när en av personerna plötsligt börjar prata, vilket den personen inte gjort på jättelänge. Enligt den personalen som satt med hade hon inte hört honom prata innan (det säger ju inte så mycket, jag vet ju inte hur länge hon  hade jobbat där). Skitsamma häftigt i alla fall att det var Gaston som utlöste att personen började prata och skratta högt. Shit, jag gick hem i fredags och kände mig så jäkla stolt över min fine Gasse. Han är magisk!
 
Nu ska jag sova. Det är tröttande med fotboll som sagt. Natti, natti.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0