GASTON OCH GUNDE

Vi har varit i Svinhaga och tränat jakt med Maggan, Jerker och Susanne. Vi började med att hundarna skulle se en markering som de inte fick ta utan de skulle ta ett linjetag istället. Lite halvskärrad var jag allt. Vi har ju tränat hur mycket linjetag och dirigeringar som helst (känns det som) sedan vi var hos Maria i början av december. Jag har åkt berg o dalbana mellan varit ganska nöjd efter vissa träningar till att känt att det är ju för tusan hopplöst att få grabben att gå dit jag pekar men idag, idag visade det sig att något har allt detta malande gett.

Gaston fick se markeringen, jag vände honom sedan en si så där 45 grader för att skicka på ett dolt linjetag och han fixade det. Hade inte vår sega, jäkla dator varit så seg hade jag här lagt in ett kort på en trind matte vid namn Ing-Marie som kysste backen av glädje. Himmel, han gick rakt ut och hämtade hem den dolda som det vore det mest naturliga i hela världen. För andra är det säkert det men inte för mig!

Vi fortsatte sedan med att göra dubbelmarkeringar på linje på öppen mark. Inte helt enkelt... men de fixade det allihop!

Nästa projekt vi genomförde var att vi kastade en enkelmarkering över ett djupt dike, den fick Gaston springa och hämta, sen fick han se en markering på samma ställe men då hade minsann Susanne smugit ut en liten doldis som han skulle ta först. Han såg markeringen, sprang som en tok, jag blåste stopp och han stannade (bara det gjorde mig superglad) sen gjorde jag dirigering åt höger och han tog den, sprang rakt åt höger, tog min närsökssignal och tog den dolda. Vid det här laget flög jag runt och skrek som en tok. För alla rutinerade rävar är detta säkert en skitsak men jag kan säga att efter en månads malande med höger/vänster och ut så blev jag så himla glad när det idag fungerade! SupergulleGaston!
Love you!

Vi avslutade träningen med varsin dubbelmarkering. Gaston fixade den efter mycket letande efter den andra. Efter dagens bravader så var jag nöjd.

Jag är numer inte 1,53 cm lång utan snarare 2,53 cm.  Så klart var han ju tvungen att få glorian lite på sned genom att stanna och pissa en gång med en dummies i munnen. Då blev jag inte så glad men vad tusan kunde jag få honom att fixa dirigeringarna som han gjorde idag så ska jag nog få honom att fatta att det inte är acceptabelt att pissa med svansen i topp mitt framför ögonen på en labbehane heller, eller vad tror ni? Just nu känns det som Gunde alltid brukade säga - ingenting är omöjligt.

Även solen har sina fläckar, eller vad säger du Gaston?


Den här träningen ska jag leva på läääääänge, ända till fredag för då kör vi igen!

Hej svejs!