GASTON OCH GUNDE

Det är ju helt sjukt att ytterligare ett år med hundarna är passerat. Va?!? Hur snabbt kan ett år gå? Jag hade ju vilda planer på att vi skulle bli uppflyttade i eliten i lydnaden och högre i brukset (undrar jag om inte jag till och med innerst inne hade en liten förhoppning om elit i brukset) MEN så blev det inte. Vi gjorde några lydnadstreor och vi var rysligt nära uppflyttning och som ni vet om inte om hade funnits så... Att tävla i brukset har inte funnits på kartan. Gunde och jag har inte alls varit överens i spåret och jag kan ärligt säga att hade inte jag tränat med dom jag tränar med så hade jag lagt ner den verksamheten. Nu i grevens tid, kan man ju säga så här i december så har det ÄNTLIGEN vänt, Gunde spårar säkrare och det känns helt ok. Så jäkla skönt! Tack Emma och Martin!

 

Meya spårar! Hon är superduktig!

En härlig julafton och som alltid känner jag en sån oerhörd tacksamhet över att vi kan vara tillsammans. Snart sticker ju Myran iväg till Australien. När hon bestämde det så var det ju eviga tider till hon skulle åka men nu är det ju för farao bara en vecka kvar. Som den curlande morsan jag är så får jag panik vid tanken att hon ska virvla omkring på flygplatser i London och Hongkong och sen komma ihåg att skaka kläder så det inte gömmer sig otäcka spindlar och ormar där. Australien är ju för bövelen inte runt hörnet direkt. Att de förmodligen kommer ha sin livs resa fattar väl jag med men nu går min oroliga-mamma-hjärna på högtryck.

 

Gaston har varit skitdålig. Spytt och haft värsta sorten diarre. Ni vet så där så man nästan tror tarmarna funderar på att titta ut. Lille gubben. Det började på julafton men nu idag är han fit for fight igen lika med FRUKTANSVÄRT hungrig och dör nästan hungersnöden. Det är hårt det där att vara fastande för att sedan gå över på risdiet. Vidrigt säger han, ris - till en vuxen grabb i sina bästa år.

 

Gunde är frisk som en nötkärna. Martin och jag har hunnit träna lydnad två gånger denna veckan. Utomhus och på "nya" ställen. Shit, Gunde var som en atombomb. Han såg ut att jobba extra som helikopter. Vaddå hålla kontakt i fria följet? Ja, kära nån. Det är rätt bra att få såna där träningsgånger så man inte såsar till i nån bekvämlighetsfas som är ruskigt lätt att göra. Typiskt mig så kör jag ju gärna fartgrejer när Gunde är som en torped. Visst är det skitbra för jag kan verkligen belöna fart och engagemang MEN nu består ju inte hela lydnadsprogrammet av rutor, apporter och inkallningar... Så vid träningstillfälle två var upplägget annorlunda. En stadspromenad på en halvtimme och lite fartgrejer INNAN själva träningen började. Gunde hann sitta och ladda på i en halvtimme innan det var hans tur så han var ju inte direkt avslappnad när han kom ut. Vi körde sättande, ställande och läggande under gång varvat hej vilt. Eller det var tanken men Gunde satte sig alternativt la sig snyggt varje gång oavsett vad jag sa... Opps!

 

Vi slog till och körde lite framförgående - han kom ihåg det men jisses, att gå sakta hade han vissa problem med.

Vi länkade treans moment och det som är kul är att han fixar momenten (körde allt utan hopp) med tävlingsbelöning men han varvar på som en tok och tappar positionen vid transporterna. En sak tycker jag är lite kul och det är att han, fast han är så jädrans uppe i det, gör klockrena vittringar UTAN att tugga. En annan sak  som fungerade var fjärren, jag stod kanske 3-5 meter ifrån honom och baktassarna var stilla. Jippi! Men som sagt att hitta lagom aktivitetsnivå är min stora stötesten just nu.

 

Meya, lilla söthönan är 1,5 år och det är mycket som snurrar i hjärnan på henne. Hon fixar momenten så himla bra bara hon och Martin är inne i samma bubbla. Martin  har jobbat på att Meya ska söka upp honom mellan momenten och det börjar verkligen ge resultat. Skitkul!

 

Imorgon blir det att jobba en dag för att sedan vara ledig 5 dagar till. Så himla skönt!

 

Återkommer!

 

 

 

 

 

Som vi har hållit på med Gunde och hans spårande och nu äntligen så känns det som vi är på rätt väg. Tendensen har funnits de senaste träningarna men idag var det ärligt talat första gången som jag kände att vi höll på med samma sak eller rättare sagt så var Gunde och jag överens om att yes, jag spårar helt enkelt Emma som lagt ut spåret inget annat. Det var ett jädrans blåsande när vi var i spårskogen så det var inte plättlätt men Gunde han spårade på, började i skog, gick över på grusväg och sedan in i skogen igen. Jippi!

 

Det har varit lite si och så med lydnadsträningen i veckan. I måndags var vi i Taberg, inomhus och det är ju så jäkla skönt. Slippa regn och blåst för en stund. Jag hade liksom inte riktigt tänkt igenom min träning och det är inte bra. Det är mycket jag ska ta tag i under 2014 (nytt år, nya möjligheter, den har ni aldrig hört va?). En grej är att det är slut med slaskträning när vi i träningsgänget tränar ihop. Jag SKA ha en ordentlig plan för varje träningstillfälle. Slasktränandet få bli hemma men när jag träffar mina träningsvänner måste jag skärpa till mig. Ett tag var jag sånt megapräkto och hade med mig en lapp för varje träningstillfälle men sen när jag inte har någon inplanerad tävling så tappar jag präktobiten direkt.

 

I tisdags var vi hos Gundes underbart goa dagmatte och daghusse. Vi fick god mat, skrattade mycket och himla vad härligt det är att vi lärt känna dessa två människor. Det för härligt att se hur Gunde boat in sig hos dom.Han verkar känna sig lika hemma hos dem som hos oss. Häftigt! Det är så himla gott att kunna lämna sin hund till någon och känna att man litar 200% på dom.

 

I onsdags var jag och hade julmys med mitt teatergäng (häftigt att kunna skriva det). Jag har ju börjat med teater med ett gäng i Jönköpings kommun och det är inte klokt vad häftigt det är att fått förmånen att träffa såna himla sköna människor. Vi hade julmys i onsdags och vi hade skitkul. Med tanke vad jag bestämt inför 2014 så bådar det gott att hittat några nya själar att dela kuliga grejer med.

 

Sen var det då torsdag och jag inser att julen är ju runt hörnet liksom. Ni vet julklappar, har jag köpt alla? Granen? Pepparkakorna? Städet? ja plötsligt var det fredag.

 

Äh, jag tror nog Gunde överlever utan att träna ihjäl sig men han tycker fasen inte det är kul. Gaston får ju hjärnan aktiverad på jobbet. Gunde får ju faktiskt göra både det ena och det andra hos dagmatte/husse så helt underaktiverad är han INTE.

 

Idag till exempel har grabbarna fått engagera sig i att sitta fint under den inte färdigklädda granen. Så där kul tyckte de men är det jul så är det. Här ska det tas julkort så är det bara. Suddigt blev det men söta är dom!

 

 

 

 

 

I min värld skulle det vara bra om det var snö som bara låg där och var vacker fram till över nyår sen kan den försvinna helt eller stillsamt ligga kvar. Det här som håller på nu är inte ok. Blåser så snön yr åt alla håll.

 

Vissa älskar snö...

Gundes spårträning går sakta men säkert framåt. Först testade vi en variant med bara ett slut, sen körde vi med mängder av pinnar och nu kör vi med intervallutlagda pinnar. Hur jag ska få denna kille att inte följa sin nos när den vindar in en mikroskopisk partikel av en pinne som råkar vinda förbi hans snok fattar inte jag. HJÄLP? Grejen är ju att han SKA ta pinnar men kanske inte så man genar halva spåret liksom.

Vi försöker vara noga och lägga alla spår i medvind men vinden är ju som den är och virvlar ju lite hur som helst och ibland virvlar det ju till som i motvind och vips om det finns en pinne någonstans så liksom drar hela hans nos honom dit med mig vilt bakåtlutat bakom. Vi får kämpa på.

 

Annat vi kämpar med är stå till sitt. Gundes baktassar har en sanslös förmåga att flytta sig framåt i denna förflyttning. Vi pratar liksom inte hundlängder, men det där lilla är illa nog. Måste bort! Haka ner är ett annat litet projekt som nu hållit på till och från i ett år. Vissa moment tar tid men vad tusan ETT ÅR? Ett annat moment som specialtränas för tillfället är sidoförflyttningar åt höger. Själva förflyttningen är inga problem säger Gunde men jag blir galen för han lutar mot mitt ben och vi pratar LUTAR. Jag håller på att välta i själva förflyttningen. Hm.

 

Gaston min fine kille har ju extraknäckt som läshund och i veckan fick jag förmånen att vara med på ett seminarium när det gäller läshundar. Så himla intressant! Ett projekt som arvsfonden har gått in med pengar i heter "Bokhunden och Astrid Lindgren". Verkar superintressant. Nästan så... men näe.

 

Gaston och en fd hundrädd kille som både började gilla Gaston och att läsa. Häftigt!