One way or a another

Gundes spårträning går sakta men säkert framåt. Först testade vi en variant med bara ett slut, sen körde vi med mängder av pinnar och nu kör vi med intervallutlagda pinnar. Hur jag ska få denna kille att inte följa sin nos när den vindar in en mikroskopisk partikel av en pinne som råkar vinda förbi hans snok fattar inte jag. HJÄLP? Grejen är ju att han SKA ta pinnar men kanske inte så man genar halva spåret liksom.
Vi försöker vara noga och lägga alla spår i medvind men vinden är ju som den är och virvlar ju lite hur som helst och ibland virvlar det ju till som i motvind och vips om det finns en pinne någonstans så liksom drar hela hans nos honom dit med mig vilt bakåtlutat bakom. Vi får kämpa på.
 
Annat vi kämpar med är stå till sitt. Gundes baktassar har en sanslös förmåga att flytta sig framåt i denna förflyttning. Vi pratar liksom inte hundlängder, men det där lilla är illa nog. Måste bort! Haka ner är ett annat litet projekt som nu hållit på till och från i ett år. Vissa moment tar tid men vad tusan ETT ÅR? Ett annat moment som specialtränas för tillfället är sidoförflyttningar åt höger. Själva förflyttningen är inga problem säger Gunde men jag blir galen för han lutar mot mitt ben och vi pratar LUTAR. Jag håller på att välta i själva förflyttningen. Hm.
 
Gaston min fine kille har ju extraknäckt som läshund och i veckan fick jag förmånen att vara med på ett seminarium när det gäller läshundar. Så himla intressant! Ett projekt som arvsfonden har gått in med pengar i heter "Bokhunden och Astrid Lindgren". Verkar superintressant. Nästan så... men näe.
 
Gaston och en fd hundrädd kille som både började gilla Gaston och att läsa. Häftigt!
 
 
Denna vecka är som förra - lätt hysterisk och jag känner definitivt att jag lever.
 
Hej på er!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0