Annandag jul!

En härlig julafton och som alltid känner jag en sån oerhörd tacksamhet över att vi kan vara tillsammans. Snart sticker ju Myran iväg till Australien. När hon bestämde det så var det ju eviga tider till hon skulle åka men nu är det ju för farao bara en vecka kvar. Som den curlande morsan jag är så får jag panik vid tanken att hon ska virvla omkring på flygplatser i London och Hongkong och sen komma ihåg att skaka kläder så det inte gömmer sig otäcka spindlar och ormar där. Australien är ju för bövelen inte runt hörnet direkt. Att de förmodligen kommer ha sin livs resa fattar väl jag med men nu går min oroliga-mamma-hjärna på högtryck.
 
Gaston har varit skitdålig. Spytt och haft värsta sorten diarre. Ni vet så där så man nästan tror tarmarna funderar på att titta ut. Lille gubben. Det började på julafton men nu idag är han fit for fight igen lika med FRUKTANSVÄRT hungrig och dör nästan hungersnöden. Det är hårt det där att vara fastande för att sedan gå över på risdiet. Vidrigt säger han, ris - till en vuxen grabb i sina bästa år.
 
Gunde är frisk som en nötkärna. Martin och jag har hunnit träna lydnad två gånger denna veckan. Utomhus och på "nya" ställen. Shit, Gunde var som en atombomb. Han såg ut att jobba extra som helikopter. Vaddå hålla kontakt i fria följet? Ja, kära nån. Det är rätt bra att få såna där träningsgånger så man inte såsar till i nån bekvämlighetsfas som är ruskigt lätt att göra. Typiskt mig så kör jag ju gärna fartgrejer när Gunde är som en torped. Visst är det skitbra för jag kan verkligen belöna fart och engagemang MEN nu består ju inte hela lydnadsprogrammet av rutor, apporter och inkallningar... Så vid träningstillfälle två var upplägget annorlunda. En stadspromenad på en halvtimme och lite fartgrejer INNAN själva träningen började. Gunde hann sitta och ladda på i en halvtimme innan det var hans tur så han var ju inte direkt avslappnad när han kom ut. Vi körde sättande, ställande och läggande under gång varvat hej vilt. Eller det var tanken men Gunde satte sig alternativt la sig snyggt varje gång oavsett vad jag sa... Opps!
 
Vi slog till och körde lite framförgående - han kom ihåg det men jisses, att gå sakta hade han vissa problem med.
Vi länkade treans moment och det som är kul är att han fixar momenten (körde allt utan hopp) med tävlingsbelöning men han varvar på som en tok och tappar positionen vid transporterna. En sak tycker jag är lite kul och det är att han, fast han är så jädrans uppe i det, gör klockrena vittringar UTAN att tugga. En annan sak  som fungerade var fjärren, jag stod kanske 3-5 meter ifrån honom och baktassarna var stilla. Jippi! Men som sagt att hitta lagom aktivitetsnivå är min stora stötesten just nu.
 
Meya, lilla söthönan är 1,5 år och det är mycket som snurrar i hjärnan på henne. Hon fixar momenten så himla bra bara hon och Martin är inne i samma bubbla. Martin  har jobbat på att Meya ska söka upp honom mellan momenten och det börjar verkligen ge resultat. Skitkul!
 
Imorgon blir det att jobba en dag för att sedan vara ledig 5 dagar till. Så himla skönt!
 
Återkommer!
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0