GASTON OCH GUNDE

Gaston i samma snödriva

Själv hamnade jag bara i en snödriva på hela veckan och där var det snudd plant. Trött man blir, jag klarade både kolsvarta Hanget och Stjärnfallet och så när vi ska in och fika dimper jag som en dunderklump på plan mark. Tja, så kan det gå, synd att jag är lika vig som ett kylskåp när jag skulle ta mig upp med skidor och allt. Jo förresten, vi hamnade faktiskt i en snödriva vid ett tillfälle till. Det var lite läbbigt. Ni som känner till Tandådalen vet kanske vilken solliften är? Den T-liften tar man i alla fall för att komma till backen Stjärnfallet. När vi var på väg upp och det är ganska så brant så gick snöret till liften av. Det bara small till sen låg vi där både jag och Anders. Jisses, vi kunde fördärvat oss helt men helt otroligt nog så hamnade vi bara varsin driva. Tänk om vi hade haft folk efter oss i liften och drösat ner på dom. Hjälp, så det hade kunnat sluta.

 

Hundarna har haft det skönt med. Gunde har snudd på drivit mig till komplett vansinne genom att vara helt uppskruvad. Troligen var det väl löptikar eller hade varit. Helt jäkla crazy och jag orkar fanimej inte med honom. Faktum är att jag börjar bli orolig för hans lilla hjärta med när han ständigt går på denna höga stressnivå. Kan ju knappast gynna ett hjärta med extra hål i? Tankar på kastrering har cirkulerat i min hjärna innan och det är inte utan att jag verkligen får tänka till om detta. Egentligen har jag redan tänkt klart. Måste bara kolla med veterinären om jag tänker rätt.

 

Idag gick vi en sväng i "vår" skog och då hade delar av den helt enkelt försvunnit. Nån hade kapat träd för det vilda. Fasen, alla våra fina svampmarker bara försvinner en efter en.

 

Kolla här!