GASTON OCH GUNDE

Damernas stafett igår var ju helt outstanding och Kalla är ju så sjukt duktig så man blir alldeles varm i hjärtat. Kul att sen herrarna slog till med ett nytt guld idag och vet ni, det där tredje guldet det gäller min alldeles egne kämpe Gunde. Som vi har grejat med att få till hans spår. Hade inte jag haft Emma och Martin hade jag lagt ner för länge sen.

 

Gundes spårteknik har ju varit upp och ner hela hans treåriga liv men den sista tiden så har det verkligen känts som att vi hittat rätt. Idag fick jag gå ett ca 500 meter långt spår själv. Så jäkla nyttigt! Jag har en ruskig förmåga annars att fråga och hänga upp mig på den som lagt spåret men idag så fick vi klara oss själva och det gjorde vi. Gunde skötte det strålande. Shit, det kändes verkligen så himla skönt. Gaston min fine kille han skötte sitt spår superbra med.

 

Vet ni, i fredags var det ju alla hjärtans dag. Jag skulle träffa det gäng som vi träffat sen vi började vår bana som vårdhundsteam. Många av dem som var med från början är fortfarande med (sen år 2010). Efter att fått hjälp av Anders bror till att fixa trähjärtan och Anders som var gullig och målade dem så pimpade jag till dem lite och vips så blev det en alla-hjärtans-present. Det blev uppskattat. Jag fick höra så många fina saker om Gaston som jag önskade att min arbetsgivare skulle fått höra. Hur oerhört mycket han betyder för många. Det är ju liiiiite svårt att jag som är en del av vårdhundsteamet själv ska skrävla om honom. Låter ju liksom inte så trovärdigt...

 

 

Nu skrävlade jag ju ändå... äh, det skiter jag i för Gasse betyder mycket för många. Jag skulle kunna berätta så många härliga minnen från de här åren vi har jobbat. Om t ex en person som varit sjuk i en demenssjukdom under en längre tid och knappt har något språk kvar som helt glasklart säger till Gaston när han kom efter ett uppehåll på 14 dagar - "åh, dig har jag ett fint kort på". Eller personen som mist sin syn på ålderns höst och inte vill vara med på någonting plötsligt säger att "jaha, kommer Gaston då SKA jag vara med". Eller personen som inte varit utomhus på eviga tider plötsligt kan tänka sig att följa med ut på en promenad trots att det var ett riktigt sketväder bara för att det är "klart hunden måste få komma ut och kissa". Det är så häftigt att få vara med om sådana här stunder.

 

Nähä, söndagkväll IGEN! Får väl ta mig i kragen och packa inför imorgon. Imorgonkväll blir det lydnadsträning - ute. Blä i detta skitväder men jag hade glömt boka inomhuslokalen och då får man stå sitt kast.

 

Hej hopp!