Tjejmilen check...
Syrran hämtade mig i fredags så drog vi till Stockholm. Vi fick bo hos goa, fina Hanna (syrrans dotter) och jisses vilken god vegetarisk paj hon hade gjort. Innan vi fick mumsa i oss den åkte vi tunnelbana och hämtade ut nummerlapparna. Tur vi hade med Hanna säger jag bara. Förra året förlitade jag mig helt på en annan tjej som bott i Stockholm som for runt bland tunnelbanestationerna som jag vet inte vad. Hur det var så lotsade Hanna oss fram och tillbaka. Vi åt den mumsiga pajen och sen slocknade vi som små ljus. Oj vad vi sov, vaknade käkade frukost sen var det dags för nästa hysteriska tunnelbanefärd. Alltså hjälp, vi var inte själva som var på väg mot tjejmilens startområde kan jag säga. Nu tror jag inte alla nästan 30.000 brudar åkte tunnelbana men det kändes så...
Det här är Jack, Hannas goa kille som är en Staffordshire bullterrier och där sattes alla mina fördomar på sin spets. Grabben var helt otrolig, han hängde med bland alla tjejer och trånga tåg och var hur cool som helst. Vi mötte hundar som gjorde utfall mot honom och han bara tittade lite på dem. Jag blev helt kär, JAG som har värsta respekten för den sortens hundar. Shit, trodde jag aldrig.
Hur det var så var det en grymt jobbig mil att springa. Det var så himla varmt så jag trodde jag skulle flyta runt. Jag som aldrig dricker när jag löptränar (det låter verkligen som jag springer runt som en tok men ni som känner mig vet ju att jag är en periodare vad det gäller löpträning), men igår drack jag som en galning under loppet och det sa bara slurp. Vi var superglada att vi tog oss runt, även om jag var lite depp på grund av min tid, 1,09 mot förra året 1,04. Jag vet, det var varmt bla, bla, bla men det suger lite, det gör det.
Idag var det spårskogen som gällde och Gundes specialträning börjar så smått ge lite resultat. Jag är så tacksam för att de andra två jag tränar med orkar med oss. Ordspråket att i "nöden prövas vännen" har liksom fått ett (två) ansikte.
Gasse och Knuffa, veteranerna, spårade fint och plockade sina pinnar. Det var lilla Meya som fick det värst av hundarna. Det klafsade runt svampplockare mitt i hennes spår men hon slet sitt hår och hittade sitt slut. Den lilla var på MH igår och husse var så nöjd så. Hade skött sina tassar galant.
Lilla Saga hade varit på sin första lydnadsklass 1 tävling och med en sketen 6:a på platsen och 0:a på läggandet var hon 3 ynka poäng från uppflyttning. Läggandet förvandlades till ett ställande, det kändes fint sa Saga men tyvärr tyckte inte domaren det. Synd! Protokollet såg härligt ut om man bortser från ovanstående, enbart 10:or. Jag hade nog typ varit lite mallig.
Efter spårträningen stannade jag och Emma till på vägen hem och körde de där två flattarna i lite lydnad. Jag har specialfokus på fria följet som jag snart blir galen på och Emma körde kryp. Jag tror nog vi fick med oss lite till morgondagens träning som vi ska testa och se. Vi har tävling nästa helg båda två. De där tre veckorna från det man anmäler sig till det är dags går rysligt fort. Nu blir det hårdträning i en vecka. Bara lite svårt att "bara" träna fritt följ. Vi behöver ju specialträna alla momenten känns det som. T ex har Gundes fina sättande förvandlats till ett läggande. Vad hände? Inte vet jag, plötsligt så betyder sitt helt enkelt ligg. Så är det bara.
Nu ska jag ha lite soffhäng och hitta energi till morgondagen.
Ha det så gott, ni som orkar läsa här!
Kommentarer
Postat av: Jeanette ,Lady och Smokey
Imponerande med tjejmilen , bra gjort !!! Visst är dom härliga våra vovvar , ibland bra blir det så bra när dom själva får bestämma hur det ska vara - Gunde tycker säkert att han gör kalasfina läggande . Det är bara du som blandaat ihop orden lite ;)
Trackback
