GASTON OCH GUNDE

Jag har inte gjort en pluttedel av det jag hade tänkt jag skulle hinna med men däremot gjort en massa annat :)

 

T ex åkte vi till Tranås och tränade igår. Vi ska dit och tävla nästa helg. När vi hoppade ur bilen så var Gunde som en smärre atombomb. Ni vet så där så man känner att mamma mia, hur i helsicke ska det här gå. Hur det var så körde vi igenom alla moment, förutom fria följet och det mesta kändes ok. Jag fick inte ner Gunde i rätt mood för att överhuvudtaget ens försöka mig på ett fritt följ. Trots att han var helt uppe i det blå så lyckades han sortera och komma in med rätt pinne på vittringen. Phu! Det var ju kul att han hade med sin hjärna trots att resten av kroppen hotade att sprängas i småbitar.

 

Idag har vi varit och spårat. Vår gamla kompis Tobias var med. Ibland är det så himla underbart skönt att få vräka ur sig om den totala hopplösheten jag känner med Gunde och spår. Tobias som är en cool och sansad man frågade om vilka grejer vi har provat och jag rabblade upp - ALLT!

 

Alltså jag trodde verkligen vi hade provat allt men icke. Ibland blir jag bara så trött på mig själv att jag inte kan komma på saker och ting själv. Tobias föreslog att vi skulle ha massor med pinnar i spåret istället för som vi gjort det sista att bara ha ett slut och vips så gick det upp ett Liljeholmens för Gunde. Han spårade som han aldrig gjort något annat i hela sitt liv. På typ grusigt fält...  Jag blev verkligen så himla glad. Jag har snudd på gett upp men sagt att ok, vi testar över vintern sen skiter jag i det. Jag var bara tvungen att prova att göra ett likadant spår i eftermiddag så efter att Gunde svischat runt i skogen med sina bästaste hundpolare i 1,5 timme så satte jag på honom spårselen och jajamen, lika fint denna gången med. HURRA!

 

Söte, goe Gunde - här tränar han handtarget. Han går in för det!