En liten femma från uppflyttning...
Nånstans är jag alltid så himla optimistisk när jag åker iväg på tävling. Nu, idag, jädrar idag smäller det, idag kommer det stämma och ja, vad ska jag säga. En del grejer stämmer så in i helsicke bra och andra blir liksom platt fall.
Vi var på plats en timme innan lottning för att Gunde skulle hinna landa i sina tassar och i sin egen päls. Något var det som gjorde att han liksom inte gjorde det. Givetvis drog jag ju startnummer 1. Jag gillar det i brukstävlingar men inte på lydnaden. Därför att man ska hinna få ner en dynamitgunde från sitt och plats till fria följet och idag lyckades jag inte med detta.
När vi gick fram till sitt i grupp pep han och nosen var typ en kilometer lång. Jag fick inte kontakt med honom (eller jo, det hade jag ju eftersom han var kvar hos mig men ja, ni vet, när man känner att hallå, är det någon hemma och man inser att näe, det är totalt tvärdrag i flanens skalle).
Ja, ja han och hunden bredvid satt med nosarna snyggt och prydligt vindande åt de andra hundarna. En låååååång minut senare var sitt i grupp avklarat. Sen var det plats och då skulle vi plötsligt ligga där hund nummer 6 suttit och var tvungna att spatsera förbi alla hundarna inklusive någon som luktade extremt gott.
Det var med en kastrerad tik och min erfarenhet av det är min goa, fina Gipsy fick operera bort sin livmoder och efter det så var hanarna som tokiga i henne. Frågan är om det var den kastrerade tiken Gunde fick nys på. NEJ, detta är ingen ursäkt för någonting bara ett hysteriskt försök till att hitta en förklaring.
Hur det var så låg han. När jag kom tillbaka till honom så skakade han så jag knappt vågade säga "var duktig du är". Hans belöning på platsen är att busa och leka med sin boll. Vi smög iväg och lekte en stund. Sen kommer då mitt stora dilemma att få ner grabben i rätt aktivitetsnivå för att klara ha med huvudet under resten av momenten... Gick så där. Jag avskyr att ha startnummer 1 i lydnad punkt slut.
Fria följet - 8,5
Nja, det var vi inte värda tycker jag. Visst han var vid min sida men... Jag upplevde att han var överallt men det kanske kändes mer än vad det syntes (eller uppenbarligen var det så).
Sättande - 10
Det är ju hans paradgren och den kändes som en 10:a
Inkallning - 0
Stannade inte. Suck, detta hände i måndags på träningen så jag har legat i som en rem i veckan och tränat ställande men tydligen inte tillräckligt många gånger. Suck.
Rutan - 10
Så jäkla snyggt!
Hopp/apport - 7
Slår i så det dånar. Blev lite glad för som vanligt kastade jag snett som tusan men han hoppade både in och ut.
Metall - 0
Startar med sin vanliga explosiva fart och gör den värsta tvärnit jag någonsin skådat. Att inte hela gräsmattan skrynklade ihop sig. Ner med nosen sen var han helt inne i dimmornas värld. Fick gå fram till honom för att bryta honom. Jag såg inget, domaren såg inget, tävlingsledaren såg inget men Gunde, han kände han. Fan också. En sketen femma här så hade vi haft 258 poäng. Grrrrr.
Vittring - 10
Kan ni fatta hur denna flane är skapt. Det kändes som att gå omkring med en dynamitgubbe, på RIKTIGT. Jag vågade bara väsa fram duktig kille mellan momenten med risk för en explosion. Att han då klarar att starta i galopp, gå ner i tempo nosa över 4 pinnar, stanna upp vid den 5:e, ta den och galoppera in snyggt och prydligt vid sidan. Inget tugg, inget snett sittande och inte en tanke på att släppa pinnen och ränna bort till den fantastiska luktfläcken. Jag vill verkligen veta hur hans hjärna tänker...
Fjärr - 8,5
Flyttar sig - BAKÅT
Helhet - 9
Den är härlig att få, den poängen.
Summa summarum 248 poäng. Fattar ni hur nära uppflyttning vi var? Vi kom tvåa (vilket i och för sig kvittar fullständigt). Ettan vann 15 kg hundfoder och bra kvalitet och vi som kom tvåa (3,5 poäng efter) fick 4 kg hundmat vilket inte är fy skam det heller. Dessutom var det en söt tant som sålde lotter som jag köpte och skrapade fram 50 kr på. Så, tja vad är väl ett första pris i lydnadsklass 3???
Bara att bita ihop och nu har jag till fredag på mig om jag ska satsa på en tävling till i år eller inte. Det är en i november på Tomten. November är ingen kul månad att tävla ute.
Nu ska jag hänga i soffan och fundera vidare på varför om måste finnas överhuvudtaget.
Hej på er!
Kommentarer
Postat av: Ulrika
Många viktiga bitar har ni ju lyckats kanon med :-) Jag har en liten ide' angående att ha rätt aktivitetsnivå vid rätt tillfälle ;-D Kanske värt att prova ?!
Postat av: Anonym
Jamen visst är det så att man mer än gärna skulle vilja veta hur busdjurens hjärnor fungerar...
Jättekul att vittringen och en hel del annat funkade så bra!
Kram!
Postat av: Sofie
Svårt att se det när det är såå nära men oj vad mycket han gjorde riktigt kanon!! Allt verkar ju finnas där och rätt som det är funkar allt samma dag! Bonuz är ju visserligen en märklig hund på alla sätt men han blir vääääldigt kär i kastrerade tikar! Och jag blir vääääääldigt arg på honom för det för jag tycker det är sååå korkat!!! ;) Kram på dig!
Postat av: Anneli
Kommer ihåg den där känslan,; dymnamiten, frånvaron, allt eller inget... Underbar läsning och jag ler igenkännande åt allt!
Nästa gång sitter rubbet! Skönt att höra om ännu en domare som ger 9:a i helhet även till ett ekipage som inte har tior på allt! DET är skapsynt! Ni gjorde ett bra jobb ni två! Du höll dynamiten under kontroll! :) KRAM!
Trackback
