GASTON OCH GUNDE

Jag skulle ha velat träna massor med mina grabbar men tiden finns inte. Jo, där överdrev jag as usual. Jag har faktiskt varit iväg och spårat i helgen och det gick så där med Gunde och bra med Gaston. Kul med Gunde var att han markerade alla pinnar REJÄLT! Han hade dock bekymmer och styrde nosen helt ur bild om man säger så och rann iväg på en stig där det förmodligen gått någon helt annan än den som lagt hans spår. Ja, ja efter lite lätt (lite och lite...) hjälp kom vi in i bild igen. Hittade sin slutpinne och var lyckligt ovetande om att han varit ute på vift.

Saga spårar skitbra och Gaston med. Knuffa, lilla hönan, spårade kalasfint fram till hon plötsligt spårade iväg åt helt fel håll. Va? Jag som är så himla osäker på var jag gått och inte gått blev helt ställd. Hon var så himla säker på sin nos och stegade på med bestämda steg. Jag blev helt matt, jag kände mig ganska säker på att jag gått helt åt andra hållet. Det var mycket märkligt, troligen hade någon käck figur knatat över hennes spår ungefär samtidigt som jag hade varit där och gått. Skitsamma, hon fick hjälp tillbaka och slutet gott, allting gott slutpinnen hittades och slutburken med godis med.

I måndags tränade vi lydnad i ett vitt snölandskap. Det snöade jädrar i min låda. Gaston var pigg som en tok och urinvägsinfektionen är nog puts borta. Han var nästan galen. Skitkul. Lillfisen Gunde var också piggelin. Det är så vansinnigt roligt att hålla på med Gunde nu när han är i stadiet "vad-som-helst-kan-hända". Förresten när jag tänker efter så har Gaston aldrig kommit ur det stadiet och det tycker jag inte alls är lika vansinnigt kul alla gånger. Jag är allt lite flexibel av mig.

I tisdags hängde jag mig kvar i stan för att ta med Myran hem efter träningen. Hamnade då på ett av mina favvoställen - bibblan. Jag kliver liksom in som i en bubbla när jag kommer dit. Kan gå och plocka i hyllorna hur länge som helst. Tyvärr stängde det kl 19.00 och Myrans träning slutade 20.30. Men med en god bok i nävarna slog jag ihjäl den tiden med.

Onsdagkväll, alltså igår var jag på klubben där vi hade genomgång av de nya bruks- och lydnadsreglerna. Häftigt att våra domare ställer upp för oss. Vi fick fråga och ha oss, en del var lite luddigt men det mesta var helt glasklart. Bland annat att jag kände att ska jag verkligen ge mig in i lydnadsbiten överhuvudtaget - klart jag måste. Här ska tränas oj, oj, oj. I brukslydnaden var det inte någon speciell ändring, det var lite i specialen bara.

Ikväll - städ. Inte kul sa Gunde. Jag vill faktiskt göra något. Synd grabben men det blir inget med det sa den elaka bitchen han lever med och städade vidare. Hans husse offrade sig på en kvällspromenix. Denna veckan får jag köra någon form av vila-dig-i-form-träning. Funkar så där både vad det gäller hundträning och få bort däcket runt magen. När kom det dit? Det liksom bara svämmar över. Kan sånt ske över en natt? Eller kan det vara dom där Rocky roadsen eller skumtomtefudgen eller knäcken eller risgrynsgröten eller... Näe, tänkte väl det.

På tal om absolut ingenting - jag har slutat äta kött!

Mål 2012
Gaston - spårchampionat!
Gunde - uppflyttad till lydnadsklass 3 och lägre klass spår.
Ing-Marie - förbättrad kondition, få ner traktordäcket runt magen till mer cykeldäck, träna mig själv och hundarna med någon form av regelbundenhet (gillas det om man tränar stötvis, måste ju kunna räknas som regelbundet?).

En liten sak till - idag gjorde mina jobbarkompisar och min chef en sån himla fin grej för mig. De samlade ihop till en p-bot som jag lyckats ordna då jag parkerat en av jobbarbilarna på fel ställe. Så där satans klantigt så man bara dör. De tyckte att det kunde hänt vem som helst av oss och så bidrog allihop till boten. Jag blev så rörd och glad och varm ända in i min själ. Samtidigt kändes det förbannat pinsamt. Kluvet så det förslår. Gulligt var det i alla fall och jag är så himla glad att jag har dom.

Over and out! Soffan here I come.