GASTON OCH GUNDE

Igår morse vaknade jag av en väldigt ond tumme eller rättare sagt det gjorde jäkligt  ont där typ båtbenet är placerat i handen. Efter ett samtal med syster Helene så var det bara att masa sig iväg till farbror doktorn. Jag kan säga så här, jag började på läkarhuset kl 07.20 och gick ut från akuten kl 13.30. Min alldeles egna diagnos att tumeländet var stukat var helt riktig. Jag höll på att smälla av när de trodde att båtbenet var paj, sex veckor i gips. Lägg av, inte en chans det hinner jag inte med sa jag. Tur jag hade rätt och vissa andra fel.

Igår hade vi kurs Helene och jag. Lite surt när bara 3 dyker upp. Både Helene och jag har liksom några mil att åka för att komma till klubben men hur som helst så fick de som dök upp se ett och annat. Även jag fick se mig själv och Gunde på film. Helene filmade när vi var hos Mona. Mona sa så många kloka saker så vi frågade kursdeltagarna om de vill se och höra. Det ville de och så gjorde vi. Lite halvjobbigt att vara den som är på filmen men det var kul att se Gunde. Söt pojk det där.

Vi hoppas på bättre uppslutning vid nästa tillfälle. Det är bara två kvar sen är den kursen slut. Det är svårt att planera när vi ena gången är 8 och nästa är 3. Men, men flexibilitet är väl något vi kan lägga till våra CV I suppose.

Nu ska jag dra mig ner mot soffan. Har sprungit och denna gången hålt mig på benen. Tummen är väldigt mycket bättre, svullnaden har lagt sig och det gör inte alls så ont som igår. Den är lite blå men det är rätt fint. Gunde och jag tränade förresten en liten  pluttsväng när vi väntade på Myran ikväll. Han tränade lite stå, kontakt, fotgående, läggande och hade dessutom fullt upp att skälla ut flaxande presenningar, konstiga gubbar, skällande hundar och annat smått och gott. Lille plutten, världen är bra stor och farlig just nu. Men han kämpar på och skäller ut allt och alla för säkerhets skull.

See you!