GASTON OCH GUNDE

Redan på Matisse tid åkte Helene och jag till Mona Kjernholm för att komma vidare i vår träning. Jag har varit där med Gaston och fått massor av goda råd och tips. Nu var det lill-fisens tur.

Helene följde med och filmade för det vilda. Vi är båda experter på att glömma hälften av vad Mona säger så nu skulle allt som sades ur denna kloka kvinnas mun dokumenteras.

Vi började med fritt följ och jag tycker väl själv att vi är på gång men har liksom fastnat på nåt sätt. Med Monas goa tips så kunde vi plötsligt göra sidoförflyttningar, gå massor med steg framåt, göra vinklar och kära nån så bra det blev.

Det värsta jag vet är när Mona säger så här: är du nöjd med det här? Är det så här du vill att det ska se ut? Jag fylls av någon form av svart massa i hela hjärnan. All normal hjärnaktivitet lägger av och det blir totalt kolsvart. Plötsligt vet jag ingenting, kan ingenting och hur i helsicke jag vill att de ska se ut - ingen aning? Till slut klämde jag ur mig - jag vill att det ska se ut så vi får en tia... Jaha, fortsätter Mona  obevekligt - det ser helt ok ut men... Det är jobbigt det där att tänka själv. Hur det än var så fick jag i alla fall till slut en bild av både fria följet, vändningar, ingångar, läggande under marsch, ställande och lite av varje in i min hjärna. Den hade alltså inte helt brunnit upp, var bara lite vidbränd liksom.

Nu gäller det att träna på - ALLT! Vi ska tillbaka på semestern igen och då ska även Helene hänga med plus hennes lilla valp. Det ska börjas i tid - sa Mona. Jag får ju lite panik när jag inser att jag kanske skulle börjat med både det ena och det andra men när jag sansar mig lite så har jag faktiskt börjat med lite av varje. Fick dock tips på hur jag ska få Gunde att försöka testa lite mer. Jag har klickat in kontakt så himla mycket så det tar Gunde till i alla lägen och sen sitter han där och håller kontakt. Jättefint men lite dumt om det nu är något annat jag tänkt att träna.

Jag gillar verkligen Mona och hennes pedagogiska tänk. Sen har vi ruskigt kul när vi är där, skrattar hysteriskt åt knäppa grejer som jag både gjorde och INTE gjorde som jag borde ha gjort. Fattar du? Klickar hej vilt emellanåt och inte alls när jag egentligen borde ha gjort det.

Fasen vad ont jag har i min tumled. Ramlade när jag var ute och sprang innan. Fatta det, när jag skulle kravla mig mellan taggtrådarna så fastnade jag med foten och damp i backen och körde in min "inte-få-håll-sten" rätt in i tumbasen och nu gör det ont. Faktiskt riktigt jäkla ont när jag tänker efter. Vad dumt, höger hand med. Inte så listigt.

Glöm inte störningsträningen sa Mona. Vad menar hon, klart vi tränar med störning (eller är detta en slump?).


Hej svejs!