Sista träffen på Vårdhundskolan...
Nu ska jag i ärlighetens namn skriva att resorna till och från Eskilstuna har varit allt annat än roliga med jäkla skitväglag men att ha varit där har varit så in i baljans givande och roligt. Nu är vi hemma efter vår sista träff. Så kluvet, skönt att jag klarade det teoretiska provet och att vi nu "bara" har diplomeringstestet kvar (i september) men så jäkla tråkigt att inte ha dessa träffar att se fram mot. Jag har fått så många kanonbra tips och idéer på hur jag och Gaston kan jobba med våra patienter.
Gaston har varit lite kär i två snygga brudar. Har dock hållt tassarna hyfsat i schack med god hjälp av en något irriterad matte. Jäkla hund, det där med att inte ha någon annan jämte mig har Gaston missat totalt. Huvudet gick som på en propeller och rätt som det var for han upp och rätt fram till en av damerna och fjäskade halvt ihjäl sig. Tyvärr, var hans annars mycket sega matte som en projektil och fiskade tillbaka den arme Gaston till sin plats med några väl valda ord som inte är lämpliga i skrift.
Jag hoppas det går bra för alla våra nya vårdhundskompisar. Några är modiga att göra provet nästa helg, vi andra väntar till september. Måste bara få skryta lite med min Gaston. Han klarade gå snyggt och prydligt i slakt koppel när vi traskade förbi en uppsjö av korvar, köttbullar och annat smått och gott som låg på golvet. Då var han på pluspoäng ett tag innan flirten förstörde det hela.
Här är Lotta med Frasse och jag med Gasse
Här är vi två igen plus goa Elisabeth med sin goa Molly. De här två tjejerna är guld och vi har haft (och förhoppningsvis kommer att ha) många roliga fuffens för oss...
Ia är hemma i Sverige. Landade igår när den ömma modern (som vanligt) var någon annanstans med hunderiet. Hon har haft sex fantastiska månader hos en kanonfamilj. De hade skickat med ett fint kort där de skrivit så fint så lilla mamman fick tårar i ögonen.
Imorgon ska vi ut och spåra är det tänkt. Även den lille ska med och testa. Fast det vet han inte om.
Ja kära nån vad lycklig han blev när vi kom hem. Mest för att Gaston var med tillbaka men faktiskt lite glad när han efter en stund upptäckte att det visst var någon som kört Gaston hem också, alltså jag.
Hej hopp!
