GASTON OCH GUNDE

Va, helt underbart väder ute! Så sitter jag inne. Väntar på att maten ska bli klar...

Gaston och jag åkte i torsdagskväll upp till Eskilstuna med risk för livet - IGEN! Vad tusan, det var fjärde träffen och till tre av dessa träffar har jag riskerat livet på vägarna på grund av riktigt äckligt hala, snöiga, vidriga vägar och så var det i torsdags med. Skitväglag! 4,5 timmar tog det. My god, axlarna var inne i öronen innan jag var framme. Phu!

Vi har haft två bra dagar. Det är ju fantastiskt kul att träffa likasinnade och vi hade dessutom en riktigt bra föreläsare, även denna gång. Ola Polmé som föreläste om bemötande och då mest riktat mot människor som har en demenssjukdom. Hur ska man agera när man kommer in i rummet och en människa som är dement står och kissar i blomkrukan? Eller när någon som är sjuk börjar slåss eller bete sig annorlunda? Här är en bild av hans anteckningar, fullständigt underbar - nästan i stil med Kurt Olsson.



Vi som var där fattar precis vad han menar men gör du?

Gasse skötte sig strålande. Han liksom bara är. Vaddå att det går hundar en decimeter ifrån, eller faktiskt över honom. Likaså folk som kommer och går, kliver över och nästan på. Jag är så glad över min Gaston.

Som sagt, vi sover gott när vi är där. Lååååånga dagar är det.


Jag hade tänkt diplomera oss i början av april men efter den här helgen så har jag bestämt mig att vänta till september. Det är det där med att gå snyggt och prydligt i kopplet - HELA TIDEN! inte äta godis som ligger på backen (upps), kunna fem namngivna jäkla grejer och annat småplock som jag känner att jag inte vill stressa fram. Nej, vi väntar om det nu är ok från Vårdhundskolans sida så klart.

Väl hemma blev liten Gunde jätteglad över att vi dök upp. Vem han blev mest glad att träffa - guess...

Nu är maten klar!

Tjing tjong - kolastång!