GASTON OCH GUNDE

Igår spontanfirade vi Martin när han kommit hem från spårskogarna i Norrköping. Jösses vad det är kul när ens vänner blir svampar så här i hösttider.

Två duktiga!!!


Jag är så förvirrad så hälften hade räckt. Idag var jag bombsäker på att vi skulle träffas och spåra kl 16.00. Jag, Myran och Gaston var ute och gick när min telefon ringer och AG undrar var jag är? What? Vi väntar på dig... Vi hade visst bestämt kl 14.00 (fatta hur det sved när jag till och med skrivit in kl 14.00 SJÄLV i min almanacka). Jag fräste iväg som ett spjut. Hur  pinsamt är det på en skala? Dessutom var det inte gamla vanliga spårgänget utan två andra som var med. Där försvann min präktostämpel all världens väg.

Eva hade lagt mitt spår och Gaston tog sitt upptag lugnt och städat. Gick ut nosade iväg åt höger, vänder och tar upp det åt vänster vilket var det rätta hållet. Love him! Plockade och tuggade vilt på alla pinnar. Det gick jättebra.
Vi gjorde ett uppletande också och det fixade han helt ok. Tuggade betydligt mindre än vanligt, nästan inte alls faktiskt. Tjihu!
De andra fixade sina spår finemang och uppletandet gick bra för oss alla. Det var häftigt att få gå bakom ridgebacken Conjaq som jag lagt spår till. Han tuffade på så fint.

Här ligger han och väntar på att hans matte ska få ur tummen och komma iväg ut i spåret. Stilig kille!


Ja och nu är det kväll och jag fattar inte hur jag ska komma upp imorgonbitti. Är helt trött.

Hej svejs!