GASTON OCH GUNDE

Att inte jag totalt bröt ihop i morse när klockradion drog igång. Va? Hur är det möjligt? Hur kan det finnas så mycket och överallt? Vår stig är igensopad av eländet IGEN! Jag tänkte trotsa naturlagarna och minsann gå ändå  i skogen men jag sjönk ner till låren och kom liksom ingenstans. Inte kul alls! Arg som ett bi fick jag minsann riskera liv och lem och gå på vägen. Vilken väg? Snudd på igenblåst den med. Observera att jag skrivit hela detta stycke utan att nämna det otäcka vid namn. Jag tänker inte befatta mig med skiten. Också ett skämt, hur ska man kunna undgå? Kommer ju inte fram till hönshuset ens.
Tala om, när jag sladdade och slirade iväg i morse till ett möte som jag naturligtvis kom för sent till. Nåja, jag kom ju i alla fall, det var dom som inte ens dök upp.

Jag är sur och faktiskt inte alls nån kul typ. Riktigt grinig faktiskt. Precis som livet blir roligare för det. Icke, åtminstone inte för dom stackarna som råkar vara i min närhet.

Vi får träna lite inomhus flanen och jag. Han är för övrigt mest intresserad av att göra annat - typ slicka ihjäl katten.
Ja jösses, när jag gick där och var arg som mest kom grannen utan sin hund men det spelade ingen som helst roll för Gaston. - Där är hon ju! utropade han med högt gnällande och på gränsen tjut. Han är inte pinsam alls. Shit, jag bara väste lite mellan tänderna lite om vädret och löpande tikar. Ja, det kan inte vara lätt nu när hon är i löpartagen sa grannen med ett elakt flin (såg jag nog). Kul! NOT! Antingen är hon eller jag totalt humorbefriad, jag insåg inte alls det roliga med en galen, tjutande idiot i kopplet.

Egentligen borde skiten smält bara genom att jag var ute, så sur var jag.

Hoppas  ni alla klarat er ute på vägarna idag. Det var lite halvnervöst, tyckte jag, när jag visste att hon den där, vasaloppsåkaren, var ute på vägarna men jag tror hon är hemma nu med livet i behåll. Phu, först 9 mil på skidor sen åka på dessa vägar hem. Hon är en tuffing i en klass för sig.

Hej på er!