Mmm, gnällspik eller inte?
Thats the question... Jag är nog rätt pipig. Fast igår var jag lite glad för vi var och tränade ihop med Knuffa som nu är ännu mer närmare höglöpet och det gick BRA! Ok, får väl erkänna då att hon fick gå sist men ändå, hon var faktiskt nära planen och hade varit ute och traskat runt på parkeringen.
Gaston var i sitt esse och for omkring som en torped. När vi nu lyckats kravla oss upp i elit så innebär det inkallningar som är 75 meter långa. Det är så där kul när hunden tjuvstartar när man traskat iväg och precis ska ropa hit och inser att upps, han är visst redan på väg. Gör om, gör rätt (lite gnälligt - erkänner). Nåja, han grejade det vid nästa försök men det jag absolut gladast för igår var att vårt envist tragglande med framåtsändandet denna vinter har satt sina spår. Underbart skönt, ni skulle sett Knuffa... Oj, oj, oj hon rusar ut på framskicket, går ner i ett saktagående och kommer sedan i raketfart på inkallningen. Det är så snyggt! Gör hon så på tävling så kommer 10:an lätt som en plätt.
Mogg och Gaston tränade ju då också framåtsändande och de skötte sina tassar de med. De behöver ju lite mer stöttning här och där men de jobbade på bra.
Vi var nöjda när vi åkte hem!
Lilla Skruttan, min goa katt - näe hon är inte som hon ska. Jag vet inte hur jag ska förklara det men det känns som att hon fått en liten propp eller nåt. Hon är otroligt personlighetsförändrad. T ex har Skruttan ALLTID hållt distans till Gaston. Han är inte vatten värd i hennes värld. Kan hon så tjofsar hon till honom när han går förbi. Jag kan förstå henne för han ska alltid smyga på henne och helst skrämma skiten ur henne, då är han nöjd. Nu går hon fram till honom och stryker sig mot honom. Det är inte bara Gaston som ser ut som ett UFO när hon gör så, hela familjen står med tappade hakor i jämnhöjd med knäna. Lilla gumman... Vi får avvakta och se om den gamla vanliga Skruttan dyker upp eller så får vi acceptera hennes nya jag. Det känns som hon inte far illa i sitt nya jag. Hon spinner och har sig. Det hade hon väl ändå inte gjort om hon mått dåligt?
Jösses, jag ska köra till stallet. Tjing tjong, blev visst lite bråttom nu.
Hej hopp på er!
Gaston var i sitt esse och for omkring som en torped. När vi nu lyckats kravla oss upp i elit så innebär det inkallningar som är 75 meter långa. Det är så där kul när hunden tjuvstartar när man traskat iväg och precis ska ropa hit och inser att upps, han är visst redan på väg. Gör om, gör rätt (lite gnälligt - erkänner). Nåja, han grejade det vid nästa försök men det jag absolut gladast för igår var att vårt envist tragglande med framåtsändandet denna vinter har satt sina spår. Underbart skönt, ni skulle sett Knuffa... Oj, oj, oj hon rusar ut på framskicket, går ner i ett saktagående och kommer sedan i raketfart på inkallningen. Det är så snyggt! Gör hon så på tävling så kommer 10:an lätt som en plätt.
Mogg och Gaston tränade ju då också framåtsändande och de skötte sina tassar de med. De behöver ju lite mer stöttning här och där men de jobbade på bra.
Vi var nöjda när vi åkte hem!
Lilla Skruttan, min goa katt - näe hon är inte som hon ska. Jag vet inte hur jag ska förklara det men det känns som att hon fått en liten propp eller nåt. Hon är otroligt personlighetsförändrad. T ex har Skruttan ALLTID hållt distans till Gaston. Han är inte vatten värd i hennes värld. Kan hon så tjofsar hon till honom när han går förbi. Jag kan förstå henne för han ska alltid smyga på henne och helst skrämma skiten ur henne, då är han nöjd. Nu går hon fram till honom och stryker sig mot honom. Det är inte bara Gaston som ser ut som ett UFO när hon gör så, hela familjen står med tappade hakor i jämnhöjd med knäna. Lilla gumman... Vi får avvakta och se om den gamla vanliga Skruttan dyker upp eller så får vi acceptera hennes nya jag. Det känns som hon inte far illa i sitt nya jag. Hon spinner och har sig. Det hade hon väl ändå inte gjort om hon mått dåligt?
Jösses, jag ska köra till stallet. Tjing tjong, blev visst lite bråttom nu.
Hej hopp på er!
Kommentarer
Trackback
