GASTON OCH GUNDE

Jaha, vilket år! Målet att bli spårchampion får vi skjuta på till nästa år. Ett cert kvar sen jäklar kommer ni få se en glad en. Jakten är totalt lagd på is och där fanns inga mål,  möjligtvis att jag skulle orka (våga) se om Gaston skulle kunna fixa ett jaktprov men näe, nu blev det inte så. Lydnad - nada! Vårdhund - ja han har ju fått anställning av kommunen och det är minsann inte fy skam. Sen att han inte är färdig vårdhund är en helt annan sak.
Även om Gaston inte kommer klara diplomeringstestet som eventuellt ska vara i april (skriver eventuellt för jag vet inte hur många gånger saker och ting ändrats i denna utbildning under året som gått) så kommer jag kunna använda honom i jobbet ändå. Han fixar och sköter sig i den miljön där vi arbetar och då skiter jag faktiskt i om han kan komma ihåg fem namngivna saker eller inte (det är en av grejerna hundarna SKA kunna, why? Inte vet jag).

Mål som jag har uppnått - Jag har överlevt hösten - med köksrenovering, plugg och vårdhundsprojekt.

Nya härliga mål för 2011
- spårchampion!
- Klara diplomeringstestet för vårdhund.
- att jag kan bibehålla Gastons glädje på jobbet.
- Sen hoppas jag att jag kan håva in mina 30 högskolepoäng.
- Köpa valp?
Jag är så himla sugen men det ska ju praktiskt gå att lösa också... men drömma måste man ju få göra. Kanske skulle man sikta in sig på en omplacering istället? Usch ja, jag vet inte. Vet ni nåt annat då? Jag har ju tänkt en Gunde men nu börjar jag plötsligt tänka att det kanske vore kul med en tik. Egentligen tror jag att det blir vad det blir den dagen det blir. Gaston skulle varit en tik och se hur det gick med det. Jag fick en kanonkille!

Nähä, nu ska jag gå och fixa lite mat till övriga familjen som är ute på skogspromenad. Jag stod över för jag gick 1,5 timme tidigt imorse.

Till er alla - gott nytt år och lycka till med vad det nu är ni har tänkt er!  



kram kram

Fast i vårt fall var det toypudel möter schäfer. Sanny bor hos barnens farmor och de tar så väl hand om varandra de där två. Idag ringde telefonen tidigt här hemma och när jag svarade var det en förtvivlad farmor som förklarade att Sanny hamnat i tänderna på en schäfer. Sanny hade nosat runt i tillvaron och kommit för nära schäferns garage där schäfern satt i mattes bil med öppen baklucka. Pang sa det och Sanny försökte förtvivlat ta sig till farmor men hann inte riktigt undan. Jag vill redan här skriva att det är aldrig ens fel när två träter... Vi vet inte riktigt vad som hände för det gick så fort men schäfern förblev oskadad och Sanny fick åka till smådjurskliniken för att få dränage och sys ihop med ett par stygn. Vem som det är mest synd om när det gäller farmor eller Sanny vet jag inte. Jag känner med dem båda. Skönt att det inte var värre...

Annars hade jag tänkt plugga idag men nu blev det inte så. Har dock läst igenom det jag redan skrivit och kanske att det går att få ihop det. Får sitta med det imorgon - vågar man ens skriva det. Då händer det väl något annat busigt. Det är precis som när jag pluggade till arbetsterpeut. Plötsligt var till och med tvättmaskinen intressant att titta på när den snurrade runt, allt för att inte sitta och plugga. Märkligt, för egentligen tycker jag det är kul att plugga. Får väl någon form av prestationsångest kan jag tänka mig och då blir det ju lite jobbigt. Känns det igen?

See you!

Fatta vilken tur vi har! Ia flög från  Gatwick och skulle landat kl 14.40. Hon kom 18.05. Tjihu! Skönt att hon är hemma.

Vi har haft gräsligt dåligt med tid och först idag pulsade vi ut i snön och försökte hitta en gran. Vi har en nu... Vi har haft finare kan jag säga. Men som Anders säger - lite glitter och kulor så är saken biff.

God jul på er!

Snälla, rara låt nu flyget gå från London imorgon så jag får krama om vår äldsta dotter som kommer hem på visit över julen. Tre månader har rusat iväg och nu är hon hemma igen. Sen sticker hon iväg på ytterligare tre månader men fatta att jag blir galen om snöeländet i England gör så hon inte kan komma hem. Jag lovar, snön kommer smälta härifrån och till London om jag hör ett minsta pip om att planet är inställt.

China-girl när hon drog iväg, helt sjukt att det är tre månader sen...




.


Läääääängtar!

Denna höst har gått i ett rasande tempo men himmel och pannkaka vad kul det har varit - också... Inte varje dag så klart, en del dagar hade jag utan tvekan kunnat vara utan. På tisdag kommer Ia  hem på semester och det ska bli så himla härligt att få krama om henne igen. Men fatta att det har gått tre månader sedan jag sa hej då till mn gula tjej. Tjofs så var vi redan i halvtid. Hon åker tillbaka tre månader till sedan.

Vaknade inatt och kom fram till både det ena och det andra. Viktiga beslut - not. Ni vet julklappar, måste städa fram julen (med andra ord leta upp tomtarna i skåpen), få undan alla grejer som liksom blivit kvar på Ias rum (fattar inte, vi måste fått mindre skåp på något vis efter renoveringen). En del grejer borde gå direkt till hjälpis utan att passera gå MEN nostalgi och minnen kan man inte bara ge bort så där hur som helst. I andras ögon bara en värdelös grej men för mig betyder det något. Konstigt det kan vara.

Förra julen fick jag en söt kylskåpsmagnet där det står - På julen ska man vara snäll, om man kan alltså. Vi blev snälla utan att veta om det. Vi har några rådjur som kommer och äter äpplen hos oss. Från början var det så att det stod en låda äpplen som vi tänkte ta med till skogen och överraska de vilda djuren med men snön kom och vägen till vår skog försvann så den blev stående utanför köksfönstret och vips så var det några rådjur som  hitta hit.

Taget från köksfönstret


Så söt


Det var tydligen mums, ser ut som den slickar sig om munnen...



Nähä, åter till verkligheten och tomtarna - var är ni???

Ha en härlig helg!

Jag har haft två sanslöst givande dagar i Malmö. Den här hösten har varit grymt jobbig, speciellt för min hjärna med mycket plugg, mycket på jobbet och massor av hundträning MEN jag ångrar mig INTE.

Fick i torsdags innan jag stack hem veta att jag fr o m 1 januari kommer jobba 100% och av dom 25% med vårdhundsprojektet. Tji hu!!! Superkul!

Examiniationen i Malmö med min vimsiga presentation avlöpte rätt ok. De två andra i min grupp var lugna och sansade så jag tror det blev liksom en bra utjämning.

Båda de här kurserna jag läser nu plus vårdhundskursen har satt igång många tankar i min hjärna. Inte bara det här hur himla mycket hunden kan ge oss utan många andra grejer. T ex vilka hundar är det vi ska ha inom vården? Vilka egenskaper är det som ska prioriteras hos en vårdhund? Hur får vi veta att hunden har just dom egenskaper som vi vill ha? Vad ska vi använda hunden till? Är allt svart eller vitt, eller får det lov att vara lite grått då och då? Jag är så himla glad för att jag vågade skicka in den där ansökan om projektpengar som jag gjorde. En sak är säker, som jag skrivit säkert tusen gånger tidigare, jag inser återigen att ju mer jag lär mig destor mer förstår jag hur lite jag kan...

Idag hade JAG dragit ihop gänget för lydnadsträning men när jag vaknade imorse så bara kände jag NEJ!!! Jag orkar inte! Jag orkar inte sätta mig i bilen, jag orkar inte träna lydnad, jag bara orkar inte. Så fick det bli. Ett litet skamset mess till mina vänner att jag vaknat med satans migrän idag igen och att jag inte orkar. Istället har jag pysslat med både det ena och det andra denna dag. Faktiskt bakat lite (jäpp, inte varje dag, helg eller ens månad det sker i det här hemmet), jag har gjort mina årliga julkort (en konstig grej jag har för mig varje år, undrar varför, det finns ju jättefina att köpa eller varför inte bara maila???) och gått värsta, långa promenaden med han, den där svarte som förgyller min tillvaro. Imorgon ska han med och jobba. Det var minsann en farbror som frågade efter Gaston förra veckan och undrade varför inte han var med som han brukar så imorgon får han göra skäl för sin lön igen. Vi fick ett julkort med förresten, av en underbar dam som bor på ett av våra äldreboenden. Kortet var mest till min svarte prins som damen kallar Gaston. Det värmde så gott i mitt lilla hjärta att han gör så många glada.

Vår lilla tomte som fick flytta ut redan i oktober på grund av köksrenoveringen (han fick helt enkelt inte plats inne någonstans) står nu så söt alldeles insnöad, precis som jag. Undrar om de skulle märka om jag ställde mig där i hans ställe... kanske dumt att testa, ifall ingen skulle se någon skillnad menar jag.



See you!

Har pluggat som en liten besatt för att kunna stå helt cool på fredag och presentera examiniationsuppgift 3 i min ena kurs i Malmö. Eller hur!!! Jag önskar jag skulle kunna stå helt lugn och se så där härligt avslappnad ut. Eventuellt kommer det se lite annorlunda ut, typ en liten figur som hysteriskt försöker få fram rätt bild på powerpoint-presentationen och samtidigt läsa på rätt lapp så text samt bild stämmer överens. Mamma mia!

Inte konstigt att hjärnan protesterar med att ha migrändag på migrändag. Vi är inte alls överens.

Nu hoppas jag att tåget går som det ska. Känner mig nästan lite väl optimistisk med tanke på hur bra det gått för järnvägen den senaste tiden och dessutom för tågen som går söderöver.
Shit, tur kursen inte är förrän imorgon. Fatta att jag har två hotellfrukostar framför mig. Här ska njutas, oj, oj, oj. Bara jag kommer på plats. Jag kanske är lite väl övermodig denna gången när jag kommer till storstaden. Jag tror ju, att eftersom jag hittade så himla bra sist, så kommer jag nu lätt som en plätt svepa från centralen till hotellet som vilken världsvan människa som helst. Detta återstår att se. Hör ni någon märklig efterlysning på radio efter vimsig människa med röd täckjacka som verkar helt lost så är det bara jag.

See you - maybe!

Jag körde min livs värsta resa till Eskilstuna i torsdagskväll. Det snöade och väglaget var katastrofalt dåligt. Jag är livrädd när det är halt och då dessutom bli utsedd till Sveriges mesta bromskloss och bli omkörd av långtradare gjorde ju inte resan lättare. Snön yrde och for överallt och det gjorde jag min gamla bil med. Hur som helst fram kom vi och somnade gjorde vi båda som små tomtar, helt utmattade (i alla fall jag).

Fredag-lördag har det varit mycket praktisk träning och även föreläsningar. Vi hade en sån himla härlig kille, Jan Gunnarsson, som pratade om bemötande och hur vi är mot andra människor. Kolla www.vardskapet.se. Mycket tankvärda ord blev sagda där. Det var en tjej som hjälpte oss med praktiska övningar som hette Maria som utbildar inom SOS (signal och servicehundar).

Vi är 17-18 stycken med hundar så mycket är det. Lite stimmigt när vi ska träna praktiskt eftersom man inte kan vara ute när det är typ -18 grader.

Här tränar Lotta, Elisabeth och Molly. Gaston studerar noga hur det hela ska gå till.



Vi höll på att inte komma från Eskilstuna på grund av att bilen inte ville starta. När den väl gick igång efter god hjälp av två kurskompisar och deras startkablar så gick det ju för tusan inte stänga motorhuven. Jag var nära ett totalt bryt men sansade mig och till slut kom vi hem och kunde landa i soffan. Vägen hem var inte heller så himla rolig, snö och äckelväglag. Usch och fy.

Inte min starka sida att ta kort men ni ser Gastons tjusiga scarves (stavas så???)


Nu är vi hemma efter en härlig promenad med Vera och matte. Gaston dagar är ganska olika...


En annan dag - typ i fredagskväll på vandrarhemsrummet


Flexibel kille I love...

Shit också, nu börjar det snöa och vi har tre timmars bilresa framför oss. Håll tummarna! Ska bli kul att träffa gänget igen. Gaston har jobbat idag och vi hade så kul. De gamle fick göra olika grejer med honom, de skulle ha honom att sitta, ligga, backa, rulla runt osv. Vi skrattade gott hela gänget - som idag bestod av en si så där 13-15stycken... Skönt att veta att flanen är trött i sin hjärna nu när han ska ligga och glo i en bil.

Ha det gott!