GASTON OCH GUNDE

Efter två skitkul dagar men tröttsamma i Stockholm dök jag ner i hemmet för att fixa inför konfan som varit i helgen. I fredags var jag uppe tidigt som ögat. Var ute länge och väl med Gaston för att sedan sätta fräs med både det ena och det andra. När jag åtminstone var klar med det ena stack vi till skogen. DÅ började det åska, blixtra och regna som tusan. Hem dyngsura och guess what? Strömmen hade gått, jag som hade allt det andra kvar att göra - typ städa... Ingen ström = ingen dammsugning, inget vatten och givetvis hade Ia´s dator smällt. Den hade vi visst lagat för några tusen och precis fått tillbaka. No comments...

Strömmen kom tillbaka runt 21-snåret och då gick det åt ström kan jag säga. Jag låg i som en rem och stupade i bädd väldigt sent. Upp igår morse för att fixa klart med smörgåstårtona, duka och sedan stå färdig och klar i kyrkan kl 14.00 som den stolta moder jag är. Nu är barnet konfimerat enligt konstens alla regler. Vi hade en jättemysig eftermiddag, alla åt och blev mätta (tänk vad pinsamt om smörgåstårtorna inte räckt, vi är några stycken när vi träffas i släkten).

Här står hon i mitten Myran tillsammans med bästa kompisen Lisa och deras mysiga prälle Ulf.


Pudding-Myran


En annan pudding är wachtelblandningen Axa, så himla cool. Hon gled in på konfa-festen och kollade läget.
Här är ett kort från när vi var och hälsade på Lindas och Magnus alla nyfödda lamm häromsistens. Då traskar lilla Axa runt i fårhuset som det vore helt naturligt att glida runt bland 100 får...



Idag har vi varit en sväng i kyrkan igen. Det var nattvard och högmässa. Givetvis kom migränen som ett brev på posten när allt är klart.

Stackars Gaston undrar vad som hänt, eller rättare sagt varför händer det INGENTING? Jag har inte tränat ett smack på fem dagar. 


Eventuellt har jag en tendens att få det att låta som att jag tränar jämt men så är inte fallet. Jag brukar lägga mina träningar ihop med promenaderna så det låter mer än vad det är. 

Sen är det bara att konstatera, sista jaktprovet fick verkligen luften att gå ur mig. Det sa verkligen paff när jag lyckades ta in vad Birgitta egentligen sa. Löjligt, jag vet men sån är jag.  Imorgon är en ny dag och då kommer jag att ta tag i mig själv - tror jag. Rätt gott att bara glida runt i ett nystädat hem och göra absolut ingenting. Synd att hjärnan får en sån chock så den måste få migrän bara. 

Nu ska jag GÅ en sväng med Gaston, måste ladda upp lite energi inför tjejernas fotbollsmatch ikväll.

Näe, nu får det bli en uppryckning av fröken Jonsson... eller inte...


Ha det gott!