GASTON OCH GUNDE

Vi har en mycket olycklig kille här hemma. Han har haft en plopp på ena sidan av sin stiliga kropp. Jag pratade med en veterinär, mycket trevlig sådan, som sa att det var ingen fara med den ploppen bara den inte växte och blev gigantisk. Alltså struntade jag i den men se det gjorde ju inte Gaston. Han har kliat sönder den, slickat lite i det hela och vips så har vi nu en krater med var i. Uräcklig! Nu är det rengjort med jodopax och kragen är på. Hur lycklig är han på en skala tror ni?

Typ så här glad...


Få se om kratern syns, ser mer ut som en skottskada i en Beckfilm.


Vi är rörande överens Gaston och jag, det ÄR synd om honom.

Innan detta öde infann sig denna dag så hade vi en helskön eftermiddag. Vi har tränat linjetag på vatten, ett litet sök och sen drog vi till med tre spårupptag. Två gick kanon och ett gick åt fel håll, inte bra, inte bra. Skitsamma kändes det som när jag kom hem och såg att jag var som 9:e reserv till Tidaholm. Hur kul är detta? Jag skulle kanske valt bruks i våras och jakt nu, men det är väl lika svårt att komma med där. Blä, tur att jag eller rättare sagt vi gillar att träna. Ska jag behöva starta i lydnad bara för att stilla mitt tävlingsbehov? Vad är det för fel på mig? Orka träna det också? Tveksamt, eller?

Nu ska jag pussa min ledsne pojk på sin svarta fina nos. Om jag når in i tratteländet. Stackarn nu kan han inte tvätta och pussa på vår långhåriga katt Mumlan.

Så här snygg brukar hon bli efter hans kärleksförklaringar. Ser lite sur ut tycker jag.


Bakifrån kanske det syns lite mer


Usch, va´jobbig han är


Det var det hele!
See you.