Måndagsträning
Igår var det lydnadsträning på klubben. Det var massor av folk överallt. Gänget var reducerat och det var Martin, Helene, Björn och jag. Gaston var i högform. Hur pigg och tokig som helst. Jag är så himla glad att han tycker livet är stenkul. Det spelar banne mig ingen roll om vi tränar lydnad, spår, uppletande, jakt eller vad vi än hittar på. Fullt ös, medvetslös.
Igår började kvällens träning med plats med skott. Han ligger lite och vänder på sig. Jag är inte rädd att han ska gå upp utan han tycker nog mest det är fruktansvärt tråkigt, alla myrorna som bor i hans kropp får lite hysteriska anfall när han skall ligga still. Jag ska inte krångla med det just nu men jag inser vitsen med att träna "hakan ner i backen". De får en uppgift att tänka på istället för att ligga och fundera över varför det kryper i kroppen.
Typ så här:
Eller så här?
Gaston och jag tränade tung-apport. Han är helt galen, rusar ut och in med den. Första gången släppte han den i rena farten också - på min fot!!! Grrr, sen höll han.
Vi tränade kryp och till att börja med kröp han snyggt och prydligt enligt de som tittade. Grejen verkar vara att ju längre vi kryper desto mer upphetsad över tillvaron blir han och vips hög armbåge. Vi kämpar på.
Guldfiskeskallet kvarstår. Vi kan nog få en 5:a i betyg om vi har tur...
Roligast på hela kvällen var att vi fick till framåtsändandet. Jösses, jag var alldeles jättelycklig. Helene påminde om att Gaston är klickertränad och det är väl ypperligt att använda det då!!! Alltså skickade jag honom på framåt och när han var fem meter innan gruppen så klickade jag vilket gjorde att Gaston så klart stannade av och ville ha sin belöning. Kanonkalas! Vi gjorde så 2-3 gånger sen testade vi och banne mig att grabben galopperade ut och saktade av till trav si så där fem meter innan gruppen och traskade sedan på. Att jag inte svimmade av glädje. Hurra!!! Det finns hopp om att vi kan få betyg här också.
Martin fick till sitt framåtsändande också - känns så himla bra inför tävlingen att det börja sätta sig. Knuffas skall och metallapportering satt som en smäck.
Helene som varit så himla trött på framförgåendet skulle minsann visa hur eländigt det var, sa hon. Ha!!! Åsså gick framför jättemånga meter hur snyggt som helst. Vad piper hon om??? Fria följet gick också bra.
Björn grejade med sin apportering och fick till det jättebra. Sen var det dags för rutan och den kommer nog sitta där snabbare än blixten den också.
Kvällen slutade dessvärre inte så kul. Vi var på valpjakt. Det var en liten vit tuss som blivit rädd och stuckit. Vi letade, visslade men icke. Jag vet nu att hunden kommit tillrätta. Tack och lov! Vilken mardröm för matten som var givetvis var helt förtvivlad.
Nu ska jag ladda inför jaktträning med Olle. Nu ska vi se om den mentala träningen givit nåt. Jag ser hur jag glider runt med ett leende på läpparna och tyst kommenderar Gaston, hur han snabbt och käckt åtlyder minsta lilla vissling. Kan ju inte bli annat än bra, eller?
Vad hon stimmar!!!
See you!
Igår började kvällens träning med plats med skott. Han ligger lite och vänder på sig. Jag är inte rädd att han ska gå upp utan han tycker nog mest det är fruktansvärt tråkigt, alla myrorna som bor i hans kropp får lite hysteriska anfall när han skall ligga still. Jag ska inte krångla med det just nu men jag inser vitsen med att träna "hakan ner i backen". De får en uppgift att tänka på istället för att ligga och fundera över varför det kryper i kroppen.
Typ så här:
Eller så här?
Gaston och jag tränade tung-apport. Han är helt galen, rusar ut och in med den. Första gången släppte han den i rena farten också - på min fot!!! Grrr, sen höll han.
Vi tränade kryp och till att börja med kröp han snyggt och prydligt enligt de som tittade. Grejen verkar vara att ju längre vi kryper desto mer upphetsad över tillvaron blir han och vips hög armbåge. Vi kämpar på.
Guldfiskeskallet kvarstår. Vi kan nog få en 5:a i betyg om vi har tur...
Roligast på hela kvällen var att vi fick till framåtsändandet. Jösses, jag var alldeles jättelycklig. Helene påminde om att Gaston är klickertränad och det är väl ypperligt att använda det då!!! Alltså skickade jag honom på framåt och när han var fem meter innan gruppen så klickade jag vilket gjorde att Gaston så klart stannade av och ville ha sin belöning. Kanonkalas! Vi gjorde så 2-3 gånger sen testade vi och banne mig att grabben galopperade ut och saktade av till trav si så där fem meter innan gruppen och traskade sedan på. Att jag inte svimmade av glädje. Hurra!!! Det finns hopp om att vi kan få betyg här också.
Martin fick till sitt framåtsändande också - känns så himla bra inför tävlingen att det börja sätta sig. Knuffas skall och metallapportering satt som en smäck.
Helene som varit så himla trött på framförgåendet skulle minsann visa hur eländigt det var, sa hon. Ha!!! Åsså gick framför jättemånga meter hur snyggt som helst. Vad piper hon om??? Fria följet gick också bra.
Björn grejade med sin apportering och fick till det jättebra. Sen var det dags för rutan och den kommer nog sitta där snabbare än blixten den också.
Kvällen slutade dessvärre inte så kul. Vi var på valpjakt. Det var en liten vit tuss som blivit rädd och stuckit. Vi letade, visslade men icke. Jag vet nu att hunden kommit tillrätta. Tack och lov! Vilken mardröm för matten som var givetvis var helt förtvivlad.
Nu ska jag ladda inför jaktträning med Olle. Nu ska vi se om den mentala träningen givit nåt. Jag ser hur jag glider runt med ett leende på läpparna och tyst kommenderar Gaston, hur han snabbt och käckt åtlyder minsta lilla vissling. Kan ju inte bli annat än bra, eller?
Vad hon stimmar!!!
See you!
Kommentarer
Trackback
