Efter två lata dagar så bidde det markering, linjetag och sök med vilt

Både torsdag och fredag har Gaston och hans trogne följeslagare tagit det väldigt lugnt. Vi har liksom vaggats in i semesterlunken, hur skönt som helst. Det har ju inte direkt varit kanonväder men för en sån som mig som älskar att läsa så har det varit en ganska bra ursäkt för att bli liggande på sofflocket och läsa. Jag fick tag i en sån tegelsten på bibblan som handlade om en kvinna som utsatts för övergrepp i sin barndom och hur hon återfår minnet av detta i vuxen ålder. Mycket tänktvärd och bra skriven. Inte så där äckligt snaskig så man inte klarar av att läsa det utan mer hur hon till slut hanterar det som hänt och hur hon sedan gått vidare.

Idag tog jag tag i träningen och Anders hängde med upp till en av gölarna. Jag började lägga ut ett sök med fem vilt sedan gick Anders till ena sidan gölen och vi till den andra. Gaston fick en markering i vattnet, hade jättesvårt att lokalisera den så Anders fick hjälpa honom lite på traven. Enligt Anders var det 100 meter han simmade (tänkte det var lika bra att skriva att det var Anders mått, hade jag sagt hur långt det var hade jag dragit till med minst 150 meter. Det såg jättelångt ut). Gaston fick ytterligare en markering på samma ställe och den tog han klockrent. Det jag blir absolut mest glad över är att han 1) inte tog landvägen utan alldeles av sig själv väljer att simma tillbaka till mig 2) han lämnade av i hand INNAN han skakade sig. Han ser ju ut som han rent av ska dö på kuppen men han klarade av det. Duktiga, duktiga Gaston. [30]

Han fick ett kort linjetag som också gick bra. Inga tveksamheter alls och snygg avlämning. Pussgurkan. Innan vi tog söket gick vi runt gölen vilket inte är det smidigaste. Det är ligger ris och kvistar precis överallt. Synd, för det är ett himla fint ställe.

Innan hemfärd gick vi till söket, fem skick och han kom hem med fem vilt. I love him [94]







Kollar du noga på bilderna så ser du nåt litet, svart och krulligt som cirkulerar runt och på mina ben. Det kan vankas något gott...

Jag är jättenyfiken på hur det har gått på Sommarträffen i Osaby idag. Förra året gjorde Gaston och jag vår livs premiär vad det gäller workingtest på Sommarträffen. Ett superhärligt arrangemang och jag skulle gärna varit med idag också. Det är helt självvalt att inte åka men det hjälps inte, lite suger det ändå. Ska bli roligt att hoppa runt bland alla flattesidor sen och läsa om hur det varit. Säkert jätte, jättekul. Men vad är väl en bal på slottet [127]

Ha det bra alla!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0