GASTON OCH GUNDE

Glad i hågen gav jag mig iväg imorse och lade ut ett spår till Knuffa och ett till Gaston. Typ 600-700 meter långt i varierad terräng med vanliga pinnar blandat med skogspinnar.
Knuffa gav sig iväg väldigt flurrigt. Inte alls sig lik. Hon brukar dammsuga spåret och idag började hon tveksamt och konstigt. Nåja, lilla damen kom på bättre tankar och strax i sin vanliga, härliga spårform,  plockade pinnar och tog snygga vinklar. Missade lite i en spets men absolut inget att oroa sig för. Martin kan vara stolt över sin söta, lilla Knuffa.

Sen var det då Gaston. Han gled snyggt ut i spåret och plockade första pinnen (som var en skogspinne) hur elegant som helst. Ni kan se mig va, kära nån, inga bekymmer, trevlig aktivitet det här, gick där och njöt över min duktige kille. DÅ, började Gaston flurra och flurra lite till. Jösses, han var överallt men inte i spåret. Knixade sig fram till en pinne och flurrade vidare. Jag försökte desperat tänka ut något smart, typ bryta spåret eller nåt men på nåt underligt vis (tack gode gud att jag hade hängt upp en och annan snitsel) så lyckades vi ta oss till slutet. Ett spår att lägga till handlingarna, bort ur min hjärna. Väck, väck!

Nu i eftermiddag tog vi med  oss fyra fåglar ut och skulle testa av lite det här med vilthantering... Mina förhoppningar var väl inte i topp efter morgonens bravader. Velade faktiskt lite om jag ens skulle prova eftersom Gaston mest verka flyga runt i sin egen bubbla just nu men ni vet, har man tagit upp dom ur frysen och de har tinat, vad tusan.

Jag lade ut ett linjetag och Gaston kom ur sin bubbla, kutade som en besatt i en rak linje (sannolikheten för att han skulle springa fel var i ärlighetens namn minimal, han såg ju var jag lade ut dom menar jag...) Han plockade upp kråkan och rusade hem med den till mig. Han fick megabelöning!

Han fick sitta och vänta lite medan lilla Sanny gjorde en dummiesmarkering. Hon skulle hellre dö än att ta en äcklig fågel i sin söta mun. Efter det skickade jag ut Gaston till samma punkt igen och jajamen, han tog duvan också. Ska man vara riktigt kritisk så kunde han kanske tagit upp duvan lite mer runt om liksom men vad tusan. Gaston fick sitta kvar när jag lade ut fåglarna på samma ställe sen gick vi en timmes promenad. Kom tillbaka och då fick Sanny greja lite med markeringar först och sen skickade jag ut Gaston. Jag säger bara - VAD KUL DET ÄR MED JAKTTRÄNING!!! Det funkade, han gjorde det jättefint. Hipp hurra!!!

Hemma i trädgården så har jag nu börjat om med target, klick och den förgjordade rutan. Fick Canis i dagarna och där står det svart på vitt. Jag har klickat in rutan FEL!!! Nu kom ju inte det som en direkt överraskning eftersom jag märkt att han inte vet vart han ska. Det har känts som han chansat och sprungit rakt ut och som en slump har han hamnat i rutan. Klarade ju det i lydnadstvåan men fick känslan att nja en "lydnadsklass 3" ruta det skulle det inte räcka till. Han har liksom sprungit rakt ut och rätt som det är kastat sig runt och ställt sig snyggt och prydligt där han råkat hamna. Det har ju varit fifty fifty om han hamnat i eller utanför rutan. Men snygga ställande har det varit... Vi tränar på.

Hoppas alla haft en skön helg! Nu ska jag hjälpa Ia när hon ska klippa Sanny. Min uppgift, in till döden tråkig, är att hålla fönen när hon kardar ut pälsen samtidigt som den blåses torr. Sen börjar själva klipperiet. Det tar evigheter! Det är MÅNGA fördelar med flattar. Hej svejs!