Måndag
Vilken helg! Det började i fredags med en jättekul kväll med tjejernas fotbollslag. Är visst lite engagerad där och var med och höll i tipspromenad, femkamp och mysig grill vid en liten sjö. Lördagmorgon studsade vi upp i hyfsad tid och stack upp till Huskvarna hundklubb för att kolla på Augustikannan. Det var kul! Jönköpings brukshundklubbs lag vann både på plan och hejarklackstävlan. Jättekul att se Helene med sin Åsså. Det var deras första tävling och det gick bra.
Gaston var med i hejarklacken och hade fullt upp att spana in både det ena och det andra. Vi åkte hem och jag hoppade i duschen, svidade om och vips så kom Anngreth och hämtade mig. Vi skulle till Jbk:s 60 års jubileum. Vi åt, drack, dansade och hade himla kul ända till sent in på natten, vilket märks av även idag... Tröttare än trött.
Söndag blev det spår ute hos AG och Gaston var minsann sugen. Påsläppet var väl ingen höjdare men själva spåret och att markera pinnar gick hur bra som helst. Jag var superglad! När det gäller påsläppet så gick han rakt ut och lugnt men traskade över spåret innan han vände och tog tag i det hela. Han tog åt rätt håll i alla fall.
Denna nos är en riktigt pussnos.
Hem efter spåret och på med regnkläder, hoppa in i bilen och iväg på fotbollmatch med tjejerna. De förlorade... Jädrans pannkaka, de började så bra med 0-1 som blev 1-1, 1-2, 2-2 och till slut fick det andra laget in 3-2. Blä!!!
Tjo flöjt så var den helgen slut. Måndag och lång dag på jobbet. Ikväll har vi varit på JBK för ett lydnadspass. Vi var ett härligt gäng, Helene med Åsså, Tobias och Malva, Martin och Knuffa, Kristina som inte ville träna sin egen hund men var bussig nog att stå i grupp (hur länge som helst) och Björn som inte heller tränade.
I mina ögon så skötte sig alla utan jag. Idag var det fokus på framåtsändandet. Är det en bra dag att välja det när man är superstressad? Näe, inte speciellt men stackars Gaston gjorde vad han kunde för att jag skulle hålla mig lugn. Nu hade jag bestämt mig och då blev det framåtsändande.
Gaston gick rakt, lugnt och snyggt MEN han slutar gå när han tycker att han gått tillräckligt länge. Vi är inte alls överens om hur långt han ska gå. Vi gick och vi gick. Jag är evigt tacksam över mina träningsvänner som orkar stå där. Jag var genomsvett men flippade inte ur totalt utan var lugn, tycker jag själv i alla fall. De andra småflinade lite elakt när jag försökte behärska mig men jag bet ihop. Min tappra Gaston, du är en pärla! Vi hann i stort sett inte mer moment än att gå i framåtsändandet och göra några framskick men vi höll på länge. Jag får ju lite panik när jag tar så mycket tid men nästa gång får jag hoppas att Gaston fattat vad jag är ute efter. Att han ska gå så länge jag inte säger något annat. Vi har att göra, kan jag säga.
Nu är det kväll och godnatt!
Morsning korsning
Gaston var med i hejarklacken och hade fullt upp att spana in både det ena och det andra. Vi åkte hem och jag hoppade i duschen, svidade om och vips så kom Anngreth och hämtade mig. Vi skulle till Jbk:s 60 års jubileum. Vi åt, drack, dansade och hade himla kul ända till sent in på natten, vilket märks av även idag... Tröttare än trött.
Söndag blev det spår ute hos AG och Gaston var minsann sugen. Påsläppet var väl ingen höjdare men själva spåret och att markera pinnar gick hur bra som helst. Jag var superglad! När det gäller påsläppet så gick han rakt ut och lugnt men traskade över spåret innan han vände och tog tag i det hela. Han tog åt rätt håll i alla fall.
Denna nos är en riktigt pussnos.
Hem efter spåret och på med regnkläder, hoppa in i bilen och iväg på fotbollmatch med tjejerna. De förlorade... Jädrans pannkaka, de började så bra med 0-1 som blev 1-1, 1-2, 2-2 och till slut fick det andra laget in 3-2. Blä!!!
Tjo flöjt så var den helgen slut. Måndag och lång dag på jobbet. Ikväll har vi varit på JBK för ett lydnadspass. Vi var ett härligt gäng, Helene med Åsså, Tobias och Malva, Martin och Knuffa, Kristina som inte ville träna sin egen hund men var bussig nog att stå i grupp (hur länge som helst) och Björn som inte heller tränade.
I mina ögon så skötte sig alla utan jag. Idag var det fokus på framåtsändandet. Är det en bra dag att välja det när man är superstressad? Näe, inte speciellt men stackars Gaston gjorde vad han kunde för att jag skulle hålla mig lugn. Nu hade jag bestämt mig och då blev det framåtsändande.
Gaston gick rakt, lugnt och snyggt MEN han slutar gå när han tycker att han gått tillräckligt länge. Vi är inte alls överens om hur långt han ska gå. Vi gick och vi gick. Jag är evigt tacksam över mina träningsvänner som orkar stå där. Jag var genomsvett men flippade inte ur totalt utan var lugn, tycker jag själv i alla fall. De andra småflinade lite elakt när jag försökte behärska mig men jag bet ihop. Min tappra Gaston, du är en pärla! Vi hann i stort sett inte mer moment än att gå i framåtsändandet och göra några framskick men vi höll på länge. Jag får ju lite panik när jag tar så mycket tid men nästa gång får jag hoppas att Gaston fattat vad jag är ute efter. Att han ska gå så länge jag inte säger något annat. Vi har att göra, kan jag säga.
Nu är det kväll och godnatt!
Morsning korsning
Kommentarer
Postat av: Anneli
Jag hade behövt din korta stubin ikväll på träningstävlingen! Går in med en kanonladdad Cia som helt tappar fokus så fort jag säger "fot"... vad gör jag då?! Lallar vidare för att kunna berömma hennen när hon är på G igen... Min idiot! Jag skulle ju självklart talat om för henne att sådär gör man inte, tågat ut och blivit inropad igen.. och igen... och igen om det så behövts. Om hon då varit med på samma plan som jag skulle ju berömmet - och avlutet- kommit! Men det fattade inte jag förrän efteråt... Gissa vad vi ska göra nu? Börja om och STÖRNINGSTRÄNA! Och lära oss lite om rykande ilska av dig kanske...;-)
Trackback
