GASTON OCH GUNDE

Jag har nog haft min tur vad det gäller väderlyckohjulet. Tänk att vi fick sol hela campingveckan den kunde ju lika gärna varit som det är nu - två dagar med regn, regn och regn.

I söndags var jag, Martin och Helene i spårskogen. Det gick fint. Gaston missade en pinne men för övrigt skötte han sig. De andra två gjorde också det de skulle - Åsså tycker väl inte pinnarna är det roligaste i världen men killen ligger ju så himla fint i spåret i ett tempo som är kanon. Lilla Knuffa tror jag också missade en pinne men hon spårade på i sitt något häftigare tempo. Det var kul att träffas igen efter ett kortare uppehåll. Nån lydnad hann vi inte med, jag skulle iväg på möte med fotbollen (hade liksom nästan glömt det).

Igår hade vi en ny date Helene, Martin och jag. Knuffa och Åsså skötte sig bra men vad min flanige flane höll på med vet jag inte. Han låg på platsen men till och med en giraff har mindre hals än vad han hade. Vädrade och halsen var 3 km lång. Tur för honom att han låg kvar.

Kan jag hjälpa att jag begåvats med denna långa, vackra nos? Den fullständigt suger in  olika partiklar - mitt fel? NEJ!


Saktagåendet i framåtsändandet gick faktiskt bra. Han gick rakt och höll tempo, konstigt för annars var han helt förvirrad.

Inkallning med ställande. Vi gjorde som vanligt, boll bakom och boll hos mig. Jag vrålade stanna så hela Jönköpings kommun stod still men inte Gaston inte. Han hörde inte vad jag mumlade om. Det blev till att göra om och göra om. Till slut kände jag att jag nästan fick ett hjärnsläpp. Antingen kom han inte när jag sa hit utan satt som en staty eller så kom han så in i baljan och kunde inte stanna. Ge mig styrka. Vi avslutade när det var något så när bra, mest för att jag troligtvis hade blivit riktigt arg om jag inte hade lagt av.

Kryp - gick rätt ok. Har ändrat mitt tempo lite där men att klara 4 meter, halt och sen 4 meter till. Hjälp, känns väldigt långt bort.

Fria följet - jajamen, där var han på hugget så då blev jag glad igen.

Tung apport, full galopp ut och in men helt plötsligt släppte han den. En millimeter från sin tass. Gaston brukar inte släppa apporterna i första taget men han såg helt ovetandes ut och spottade (kan man det med 4 kg?) snararare kanske man kan säga att han öppnade munnen och den ramlade ut.

Visst är det härligt - ständigt detta filande, pillande, grejande, fixande och tålamodstränande (av mig).

Nu lägger vi lydnad och spår lite på hyllan och har fokus på JAKT! Jag tror jag dör när jag tänker på att jag återigen betalt för att utsätta mig för detta nervpåfrestande elände. Just nu kan jag bara se en enda rolig grej med hela flattemästerskapet och det är att träffa alla mysiga flattemänniskor som jag lärt känna. Det ska bli skitkul att bo ihop med Duckstreamgänget och träffa alla dom men att genomföra själva WT känns så där kul. Nu blir det mental träning av matte. Gaston kan det han kan, går det åt pipan är det i alla fall inte hans fel (om han inte bestämmer sig för att leta upp en lämplig donna mitt under tävling för då jäklar).  Risken för att hitta någon kanske inte är så stor för när vi väl kommer till start är väl de flesta hemma och duschar och fräschar till sig inför kvällens supe. Hm, det är ju ganska skönt när jag tänker efter. Det kanske bara är jag, flanen, trötta funktionärer och domare kvar. Blir säkert bra