GASTON OCH GUNDE

Vilken jäkla natt, vaknade och frös som en tok. Knölade in mig under både mitt och Anders täcke (upps) för att nästa gång vakna och svettas. Den förbaskade influensan har mig i sitt grepp. Igår på dagen kände jag mig ganska fräsch och tänkte att det bara var en liten förkylning som hoppat på mig men icke. Jag mår inte bra. Vid tretiden inatt bestämde jag mig för att jag kan inte åka och tävla imorgon (just då var jag övertygad om att jag inte ens skulle överleva natten).

Ont i halsen, hostar och feber. Min goa kompis har lovat att ta Gaston idag. Anders och tjejerna stack iväg till Danmark kl 06.00 imorse. Snälla Anders gick med Gaston en halvtimme innan så han i alla fall skulle få komma ut tänkte han. Jag ringde till Ulrika A och kved redan kl 7.00 om hon kunde tänka sig att ta hand om Gaston idag. Jajamen säger denna fantastiska människa. Själv vet jag inte om jag varit lika go och glad om någon ringt och väckt mig på min lediga dag. Det gör ingenting säger hon, jag skulle ändå snart gå upp.

Det är inte helt enkelt att komma med på spårtävlingar men just nu i skrivande stund så är det bara att hoppas på att vi har samma tur någon mer gång. Det är väl nån mening med att det inte blir nåt imorgon. Gaston är ju helflurrig också så kanske är det lika bra att det blir som det blir. Försöker jag på något sätt trösta mig själv här - JA!

Ha en bra dag, min ska jag tillbringa i Gastons soffa, under täcket och tycka synd om mig själv.

Snörvel och host!