Man får inte stoppa köttbullar i nosen - GUNDE!!!
Ja kära nån, för några veckor sedan började det rinna gult snor ur Gundes nos. Sen försvann det. Sen började det rinna grönt nos ur Gundes nos. Sen försvann det. Sen började det rinna klart snor med blod ur Gundes nos. Sen försvann det. Sen började det rinna gult snor ur Gundes nos och då jäklar fick det vara nog.
Vi åkte till Smådjurskliniken som sövde ner grabben och plockade bort en köttig liten äcklig plupp och sedan sköljde ur snoken och då kom det ut lite av varje typ nåt som såg ut som ett litet blåbärsblad, barr och annat jox. Svaret på proverna visade att köttpluppen inte var elakartad (tack gode värld) och att Gunde har en KRAFTIG svampinfektion i sin lilla söta nos.
Jag har haft hund sedan 1986 och ALDRIG någonsin ens hört talas om att det kan åka upp blåbärsblad i snoken och fastna där. Har ni?
Skitsamma Gunde som numer kallas Gunde med GULDsnoken för han är tamme tusan inte billig i drift den grabben. Första besöket klarade vi av med självrisk på 2.500 kr. Men nu förstår ni, är det Blå Stjärna i Göteborg som gäller för det ska göras en MR på Gundes nos för att se så det inte sitter kvar något annat längre upp och dessutom ska hans nos sköljas med något magiskt som de visst bara gjorde i Göteborg. Gulp! Sövas ner igen... Jag gillar inte detta sövande med Gunde alls. Hur som helst IF tar röntgenkostnader upp till 5.000 kr och när jag pratade med dom i Göteborg kan det gå loss på si så där 7.500-9.000 kr upps. Tur att julen är över annars hade det blivit annat i klapparna kan jag säga.
Annandag jul var träningsgänget en sväng hos Anders Kjernholm. Gunde och jag ville ha hjälp med ingångar, apportering, kryp, kolla av rutan och var vi ligger i aktivitsnivå, engagemang och vem är det egentligen som styr vem. Jag fick svar och tips på allt. Det som värmde mitt hjärta mest, var när Anders sa att han såg en stor skillnad på Gundes aktivitetsnivå och engagemang sedan vi var hos honom sist vilket är typ ett år sedan tror jag. Jag blev jätteglad för jag har verkligen jobbat för att få upp Gunde från Ferndinand till Dynamit-Harry. Grejen är att det kan bli lite för mycket dynamit ibland men mitt ego mådde så gott att få lite kredit för det jobb jag lagt ner.
På gränsen till skrävel här känner jag men den som tror att man får allt gratis bara för man har en flatte har verkligen aldrig haft en flatte. Jag är övertygad om att oavsett vilken ras, individ eller typ av hund man har så får man allt jobba för att hitta rätt med just den hunden.
Vi var och spårade igår. Lilla Saga är så härlig och spårade på så fint. Gaston, min klippa, spårade efter Emmas spår och vi såg i snön att spåret hade korsats av andra personers spår vid två ställen och Gasse sket fullständigt i dom. Däremot där jag lyckats traska in i Emmas eller hon i mitt där var det lite bekymmer. Inte så konstigt med tanke på att tidsskillnaden i dom spåren var lika med ingenting men Gasse nosade sig rätt med lite stöttning och kom i mål. Gunde han spårar så jag kan inte fatta att det var den hunden jag slet mitt hår med i höstas. Kan han redan då nosat in några små blad och äckliga grejer i nosen? Fatta vilket luktsinne de har när han fixade appellen med högra nosborren fylld med grejer.
Vi fick till ett uppletande med som alla tre hundarna fixade med bara lite tugg. Nej, vi accepterar INGET tugg men de fyrbenta glömmer sig emellanåt...
Nu går vi mot nytt år och nya mål. Efter Andersdagen fick jag en rejäl dos med motivation och peppning så nu kör vi så det ryker.
Till er alla från oss alla GOTT NYTT ÅR!
Suddiga mobilbilder men vad tusan man ser ju vilka fina killar det är.
God jul önskar vi er alla!
Våra fina killar!
Upps - en månad sedan sist...
Jag leder ju inte direkt bloggandet. Vad har hänt den sista månaden? Träningen av hundarna består av korta och intenvisa pass. Gaston jobbar mycket och blir ju självklart trött av det. Trots det så ställer han glatt upp och testar rallylydnadsgrejer. Shit, det är så kul. Har fått låna böcker om rallylydnad och jag måste nog tusan ge mig ut och testa detta. Det är inte helt enkelt att få ihop att ha Gaston på höger sida och gå "fot". Jag vet inte vem som är mest förvirrad jag eller han. Kul att testa lite nytt i alla fall.
Gunde, förvirrad, Svahn som han heter för tillfället. Lever i någon form av "vem-är-jag"-bubbla. Jag hoppas att han snart landar i sin fina päls och hittar sitt rätta jag. Nu är han stor, tuff, liten, osäker, jättemodig och mindre modig. När det gäller träning är han helt med på noterna. Han är verkligen skitrolig och hålla på med. Jag kan verkligen inte fatta att denna Ferdinand blivit som han blivit när det gäller träning och belöningar. Tänk när han var liten och jag försökte få honom att tycka att bollen är världshistoriens roligaste leksak. Är det? sa Gunde och satt som en liten tjuren Ferdinand och tittade under luggen som han inte hade. Vad vill du jag ska göra? Idag när han VET att bollen finns där är Ferdinand väldigt långt borta. Det är det där med att hitta balansen mellan aktivitet och passivitet. Lätt att fröken Jonsson missar när det barkar åt fel håll. Upptäcker det lite sent kan man väl sammanfatta det hela. Men vi gnetar på.
Nästa år tänker vi försöka ta oss upp i elitklass i lydnaden och förhoppningsvis även spåra oss upp klasserna i brukset. Det är ju liksom lite att träna in om man säger så.
Gunde och jag skall få till en säker platsliggning och samtidigt träna kryp, vi ska få till ett snabbt och korrekt gripande av apport och samtidigt träna in vittringspinnen. Vi ska träna på position i fria följet och samtidigt träna framförgående. Fattar ni? Kontraorder i hjärnan hela tiden. Inte konstigt det blir kortslutning mellan varven. Han måste ju verkligen undra vad vill du människa? Ska jag ligga lugnt och fint på platsen eller är det så att jag ska krypa iväg nu?
Gastons träning med rallygrejerna känns plötsligt som en behaglig uppgift.
Jag har ju en förmåga att alltid röra till det för mig. Att läsa en 7,5 hp kurs, Personcentrerad vård vid demenssjukdom, försöka skapa någon form av julstämning i vårt hem, inse att Ia ska flytta hemifrån och få ihop att det är värsta omorganisation på gång på jobbet är lite rörigt känner jag.
Vi höres!
