GASTON OCH GUNDE

Man kan ju alltid hoppas, eller hur Gunde Svahn?

 

Igår var vi  på klubben och tränade as usual. Jag tänkte på en grej idag att jag är så oerhört glad över att jag kan lägga Gunde på ligg kvar och sen ligger han där. Han låg så igår när vi började vår träning med att studera Martin och Meya. När Meya fick sin belöning så fick hon tervspelet och sprang som galning i stora cirklar jublande lycklig. Hon rusade även förbi Gunde som bara låg. Det var folk överallt som både kom och gick. Det lektes med bollar och roliga grisar som nöffade.

 

Efter Meya var det Gundes tur och han var ju inte helt enkel att få ner i aktivitetsnivå men det gick. Vi kedjade rätt friskt eftersom det är tävling i helgen igen. Vi avslutade Gundes träning med plats i grupp. Gunde hamnade bredvid en för oss okänd schäfer (tik tror jag). Jag gick och gömde mig och hade givetvis ögat hårt tryckt mot springorna som finns i träväggen för att studera min pojk.

Vips sa det så for schäfern upp som ett jihu och satte iväg med ruskigt fart mot en metallapport som någon inte ont anande människa kastade till sin hund. Efter schäfern for husse vilt gapade (inte alls konstigt, jag hade garanterat gjort detsamma) MEN lyckan när jag i svår andnöd står där bakom skjulet och ser detta och inser att min Gunde ligger kvar som inget hade hänt. Jag hade kunnat kysst marken där han låg (ja och honom med tamme tusan). Lille gubben.

När schäfern var infångad och tillbakalagd på samma ställe så väntade jag en stund och gick sedan fram och belönade sötnöten och löste upp honom från platsen.

Tur var väl det för rätt som det var for väl schäfern iväg igen. Alltså my god, jag bestämde mig genast för att ingå i alla grupper som finns som förordar att platsen ska avskaffas.

Nu är det som det är och jag tycker att ska det hända nåt sånt här så är det ju på träning. Jag utgår ifrån att alla VILL att deras hundar ska ligga på platsen och att alla som tänkt tävla tränar på detta. Sen kan det hända vem som helst, när som helst och hur som helst att hunden går upp, så är det bara. Ask me, Gaston var fem år när han bestämde sig för att det fick vara nog...

 

 

 

Jag måste ha en liten del från Mars i mig. Jag är nu för tredje gången i år totalt däckad av en sketen förkylning. Jag började redan i torsdagskväll känna att jag hade ont i halsen men äh. Fredagmorgon blev jag plötsligt stans hurtbulle och drog iväg på spinning kl 06.30 på morgonen innan vi skulle på information om en grej på jobbet. Kände av halsen men vad tusan, säkert inbillning.

 

Lördagmorgon - värsta jäkla migränen, här nånstans borde kanske fröken Jonsson tänkt till lite och stannat upp, gjorde hon det? Nä! Folk hemma på lördagkvällen och sen drog jag till Attila för att starta lydnadstävling med Gunde. Ärligt talat, i söndags morse så åkte jag nog iväg i nån form av chocktillstånd (ni vet, gå upp så där tidigt en söndag-chock) och tillsammans med ett gäng pappersnäsdukar så tyckte jag faktiskt jag mådde rätt ok. Det höll i sig till jag kom hem sen dog jag i soffan och klev typ upp igår. Inte okej!

 

Nu lite tänk kring tävlingen. Hade värsta bästa supportrarna på plats. Gundes underbara dagmatte och husse. Jag är så himla glad i dom och Gunde med. Han blev skitglad att få träffa dom bara så där. Hur som helst allt kändes bra när vi skulle gå in på planen. Det enda jag faktiskt kände innan var att Gunde kom i rätt aktivitetsnivå lite väl snabbt??? Hm, det var utställning på planen bredvid och döma av dregelmängden i Gundes mun så kan det vara lite överhettning som pågick där inne men som sagt vi gick in och

 

Sitt i grupp - 10

Plats - 10

Han la inte ner sitt huvud vilket han gjort det sista.

 

Jag har lurat på det där och märkt att när han inte känner sig helt trygg så vill han inte ner med huvudet. T ex på klubben när vi tränar plats och vi är många så är det lögn att han lägger ner huvudet. Lägger jag i mindre grupp på samma klubb lägger han ner det.

 

Nu var vi inte mer än tre hundar i klassen men de låg med ryggen mot utställningen och allt liv som var där. Kanske var det detta som påverkade honom?

 

Jag är faktiskt inte orolig att han ska gå upp. Dels är han absolut ingen bråkstake och på nåt sätt så ligger han tungt när vi tränar med både kända och okända tikar. Så faktiskt trots vad mina två andra flanar hittat på i 4 och 5 års ålder på platsen så känner jag mig inte helt hysterisk i alla fall. (Matisse gick upp när han var 4 år på en elit brukstävling, den ångesten jobbade jag med länge sen... Gaston väntade till han var 5 år innan han serverade sin matte samma chock så egentligen borde jag vara helt hysterisk).

 

Fritt följ - 8

Inget nytt under solen. Jo förresten, det var det. Han fixade vändningarna på stället riktigt bra. Kan bero på att hans matte specialtränat det under veckan kanske... Sen var det som tidigare sitter snett, nåt långsamt sättande, sätter sig under långsam marsch (den var ny med).

 

Sättande - 10

 

Inkallande med ställande - 8,5

Domarens kommentar är - Ställandet

Hm, inget jag kommer stöka med. Jag tycker han ställde sig snabbt och bra (så det så).

 

Rutan - 10

 

Hopp/apport - 0

Men för tusan. Jag blir helt galen. Andra tävlingen i rad jag sopar iväg apporten som en SOPA! Hamnade ju för tusan snudd parallellt med hindret på höger sida. Ge mig en anledning sa Gunde att hoppa över hindret för att hämta den? Smet förbi hindret på utvägen och hoppade så fint in.Så den nollan får jag ta på mig helt.  Jaha, så kan det gå.

 

Metallen - 8,5

Tugg står det där. Ok, i min värld kallar jag det omtag men visst han höll ju uppenbarligen inte apporten still i munnen. Detta får vi slipa på. Med tanke på att vi fick 0:a sist så är det inget vi kan släppa igenom bara så där.

 

Vittring - 0

Fel apport. Hm, detta blir jag lite ledsen på. Gunde frysmarkerar pinnarna och utan att överdriva så har han valt rätt 95% av gångerna när vi tränat detta. Varför fick han plötsligt för sig att bara rusa ut och klippa en? Helt klart okoncentrerad och störd. Detta måste kluras på. (Har ju haft några dagar i soffan att fundera på detta om man säger så).

 

Fjärr - 7,5

Dk, flyttar sig.

Dk var att han först inte ville lägga sig (okoncentrerad?) sen när han väl lägger sig så dundrar han ner med haka och allt vilket resulterar i att han ser helt ställd ut när jag sedan säger stå som var första skiftet (definitivt okoncentrerad för den killen kan sitt fjärr (eller jag trodde det i alla fall)). Domarens kommentar flytta sig, kan vara att han flyttar bakåt i läggandet i första skedet. Hm, nåja det där får vi nog fundera på både jag och Gunde.

 

Helhet - 7,5

Domarens kommentar - okoncentrerad

Kan bara hålla med.

 

Så hur det än är så får han ju till det rätt ok fast hans hjärna håller på att brinna upp.

 

Det är ju himla kul att tävla i alla fall. Träffar så mycket trevliga människor. En trevlig människa upplyste mig om att det inte var försent att anmäla sig till Värnamo om 14 dagar (gällde i söndags då alltså). Så hoppsan, dit ska vi visst och försöka igen. Gissa om jag blir trött då att tre dagar bara försvunnit rätt ner i soffan. Grr. Idag har jag faktiskt släpat mig ut och tagit en promenad i det fina vädret. Grabbarna har ju varandra som tur är och lekte järnet med pinnar och grejer. Gunde försöker tappert att få igång mig men det gick så där. Go kille det där.

 

På söndag ska Gaston och jag vara med på tävlingsledarexamination på klubben. Det ska ju också bli spännande. Jag har inte kört igenom honom i elitmomenten i brukslydnaden sen sista tävlingen som var... ja, när var det? Juni 2012. Vad tror ni om det? Äh, lite kommer han nog ihåg och med lite mutor på vägen så går det nog ta sig igenom det. Hoppas inte vi förstör för någon tävlingsledare bara.

 

Nähä soffan kallar.

 

 

 

 

 

Vi for till Forserum och körde vår premiär i trean. Så här gick det:

 

Sittande i grupp och plats  - 10

(förväntat betyg av mig 10)

 

Fritt följ - 7

(förväntat betyg 7)

Tränger, dålig språngmarsch, sitter snett, dåliga vändningar.

 

Tja, ungefär som väntat men språngmarschen är inte jag och domaren alls överens om. Jag tyckte vi fixade den bra men, men han ser ju något annat där från sidan än vad jag känner.

 

Sättande - 9

(förväntat betyg 10)

Dålig transport.

 

Inget jag kände av men som sagt domaren ser ju allt från ett annat perspektiv.

 

Inkallande med ställande - 9

(förväntat betyg 9-10)

Tempoväxling.

 

Här hade jag förväntat mig ett snett sittande men tempoväxling, tja tveksamt men visst han saktar ju in hos mig det gör han ju.

 

Rutan - 9,5

(förväntat betyg 9-10)

Sakta sättande.

 

Jag är så ruskigt glad att Gunde rusar som en tok rakt in i rutan, stannar när jag säger stanna och lägger sig när jag säger ligg, kommer som ett spjut när jag kallar in så vad tusan gör ett sakta sättande - NOTHING!!!

 

Apport - hopp - 9,5

(förväntat betyg 8)

Snett sättande

 

Snällt tycker jag. Jag hade trott på en 8:a och då med tanke på att han ofta hamnar snett i ingången. Bussigt att bara dra 0,5 poäng. Tack!

 

Metall - 0

(förväntat betyg 8)

Tappar apport 2 gånger. DK

 

Ja herre gud, Gunde rusar ut, klipper apporten, vänder upp och tvärstannar med vilt stirrande ögon på något bakom mig. Släpper apporten och ser helt ställd ut. Jag trodde minst att det galopperat fram en älg och ställt sig bakom min rygg men det var det inte. Det var domaren, med neddragen keps och kritiskt granskande ögon. Skitläbbig tyckte Gunde. Jag fick honom att ta upp apporten och komma in och lämna av den.

 

Vittring - 0

(förväntat betyg 8)

Sänder tillbaka

 

Jag fick berättat för mig att tävlingsledaren lägger ut pinnarna och sedan springer lite lätt från pinnarna. Gunde springer ut mot pinnarna men är tveksam, håller ett öga på den där skummisen som kanske eventuellt tänker göra en attack mot lille Gunde. Han frysmarkerar rätt pinne men väljer att springa till mig, jag får stopp på honom kanske en halvmeter från pinnarna, då vänder Gunde om och hämtar min pinne, springer raka spåret in till min sida utan att tugga och lämnar av helt ok. Nästan så jag tyckte han kunde fått en liten femma på det faktiskt och då hade vi haft ett första pris. Retligt nära var vi...

 

Fjärr - 10

(förväntat betyg 10)

 

Han är ruskigt duktig på den och det är ju fantastiskt roligt att den funkade med en skummis bakom och en annan skummis vid sidan. Lille söte Gunde.

 

Helhet - 8,5

(förväntat betyg 8)

 

Summa 237 poäng med två nollor är jag jättenöjd med.

 

Nu kör vi hårt i veckan och hoppas det sitter som en smäck nästa helg.

 

Det var roligt i ettan idag att goa, härliga Helena med sin fina pudel Scilla fixade ett första pris. Mindre roligt att Sanna och Biz inte var på samma planet alls under platsliggningen. Hm, detta måste kluras på.

 

Eliten vann Elenor med sin fina Mex - de är sjukt duktiga de där två.

 

Nu ska jag strax på fotboll. Hej svejs!

 

Syrran hämtade mig i fredags så drog vi till Stockholm. Vi fick bo hos goa, fina Hanna (syrrans dotter) och jisses vilken god vegetarisk paj hon hade gjort. Innan vi fick mumsa i oss den åkte vi tunnelbana och hämtade ut nummerlapparna. Tur vi hade med Hanna säger jag bara. Förra året förlitade jag mig helt på en annan tjej som bott i Stockholm som for runt bland tunnelbanestationerna som jag vet inte vad. Hur det var så lotsade Hanna oss fram och tillbaka. Vi åt den mumsiga pajen och sen slocknade vi som små ljus. Oj vad vi sov, vaknade käkade frukost sen var det dags för nästa hysteriska tunnelbanefärd. Alltså hjälp, vi var inte själva som var på väg mot tjejmilens startområde kan jag säga. Nu tror jag inte alla nästan 30.000 brudar åkte tunnelbana men det kändes så...

 

Det här är Jack, Hannas goa kille som är en Staffordshire bullterrier och där sattes alla mina fördomar på sin spets. Grabben var helt otrolig, han hängde med bland alla tjejer och trånga tåg och var hur cool som helst. Vi mötte hundar som gjorde utfall mot honom och han bara tittade lite på dem. Jag blev helt kär, JAG som har värsta respekten för den sortens hundar. Shit, trodde jag aldrig.

 

 

Först ska jag ta mig runt tjejmilen. Den är nästa lördag och dit går det fort. Helgen efter är det debut i lydnadsklass 3. Är jag klok eller? Ibland undrar jag hur jag tänker eller rättare sagt om jag tänker alls...

 

Igår var vi i Djupedal och tittade på den lilla söta rottisvalpen Solo. Vilket charmtroll och hjälp vilka vassa tänder såna där små sötnosar har. Hade glömt det. Vi spårade och Gundes spår är lagt till handlingarna. För att inte överdriva så kanske typ halva gick ok, resten my god! Gasse missade två pinnar men skötte sina tassar fint. Jag tror alla hundar skötte sig faktiskt. Det var Gunde som vindade runt lite väl mycket. Gör om, gör rätt som det heter. Så nu ska jag göra det - rätt alltså (igen).

 

Tränat lite lydnad här hemma idag och vad kan jag skriva om det då? Ja, jag vet ju i alla fall vad vi behöver träna imorgon. Alltid skönt att inte stå där på träningen och känna att shit, vad gör jag här, vi kan ju allt! Undrar hur det känns förresten? Har liksom aldrig hamnat i det läget, någonsin med nån hund.

 

Nu är jag skitsur på datorn som inte kan vända korten rätt när jag ska infoga dem. Himla irriterande. Var väl inte meningen jag skulle skriva nåt i bloggen antagligen så då lägger jag väl av nu då.

 

Nu har jag anmält oss till två tävlingar. Ska bli kul och efter träningen igår känns det riktigt bra. Vi har harvat med vårt fria följ så jag nästan känt att det är f-n omöjligt men heter man Gunde så gör man och igår visade han att INGENTING ÄR OMÖJLIGT. Han gick sitt livs bästa fritt följ. På nåt märkligt vis var han i exakt rätt aktivitetsnivå för ett fritt följ. Det kan bero på att vi kört rutan innan, grejat med apporterna och han hade rusat av sig en mängd energi. Grejen är ju att tävlingarna börjar ju med fritt följ... ska jag ha honom i den kalasnivån som han var i igår så är frågan om han fixar resten av momenten. Jag testade honom lite igår och körde en fjärr efter och den gick fint så kanske, kanske.

 

Vi var på SM och kollade i helgen och jisses vad jag blir taggad av att se alla duktiga ekipage. Shit, vad kul det är när SM går så nära så man kan sticka dit över en dag. Nu kanske jag till och med kan hitta motivation för att träna bruksgrejerna med. Tappade sugen lite i våras av olika anledningar men nu börjar det suga lite igen.

 

Kolla värsta fina kopplet, köpte det på SM:et. Det kan tolkas in en hel del i det ordet tycker jag.

 

 

 

Jippi, nu får vi ha den ett år och tagga ett nytt gäng för nästa års Augustikanna. Det är ju en vansinnigt rolig tävling mellan tre klubbar. Det var inte helt enkelt att få till ett lag i år men Susanna Gälldin kämpade på och fick till slut till det. Gunde och jag hade inte tänkt vara med för vi hade tänkt starta lydnadsklass 3. Du får inte ha startat i trean om du ska vara med i tävlingen för där är det lydnadsklass 1 och 2 som gäller. Perfekt ursäkt för mig att inte starta trean. Phu!

 

Hur det är så har vi legat i och tränat. Det har varit skitkul eftersom även Emma med Saga blev uttagen till laget. Vi har kämpat på med våra flatte-flanar. Tänk att två flattar kan vara så olika och ändå lika. Ja jisses men det är också himla kul när man får kvitto på att vi tränar rätt och det fick vi igår. Emma och Saga fixade 175,5 poäng med en 0:a på apporteringen (tveksamt om alla domare hade givit nolla på den apporteringen men den här domaren hade sin bild klar för sig punkt slut). Gunde den filuren busade till det lite på platsen genom att lägga ner hakan så fint för att sedan plötsligt ta upp den och ligga blixtstilla men med hakan uppe. Enligt Emma hade hunden bredvid krupit och eventuellt kan det varit då Gunde lyft upp sitt söta lilla huvud. Nu är det ju så att mitt mål med denna haka-ner-i-backen är att hakan just SKA vara nere i backen oavsett vad som händer. Alltså är vi inte i mål där...

 

Glömde att säga att det regnade satan hela förmiddagen. Det berörde inte Gunde eller faktiskt inte någon av flattarna ett skit. Det blev nämligen så att på första plats kom Gunde och jag (jippi), tvåa blev en flatte från Attila, trea blev Carina och Milan (flatte) och på fjärde plats Emma och Saga (flatte). Hur kul var inte det då? Fyra flattar var med av 20 hundar och vi snodde de främsta placeringarna. Ha, ha, ha jag kunde ju bara inte låta bli att fråga om vi kommit fel och det var någon form av flattemästerskap i lydnad. Alla uppskattade inte skämtet. Jag tyckte det var vansinnigt roligt.

 

Vårt härliga gäng från Jönköpings brukshundklubb!

Emma och Saga, Peo och Rappe, Carina och Milan, Guldgunde och jag, Hanna och malletjej (kommer tamme tusan inte ihåg vad mallan heter), Sanna och Biz, Sanna och Zonda.

Så var den semestern över. Vilken semester vi ha haft. Härligt väder, roliga husvagnstripper, bra hundträning, kommit igång med löpningen (om än i etapper...) och ändå känner jag att jag skulle kunna varit ledig minst en vecka till. Förra veckan drog vi iväg till Västkusten. Hittade en liten söt camping innan Kungshamn där vi slog läger. Därifrån utgick vi och hittade en skitmysig brygga med tillhörande ortsbefolkning. Trots att vi liksom inkräktade på deras mark (ja, jag vet allemansrätten men ändå, det var ett ställe där deras släkt solat och badat i eviga tider) så var de skittrevliga. En bidragande orsak var hundarna. Jäpp. Jag vet, normalt brukar ju folk bli skitsura och tycka det är äckligt bla, bla, bla men de här människorna som vi hade turen att träffa hade flattar själva. Jajamen, det finns en uppfödare i närheten Inspiriations där deras hundar kom ifrån så vi var så himla välkomna. Sen var två av gubbarna där intresserade av bi och vips så hade A och gubbarna ännu mer att prata om. Djur gör underverk - även på semestern. Skön vecka fick vi!

 

Här är grabbarna på en brygga i Grebbestad.

 

Åh vad jag njuter. Det är så hiskeligt skönt att bara vara. Vi har varit en vecka på Öland. I år slapp vi regnet nästan hela veckan. Otroligt! Trodde inte det kunde hända oss.

Vi passade på att gå på fotboll i Kalmar. Tack vare att Straight flush-Carina räddade oss kunde även jag hänga med på EM-fotboll Norge-Italien. Hon tog hand om grabbarna medan vi hejade på Norge. Det var grymt varmt. Vi hamnade på läktaren med stekande sol. Ärligt talat, jag trodde vi skulle rinna bort. Fläktade hysteriskt med allt som gick för att få lite luft. ALLA var genomsvettiga vilket var en fördel för man kunde inte utröna vems svettlukt som var vems. Matchen och stämningen var superhäftig. Att Norge dessutom vann gjorde ju inte saken sämre. Synd att de inte gjorde repris i finalen. Hundarna var härligt trötta när vi hämtade dom. Tro jag det, lämnade med andra jyckar och jag kan tänka mig vad Gunde hade haft att stå i. Gaston funderade nog mer på vad i helsicke det var som hände - varför är jag här?

 

Vår gamla, fina husvagn stod pall även i år. Det som var konstigt var att campingen inte var ens på gränsen full. Så lite folk har det inte varit på flera år och då hade vi ändå kanonväder. Skönt i och för sig eftersom Gunde bestämde sig för att ALLA tikar på campingen var potentiella dater till honom. Jobbigt för honom och för mig...

 

De svarte uppskattade livet på Öland. Det där med att bada är ju Gundes absoluta favoritgren. Shit, han är inte klok. Dyker och far runt åt alla håll, upp, ner, över och under. Gaston framstår som en farbror när han lugnt glider ut och tar sig ett stilla dopp och är nöjd med det.

 

Kära nån så risig man kan bli av en vanlig, sketen förkylning. När väl näsan fick ordning på snoret så fick väl hjärnan nog och har värkt mer eller mindre konstant i tamme tusan en vecka. Jag blir vansinnig! Vem har tid att ha ont i skallen? Pillar i mig mina migräntabletter, värken försvinner men den tröttheten som infunnit sig denna vecka är helt galet jobbig. Färdiggnällt!

 

I onsdags kom vi iväg till Ditte i Motala. Jag tycker det är så himla kul att höra alla dessa duktiga hundförare som trots att de har samma grundtänk vilket jag uppfattar är - att ha kul med sin hund så tränar de lite olika. Nu är det inte alla förunnat att bara för att de är vansinnigt duktiga med sina egna hundar så kan de lära andra hur de ska göra med sina hundar. Ditte tillhör definitivt skaran - att se varje ekipage som unikt och är urbra på att lära ut.

 

Vi åkte hem fyllda av tips och idéer om hur vi ska fixa till ett och annat som t ex ÄNTLIGEN vågade jag en ingång på vittringen. Fick bra råd om hur jag ska balansera det lugna, VIKTIGA, urvalet med snabb ut- och ingång. Nu är det bara att lyckas få ihop det...

 

Fick även hjälp med apporteringen. Gunde älskar att apportera men håller som en mes vilket gör att apporten glider runt i käften på honom som jag vet inte vad. Tränar vi med fart så håller han betydligt bättre men så fort det blir kortare avstånd, vilket det blir med en matte som fasen inte kan få iväg apporten många meter, så blir greppet löst och apporteringen blir inte bra. Han tycker även att det är jobbigt när han är nära mig... Här finns klar förbättringspotential om man säger så.

 

Emma och Saga var skitduktiga men ännu bättre ska det bli. De tränade ingångar, hopp, fritt följ och lite annat.

En riktigt givande och kul kväll var det.

 

Idag har de här grabbarna varit i de härliga skogarna kring Djupedal. Alla spårade fint, Gunde vindande in en plastklädnypa som satt skithögt upp, trots att det var i medvind... Det ni! För övrigt så tycker jag han skötte sig fint.

 

Det har ju liksom varit hysteriskt varmt idag och jag vet nog att ormar gillar sånt väder. Jag har lite span på allt som ser ut som en orm. En himla massa pinnar som är rysligt lika ormar, har ni tänkt på det. Givetvis såg jag såg en kopparorm, jag tog ett gigantiskt megahopp in bakom Emma men jag dog inte. Hann till och med se att det var en kopparorm som ju tydligen är en ödla men varför ringlar den då omkring som en orm och är onödigt otäck?

 

Våra fina killar som skiter fullständigt i om pinnar ser ut som ormar, herre jösses, man ser väl skillnad på en pinne och en orm eller???

 

 

Jag och Emma drog till Göteborg för att vara med på en clinic för Maria Brandel och Siv Svendsen. Suveränt bra! Underbart, härligt när människor inte bara säger att det ska vara kul att träna hund utan även VISAR och delar med sig HUR man har kul när man tränar hund.

 

Jag är så himla glad att vi åkte. Fylld med tankar och ideér hur vi kan jobba vidare för att nå våra mål. Men är det inte märkligt att när jag liksom höll på att sprängas för jag ville ut och träna då blir jag sjuk. Apförkyld och en migrän som höll på att spränga hela skallbenet. Eller är det den där himla starten i tjejmilen som jag fick av syrran som gjorde att jag blev sjuk. Är det min kropp som liksom inte vill vara med på alla kuliga grejer som min hjärna vill hålla på med??? Trött jag blir.

Det är inte läge att gå hem och vara sjuk i semestertider. Det liksom dräller ju inte av folk som gör ens jobb. Mina, goa jobbarkompisar sjasade hem mig i måndagseftermiddag och jag fick inte komma idag om det var det jag trodde, så nu har jag varit hemma och kurerat mig (tur man lever med en biodlare).

 

Imorgon ska jag jobba och på kvällen SKA jag åka till Ditte i Motala. Här ska tränas! Jag tror Gunde kommer uppskatta det hela. Han har under hela eftermiddagen och kvällen igår och sedan fortsatt hela dagen idag att trakassera mig med nyss-druckit-vatten-pussar, lägga skor och slemmiga leksaker i mitt ansikte när jag slumrat i soffan, lagt sin inte allt för lilla kropp liksom nästan på min, skramlat i den tomma vattenskålen, gått runt och viftat på svansen så vattenglas och kaffekopp farit åt helsicke och ja, name it. Varje gång jag gjort en ansats till att resa mig så far båda grabbarna i taket och snudd tjoar HURRA! She´s alive! för att snabbt inse att näe, hon vände visst bara på sig.

 

Jag blev faktiskt lite piggare idag på morgonen när jag snörvlade mig igenom JP och kom till sista sidan och fick se min fina kille in action. Herre jösses, jag blir så himla glad när jag ser honom jobba. Jag vet hur mycket han betyder för dom som var där. Det var ingen överdrift det hon skrev i artikeln för de tycker verkligen om Gaston ända från svanstippen och ut till nosen. Det spelar tamme tusan ingen roll vad han hittar på så är han såååå go! Och, ja, det är han ju.

 

Nu ska jag fixa lite så vi kan komma iväg i tid imorgon Gunde och jag.

 

Attjo på er!

Många sköna dagar har det varit. Vi har verkligen inte förtagit oss. Rätt skönt efter det stim som varit. Hundarna har fått sitt och vi har fått vårt i form av vila PLUS en liten överraskning som syrran tyckte var en vansinnigt rolig överraskning till sin lillasyster.

Hon ringde och fnittrade i luren, vet du vad du ska göra den 7 september sa hon. Näe, sa jag och tänkte hysteriskt så jag inte glömt bort någon jämn födelsedag eller nåt. Vi ska till Stockholm då, du och jag. Vad kul, sa jag, fortfarande intet ont anande. Jajamen, favorit i repris för din del, öh, va? Jäpp, jag har vunnit två starter till tjejmilen och du ska få den ena av mig. Det är i såna lägen man känner en viss kluvenhet till att "men vad f-n" eller "ja, äntligen kan jag få ur tummen ur ändan och börja röra på mig ordentligt igen".

 

Hon känner sin syster rätt väl, klart tävlingsmänniskan kommer fram, klart vi ska åka, klart jag kommer springa, klart jag kommer träna. Inte tusan vill jag springa på sämre tid än förra året... Gulp!

 

Så idag tog Gaston och jag en svettig vända. Herre jösses, det där med att kondition är en färskvara - det är sant!

 

Annars har vi tränat lite lydnad och rallylydnad i trädgården. Ja, förresten, Gaston och jag var ju hos Helena F och fick oss en omgång med rallylydnadskunskap förra veckan. Det där med att kalla det tantsport, det tycker jag är lite elakt faktiskt. Det är fasen inte lätt att ha hunden både här och där, bakom och framför och dansa runt vid sidan under gång. Gaston fattade nog bättre än jag, jag yrade runt som en tok mellan skyltarna. Man ska ju fatta vad de innebär med och sen ska man lyckas utföra "vad-det-nu-står-på-skylten" inom en halvmeter. Fatta att få runt långa Gaston innan den halvmetern är slut. Jisses, Helena fick sig några goa garv men skam den som ger sig.

 

Gunde dynamit, som han numer känns mer som, än tjuren Ferdinand, som han en gång var. Jag körde igår igenom lydnadsklass 3 rätt upp och ner. Ja, vad ska jag säga fria följet - katastrof, resten var ok. Finns självklart massor med förbättringsområden men det jag lagt ner tid på under hela vintern och våren vad det gäller fjärr, vittring och ruta verkar ha landat. Det är då själva tusan också att fria följet då ska vara så in i helsicke svårt att få till. Jag måste ha Gunde i rätt aktivitetsnivå och den är tamme tusan inte lätt att få till. Han ser cool ut och sen bara fräser det till i dynamitgubben.

Vi var iväg och spårade en sväng idag. Martin hade sin tjejer med sig och alla fyra spårade bra. Gaston började sitt spår lite lojt men sen vaknade han till liv för Martin hade fart fram som han hade varit på värsta festen igår. Lullat runt, hit och dit, upp och ner och Gaston tyckte det var skitkul. Gunde nosade reda på sitt favvoslut bestående av TVÅ gigantiska tennisbollar. Jag som trodde hans favvogrej var en liten snörboll. Icke, stora megatennisbollar det är HANS grej. Mer såna till jycksen!

 

Jag ser fram mot helgen när vi ska till Göteborg och få oss en hel härlig dag med två skitduktiga instruktörer Maria Brandel och Siv Svendsen. Har grymt höga förväntningar och läääängtar massor.

 

Nähä, nu så får jag ta mig i kragen och släpa mig iväg till soffan :)

 

Vi startade upp med att kolla in Myrans baldebut. Shit, så fina de var, hon och hennes klasskompis Emil. Jag blev helt rörd. Det har varit så mycket fixande och grejande för att det skulle bli en superhärlig kväll och det blev det!

 

Jag längtar efter att tävla. Vi pratade om det idag när vi var och spårade om hur märkligt det känns att vara hemma så många helger när det är vår. Det händer ju inte om man har turen och komma med på tävling. Jag känner dock att det varit ett klokt (ovanligt för att vara mig) och lugna ner mig med att starta Gunde i trean. Jag vill ha en stensäker plats och jag känner att den börjar kännas riktigt, riktigt bra. Han ligger med hakan nere i 5 minuter med skott. Sist var det med en rätt häftig störning i form av hund som skuttade upp och hoppade på sin ägare. Gunde låg som fastnitad. Sen gjorde vi sitt i grupp med okända hundar och han satt så fint. Hurra!

 

Så söt med en maskros mellan frambenen.

 

Förra helgen blev det inget spårat för då var jag på vift i  Stockholm. Jag och två kompisar var på Kizz. Yes, nostalgitripp som hette duga. Härligt att få bli lite wild and crazy! Snacka om att bli det på riktigt när vakterna till slut tyckte att den där lilla människan kan inte stå här och vara liten. Jag fick ett rött band och fick gå in i "the golden circle". Shit, vad häftigt! Jag blev så himla glad över denna godhjärtade man som såg mina akrobatiska försök att se över folks axlar. Går så där när man är 1,5 meter. Inte ofta jag haft nytta av min längd men då var jag grymt tacksam över den så jag kunde slinka in och se MYCKET mer.

Grabben är duktig på att markera vittringspinnar som jag i stort sett bara tagit i och lagt ut (alltså hållt i några sekunder bara), Vi tror att det inte behövs många molekyler i vinden för att han ska vinda in och bestämma sig för att här, förstår du matte, ligger det något som doftar människa. Då kan det vara en pinne som ligger typ jättelångt fram, eller en snitsel som han vindar in och naturligtvis i helsicke har hunden lyckats vinda in både det ena och det andra så det har lönat sig att gå upp med nosen. Ja, jag vet att man ska lägga medvindsspår och det har vi gjort men när man sedan går spåret så är det ju inte alltid vinden har snällt fortsatt vara medvind. Ja, inte vet jag men nu gnetar vi på med spår med bara ett slut. De andra hundarna spårade skitbra idag. Lilla, fina Saga gjorde sin första spets, det var riktigt kul att se Emmas förvånade min när hunden hur snyggt som helst gled in i vinkeln. Emma visste inget så hon trodde att Saga tappat spåret men icke sa Nicke, jag har läget under kontroll sa Saga och nosade vidare. Lilla Meya hon spårade i både blött och torrt idag. Kul när underlaget skiftar och hundarna bara spårar på som inget har hänt. Bakom klafsar det en människa som försöker hänga med i samma tempo genom att hoppa på de små tuvor som finns. He, he, he borde filmats.

 

Lydnad har vi också tränat - Gundes fria följ är under bearbetning men nu känns det åtminstone som vi kommit en liten bit på väg. Rutan har funkat bra på klubben men igår vet jag inte vad som flög i han. Då gjorde han värsta snyggaste ställandet utanför. Tillfällig sinnesförvirring eller? Det får kollas imorgon.

Gaston tränar rallylydnad och har blivit riktigt duktig på att gå på höger sida. Vi specialtränar stadga i stå, sitt och ligg på både höger och vänster sida. Den där högersidan är inte helt enkel, inte för nån av oss. Känns helt konstigt att ha hunden på den sidan.

 

 Goe Gaston

Idag 7 år! Sjukt galet fort har dessa år tassat på. Vad kul vi har och har haft. Diplomerad vårdhund och därmed arbetskamrat plus brukschampionat i spår. Han är en pärla!

Så himla härligt det är ute nu med alla fina blommor, allt det gröna och sen lite sol uppe på det. Lovely!

 

 

Gunde låg plats med hakan ner bredvid en totalt okänd schäfer (lite lätt gnällig skulle man kunna säga) med skott. Han låg blixtstilla med bollen framför sig. Det smällde och small, folk tjatade på sina hundar, knatade fram och tillbaka, ja ni vet så där som det kan vara på en träning med plats. Perfekt störning tycker jag. Gunde låg fem minuter och jag trodde jag skulle smälla av så glad blev jag. Kul att vinterns träning med haka ner gett utdelning. Underbart kul!

 

Här bugar jag djupt för att Gundes härliga dagmatte/husse har tränat med honom. Igår fixade han springa med skott. Jag ljuger INTE om jag säger att jag och Gunde inte tränat detta på säkert ett halvår så all cred till dom som tar så väl hand om vår guldklimp. Att de dessutom fixar träning är ju bara att tacka för. Me like!

 

Jag och Gunde fick en punkt att gå till. Jag riktade Gunde genom att bara säga "var är rutan". Emma hade ställt upp en 35 meter längre bort och han fixade det! Jippi!

 

Emma och Martin hjälpte Gunde att gå över stegen. Jag har vissa svårigheter att göra det eftersom stegen är hög och jag är inte lika hög... Lille gubben, han har så svårt att hålla reda på alla fyra benen samtidigt men övning ger färdighet. Tur att han är oberörd i alla fall när hänger där mellan stegen och hans matte kvider av ångest en bit bort.

 

Shit pommes frite, vinterns malande har gett resultat här med. Härligt! Nu ska jag "bara" ut på rätt avstånd.

 

Testat när han varit lugn och fin och när han varit galen men han väljer rätt, nu MÅSTE jag våga att han ska plocka upp och komma in med den med.

 

Tack vare goa träningsvänner som hjälper till att tänka så verkar vi, alltså Gunde och jag, återigen vara på banan. Gasse han spårar superfint och markerar pinnar färska som mindre färska.

 

Kul säger båda grabbarna!

 

Gasse jobbar på. Nu jobbar han även extra som läshund för barnen i klass 2 i Attarpsskolan. Det jobbet får han fixa utan mig. Ia ställer upp och kör det tillsammans med Gaston.

 

Rätt härligt tycker jag. Våren dundrar fram och som vanligt hinner liksom inte jag med i svängarna. Men i år är ALLA satans fönster i alla fall putsade. Vi har en student att fira i början av juni så det känns helt ok att påbörjat röjning av hemmet. Jag hoppas ju att vi inte behöver vara inne den dagen utan kan hålla oss utomhus och fira Myran. Fatta att hon slutar gymnasiet nu. Helt galet!

 

Äh, varför älta. Retar mig dock på att jag inte bara kan släppa vissa grejer men det är svårt ibland. Får hoppas att åldern kommer ifatt mig och att jag inser vad som är viktigt i livet.

 

Nu mot soffan!

 

 

Idag blev de uppflyttade till lägre klass spår. Så himla kul. Det var Emmas (och Sagas med för den delen) första brukstävling någonsin. Jag är så himla glad för den tjejen är så ambiös och vill så mycket. Hon jobbar hund på ett härligt sätt tycker jag och klurar ut hur det ska bli så bra så möjligt för lilla Saga och tadam, så bra det blev.

 

Vi, jag och mina grabbar har varit i spårskogen med vår andra träningskompis Martin. Det som var hiskeligt kul idag var att Gasse nu plockar färska pinnar som de vore som vilken pinne som helst. Skitkul! Han som haft så svårt för detta. Idag blev jag på riktigt sugen att starta en tävling med grabben igen. Kanske skulle ta och kolla av lydnaden och se hur vi ligger till där...

Gunde han spårade fint idag. Martin och jag diskuterade, innan vi skulle spåra med våra yngsta, angående lämplig aktivitetsnivå innan påsläpp. Vi testade lite grejer och banne mig att nivån sjönk. Vi bestämde oss genast för att så får det bli från och med nu.

 

Jag och Emma var hos Ditte Andersson och tränade i veckan. Jättekul och givande. Go tjej det där och duktig. Jag är så glad för att jag har haft möjlighet att träna för både Mona och Anders Kjernholm och nu hittat ytterligare en till skitduktig människa som delar med sig av sina tips och idéer. Härligt med människor som vill att det ska gå bra även för andra.

 

Jag hade vilda planer på att starta Gunde i trean innan sommaren men den planen är reviderad. Vi har liksom inget fritt följ. Vet inte riktigt vad som hänt men som det är just nu så har vi inte på en lydnadstävling att göra. Vi får kämpa vidare ett tag till. Planen kan ju revideras en gång till...

 

Mina fina killar! Fantastiskt skönt att kunna ströva runt i skogen och veta att de inte drar efter vilt. Idag såg vi hare, rådjur och hjort. Vi såg även spår efter vildsvinen. De är inte långt från vårt hem.