Ruggigt väder är vad det är
Super-Gaston låg i träda igår. Jag var iväg på föräldramöte så det bidde ingen träning alls igår. Det tog vi igen idag. Helene kom ut till Skärstad så vi la först varsitt spår på fält och sen stack vi iväg till magiska fotbollsplanen. Känns lite busigt att vara där och träna men vi förstör ju inte direkt någon gräsmatta genom att gå på den...
Nåja, angående spåret, så spårade Gaston bra i början och tog första vinkeln kanon sen yrade han till det lite i andra och vimsade runt på sista sträckan MEN han markerade och fick med sig ALLA pinnarna.
Lydnaden, hjälp jag gick runt med en dynamit idag. Fria följet var rena cirkusen. Han trippar nästan framför men är med i vinklarna och dunkar ner häcken i backen så det dammar (not today eftersom det är blött, blött, blött så idag var det snarare så det skvätte). Vi tränade appellydnaden, jäpp du läste rätt. Nu gäller det att ligga i, till KM i bruks som vi kör i appell. Vi gjorde framförgående och läggande under marsch. Framförgåendet måste vi träna på men läggandet sa det bara pang så låg han. Vi tränade lite kryp också och kan bara konstatera att himmel vad skönt att vi har en hel vinter på oss att träna det.
Gaston med en av sina älskade tennisbollar
Åsså den goe killen spårade på fint, enligt hans matte var det ett av hans sämsta spår hittills. Skitsnack, grabben följde spåret och nosade sig fram till pinnarna som han markerade. Han kastar sig inte över dom men man får banne mig vara blind om man inte ser att han markerar. Lydnaden fixade han bra idag. Framförgåendet som gett hans matte lite hysteriska anfall gjorde han kanonfint. Han kommer fixa appellen lätt som en plätt.
Åsså bus med sin favvoboll
Jaha, nu ska jag ta mig i kragen och göra lite nytta, måste bara fundera en stund på vad.
Ha det bra alla!
Nåja, angående spåret, så spårade Gaston bra i början och tog första vinkeln kanon sen yrade han till det lite i andra och vimsade runt på sista sträckan MEN han markerade och fick med sig ALLA pinnarna.
Lydnaden, hjälp jag gick runt med en dynamit idag. Fria följet var rena cirkusen. Han trippar nästan framför men är med i vinklarna och dunkar ner häcken i backen så det dammar (not today eftersom det är blött, blött, blött så idag var det snarare så det skvätte). Vi tränade appellydnaden, jäpp du läste rätt. Nu gäller det att ligga i, till KM i bruks som vi kör i appell. Vi gjorde framförgående och läggande under marsch. Framförgåendet måste vi träna på men läggandet sa det bara pang så låg han. Vi tränade lite kryp också och kan bara konstatera att himmel vad skönt att vi har en hel vinter på oss att träna det.
Gaston med en av sina älskade tennisbollar
Åsså den goe killen spårade på fint, enligt hans matte var det ett av hans sämsta spår hittills. Skitsnack, grabben följde spåret och nosade sig fram till pinnarna som han markerade. Han kastar sig inte över dom men man får banne mig vara blind om man inte ser att han markerar. Lydnaden fixade han bra idag. Framförgåendet som gett hans matte lite hysteriska anfall gjorde han kanonfint. Han kommer fixa appellen lätt som en plätt.
Åsså bus med sin favvoboll
Jaha, nu ska jag ta mig i kragen och göra lite nytta, måste bara fundera en stund på vad.
Ha det bra alla!
Gaston nosade sig till elit i spår!
Jag älskar den hunden! Jösses, idag hade vi marginalerna på vår sida, det var så det skrek men vi klarade uppflyttning till elit!
Efter en allt annat än en lugn natt där jag vaknade bland annat av att äldsta barnet kom hem (Sanny gapade så hela Skärstad vaknade och Gaston hängde ju käckt på vad, VAD, VAD är det som händer, vem skäller vi på???). Grr, somnade om, då vaknade jag när Anders snarkade som en tok, dessutom hade jag migrän så jag trodde huvudet skulle ramla av. Jag packade ihop mej själv och täcket, tog en migräntablett och la mig i soffan. Sen vaknade jag hudnra gånger till för att kolla så jag inte försovit mig. Kl 05.00 ringde klockan.
Jag körde naturligtvis lite vilse också, ytterst vanligt när det gäller mig. Fick ringa till Växjö bk så de guidade oss sista biten, kom "bara" fem minuter försent. Känns ju kanon att börja med det. Jag drog startnummer tre.
Så här såg vår upptagsruta ut. Kolla var pinnen står och jag skulle skicka Gaston rätt ut. Givetvis gled han utmed buskaget till höger och fick vind på spåret och gled ut så fint, så fint men det var bakspår. Betyg 7.
Taget från vägen
Från Gastons synvinkel (jag hade inte heller gått rakt ut här...)
Nåja, nu för tiden säger de "tillbaka till rutan, bakspår" så det var ju bara att vända grabben så tuffade vi iväg. Han gick käckt rätt över första pinnen, hm. Tog andra men rätt över tredje. Vi hade ett bra spår, det gick mycket ute på öppen mark och det blåste kraftigt så jag var jätteglad att Gaston gick så lågt med nosen som han gjorde. Hur som helst vi tappade en pinne som varken Gaston markerade eller jag såg (hm igen) och så kom slutpinnen. Jag vet inte om Gaston var på väg att vända för att han fick den i vind men jag hann i alla fall se den först och ropade på honom. Hade ju ingen aning om tiden men den hade jag inte behövt vara orolig för, 16 minuter och en pinne borta, betyg 9.
Sen var det dags för uppletande. Jag har varit ute på många tävlingar med Matisse i brukset och aldrig någonsin skådat en sådan uppletanderuta. Den var kul den. Det var som öar av högt gräs och klippta vägar lite kors och tvärs. Kolla här:
Nåja, grabben fixade det galant. Han släppte ett föremål på vägen in, det såg ut som det var något som stack till så han slängde till med munnen och tappade ut föremålet. Jag tror att det var spännet på skynket. Vid nästa skick stannade han och nosade och smackade i en kissefläck. Hörredu, ut och leta med dig sa jag och det gjorde han. Duktiga Gaston. Fem poäng till mig. Han hade kunnat sträckt upp pekfingret och stått kvar.
Fyra grejer och betyg 8,5 av båda domarna.
Sen var det plats, där fick han 8,5 och 9. Orolig står det. Han ligger ju och grejar lite. Ligger lite på vänster skinka och sen på höger och lite så. Jag blev glad för det var en schäfer som stack efter matte innan vi ens kommit runt stugan och det struntade Gaston fullkomligt i. Hunden bredvid Gaston hade krupit lite men det verkade inte bekymra flanen.
Vid det här laget hade jag insett att någon uppflyttning blir det INTE!!! Vi har inget bra framåtsändande, kryp eller skall. Jag hade tänkt ha fullt på spåret och 9 på uppletandet och då hade chansen funnits så visar det sig räcka ändå. Helt sjukt kul!
Fritt följ 8 (tränger, dk, leker) och 8,5 (dk, position i sväng). - i mina ögon sett, grymt okoncentrerad
Inkalln m ställande 7 (tjuvar på stå) och 7 (tjuvstart) - jag trodde aldrig tävlingsledaren skulle säga kommendera...
Framåtsändande 6 (långt, stopp, dk) och 6,5 (långt ut, stannar, extra kommando) - galopp till gränsen, där stod han, phu.
Kryp 6 (dk, extra kommando) och 6 (dk ligg, fler dk, förare går böjd) - hurra jag trodde max 5 poäng, jag hade VÄRSTA dk.
Skall 7 (uppehåll skall) och 8 (dk, glest) - hurra! Gaston överträffade sig själv.
Tungt föremål 8,5 (dk, ss) och 8,5 (dk ingång, ss) - hur klarar mindre hundar av detta? Gaston ser helt förstörd ut över att behöva bära detta tunga elände, det får bli styrketräning.
Hopp 10 och 10 (bra).
Min fantastiske goe flane höll ihop sig ganska bra. Jag känner ju att koncentrationen brister i lydnaden men vad tusan det räckte vilket jag inte för mitt liv trodde när vi kom ut från lydnaden. Vi fick ihop 486,5 poäng och uppflyttningsgränsen är 480 poäng. Fatta att jag har sån tur. Jag brukar alltid ha marginalerna emot mig. Hurra, vad jag är glad!
Nu siktar vi mot vårens tävlingar och jaktprov. Träna, träna, träna tji hu!
Tack för alla goa sms både under tävlingens gång och efter. Jag säger som alltid, utan sina träningskamrater hade man stått sig slätt.
Stort grattis till Petra som blivit uppflyttad idag, härligt och nu håller jag tummen för att Lotta tagit sin andra etta på raken i elit jaktprov. Det teamet är ett mirakel - superduktiga.
Hej svejs, nu till soffan för välförtjänt vila men vad är det jag hör, den trötte Gaston ligger och tuggar på ben. Han - trött - icke sa Nicke.
Efter en allt annat än en lugn natt där jag vaknade bland annat av att äldsta barnet kom hem (Sanny gapade så hela Skärstad vaknade och Gaston hängde ju käckt på vad, VAD, VAD är det som händer, vem skäller vi på???). Grr, somnade om, då vaknade jag när Anders snarkade som en tok, dessutom hade jag migrän så jag trodde huvudet skulle ramla av. Jag packade ihop mej själv och täcket, tog en migräntablett och la mig i soffan. Sen vaknade jag hudnra gånger till för att kolla så jag inte försovit mig. Kl 05.00 ringde klockan.
Jag körde naturligtvis lite vilse också, ytterst vanligt när det gäller mig. Fick ringa till Växjö bk så de guidade oss sista biten, kom "bara" fem minuter försent. Känns ju kanon att börja med det. Jag drog startnummer tre.
Så här såg vår upptagsruta ut. Kolla var pinnen står och jag skulle skicka Gaston rätt ut. Givetvis gled han utmed buskaget till höger och fick vind på spåret och gled ut så fint, så fint men det var bakspår. Betyg 7.
Taget från vägen
Från Gastons synvinkel (jag hade inte heller gått rakt ut här...)
Nåja, nu för tiden säger de "tillbaka till rutan, bakspår" så det var ju bara att vända grabben så tuffade vi iväg. Han gick käckt rätt över första pinnen, hm. Tog andra men rätt över tredje. Vi hade ett bra spår, det gick mycket ute på öppen mark och det blåste kraftigt så jag var jätteglad att Gaston gick så lågt med nosen som han gjorde. Hur som helst vi tappade en pinne som varken Gaston markerade eller jag såg (hm igen) och så kom slutpinnen. Jag vet inte om Gaston var på väg att vända för att han fick den i vind men jag hann i alla fall se den först och ropade på honom. Hade ju ingen aning om tiden men den hade jag inte behövt vara orolig för, 16 minuter och en pinne borta, betyg 9.
Sen var det dags för uppletande. Jag har varit ute på många tävlingar med Matisse i brukset och aldrig någonsin skådat en sådan uppletanderuta. Den var kul den. Det var som öar av högt gräs och klippta vägar lite kors och tvärs. Kolla här:
Nåja, grabben fixade det galant. Han släppte ett föremål på vägen in, det såg ut som det var något som stack till så han slängde till med munnen och tappade ut föremålet. Jag tror att det var spännet på skynket. Vid nästa skick stannade han och nosade och smackade i en kissefläck. Hörredu, ut och leta med dig sa jag och det gjorde han. Duktiga Gaston. Fem poäng till mig. Han hade kunnat sträckt upp pekfingret och stått kvar.
Fyra grejer och betyg 8,5 av båda domarna.
Sen var det plats, där fick han 8,5 och 9. Orolig står det. Han ligger ju och grejar lite. Ligger lite på vänster skinka och sen på höger och lite så. Jag blev glad för det var en schäfer som stack efter matte innan vi ens kommit runt stugan och det struntade Gaston fullkomligt i. Hunden bredvid Gaston hade krupit lite men det verkade inte bekymra flanen.
Vid det här laget hade jag insett att någon uppflyttning blir det INTE!!! Vi har inget bra framåtsändande, kryp eller skall. Jag hade tänkt ha fullt på spåret och 9 på uppletandet och då hade chansen funnits så visar det sig räcka ändå. Helt sjukt kul!
Fritt följ 8 (tränger, dk, leker) och 8,5 (dk, position i sväng). - i mina ögon sett, grymt okoncentrerad
Inkalln m ställande 7 (tjuvar på stå) och 7 (tjuvstart) - jag trodde aldrig tävlingsledaren skulle säga kommendera...
Framåtsändande 6 (långt, stopp, dk) och 6,5 (långt ut, stannar, extra kommando) - galopp till gränsen, där stod han, phu.
Kryp 6 (dk, extra kommando) och 6 (dk ligg, fler dk, förare går böjd) - hurra jag trodde max 5 poäng, jag hade VÄRSTA dk.
Skall 7 (uppehåll skall) och 8 (dk, glest) - hurra! Gaston överträffade sig själv.
Tungt föremål 8,5 (dk, ss) och 8,5 (dk ingång, ss) - hur klarar mindre hundar av detta? Gaston ser helt förstörd ut över att behöva bära detta tunga elände, det får bli styrketräning.
Hopp 10 och 10 (bra).
Min fantastiske goe flane höll ihop sig ganska bra. Jag känner ju att koncentrationen brister i lydnaden men vad tusan det räckte vilket jag inte för mitt liv trodde när vi kom ut från lydnaden. Vi fick ihop 486,5 poäng och uppflyttningsgränsen är 480 poäng. Fatta att jag har sån tur. Jag brukar alltid ha marginalerna emot mig. Hurra, vad jag är glad!
Nu siktar vi mot vårens tävlingar och jaktprov. Träna, träna, träna tji hu!
Tack för alla goa sms både under tävlingens gång och efter. Jag säger som alltid, utan sina träningskamrater hade man stått sig slätt.
Stort grattis till Petra som blivit uppflyttad idag, härligt och nu håller jag tummen för att Lotta tagit sin andra etta på raken i elit jaktprov. Det teamet är ett mirakel - superduktiga.
Hej svejs, nu till soffan för välförtjänt vila men vad är det jag hör, den trötte Gaston ligger och tuggar på ben. Han - trött - icke sa Nicke.
En typisk dagen innan-dag
Det blev först städning av otäckt skitiga golv. Två katter som går in och ut som de vill samt två hundar som inte går ut och in som de vill men drar in massor ändå. Hjälp, vattnet var verkligen allt annat än klart... Nu är det fint i alla fall.
Sen valde jag på att ta mig an strykhögen eller svampskogen. Kanske, jag i alla fall skulle lägga två små upptag... Jag hade ju liksom bestämt mig för att nu är det som det är och det är inget vi kan ändra på till imorgon.
Naturligtvis var jag tvungen att lägga två upptag, ett gick äckligt dåligt och ett kanon. Alltså kommer jag bara ihåg ett.
Guuud vad tråkigt detta är, vänta och vänta... Suck
Dubbelsuck
Jag hoppas att jag slipper sucka imorgon![[124]](http://www.nogg.se/images/smileys/124.gif)
.
Tack alla ni som önskat lycka till och lovat hålla tummarna. Vi behöver det!
Sen valde jag på att ta mig an strykhögen eller svampskogen. Kanske, jag i alla fall skulle lägga två små upptag... Jag hade ju liksom bestämt mig för att nu är det som det är och det är inget vi kan ändra på till imorgon.
Naturligtvis var jag tvungen att lägga två upptag, ett gick äckligt dåligt och ett kanon. Alltså kommer jag bara ihåg ett.
Guuud vad tråkigt detta är, vänta och vänta... Suck
Dubbelsuck
Jag hoppas att jag slipper sucka imorgon
.Tack alla ni som önskat lycka till och lovat hålla tummarna. Vi behöver det!
Framåtsändande, kryp och skall
Ro hit bollen så kan jag göra både det ena och det andra!
Idag smög vi oss in på en av de välklippta fotbollsplanerna en bit från hemmet. När det gäller träning skyr vi inga medel eller låtsas som att vi inte alls förstår att det retar gallfeber på någon som tycker hundar ska vara kopplade och helst långt bort från all civilation och redlighet.
Idag känns det som att någon form av 25-öring ramlat ner i flanens hjärna. Absolut långt ifrån en tia men kanske, kanske det finns hopp om en femma. som läget är just nu. Tre dagar kvar att träna på. Krypet gick jättebra och skallet hade vi nog fått en si så där en åtta om tävlingen varit idag, kan jag tänka mig. Usch, jag tycker verkligen inte om att jag plötsligt fått för mig att chansa lite när jag åker och tävlar. Det är inte riktigt likt mig men vad tusan, någon gång måste man ju chansa. Finns ju folk som aldrig köper Triss-lotter och plötsligt en dag gör det och då händer det! Har en kompis som satt vid köksbordet och skrapade fram 100.000 kronor, sånt händer ju bara inte, tror man.
Fixar Gaston upptaget, spåret och får hyfsad poäng på uppletandet så kan det gå att få ihop poäng till uppflyttning MEN det gäller att ha lite flyt också.
När det gäller nochalans och långfingerpekning så fick jag nog till en tulipan i alla fall i måndags, nu är det bara rosen kvar att greja till sen så kanske vi är på samma planet, jag och Gaston. Ganska kul ord tulipanros, lite mer jobbigt att inse att hunden faktiskt gör det den får...
Idag smög vi oss in på en av de välklippta fotbollsplanerna en bit från hemmet. När det gäller träning skyr vi inga medel eller låtsas som att vi inte alls förstår att det retar gallfeber på någon som tycker hundar ska vara kopplade och helst långt bort från all civilation och redlighet.
Idag känns det som att någon form av 25-öring ramlat ner i flanens hjärna. Absolut långt ifrån en tia men kanske, kanske det finns hopp om en femma. som läget är just nu. Tre dagar kvar att träna på. Krypet gick jättebra och skallet hade vi nog fått en si så där en åtta om tävlingen varit idag, kan jag tänka mig. Usch, jag tycker verkligen inte om att jag plötsligt fått för mig att chansa lite när jag åker och tävlar. Det är inte riktigt likt mig men vad tusan, någon gång måste man ju chansa. Finns ju folk som aldrig köper Triss-lotter och plötsligt en dag gör det och då händer det! Har en kompis som satt vid köksbordet och skrapade fram 100.000 kronor, sånt händer ju bara inte, tror man.
Fixar Gaston upptaget, spåret och får hyfsad poäng på uppletandet så kan det gå att få ihop poäng till uppflyttning MEN det gäller att ha lite flyt också.
När det gäller nochalans och långfingerpekning så fick jag nog till en tulipan i alla fall i måndags, nu är det bara rosen kvar att greja till sen så kanske vi är på samma planet, jag och Gaston. Ganska kul ord tulipanros, lite mer jobbigt att inse att hunden faktiskt gör det den får...
En ny dag - tack och lov.
Idag slutade jag tidigt. Hem och iväg till skogen. Vilket väder, vilken dag, så himla skönt! Hösten när den är som bäst. Jag gjorde två små upptag till Gaston som vi tog efter promenaden.
Upptagen gick strålande, duktig kille. Efter detta tog jag ett stort, djupt andetag och åkte till en gräsplan för att träna framåtsändande... Idag gick det betydligt, BETYDLIGT bättre än igår. Han sticker iväg i galopp första sträckan och slutar sen aldrig galoppera. Gör han så på tävlingen så tänker jag strunta i det, för ju längre ifrån mig han galopperar desto saktare galopperar han. Han ser faktiskt rätt kul ut när han galopperar nästan på stället. Det heter nåt fint när hästar gör så men när hundar gör det??? Andra sträckan gick så mycket bättre. Vi malde på där ett tag och det känns faktiskt som att vi kanske kan få godkänt på momentet om jag har en himla tur.
Vi tränade kryp (som gick bra) och skall. Gaston skäller bättre och bättre men nu var han trött och varm och då blir det väldigt mycket guldfisk över alltihop. Då kippar han hysteriskt och saliven skvätter men nåt ljud kommer det inte.
Sanny bus var med och fick göra lite av varje. Hon blir störtglad när hon får vara med och träna.
Tänk att en apportbock kan se så olika stor ut, kolla här:
Stor apportbock i liten hunds mun
Samma apportbock i stor hunds mun
Vi tränar på inför helgens bravader.
Hej svejs!
Idag blev jag riktigt himla sur!
Jäpp, idag låg han illa till den svarte. Vi har varit och tränat lydnad på Jbk. Vi började med platsen, det gick upp en dobermannhane (ni som känner mig vet att det är en hundras som jag har lite ångest över) han stegade fram till vem? Jajamen, till min lille plutt. Gaston ställde sig upp men det blev inget mer. Mitt hjärta försvann nånstans upp i halsgropen. Jag säger inget om att dobermannen gick upp på platsen, det kan hända vem som helst, när som helst, ask me! Men lite nervös blev jag allt. Jag lade om Gaston och han låg där och glodde lite lätt uttråkad som alltid. Phu!
Vi började med att Helene och Åsså körde. Gaston fick vara i bilen. Helene var nöjd med sin träning och sen var det då dags. Martin kallade in mig precis som på tävling. Vi började med fria följet. Redan här kände jag att Gaston inte riktigt var med mig... Nästa moment - inkallning.Gick kanon! Sen kom det, framåtsändandet. Giv mig styrka. Jag skickade ut honom på framåt och han galopperar glatt iväg som alltid, när han försvann förbi gruppen säger jag stanna, då kommer han mot mig, suck. Jag ställde honom och sa före, då nosade han. Jag gjorde om och gjorde om. Tålamod, tålamod men till slut brast det. Jag fick ett totalt hjärnsläpp och blev helt galen på min nochalanta flattehane. Nu räcker det att hans 1,5 meter långa matte rusar mot honom så slänger han sig ner i backen, när jag dessutom gapar som en fullständig tok så blev det ganska jobbigt för honom. Han låg och så ut som att snälla, slå inte ihjäl mig. Nu slår jag honom INTE men jag hade kunnat strypa honom lite grand. Jag pratade lite med honom och sen fick jag ta hundraarton djupa andetag och så gjorde vi ett nytt framåtsändande som gick bra. Då blev jag sur för det, att jag ska behöva bli så himla arg innan han behagar lyssna på vad jag säger.
Krypet och skallet gick bra. Ja, ni läste rätt. Helt sanslöst men grabben var ju som sagt lite låg efter mitt lilla utbrott som säkert hördes över hela klubbområdet. Han klurade väl lite på om hon eventuellt tänkte få ett nytt anfall eller om hon tänkte hålla sig lugn.
Jag brukar verkligen inte bli så himla arg på honom och definitivt inte mitt i ett moment. Imorgon tar vi nya tag, med nytt tålamod och med ny korv. Hej och hå!
Det är väl inget att bli så himla sur för, det luktade ju gott ju...
Martin och Knuffa grejade också med framåtsändandet. Det är ett evighetsmoment. Knuffa har lite bekymmer med att gå sakta. Det är väldigt mycket spring i dom benen, men himmel och plätter vad charmig hon är.
Tack Helene och Martin som härdar ut med mig och min svarte flane.
Vi började med att Helene och Åsså körde. Gaston fick vara i bilen. Helene var nöjd med sin träning och sen var det då dags. Martin kallade in mig precis som på tävling. Vi började med fria följet. Redan här kände jag att Gaston inte riktigt var med mig... Nästa moment - inkallning.Gick kanon! Sen kom det, framåtsändandet. Giv mig styrka. Jag skickade ut honom på framåt och han galopperar glatt iväg som alltid, när han försvann förbi gruppen säger jag stanna, då kommer han mot mig, suck. Jag ställde honom och sa före, då nosade han. Jag gjorde om och gjorde om. Tålamod, tålamod men till slut brast det. Jag fick ett totalt hjärnsläpp och blev helt galen på min nochalanta flattehane. Nu räcker det att hans 1,5 meter långa matte rusar mot honom så slänger han sig ner i backen, när jag dessutom gapar som en fullständig tok så blev det ganska jobbigt för honom. Han låg och så ut som att snälla, slå inte ihjäl mig. Nu slår jag honom INTE men jag hade kunnat strypa honom lite grand. Jag pratade lite med honom och sen fick jag ta hundraarton djupa andetag och så gjorde vi ett nytt framåtsändande som gick bra. Då blev jag sur för det, att jag ska behöva bli så himla arg innan han behagar lyssna på vad jag säger.
Krypet och skallet gick bra. Ja, ni läste rätt. Helt sanslöst men grabben var ju som sagt lite låg efter mitt lilla utbrott som säkert hördes över hela klubbområdet. Han klurade väl lite på om hon eventuellt tänkte få ett nytt anfall eller om hon tänkte hålla sig lugn.
Jag brukar verkligen inte bli så himla arg på honom och definitivt inte mitt i ett moment. Imorgon tar vi nya tag, med nytt tålamod och med ny korv. Hej och hå!
Det är väl inget att bli så himla sur för, det luktade ju gott ju...
Martin och Knuffa grejade också med framåtsändandet. Det är ett evighetsmoment. Knuffa har lite bekymmer med att gå sakta. Det är väldigt mycket spring i dom benen, men himmel och plätter vad charmig hon är.
Tack Helene och Martin som härdar ut med mig och min svarte flane.
Spår, uppletande, äppel- och svampplockning
Gaston har ett varierande helgliv. Vi startade, eller rättare sagt han startade dagen med en lååååång skogspromenad med Anders. När de kom hem hade jag masat mig upp ur den goa sängen. Efter frukost blev det date med Martin och Knuffa. Vi gick spår och gjorde ett litet uppletande samt fikade. Gaston hade lite bekymmer med sitt upptag men det löste sig till slut. Martin hade lagt det i en hage med högt gräs och Gaston kunde inte gå rakt ut. Det gick bara inte. Fick skicka om honom några gånger och till slut gled han elegant ut och tog framspår. Puss på han.
Han plockade pinnar och spårade på. Vimsade till det på ett ställe, vilt? Hur som helst vi tog oss runt och var glada för att han markerade pinnarna.
Knuffa tuffade på, missade några pinnar i början men sen tog hon dom hur snyggt som helst.
Uppletandet, gulp. Vi gjorde det i en hage med högt gräs och Gaston for ut som ett spjut och försvann ur bild. Upps, jaktsök i megaformat men hur som helst han fick ihop det och kom på att det nog var uppletande av saker som gällde. Knuffa hon gjorde som vanligt ett snyggt och prydligt uppletande.
När vi kom hem var det dags för äppelplockning. Herre jösses, hur många äpplen kan det finnas i en och samma trädgård. Det värsta är att när vi har mycket äpplen har ALLA mycket. Vi äter och äter, nån som vill ha?
När middagen intagits och en liten tupplur på soffan var klar stack vi till skogen, jag och hundarna. Gaston han roar sig själv med att rusa runt som en galning. Sanny hon går lugnt och fint med mig. Vi hittade både gula och ofantligt många trattkantareller. Det fullständigt dräller av trattisar. Gaston tycker det är mindre kul när jag drabbas av min svamptrance. Jag kan lova mig själv att idag ska jag INTE plocka en enda svamp men så liksom bara står dom där. Klart man plockar och sen är det kört. Huvudet går som en helikopter och gluggarna är vidöppna. Det är tamme tusan beroendeframkallande. Gott är det med!
Imorgon var jag sjunde reserv till högre klass spår i Borås. VEM trodde att man skulle komma med? Inte jag i alla fall som lovade köra tjejerna till sista damlagsmatchen och den går i Eksjö. Anders ska jobba så han kan inte köra. Inga problem sa jag, det gör jag för jag kommer inte med på tävlingen ändå. Hur kan jag vara så himla korkad för givetvis ringer de från Borås idag och säger att jag kommit med. Nästan hela startfältet är utbytt. Va? Jag fick tacka nej. Ärligt talat så kändes det rätt bra faktiskt att fega ur lite. Vi behöver definitivt nästa vecka för att träna lydnaden. Spåret blir som det blir och uppletandet är inte mycket att orda om men den förbenade lydnaden.
Jag har alldeles nyss fått ett mess där Lotta med Puma berättar att de tagit en etta på sin debut i elit i jakten. Mamma mia, vad duktiga de är. Det är STORT! Supergrattis till dom!
Ha det bra alla!
En lycklig Gaston en sommardag vid havet
Han plockade pinnar och spårade på. Vimsade till det på ett ställe, vilt? Hur som helst vi tog oss runt och var glada för att han markerade pinnarna.
Knuffa tuffade på, missade några pinnar i början men sen tog hon dom hur snyggt som helst.
Uppletandet, gulp. Vi gjorde det i en hage med högt gräs och Gaston for ut som ett spjut och försvann ur bild. Upps, jaktsök i megaformat men hur som helst han fick ihop det och kom på att det nog var uppletande av saker som gällde. Knuffa hon gjorde som vanligt ett snyggt och prydligt uppletande.
När vi kom hem var det dags för äppelplockning. Herre jösses, hur många äpplen kan det finnas i en och samma trädgård. Det värsta är att när vi har mycket äpplen har ALLA mycket. Vi äter och äter, nån som vill ha?
När middagen intagits och en liten tupplur på soffan var klar stack vi till skogen, jag och hundarna. Gaston han roar sig själv med att rusa runt som en galning. Sanny hon går lugnt och fint med mig. Vi hittade både gula och ofantligt många trattkantareller. Det fullständigt dräller av trattisar. Gaston tycker det är mindre kul när jag drabbas av min svamptrance. Jag kan lova mig själv att idag ska jag INTE plocka en enda svamp men så liksom bara står dom där. Klart man plockar och sen är det kört. Huvudet går som en helikopter och gluggarna är vidöppna. Det är tamme tusan beroendeframkallande. Gott är det med!
Imorgon var jag sjunde reserv till högre klass spår i Borås. VEM trodde att man skulle komma med? Inte jag i alla fall som lovade köra tjejerna till sista damlagsmatchen och den går i Eksjö. Anders ska jobba så han kan inte köra. Inga problem sa jag, det gör jag för jag kommer inte med på tävlingen ändå. Hur kan jag vara så himla korkad för givetvis ringer de från Borås idag och säger att jag kommit med. Nästan hela startfältet är utbytt. Va? Jag fick tacka nej. Ärligt talat så kändes det rätt bra faktiskt att fega ur lite. Vi behöver definitivt nästa vecka för att träna lydnaden. Spåret blir som det blir och uppletandet är inte mycket att orda om men den förbenade lydnaden.
Jag har alldeles nyss fått ett mess där Lotta med Puma berättar att de tagit en etta på sin debut i elit i jakten. Mamma mia, vad duktiga de är. Det är STORT! Supergrattis till dom!
Ha det bra alla!
En lycklig Gaston en sommardag vid havet
Hej hopp
Kära nån, onsdag och torsdag har liksom bara kommit och försvunnit. Igår vad det viktig fotbollsmatch igen och stryk IGEN! Inte alls kul när båda tjejerna spelar i samma lag...
Jag och Gaston passade på att träna framåtsändande innan matchstart. Det går lite si så där. Han gjorde i alla fall en himla fin inkallning igår. Alltid något.
Idag har jag varit med Myran i stallet och Gaston gick långpromenad med Anders. Alltså har vi inte tränat någonting - nästan. Vi har tränat pyttelite kryp i köket. Det gick åt pipan. Alldeles för stressig Gaston ihop med en migrän-matte = usel träning. Varför försöker jag ens när jag är på sånt skitdåligt humör? Ärligt talat vaknade jag med eländet och sen har hela dagen bara gått utför. Blev ruskigt irriterad på jobbet idag, blir sanslös trött på människor som går i hysteriskt försvar istället för att lyssna på vad man försöker säga. Visst är det jobbigt? Alla kan göra fel, så är det men en del har grymt svårt att erkänna det. Hjälp, känner att jag hetsar upp mig igen.
Nu drömmer jag mig bort till i lördags, en härlig dag att minnas. Jag har lite bilder från när Andreas gick. Jag har frågat och jag fick lägga ut dom på nätet. Han tog en etta han också i nybörjarklass.
Två enkelmarkeringar på vatten
Ett försök att visa hur sökområdet såg ut
Imorgon blir det nog lite uppletande sen är det spår i helgen. Lydnaden då, hjälp jag dör, vi kommer aldrig hinna fixa till detta med skall, kryp OCH framåtsändandet. Ibland är jag lite väl optimistisk...
Hej svejs!
Jag och Gaston passade på att träna framåtsändande innan matchstart. Det går lite si så där. Han gjorde i alla fall en himla fin inkallning igår. Alltid något.
Idag har jag varit med Myran i stallet och Gaston gick långpromenad med Anders. Alltså har vi inte tränat någonting - nästan. Vi har tränat pyttelite kryp i köket. Det gick åt pipan. Alldeles för stressig Gaston ihop med en migrän-matte = usel träning. Varför försöker jag ens när jag är på sånt skitdåligt humör? Ärligt talat vaknade jag med eländet och sen har hela dagen bara gått utför. Blev ruskigt irriterad på jobbet idag, blir sanslös trött på människor som går i hysteriskt försvar istället för att lyssna på vad man försöker säga. Visst är det jobbigt? Alla kan göra fel, så är det men en del har grymt svårt att erkänna det. Hjälp, känner att jag hetsar upp mig igen.
Nu drömmer jag mig bort till i lördags, en härlig dag att minnas. Jag har lite bilder från när Andreas gick. Jag har frågat och jag fick lägga ut dom på nätet. Han tog en etta han också i nybörjarklass.
Två enkelmarkeringar på vatten
Ett försök att visa hur sökområdet såg ut
Imorgon blir det nog lite uppletande sen är det spår i helgen. Lydnaden då, hjälp jag dör, vi kommer aldrig hinna fixa till detta med skall, kryp OCH framåtsändandet. Ibland är jag lite väl optimistisk...
Hej svejs!
Mot högre spår
Två puddingar på spaning, inte många månader sen det var vitsippor nu är det höst...
Lördagens bravader är väl bevarade i minnesarkivet i hjärnan. Ska jag ta fram vid lämpliga tillfällen och pigga upp mig med.
Nu är det andra bullar som gäller. Vi har kommit med på ett högre spår. Oj då. Vi har inget framåtsändande, inget kryp och inget skall. Krypet har återigen flippat ut. Gaston är mer hög än låg och det är inte bra. Skallet - ibland kan han få till det riktigt bra men för det mesta ser han ut och låter som en guldfisk som hamnat på land. Framåtsändandet - my god!
Igår var vi på klubben och tränade. Det som gick bra var fria följet och inkallning nummer två. Inkallning nummer ett glömde han att stanna... På framåtsändandet så galopperade han så fint fram till gruppen, gick ner i trav och hittade ett löv som var spännande. Gör om, gör rätt.
Nästa gång galopperade han och galopperade och galopperade. Gör om, gör rätt.
Hundraelftegången gick det rätt bra. Då var jag garanterat illröd i ansiktet och lite lätt uppe i varv.
Krypet - näe, jag orkar inte ens skriva om det.
Idag lade jag spår. Gaston missade en pinne men annars gick det jättefint i ösregnet. Han tycker spår är skitkul. Jag hade tänkt att vi skulle gjort ett uppletande också men vid det laget var jag blöt ända in på bara kroppen. Det regnade inte när jag gav mig iväg hemifrån men när jag skulle ta spåret så öppnade sig lilla himlen med allt vatten som tänkas kan. Lokalt över mig
och över Gaston
See you!
Lördagens bravader är väl bevarade i minnesarkivet i hjärnan. Ska jag ta fram vid lämpliga tillfällen och pigga upp mig med.
Nu är det andra bullar som gäller. Vi har kommit med på ett högre spår. Oj då. Vi har inget framåtsändande, inget kryp och inget skall. Krypet har återigen flippat ut. Gaston är mer hög än låg och det är inte bra. Skallet - ibland kan han få till det riktigt bra men för det mesta ser han ut och låter som en guldfisk som hamnat på land. Framåtsändandet - my god!
Igår var vi på klubben och tränade. Det som gick bra var fria följet och inkallning nummer två. Inkallning nummer ett glömde han att stanna... På framåtsändandet så galopperade han så fint fram till gruppen, gick ner i trav och hittade ett löv som var spännande. Gör om, gör rätt.
Nästa gång galopperade han och galopperade och galopperade. Gör om, gör rätt.
Hundraelftegången gick det rätt bra. Då var jag garanterat illröd i ansiktet och lite lätt uppe i varv.
Krypet - näe, jag orkar inte ens skriva om det.
Idag lade jag spår. Gaston missade en pinne men annars gick det jättefint i ösregnet. Han tycker spår är skitkul. Jag hade tänkt att vi skulle gjort ett uppletande också men vid det laget var jag blöt ända in på bara kroppen. Det regnade inte när jag gav mig iväg hemifrån men när jag skulle ta spåret så öppnade sig lilla himlen med allt vatten som tänkas kan. Lokalt över mig
och över Gaston
See you!
Gaston is back - och jag är gladast i hela Sverige!
Vilken känsla, vad härligt, så himla, underbart skönt!!!! Gaston är enbart trött och vill in och äta, inte sitta där som fjant med en rosett i munnen. Han blundar ju, ser jag nu...
Så här var det enligt mig:
Efter en resa med en mycket trött Ing-Marie så kom vi fram och åkte ganska snabbt ut till provrutan. Jag gick med och tittade på ett par hundar. Idag var det också många som nollade men anledningen var att hundarna knallade, viltet var kanonfint!!!
Jag gick ut som hund nr 14 så jag kan säga att jag var lite lätt uppstressad när det äntligen var vår tur. Jag träffade två himla härliga människor Ann-Marie och Andreas som peppade på mig för det vilda. Andreas fick ett första pris idag också så vi var grymt lyckliga när vi stod där i slutet med våra kritiklappar.
Hur som helst, provet började med en sträcka där Gaston fick gå fot ner till vattnet. Där var det två enkelmarkeringar. Gaston markerade, satt lugnt kvar till domare Janne Stihl knackade på min axel och jag sa apport. Han simmade ut och lämnade av superbra!
Efter detta blev det fot igen och så gick det av ett skott mot söket. Sen var det sök. Eftersom det var där det gick åt pipan förra helgen fick jag verkligen ta tag i mig själv. Olle och Maire satt på min axel. Jag stod och hängde på ena benet och såg ut som att det här är väl ingenting. Inuti dunkade hjärtat så jag trodde det skulle hoppa ut och djupandas, glöm det. Jag kippade efter luft. Jag skickade ut Gaston på söket och han sökte så himla fint, hämtade vilt, lämnade av och ut igen. 7-8 gånger jag kommer inte ihåg.
Efter detta gick vi till en enkelmarkering på land. Pang, Gaston markerar, knack på axeln, jag säger apport och Gaston hämtar och lämnar av.
Domaren tackade för ett mycket väl genomfört prov och han tyckte det var riktigt trevligt att se en flat som jobbade så bra osv, osv. Vi fick stå passiva när nästa hund gjorde sin första vattenmarkering och Gaston, han satt som tjuren Ferndinand, markerade snyggt men satt lugnt kvar. Älskade hund!
Tack till alla er som peppat mig efter förra helgen och tack för alla grattis denna dag! Jag flyger fram i tillvaron.
Här kommer domare Jan Stihls kritik: Vi fick betyg 5 rätt igenom.
Samarbetsvilja
I gott samarbete med sin förare.
Sökarbete
Söker av området väl och jobbar effektivt och finner vilt snabbt.
Fart
Arbetar i lagom tempo.
Uthållighet
Visar god uthållighet.
Näsa
Används väl.
Dirigerbarhet
Väl i hand provet igenom.
Markeringsförmåga
Markerar väl och löser uppgiften på land och vatten.
Stadga
Visar god stadga provet igenom.
Apporteringslust
Bra grepp och fina avlämningar.
Simteknik
Simmar bra.
Vattenarbete
Går villigt i vatten.
Hundtolerans
Stör ej eller låter sig störas.
Sammanfattande kritik
Löser markeringsuppgift på land och vatten bra. Jobbar också effektivt på fältet och finner snabbt viltet. En spontan apportör som förs väl provet igenom.
Hej och godnatt, jag är så underbart lycklig. Ett extra MEGA-tack till Maire och Olle som hjälpt mig denna veckan. Vad vore man utan sina vänner??? Nada, noll, nothing (eller vad var det jag skrev förra veckan?)
Igår träning med Olle och idag nothing
Hjälp vad klockan går fort, det är ju natta redan. Igår åkte jag och Gaston tillsammans med en kasse vilt till Olle. Olle lade ut ett sök med viltet till Gaston på hagmark (kan det heta så), det var tuvor och lite fördjupningar här och där. Gaston och jag diskuterade lite vem det är som ska följa vem och sen gick vi till söket. Gaston for ut som en raket. Shit, pommes frite han försvann som avlöning. När han sprungit av sig så kom han plötsligt ihåg vad han skulle göra OCH han gjorde det, tog vilt utan minsta lilla trams. Jag hade kunnat kysst marken vid mina fötter.
Vi gjorde lite andra bra övningar som Olle visade. Gaston tände tamme tusan till och fick en helt annan attityd. Han liksom greppade tag i duvorna och tjofs så var han hos mig och lämnade av. Mamma mia! Jag trodde jag fått fel hund men Olles är tikar och något mindre så näe, det var min Gaston.
Jättenöjd åkte jag hem. TACK snälla Olle som ställde upp och tog dig tid. Lite läskigt när han står och säger samma saker som Maire om MITT sätt att föra Gaston. Jag är inte mycket till hjälp för min Gaston i jaktsammanhang MEN jag är en flexibel typ och har nu lärt mig något hoppas jag efter två såna omgångar med kunnigt folk.
Jag tog vägen förbi Maria C och fick mig en pratstund där också.
Idag har flanen vilat sin hjärna men inte sin kropp. Anders har varit ledig och plockat KASSSA-vis med kantareller. Varit ute i x antal timmar. Hade vår förbaskade datorn fungerat med något högre hastighet hade jag lagt in kort på högarna av svamp. Gott, gott men usch så himla tråkigt att rensa. Själv har jag varit på styrelsemöte... no comments.
Ha det bra alla! Jag ser faktiskt fram mot lördag, trodde jag ALDRIG jag skulle skriva.
So long!
Steg ett i planen mot jaktprovet avklarat
Jajamen, idag fick Gaston hämta en ett sök på sex vilt och det gjorde han! Tack Maire för gårdagens genomkörare, idag gick det så bra, så bra. Då använde jag samma slemmiga vilt som igår ändå. Imorgon går vi in på steg 2...
Ikväll har vi varit och tränat lydnad på JBK. Ja kära nån, en dynamit i flattekostym. När jag sa framåt på framåtsändandet försvann Gaston ur bild. Han swischade iväg som en kanonkula och själva framskicket tog aldrig slut. Suck. Vi tragglade på en stund med detta utan att det blev riktigt bra. Denne flanige pojk, förra måndagen gjorde han ett strålande framåtsändande och idag är vi tillbaka på ruta ett. Tur jag är reserv nr 7 till högre spåret vi anmält oss till.
Vi tränade fritt följ, det gick bra och krypet gick lite si så där. Ikväll tränade vi med Helene, Åsså och Cissi med Lipton. Denne lille labbepojk är så himla go så det inte är klokt. Han kan inte bara jakt utan agility och lydnad också. Det gick jättebra för dom ikväll. Helene och Åsså grejade på med sitt framförgående. Det är inget bra när matte är hur förkyld som helst och Åsså är trött efter en hård dag igår.
När vi kände oss klara så gick vi in och fick mumsigt fika. Ja, dom sån äter sånt. Det var från Fia och Siri som fixat första pris i lydnadsklass 1 och det från lille valpen Labans ägare som var så glada för alla som hjälpt till och leta. Han är lyckligt återfunnen och går på kurs igen.
Här hade jag tänkt lägga in en bild på de goda tårtorna och morotskakan men den sega, jäkla datorn vill inte så jag orkar inte sitta här och vänta.
Sov gott!
Ikväll har vi varit och tränat lydnad på JBK. Ja kära nån, en dynamit i flattekostym. När jag sa framåt på framåtsändandet försvann Gaston ur bild. Han swischade iväg som en kanonkula och själva framskicket tog aldrig slut. Suck. Vi tragglade på en stund med detta utan att det blev riktigt bra. Denne flanige pojk, förra måndagen gjorde han ett strålande framåtsändande och idag är vi tillbaka på ruta ett. Tur jag är reserv nr 7 till högre spåret vi anmält oss till.
Vi tränade fritt följ, det gick bra och krypet gick lite si så där. Ikväll tränade vi med Helene, Åsså och Cissi med Lipton. Denne lille labbepojk är så himla go så det inte är klokt. Han kan inte bara jakt utan agility och lydnad också. Det gick jättebra för dom ikväll. Helene och Åsså grejade på med sitt framförgående. Det är inget bra när matte är hur förkyld som helst och Åsså är trött efter en hård dag igår.
När vi kände oss klara så gick vi in och fick mumsigt fika. Ja, dom sån äter sånt. Det var från Fia och Siri som fixat första pris i lydnadsklass 1 och det från lille valpen Labans ägare som var så glada för alla som hjälpt till och leta. Han är lyckligt återfunnen och går på kurs igen.
Här hade jag tänkt lägga in en bild på de goda tårtorna och morotskakan men den sega, jäkla datorn vill inte så jag orkar inte sitta här och vänta.
Sov gott!
Träning i Ljungby
Först innan Egot helt tar över så är jag så himla glad att pissdagen igår blev en himla kul dag idag. Jag tänker på Helene med Åsså som fixade ytterligare ett första pris i lydnadsklass 1, med klassvinst dessutom, på Fia med Siri som efter två jäkla tävlingar med 159,5 poäng, idag slog till på 171,5 och fick sitt första pris, på Mats och Izac som elegant gled upp i elit i brukset genom att fixa spåret idag. Sist men absolut inte minst Olle som med sin Dizzy klarade ett första pris i öppen klass i jakten. Härligt jobbat hela högen!
Vi har också jobbat bra idag, Gaston och jag. Vi for till Maire och jösses, jag fick veta att jag lever. Gaston är det inga fel på men hans matte...
Maire lade ut ett sök med 6 vilt varav ett, hoppsan hade blivit lite skadat... Gaston hämtade vilt som han aldrig hade gjort annat förutom en skata som var färsk och inte varit fryst. Den hängde han lite över men då stegade Maire ut i sökrutan och då vips tog han den och lämnade av så fint, så fint. Vi gjorde om söket ett par gånger och det var inga större problem. När han blev trött så hängde han lite över något vilt men efter att jag sagt till honom så plockade han upp fågeln. Enligt Maire så är han typisk nybörjare som biter sig kvar i området istället för att söka ut ordentligt. Orutin, enligt henne (jäkla sätt enligt mig). Nåja, nästa projekt blev linjetag med äcklig, slemmig skata och en lite fräschare trut ännu längre ut. Han fixade det.
Vi gjorde ytterligare ett sök där en kricka hamnade i en liten vattenhåla typ 3x3 meter. Gaston, mister tonåring nästan svimmade. Skulle han gå i hålan och hämta upp "det där". Never sa han... Jo, det ska du sa jag. Jag vann!!!!
Enligt Maire är han inne i sista könsmognaden vilket gör att de där två hjärncellerna uppe i kontoret krockar lite då och då. Detta märktes på söket när han började bli trött. Han är inte trött fysiskt utan psykiskt. Märks ganska tydligt på honom. Han blir okoncentrerad och ofokuserad. Sen var det då dådkraften som försvann iväg all världens väg när han skulle ner i lilla vattenhålan som var såååååååå konstig. Öh, i hans ögon vill säga.
Vi tränade markeringar och linjetag. Han fick t ex se två markeringar sen fick han ytterligare en som han fick hämta in först. Han fixar det men JAG fick mig en omgång av fröken Pyrrö. Jösses, liten är jag innan men här nånstans under träningen försvann jag in under fotsulorna. Jag MÅSTE fatta att bruksträning är en grej och jakt en annan punkt slut. Efter en nyttig föreläsning så stod jag som en skolunge och sa bara ok, jag fattar. Jag håller på och stör Gaston med små petitesser, petar i skitsaker som ex när han jobbar på i söket så varje gång han kommer in så berömmer jag hysteriskt vilket stör honom, jag står med händerna typ ända upp under hakan när jag ska ta emot, varför då? Osv, osv. Uj, uj, uj.
Pedagogiska Maire fick mig sedan att växa till min vanliga längd och träningen slutade så himla bra.
TACK Maire för en kanoneftermiddag i Ljungbyskogarna. Du är en pärla!
Nu har jag en plan för denna veckan. Nästa helg så SKA jag på nytt jaktprov. Det blir hård träning för den fyrbente OCH för den han lever ihop med. Skam den som ger sig...
Nu ska jag ta en huvudvärkstablett och sjunka ner i soffan.
Vi har också jobbat bra idag, Gaston och jag. Vi for till Maire och jösses, jag fick veta att jag lever. Gaston är det inga fel på men hans matte...
Maire lade ut ett sök med 6 vilt varav ett, hoppsan hade blivit lite skadat... Gaston hämtade vilt som han aldrig hade gjort annat förutom en skata som var färsk och inte varit fryst. Den hängde han lite över men då stegade Maire ut i sökrutan och då vips tog han den och lämnade av så fint, så fint. Vi gjorde om söket ett par gånger och det var inga större problem. När han blev trött så hängde han lite över något vilt men efter att jag sagt till honom så plockade han upp fågeln. Enligt Maire så är han typisk nybörjare som biter sig kvar i området istället för att söka ut ordentligt. Orutin, enligt henne (jäkla sätt enligt mig). Nåja, nästa projekt blev linjetag med äcklig, slemmig skata och en lite fräschare trut ännu längre ut. Han fixade det.
Vi gjorde ytterligare ett sök där en kricka hamnade i en liten vattenhåla typ 3x3 meter. Gaston, mister tonåring nästan svimmade. Skulle han gå i hålan och hämta upp "det där". Never sa han... Jo, det ska du sa jag. Jag vann!!!!
Enligt Maire är han inne i sista könsmognaden vilket gör att de där två hjärncellerna uppe i kontoret krockar lite då och då. Detta märktes på söket när han började bli trött. Han är inte trött fysiskt utan psykiskt. Märks ganska tydligt på honom. Han blir okoncentrerad och ofokuserad. Sen var det då dådkraften som försvann iväg all världens väg när han skulle ner i lilla vattenhålan som var såååååååå konstig. Öh, i hans ögon vill säga.
Vi tränade markeringar och linjetag. Han fick t ex se två markeringar sen fick han ytterligare en som han fick hämta in först. Han fixar det men JAG fick mig en omgång av fröken Pyrrö. Jösses, liten är jag innan men här nånstans under träningen försvann jag in under fotsulorna. Jag MÅSTE fatta att bruksträning är en grej och jakt en annan punkt slut. Efter en nyttig föreläsning så stod jag som en skolunge och sa bara ok, jag fattar. Jag håller på och stör Gaston med små petitesser, petar i skitsaker som ex när han jobbar på i söket så varje gång han kommer in så berömmer jag hysteriskt vilket stör honom, jag står med händerna typ ända upp under hakan när jag ska ta emot, varför då? Osv, osv. Uj, uj, uj.
Pedagogiska Maire fick mig sedan att växa till min vanliga längd och träningen slutade så himla bra.
TACK Maire för en kanoneftermiddag i Ljungbyskogarna. Du är en pärla!
Nu har jag en plan för denna veckan. Nästa helg så SKA jag på nytt jaktprov. Det blir hård träning för den fyrbente OCH för den han lever ihop med. Skam den som ger sig...
Nu ska jag ta en huvudvärkstablett och sjunka ner i soffan.
På det igen bara!
Igårkväll ringde Maire som igår tog sitt andra första pris i Öppen klass och nu får segla runt i elitvärlden. Stort grattis till henne. Jag är verkligen glad för Maires skull, på många sätt!!!
Nå, nu till fröken Ego (alltså jag). Maire berättade att hon pratat med en annan tjej som var på samma prov som jag och att det var FLERA hundar som hade ratat viltet på söket. Det är ju verkligen skittråkigt att höra MEN mitt ego mådde lite bättre. Kanske jag inte tränat helt åt pepparn fel då i alla fall. Att Gaston skulle bli hängande över något, för honom okänt, vilt hade jag kunnat ta mycket bättre än att han väljer att ta en and men inte en annan. Den som han faktiskt tog upp i munnen och sen spottade ut och såg ut som han skulle dö - nu skulle jag allt velat skutta ut där i sökrutan och kollat på den.
Nu tycker jag att en en apporterande jakthund ska ta vilt oavsett skick men vi får jobba vidare på det. Vi ska det, redan idag. Kom på den strålande idéen att när vi ska hämta Myran i någon liten håla som heter Eneryda så får Anders helt enkelt släppa av mig hos Maire så har hon lovat hjälpa mig med viltträning idag. Anders hämtar Myran och sen kommer de tillbaka och hämtar upp mig på vägen hem. Viltet är tinat och nu jäklar....
See you!
Nå, nu till fröken Ego (alltså jag). Maire berättade att hon pratat med en annan tjej som var på samma prov som jag och att det var FLERA hundar som hade ratat viltet på söket. Det är ju verkligen skittråkigt att höra MEN mitt ego mådde lite bättre. Kanske jag inte tränat helt åt pepparn fel då i alla fall. Att Gaston skulle bli hängande över något, för honom okänt, vilt hade jag kunnat ta mycket bättre än att han väljer att ta en and men inte en annan. Den som han faktiskt tog upp i munnen och sen spottade ut och såg ut som han skulle dö - nu skulle jag allt velat skutta ut där i sökrutan och kollat på den.
Nu tycker jag att en en apporterande jakthund ska ta vilt oavsett skick men vi får jobba vidare på det. Vi ska det, redan idag. Kom på den strålande idéen att när vi ska hämta Myran i någon liten håla som heter Eneryda så får Anders helt enkelt släppa av mig hos Maire så har hon lovat hjälpa mig med viltträning idag. Anders hämtar Myran och sen kommer de tillbaka och hämtar upp mig på vägen hem. Viltet är tinat och nu jäklar....
See you!
Noll, zero, nada, null, nothing - det gick inte alls...
Depp, depp. Följande utspelar sig i de mörka smålandsskogarna. Vi kom dit i hyfsad god tid, vi hade tio minuter tillgodo. Vi fick startnr 4. Perfekt. Jag kunde kolla lite hur rutan såg ut, hinna rasta Gaston och sen vara klar för start. Jag var nervös men inte hysterisk.
Hunden innan mig kom tillbaka alldeles för tidigt, han hade inte plockat vilt på söket vilket aldrig hade hänt tidigare. Fy vad taskigt kände jag. Men bort med det ur hjärnan och fokus på mig och Gaston.
Vi hälsade på domaren och så började det. Vi gick fot en si så där 30 meter och så började det med två enkelmarkeringar på linje. Gaston sitter lugnt och fint, markerar och sticker iväg på mitt kommando. Kommer fram till kråkan och där står han... och står... och står till slut visslar jag då tog han upp den och kom in med den. Nästa markering får han klara själv, sa domaren, utan att du blåser. Upps. Ok sa jag.
Nästa markering som kom längre ut var en trut och Gaston skötte sig exemplariskt till det han kom ut till fågeln. Där står han IGEN! (Jag lovar att ingen psykdoktor i världen hade kunnat reda ut vad jag tänkte då, tankarna bara for omkring allt från - men ta upp den då din sabla tönt till, men herregud varför tar han den inte). Till slut tog han upp den och kommer glatt och käckt och lämnar av hur snyggt som helst.
Vi går fot upp till söket. Ingen konstigt sök alls, ena kanten gick utmed vattnet och den andra var snitslad så jag tyckte det kändes helt ok. Gaston stack iväg på mitt kommando och efter två galoppsprång tvärvänder han och markerar en fågel. Hurra hann jag tänka när jag ser att han nosar, nosar lite till, tittar på mig och sen väljer att gå därifrån. My god! Han ångade käckt vidare ut i sökrutan, domaren sa till mig att jag kunde peppa honom lite med rösten vid nästa markering. Det gjorde jag och då tar väl Mr Ufo-Gaston upp en hare och kommer in med. Vi har tränat med kanin men han har ALDRIG tagit en hare i sin mun. Den tar han och lämnar så fint så.
Jag skickar ut igen, då springer han fram till vasskanten, nosar på en and, tar upp en and, tittar på mig och ser ut som han skulle dö och SPOTTAR ut den. Jag dör, tänkte jag. Sen springer han vidare, stannar vid ytterligare en fågel och markerar för att sedan springa vidare till nästa. Det var en and, den tog han utan kruseduller och lämnade av kanonfint. Domaren vänder sig om till mig och säger, tycker du det är någon idé att vi fortsätter för något pris blir det inte det förstår du va?
Ta bort mig härifrån, hokus pokus, jag vill försvinna bort från jordens yta. Gaston ville ut och söka efter fler fåglar, tyckte det var skitkul... Jag tackade för mig och gick till bilen. Jag var INTE arg bara lite ledsen.
Jag bestämde mig på stört att ALDRIG mer någonsin utsätta mig för detta. Det höll i sig ungefär till Ekenässjön (jag var i Grönskåra vad det nu ligger) då hade jag pratat med Maggan som ringde och tröstade. Hon peppade upp mig till den milda grad så vi till och med har en plan på hur fortsatt träning ska se ut. Nu jäklar, Mr Gaston är det så att JAG vet att DU kan och då är det färdigdiskuterat.
Maire ringde, frågade på sitt lugna sätt - hur gammal är Gaston nu? Två år sa jag. Jaha sa Maire, och inne i sista könsmognaden. Det är VERKLIGEN ingen ursäkt men jag fattar vad hon menar. Lilla matte nu vet inte jag om jag vill ta den här fågeln men DEN här var helt ok. Den är ingen liten fjantig typ jag lever med. Han skulle klara sig alldeles utmärkt på egen hand - tror han. Så lite stod han nog med långfingret där ute i sökrutan till sin lilla matte. Det tror jag allt.
Ärligt talat när jag var hos Olle i veckan, jag tror jag skrev det i bloggen också, då hängde han över första fågeln på söket och kom inte förrän jag visslade då heller.
Tack alla ni som skickat sms och ringt. Det är nu man behöver stöd och peppning. Visst tusan trodde väl jag att han skulle fixa det idag annars hade jag aldrig i livet åkt så långt och gått upp så tidigt.
As usual - det är bara att bryta ihop och träna vidare. Mark Levengood, visste han hur många gånger jag använt hans uttryck så hade han krävt stim-pengar av mig.
Nu ska jag sova en stund. Jag håller tummarna för våran Myra, yngsta dottern, som är på uttagningsläger för Smålandslaget i fotboll i Eneryda. Hon är så förkyld och mådde inte bra. Hoppas, hoppas hon orkar.
Hej svejs!
Hunden innan mig kom tillbaka alldeles för tidigt, han hade inte plockat vilt på söket vilket aldrig hade hänt tidigare. Fy vad taskigt kände jag. Men bort med det ur hjärnan och fokus på mig och Gaston.
Vi hälsade på domaren och så började det. Vi gick fot en si så där 30 meter och så började det med två enkelmarkeringar på linje. Gaston sitter lugnt och fint, markerar och sticker iväg på mitt kommando. Kommer fram till kråkan och där står han... och står... och står till slut visslar jag då tog han upp den och kom in med den. Nästa markering får han klara själv, sa domaren, utan att du blåser. Upps. Ok sa jag.
Nästa markering som kom längre ut var en trut och Gaston skötte sig exemplariskt till det han kom ut till fågeln. Där står han IGEN! (Jag lovar att ingen psykdoktor i världen hade kunnat reda ut vad jag tänkte då, tankarna bara for omkring allt från - men ta upp den då din sabla tönt till, men herregud varför tar han den inte). Till slut tog han upp den och kommer glatt och käckt och lämnar av hur snyggt som helst.
Vi går fot upp till söket. Ingen konstigt sök alls, ena kanten gick utmed vattnet och den andra var snitslad så jag tyckte det kändes helt ok. Gaston stack iväg på mitt kommando och efter två galoppsprång tvärvänder han och markerar en fågel. Hurra hann jag tänka när jag ser att han nosar, nosar lite till, tittar på mig och sen väljer att gå därifrån. My god! Han ångade käckt vidare ut i sökrutan, domaren sa till mig att jag kunde peppa honom lite med rösten vid nästa markering. Det gjorde jag och då tar väl Mr Ufo-Gaston upp en hare och kommer in med. Vi har tränat med kanin men han har ALDRIG tagit en hare i sin mun. Den tar han och lämnar så fint så.
Jag skickar ut igen, då springer han fram till vasskanten, nosar på en and, tar upp en and, tittar på mig och ser ut som han skulle dö och SPOTTAR ut den. Jag dör, tänkte jag. Sen springer han vidare, stannar vid ytterligare en fågel och markerar för att sedan springa vidare till nästa. Det var en and, den tog han utan kruseduller och lämnade av kanonfint. Domaren vänder sig om till mig och säger, tycker du det är någon idé att vi fortsätter för något pris blir det inte det förstår du va?
Ta bort mig härifrån, hokus pokus, jag vill försvinna bort från jordens yta. Gaston ville ut och söka efter fler fåglar, tyckte det var skitkul... Jag tackade för mig och gick till bilen. Jag var INTE arg bara lite ledsen.
Jag bestämde mig på stört att ALDRIG mer någonsin utsätta mig för detta. Det höll i sig ungefär till Ekenässjön (jag var i Grönskåra vad det nu ligger) då hade jag pratat med Maggan som ringde och tröstade. Hon peppade upp mig till den milda grad så vi till och med har en plan på hur fortsatt träning ska se ut. Nu jäklar, Mr Gaston är det så att JAG vet att DU kan och då är det färdigdiskuterat.
Maire ringde, frågade på sitt lugna sätt - hur gammal är Gaston nu? Två år sa jag. Jaha sa Maire, och inne i sista könsmognaden. Det är VERKLIGEN ingen ursäkt men jag fattar vad hon menar. Lilla matte nu vet inte jag om jag vill ta den här fågeln men DEN här var helt ok. Den är ingen liten fjantig typ jag lever med. Han skulle klara sig alldeles utmärkt på egen hand - tror han. Så lite stod han nog med långfingret där ute i sökrutan till sin lilla matte. Det tror jag allt.
Ärligt talat när jag var hos Olle i veckan, jag tror jag skrev det i bloggen också, då hängde han över första fågeln på söket och kom inte förrän jag visslade då heller.
Tack alla ni som skickat sms och ringt. Det är nu man behöver stöd och peppning. Visst tusan trodde väl jag att han skulle fixa det idag annars hade jag aldrig i livet åkt så långt och gått upp så tidigt.
As usual - det är bara att bryta ihop och träna vidare. Mark Levengood, visste han hur många gånger jag använt hans uttryck så hade han krävt stim-pengar av mig.
Nu ska jag sova en stund. Jag håller tummarna för våran Myra, yngsta dottern, som är på uttagningsläger för Smålandslaget i fotboll i Eneryda. Hon är så förkyld och mådde inte bra. Hoppas, hoppas hon orkar.
Hej svejs!
Tadam, tadam
Dagens markeringsträning med vilt gick bra. Anders kastade så fint så och Gaston han gjorde det han skulle. Annars har jag just nu mest Ågren över att jag ska gå upp mitt i natten på lördagmorgon. Det går ofta väldigt bra att åka till nånstans men sen när man ska sitta i bilen själv och åka hem det är då det blir jobbigt. Man kan ju alltid hoppas att jag flyger hem ![[4]](http://www.nogg.se/images/smileys/4.gif)
.
Nu är klockan 20.15 och det är mörkt. Vad hände? Vart tog sommaren vägen? Får snudd panik när jag tänker på att det snart är blask, snö och november. Tvi vale!
See you!
.Nu är klockan 20.15 och det är mörkt. Vad hände? Vart tog sommaren vägen? Får snudd panik när jag tänker på att det snart är blask, snö och november. Tvi vale!
See you!
Vi klämmer till med en uppdatering till, nu om jaktträning
Idag har vi fått vad vi tål, Gaston och jag. Vi började med att Olle gav bra tips om vad jag ska tänka på när jag kommer till jaktprovet. Ganska bussigt att han överhuvudtaget tror att jag kommer kunna tänka där alls. Hur som helst vi började träningen med två enkelmarkeringar (efter att vi hade gått fot en stund, över eltrådar (avstängda!) och lite annat). Hur som helst, första enkelmarkeringen så var Gaston så himla upp i det så han bara susade omkring i tillvaron. Vi gjorde om den och då kom Gaston ihåg att han har en nos (och använde den...). Andra enkelmarkeringen - no problemas.
Vi traskade ner till söket där vi hade lagt ut vilt. Gaston var lite konfunderad vid truten (första viltet han dök på) tog den när jag visslade inkallning och sen tycker jag hade skötte sig bra. Han sökte ut och kom in med fåglar och hade bra avlämningar (enligt coachen).
Efter detta stegade vi iväg till vattnet. Det tog en liten stund innan Olle och Dizzy kom i båten och dök fram bakom vassen. Kanonbra träning för den svarte, bara sitta där och glo. Gaston har aldrig hämtat när någon kastat från en båt men det var inga problem. Det som var väldigt kul var att han lämnade av snyggt och prydligt innan han skakade sin blöta kropp. Hurra! Det blev två enkelmarkeringar på vatten som han fixade galant.
Sen pratade vi och pratade lite till. Kastade lite markeringar bara för att kolla av att Gaston höll sig i skinnet och det gjorde han - nästan... Till sist fick Gaston hämta truten i en stor risbuske ett par gånger och det gjorde han helt ok.
Hur känns det inför lördag? Rätt ok faktiskt. Jag tror inte han kommer gå ur hand eller balla ur men uppskruvad kommer han att vara den filuren. Fixar vi det inte så kommer vi alla fall att veta vad vi behöver träna på (oj, oj, oj så himla präktigt det lät nu då, kom ihåg att påminna mig om föregående när jag brutit ihop).
Imorgon blir det för Anders att kasta markeringar med vilt (och av någon underlig anledning blir det stor fågel typ trut).
Hej hopp, smörsopp!
Måndagsträning
Igår var det lydnadsträning på klubben. Det var massor av folk överallt. Gänget var reducerat och det var Martin, Helene, Björn och jag. Gaston var i högform. Hur pigg och tokig som helst. Jag är så himla glad att han tycker livet är stenkul. Det spelar banne mig ingen roll om vi tränar lydnad, spår, uppletande, jakt eller vad vi än hittar på. Fullt ös, medvetslös.
Igår började kvällens träning med plats med skott. Han ligger lite och vänder på sig. Jag är inte rädd att han ska gå upp utan han tycker nog mest det är fruktansvärt tråkigt, alla myrorna som bor i hans kropp får lite hysteriska anfall när han skall ligga still. Jag ska inte krångla med det just nu men jag inser vitsen med att träna "hakan ner i backen". De får en uppgift att tänka på istället för att ligga och fundera över varför det kryper i kroppen.
Typ så här:
Eller så här?
Gaston och jag tränade tung-apport. Han är helt galen, rusar ut och in med den. Första gången släppte han den i rena farten också - på min fot!!! Grrr, sen höll han.
Vi tränade kryp och till att börja med kröp han snyggt och prydligt enligt de som tittade. Grejen verkar vara att ju längre vi kryper desto mer upphetsad över tillvaron blir han och vips hög armbåge. Vi kämpar på.
Guldfiskeskallet kvarstår. Vi kan nog få en 5:a i betyg om vi har tur...
Roligast på hela kvällen var att vi fick till framåtsändandet. Jösses, jag var alldeles jättelycklig. Helene påminde om att Gaston är klickertränad och det är väl ypperligt att använda det då!!! Alltså skickade jag honom på framåt och när han var fem meter innan gruppen så klickade jag vilket gjorde att Gaston så klart stannade av och ville ha sin belöning. Kanonkalas! Vi gjorde så 2-3 gånger sen testade vi och banne mig att grabben galopperade ut och saktade av till trav si så där fem meter innan gruppen och traskade sedan på. Att jag inte svimmade av glädje. Hurra!!! Det finns hopp om att vi kan få betyg här också.
Martin fick till sitt framåtsändande också - känns så himla bra inför tävlingen att det börja sätta sig. Knuffas skall och metallapportering satt som en smäck.
Helene som varit så himla trött på framförgåendet skulle minsann visa hur eländigt det var, sa hon. Ha!!! Åsså gick framför jättemånga meter hur snyggt som helst. Vad piper hon om??? Fria följet gick också bra.
Björn grejade med sin apportering och fick till det jättebra. Sen var det dags för rutan och den kommer nog sitta där snabbare än blixten den också.
Kvällen slutade dessvärre inte så kul. Vi var på valpjakt. Det var en liten vit tuss som blivit rädd och stuckit. Vi letade, visslade men icke. Jag vet nu att hunden kommit tillrätta. Tack och lov! Vilken mardröm för matten som var givetvis var helt förtvivlad.
Nu ska jag ladda inför jaktträning med Olle. Nu ska vi se om den mentala träningen givit nåt. Jag ser hur jag glider runt med ett leende på läpparna och tyst kommenderar Gaston, hur han snabbt och käckt åtlyder minsta lilla vissling. Kan ju inte bli annat än bra, eller?
Vad hon stimmar!!!
See you!
Igår började kvällens träning med plats med skott. Han ligger lite och vänder på sig. Jag är inte rädd att han ska gå upp utan han tycker nog mest det är fruktansvärt tråkigt, alla myrorna som bor i hans kropp får lite hysteriska anfall när han skall ligga still. Jag ska inte krångla med det just nu men jag inser vitsen med att träna "hakan ner i backen". De får en uppgift att tänka på istället för att ligga och fundera över varför det kryper i kroppen.
Typ så här:
Eller så här?
Gaston och jag tränade tung-apport. Han är helt galen, rusar ut och in med den. Första gången släppte han den i rena farten också - på min fot!!! Grrr, sen höll han.
Vi tränade kryp och till att börja med kröp han snyggt och prydligt enligt de som tittade. Grejen verkar vara att ju längre vi kryper desto mer upphetsad över tillvaron blir han och vips hög armbåge. Vi kämpar på.
Guldfiskeskallet kvarstår. Vi kan nog få en 5:a i betyg om vi har tur...
Roligast på hela kvällen var att vi fick till framåtsändandet. Jösses, jag var alldeles jättelycklig. Helene påminde om att Gaston är klickertränad och det är väl ypperligt att använda det då!!! Alltså skickade jag honom på framåt och när han var fem meter innan gruppen så klickade jag vilket gjorde att Gaston så klart stannade av och ville ha sin belöning. Kanonkalas! Vi gjorde så 2-3 gånger sen testade vi och banne mig att grabben galopperade ut och saktade av till trav si så där fem meter innan gruppen och traskade sedan på. Att jag inte svimmade av glädje. Hurra!!! Det finns hopp om att vi kan få betyg här också.
Martin fick till sitt framåtsändande också - känns så himla bra inför tävlingen att det börja sätta sig. Knuffas skall och metallapportering satt som en smäck.
Helene som varit så himla trött på framförgåendet skulle minsann visa hur eländigt det var, sa hon. Ha!!! Åsså gick framför jättemånga meter hur snyggt som helst. Vad piper hon om??? Fria följet gick också bra.
Björn grejade med sin apportering och fick till det jättebra. Sen var det dags för rutan och den kommer nog sitta där snabbare än blixten den också.
Kvällen slutade dessvärre inte så kul. Vi var på valpjakt. Det var en liten vit tuss som blivit rädd och stuckit. Vi letade, visslade men icke. Jag vet nu att hunden kommit tillrätta. Tack och lov! Vilken mardröm för matten som var givetvis var helt förtvivlad.
Nu ska jag ladda inför jaktträning med Olle. Nu ska vi se om den mentala träningen givit nåt. Jag ser hur jag glider runt med ett leende på läpparna och tyst kommenderar Gaston, hur han snabbt och käckt åtlyder minsta lilla vissling. Kan ju inte bli annat än bra, eller?
Vad hon stimmar!!!
See you!
