GASTON OCH GUNDE

Många sköna dagar har det varit. Vi har verkligen inte förtagit oss. Rätt skönt efter det stim som varit. Hundarna har fått sitt och vi har fått vårt i form av vila PLUS en liten överraskning som syrran tyckte var en vansinnigt rolig överraskning till sin lillasyster.

Hon ringde och fnittrade i luren, vet du vad du ska göra den 7 september sa hon. Näe, sa jag och tänkte hysteriskt så jag inte glömt bort någon jämn födelsedag eller nåt. Vi ska till Stockholm då, du och jag. Vad kul, sa jag, fortfarande intet ont anande. Jajamen, favorit i repris för din del, öh, va? Jäpp, jag har vunnit två starter till tjejmilen och du ska få den ena av mig. Det är i såna lägen man känner en viss kluvenhet till att "men vad f-n" eller "ja, äntligen kan jag få ur tummen ur ändan och börja röra på mig ordentligt igen".

 

Hon känner sin syster rätt väl, klart tävlingsmänniskan kommer fram, klart vi ska åka, klart jag kommer springa, klart jag kommer träna. Inte tusan vill jag springa på sämre tid än förra året... Gulp!

 

Så idag tog Gaston och jag en svettig vända. Herre jösses, det där med att kondition är en färskvara - det är sant!

 

Annars har vi tränat lite lydnad och rallylydnad i trädgården. Ja, förresten, Gaston och jag var ju hos Helena F och fick oss en omgång med rallylydnadskunskap förra veckan. Det där med att kalla det tantsport, det tycker jag är lite elakt faktiskt. Det är fasen inte lätt att ha hunden både här och där, bakom och framför och dansa runt vid sidan under gång. Gaston fattade nog bättre än jag, jag yrade runt som en tok mellan skyltarna. Man ska ju fatta vad de innebär med och sen ska man lyckas utföra "vad-det-nu-står-på-skylten" inom en halvmeter. Fatta att få runt långa Gaston innan den halvmetern är slut. Jisses, Helena fick sig några goa garv men skam den som ger sig.

 

Gunde dynamit, som han numer känns mer som, än tjuren Ferdinand, som han en gång var. Jag körde igår igenom lydnadsklass 3 rätt upp och ner. Ja, vad ska jag säga fria följet - katastrof, resten var ok. Finns självklart massor med förbättringsområden men det jag lagt ner tid på under hela vintern och våren vad det gäller fjärr, vittring och ruta verkar ha landat. Det är då själva tusan också att fria följet då ska vara så in i helsicke svårt att få till. Jag måste ha Gunde i rätt aktivitetsnivå och den är tamme tusan inte lätt att få till. Han ser cool ut och sen bara fräser det till i dynamitgubben.

Vi var iväg och spårade en sväng idag. Martin hade sin tjejer med sig och alla fyra spårade bra. Gaston började sitt spår lite lojt men sen vaknade han till liv för Martin hade fart fram som han hade varit på värsta festen igår. Lullat runt, hit och dit, upp och ner och Gaston tyckte det var skitkul. Gunde nosade reda på sitt favvoslut bestående av TVÅ gigantiska tennisbollar. Jag som trodde hans favvogrej var en liten snörboll. Icke, stora megatennisbollar det är HANS grej. Mer såna till jycksen!

 

Jag ser fram mot helgen när vi ska till Göteborg och få oss en hel härlig dag med två skitduktiga instruktörer Maria Brandel och Siv Svendsen. Har grymt höga förväntningar och läääängtar massor.

 

Nähä, nu så får jag ta mig i kragen och släpa mig iväg till soffan :)

 

Vi startade upp med att kolla in Myrans baldebut. Shit, så fina de var, hon och hennes klasskompis Emil. Jag blev helt rörd. Det har varit så mycket fixande och grejande för att det skulle bli en superhärlig kväll och det blev det!

 

Jag längtar efter att tävla. Vi pratade om det idag när vi var och spårade om hur märkligt det känns att vara hemma så många helger när det är vår. Det händer ju inte om man har turen och komma med på tävling. Jag känner dock att det varit ett klokt (ovanligt för att vara mig) och lugna ner mig med att starta Gunde i trean. Jag vill ha en stensäker plats och jag känner att den börjar kännas riktigt, riktigt bra. Han ligger med hakan nere i 5 minuter med skott. Sist var det med en rätt häftig störning i form av hund som skuttade upp och hoppade på sin ägare. Gunde låg som fastnitad. Sen gjorde vi sitt i grupp med okända hundar och han satt så fint. Hurra!

 

Så söt med en maskros mellan frambenen.

 

Förra helgen blev det inget spårat för då var jag på vift i  Stockholm. Jag och två kompisar var på Kizz. Yes, nostalgitripp som hette duga. Härligt att få bli lite wild and crazy! Snacka om att bli det på riktigt när vakterna till slut tyckte att den där lilla människan kan inte stå här och vara liten. Jag fick ett rött band och fick gå in i "the golden circle". Shit, vad häftigt! Jag blev så himla glad över denna godhjärtade man som såg mina akrobatiska försök att se över folks axlar. Går så där när man är 1,5 meter. Inte ofta jag haft nytta av min längd men då var jag grymt tacksam över den så jag kunde slinka in och se MYCKET mer.

Grabben är duktig på att markera vittringspinnar som jag i stort sett bara tagit i och lagt ut (alltså hållt i några sekunder bara), Vi tror att det inte behövs många molekyler i vinden för att han ska vinda in och bestämma sig för att här, förstår du matte, ligger det något som doftar människa. Då kan det vara en pinne som ligger typ jättelångt fram, eller en snitsel som han vindar in och naturligtvis i helsicke har hunden lyckats vinda in både det ena och det andra så det har lönat sig att gå upp med nosen. Ja, jag vet att man ska lägga medvindsspår och det har vi gjort men när man sedan går spåret så är det ju inte alltid vinden har snällt fortsatt vara medvind. Ja, inte vet jag men nu gnetar vi på med spår med bara ett slut. De andra hundarna spårade skitbra idag. Lilla, fina Saga gjorde sin första spets, det var riktigt kul att se Emmas förvånade min när hunden hur snyggt som helst gled in i vinkeln. Emma visste inget så hon trodde att Saga tappat spåret men icke sa Nicke, jag har läget under kontroll sa Saga och nosade vidare. Lilla Meya hon spårade i både blött och torrt idag. Kul när underlaget skiftar och hundarna bara spårar på som inget har hänt. Bakom klafsar det en människa som försöker hänga med i samma tempo genom att hoppa på de små tuvor som finns. He, he, he borde filmats.

 

Lydnad har vi också tränat - Gundes fria följ är under bearbetning men nu känns det åtminstone som vi kommit en liten bit på väg. Rutan har funkat bra på klubben men igår vet jag inte vad som flög i han. Då gjorde han värsta snyggaste ställandet utanför. Tillfällig sinnesförvirring eller? Det får kollas imorgon.

Gaston tränar rallylydnad och har blivit riktigt duktig på att gå på höger sida. Vi specialtränar stadga i stå, sitt och ligg på både höger och vänster sida. Den där högersidan är inte helt enkel, inte för nån av oss. Känns helt konstigt att ha hunden på den sidan.

 

 Goe Gaston