Det är mycket nu...
Hur som helst mitt i köksrenovering tog jag mitt pick och pack och drog till Malmö. Här skulle det pluggas i form av obligatorisk träff på Universitetssjukhuset i Malmö. Inga problem för mig att hitta där inte. Herre gud, jag har ju varit i Malmö en gång innan OCH i samma sal som jag skulle till nu. Vad kan bli fel? I min värld typ allt. Bara detta att hitta.
Det började med en omväg från stationen till hotellet, typ 10 minuter extra tog den. Det var i torsdagskväll, mörkt och det har faktiskt hänt både det ena och det andra i Malmö det sista så lite extra stresspåslag blev det när jag befann mig på ena sidan av någon form av vattendrag och inser att hotellet är ju för tusan på andra. Ett djupt andetag och sedan letade jag mig tillbaka och hoppsan så var hotellet mitt framför näsan. Ärligt talat, jag hade kunnat kysst tjejen i receptionens fötter i rena glädjen över att vara framme.
Vaknade efter en supergo natt utan avbrott för snarkningar. Åt en fantastiskt god frukost, ja ni vet...
Sen marcherade jag iväg. Jag hade fått en karta av tjejen i receptionen och ett visitkort med hotellets telefonnummer OM jag skulle gå vilse kunde jag bara ringa. Vilka himla trevliga människor det finns, va? Som fattar att det där att leva utan lokalsinne faktiskt inte är att leka med. Tror det eller ej men 40-45 minuter senare var jag på plats.
Kursen jag går heter "Hundens användning i vården" och jag säger bara, den är skitbra. Vi hade bra föreläsare som t ex Kerstin Malm(skrivit t ex "Hunden, Människan, Relationen") så intressant och jösses vad tankar hon satte igång i min hjärna. Har ni någonsin tänkt på vilka behov hos er som gör att ni skaffat hund?
Det var en tjej med en förvärvad hjärnskada som berättade om den dagliga verksamhet som hon är på där man jobbar med hundar. De tränar alltså det de behöver träna både kognitivt och motoriskt med hjälp av hundarna.
T ex lär de sig rita och bygga agilitybanor som de sedan körde med hundarna.
Tjejen berättade hur oerhört mycket hundarna betyder för henne. Mycket intressant med någon som föreläser från innifrånperspektivet. Lätt annars att det alltid är de som jobbar med människor med funktionsnedsättning som yttrar sig. Vi kan ju aldrig veta hur det är att vara den som är drabbad, eller hur?
Det var föreläsningar om lagen (så där kul men ack så nödvändigt) och kursledarna Jenny Wibäck och Matilda Ström hade varsin föreläsning som också var skitintressanta och satte igång tankeverksamheten. Sammanfattningvis två kanondagar! Jag fick massor av motivation att läsa MER!!!
Gaston då, ja kära nån, speciellt mycket hundgöra har det inte varit. Idag skulle vi spårat i skogen med Martin men det fick ställas in på grund av middag hos barnens farmor. Mycket god sådan, mums, mums. Sen skulle jag i alla fall hasa mig iväg på en promenad med Nilla och Vera. Då hade Nilla lagt ett överraskningsspår till Gaston, mitt i samhället på skolgården. Det gick över gräs, grus, asfalt och sandlådor. Skithäftigt tyckte både jag och Gaston. Jag kan säga att asfaltspår - det måste vi träna på. Det var apsvårt sa Gaston. Lilla, söta Vera fick ett liknande och skötte sig strålande. Tack igen Nilla, you har fantastic!
Efter att ha skruvat och grejat med lådor och sånt är jag nu skittrött och ska sova (orka detta med vinter och sommartid).
Natti, natti på er!
Somliga ljus brinner aldrig ut...
Det är rörigt i våra liv här hemma, inte bara detta med att mista någon som vi tycker så oerhört mycket om, utan det är renovering av kök/hall, plugg så det är helt galet utan givetvis ska det vara asjobbigt på jobbet med. Ibland är det verkligen inte kul någonstans.
Är faktiskt lite lack just nu.
Återkommer när jag ser lite ljus i tunneln.
Dagarna bara flyger iväg. Helt galet...
Det är banne mig inte klokt. Nu har Ia varit i England i över 2 veckor. Det verkar kalasbra där hon är. Tyvärr har inte den hysteriska klådan gett med sig så hon får inte sova många timmar på nätterna. Tur hon kan sova igen på dagarna. Hm, det är banne mig någon mening med allt.
Jag bestämde mig för att Gaston måste lära sig något trick. Det är aldrig fel att visa lite roliga grejer när vi är ute hos de äldre. Alltså sagt och gjort. Typ nästan alla hundar kan "vacker tass" upplyste en dam mig om senast när vi var iväg. Kan vi få se Gaston göra det? Pinsamt, Gaston kan inte det. Har liksom aldrig tänkt att det något som ALLA hundar kan. Nu tycker jag ju det ser lite fränare ut med "give me five" så det fick det bli.
Nu kan han det. Grejen nu är att jag måste få honom att göra "give me five" med lite finess. Skulle han trycka sin tass i händerna på de äldre vi träffar, som han gör med mig, så går väl fingrarna av på de spröda damerna. Hm, får klura lite på detta.
Nästa projekt i Gastons liv är en grej som också en rackans massa hundar kan - att rulla runt. Detta är en utmaning för mig att våga. Jag är ju lite halvpanisk så han inte plötsligt får för sig att lattja till det lite under momentet "plats". Gaston tycker ju liksom att platsliggning är aptråkigt och jag kan se framför mig när han plötsligt minns att "hon-brukar-ju-bli-superglad-när-jag-rullar-runt". Gulp. Fegar lite och lär in det nu när det är låååååångt innan tävlingssäsongen drar igång.
Annars håller vi på med minnesträning och detta är något som driver mig till vansinne. Han kan tre namngivna grejer (tack, jag vet, jag har sett programmet om den fantastiska bc:n som kunde 300 grejer!!! Tyvärr tittade inte Gaston). Så fort stressen slår till så tar han bara något. Jag måste få tid till och fjäska för min coach Helena så hon får hjälpa mig eller rättare sagt hjälpa Gaston för jag känner att mitt tålamod är obefintligt när det gäller denna himla aktivitet. Han SKA kunna fem saker punkt slut. Jag är inte alls överens om varför en vårdhund måste kunna FEM namngivna saker men, men vi får väl mala på. Ärligt talat så sköter han sig på sitt jobb vare sig han kan de där himla grejerna eller inte. Färdiggnällt!
Idag fick jag ytterligare en bok som jag ska läsa. My god, den ni var inte att leka med. En bok om interaktionistiskt förändringsarbete; teori och analys. Fattar ni? Jag blev dödstrött bara av titeln...
Ja inte vet jag men märklig är hon//Gaston
Ha det bra!
Himla förkylning...
Jag blir galen. Fira sin födelsedag genom att ligga på sofflocket, hur kul är det på en skala? I och för sig hann jag först med att spåra på morgonen med Martin innan helsicket bröt ut. Det gick bra. Gaston fick ett skitroligt spår som gick både över öppen mark och in i skogen. Upptaget gick superfint. Knuffa spårade på fint hon med och vi var så nöjda så när vi åkte hem.
Sen skulle jag då på fotboll. Jag kände mig hängig redan i fredags men jag kan väl säga så här att stå ute på fotboll i kall blåst var liksom det som körde igång själva näsrinnet till fullo. My god, att inte inte hela hjärnan rann ut igår finns det bevis för idag för det håller fortfarande på att rinna hysteriskt. Jag har nu en röd, snygg näsa och kan ställa upp som clown ifall någon behöver det.
Jag hoppas verkligen det är kulmen idag för vem tusan har tid att vara sjuk? Inte jag i alla fall. Jag har försökt plugga hela dagen men ögonen liksom bara faller ihop. Somnar hela tiden, hm kanske någon förkylning i kombination med sömnsjuka. Hur som helst, jag har bestämt att jag imorgon vaknar pigg som en lärka, I hope!
See you!
