Upp som en sol och ner som en pannkaka...
Ett riktigt skitspår blev det igår. Gunde fladdrade runt i tillvaron och jag höll på att bli galen. Ok, 2/3 gick rätt ok faktiskt och alla pinnar hade han med sig hem men den där 1/3 när han fladdrade runt är riktigt frustrerande. VAD beror det på? Jag fattar inte, han tycker det är skitkul att spåra han fäster på och hittar pinnar, får sin belöning och nosar vidare och vips så fladdrar han iväg. Vilt? Kan en hund som inte har något viltintresse i vardagen plötsligt tycka det är skitkul att gå över på viltspår? Ja, inte vet jag. Bara att harva vidare.
De andra hundarna skötte sig med bravur. Goe Gaston är grym och det är en tröst att veta att hans början på en karriär som spårhund definitivt INTE var någon enkel historia. Fick slita rätt hårt med honom också innan han kom igång.
Lydnaden då. Ja, inte hade jag tänkt tävla den 15 mars i alla fall men så träffade jag på en kompis på klubben. Han peppade på för det vilda och oops så hade jag anmält mig. Inte i spår men i lydnad. Utomhus i mars kan sluta hur som helst. Kul att komma igång och tävla igen i alla fall.
Varit på klubben ikväll och kedjade ihop trean. En sak är säker mitt upplägg innan jag gick in på planen ikväll var inget jag ska göra på tävling. Jisses, Gunde var helt galen och innan han landade i sina tassar var vi inne på rutan.
Fritt följ - max värt en 6-7:a, Gunde var faktiskt inte för långt fram men blicksläpp och vimsigt, hoppigt och ja kära nån så busigt det var.
Sättande under marsch - gick fint
Inkallningen - bra start och ok stannande. Sen gick han på tävlingsledarens kommando - tjoho så kom han skuttande
Rutan var grym
Hopp/apport - rätt ok men han höll lite löst i apporten
Metall - störd av att det stod en person i hans väg, höll även metallen lite för löst (hm)
Vittring - väljer rätt men lös i munnen.
Fjärr - nja det där stå till sitt...
Ja säga vad man vill om Gunde men go och glad är han i alla fall.
Jag körde lite busövningar med apporterna blandat med Ditte-övningar och förhoppningsvis ger det resultat.
Det var lite väl kallt ikväll, alltså på dagen hade jag värsta vårkänningen med lite sol och fågelkvitter. Ikväll kom isvindarna och blåste snudd storm på planen. Jag höll tamme tusan på att frysa ihjäl.
Nu ska jag planera morgondagens lydnadsträning.
Ja du, planera på du, själv ska jag sova/Gunde
Guld x 2 ja nästan 3 faktiskt!
Damernas stafett igår var ju helt outstanding och Kalla är ju så sjukt duktig så man blir alldeles varm i hjärtat. Kul att sen herrarna slog till med ett nytt guld idag och vet ni, det där tredje guldet det gäller min alldeles egne kämpe Gunde. Som vi har grejat med att få till hans spår. Hade inte jag haft Emma och Martin hade jag lagt ner för länge sen.
Gundes spårteknik har ju varit upp och ner hela hans treåriga liv men den sista tiden så har det verkligen känts som att vi hittat rätt. Idag fick jag gå ett ca 500 meter långt spår själv. Så jäkla nyttigt! Jag har en ruskig förmåga annars att fråga och hänga upp mig på den som lagt spåret men idag så fick vi klara oss själva och det gjorde vi. Gunde skötte det strålande. Shit, det kändes verkligen så himla skönt. Gaston min fine kille han skötte sitt spår superbra med.
Vet ni, i fredags var det ju alla hjärtans dag. Jag skulle träffa det gäng som vi träffat sen vi började vår bana som vårdhundsteam. Många av dem som var med från början är fortfarande med (sen år 2010). Efter att fått hjälp av Anders bror till att fixa trähjärtan och Anders som var gullig och målade dem så pimpade jag till dem lite och vips så blev det en alla-hjärtans-present. Det blev uppskattat. Jag fick höra så många fina saker om Gaston som jag önskade att min arbetsgivare skulle fått höra. Hur oerhört mycket han betyder för många. Det är ju liiiiite svårt att jag som är en del av vårdhundsteamet själv ska skrävla om honom. Låter ju liksom inte så trovärdigt...
Nu skrävlade jag ju ändå... äh, det skiter jag i för Gasse betyder mycket för många. Jag skulle kunna berätta så många härliga minnen från de här åren vi har jobbat. Om t ex en person som varit sjuk i en demenssjukdom under en längre tid och knappt har något språk kvar som helt glasklart säger till Gaston när han kom efter ett uppehåll på 14 dagar - "åh, dig har jag ett fint kort på". Eller personen som mist sin syn på ålderns höst och inte vill vara med på någonting plötsligt säger att "jaha, kommer Gaston då SKA jag vara med". Eller personen som inte varit utomhus på eviga tider plötsligt kan tänka sig att följa med ut på en promenad trots att det var ett riktigt sketväder bara för att det är "klart hunden måste få komma ut och kissa". Det är så häftigt att få vara med om sådana här stunder.
Nähä, söndagkväll IGEN! Får väl ta mig i kragen och packa inför imorgon. Imorgonkväll blir det lydnadsträning - ute. Blä i detta skitväder men jag hade glömt boka inomhuslokalen och då får man stå sitt kast.
Hej hopp!
Lilla fina Mumlan
Vår fina, goa kattdrottning Mumlan dog i måndags. Vi har haft äran att få vara hennes familj i 14 år. Hon fattas oss!
Varje gång något av våra älskade djur dött tänker jag att aldrig mer, jag orkar fasen inte med det här men på något underligt vis så tassar livet på. Men saknar henne, gör vi, MYCKET!
Igår hade Gunde besök av sin kärlek Molly. Exakt så dimmig som han ser ut, var han...
Bullen Elton var också med
Jobbigt med kärlek ibland
Idag tog jag grabbarna och åkte iväg för att träffa spårgänget. Idag slog Gunde till och spårade som han aldrig någonsin haft några som helst bekymmer med att spåra. Allt bara funkade, så skönt. Gaston skötte sina tassar och nos han med. Det gick bra för alla hundar och det är ju himla skönt att åka hem och känna att yes, we did it.
Igår testade jag förresten av vittringen. Den har vi inte gjort på ca 1 månad och den satt som en smäck. Jag la ut 17-18 pinnar plus min som jag hade haft i fickan kanske 3 min. Inga problem. Jisses vad jag är glad att jag ägnade förra årets vinterträning till att noga lära in vittringen. Hoppas att detta håller på tävling med.
Fjärren tragglar vi på med och det är fortfarande från stå till sitt baktassarna har en tendens att flytta sig framåt, inte mycket men jag vill att de ska vara helt STILLA.
Vi har testat av inkallning med ställande och läggande vilket han tycker är skitkul. Go han är.
Det vi har jobbat extra med är ingångar och att söka sig till min vänstra sida. Det går framåt med den träningen. Jag vill att han ska studsa in vid sidan och se ut som att det var det häftigaste han gjort ever. Där är vi inte än... men vi jobbar på det.
Imorgon blir det utomhusträning och förhoppningsvis kan jag få till en inomhusträning i slutet av veckan. Det är inte lätt att pussla ihop livet ibland. På tal om det så gillade jag den artikeln i Brukshunden om att prioritera hundträningen. Det låg mycket i den artikeln. För visst har vi väl en kvart över om dagen för att träna. Ärligt, skulle jag ta Gunde och greja lite i hallen med ordförståelse, lite haka ner och några fjärrskick så opps så har det gått 10 minuter lätt som en plätt. Få bli skärpning på det där.
Nu måste jag leta energi till morgondagen.
Hej svejs!
