Vi kämpar på!

Försöker ta det lugnt med Gunde och hans tass men vi är inte alls överens där Gunde och jag. Han vill busa och rusa runt i tillvaron och jag är som värsta bromsklossen och hör mig själv tjata nej, lugna ner dig men nej, sluta nu, lägg av, lugna ner dig. Hur kul är jag på en skala??? Stackars grabb.
 
Igår spårade jag med killarna och Gunde skötte sig strålande. Detta trots att det var varmare än varmt. Han yrade lite i en vinkel annars så höll han nosen i spåret.
 
Idag har jag varit och hjälpt till på klubbens elitspårtävling. Jag skrev på lydnaden. Jag gillar det. Kul att se och även att höra domarnas kommentarer. Det var tamme tusan 200 grader varmt nere på lydnadsplanen och jag hade inte någon solskyddsfaktor på mig. Det känns. Gunde var med och låg i bilen till och från. Vi hade hittat en jättefin plats under några träd så han hade det så svalt och skönt. När min insats var över på tävlingen så gick jag lite med Gunde och tränade i värmen med så klart. Han var pigg och go. Klart han flåsar som en tok men han tycker det är kul och det är ju - ja, kul.
 
Vi körd en träningstävling på eftermiddagen. Vi var bara fyra som körde men det var synnerligen lärorikt. Min plan var
1) Ingång på plan (tanken var att vi skulle gå in på planen ihop, Gunde hade inte alls samma plan kan jag säga)
2) 10-15 sidoförflyttningssteg åt höger, några bakåt och några framåt (inte heller här var vi riktigt överens om vad jag menar med ordet fot).
3) Zätat - helt tävlingsmässigt. Det fixade Gunde skitbra. Jag är totalt novis vad det gäller detta märkliga moment. Med Matisse körde vi ju den så kallade dumrutan. Nu ska jag klara av att hålla 0,5 m mellan Gunde och konan och gå en rak linje och sedan gå förbi Gunde på ett avstånd av 0,5 m. Ni fattar ju? Helt sjukt. Jag fick godkänt men det var banne mig inte mer. Gunde tog något steg på ställandet och rörde en tass när jag var bakom honom på sättandet så han fick väl godkänt. (Jag tycker han låg för långt fram i fria följet vilket de andra inte tyckte).
4) Skicka till kona med musmatta bakom. Det fixade han galant!
 
Summa summarum - kul Ing-Marie, träna INGÅNGAR PÅ PLAN!!!!!!! igen och igen och igen. Fasen, känns som vi hållit på med det sen vi började träna lydnad. BLÄ!!!!! Sen detta med fria följet. Suck.
 
Alltså, du där uppe - SKÄRP DIG!

Ja, ja. Jag vet ju vad vi kan träna vidare på igen och igen och igen.
 
Imorgon tar vi nya friska tag.
 
Det ska va' gött och leva, annars kan det kvitta. En av Gastons favoritaktiviteter.
och så en liten skakning på det.
 
Nähä, bara att inse att kvällen är sen och en ska upp tidigt imorgon igen.
 
Ha det gott!
 
 
 

Gunde haltar igen...

Jag var så himla glad att Gunde inte haltade och vi kunde vara med på Siv-kursen. Efter morgonpromenaden idag då grabbarna kört racet så har han väl dragit upp vad-det-nu-är igen. Fasen också.
 
Åter till roliga Siv-kursen. Jag har som sagt varit och lyssnat på henne och vet att jag då var helt lyrisk men efter denna kurs så är den kvinnan höjd till skyarna. En duktig, kreativ, rolig och förbaskat härlig människa. Sen så fick jag massor av tips både när jag körde Gunde och när jag lyssnade på de andras tips. Vi var sex stycken som körde med hund sen var det några som var med och lyssnade. Jag uppfattade det som att alla var grymt nöjda.
 
Jag ville ha hjälp med mitt fria följ. Gunde tenderar ju att glida fram under tiden fria följet pågår och tänk er då ett elitlydnadsfrittfölj med sakta, vanlig och språngmarsch som verkar hålla på i en evighet plus sedan zätat på det. Jag såg för mitt inre öga hur Gunde till slut gick framför mig. Jag fick enkla, bra och fungerande tips på hur jag skulle göra. Sidoförflyttningar åt höger och då pratar vi inte om två-tre steg nix, pix FEMTON steg och belöna när han ligger rätt i position (alltså något längre bak än vad jag haft Gaston) och att han ska vara rak i kroppen. Skitenkelt - NOT! Jag känner rätt så bra när han är rak faktiskt, sa hon i alla fall, för jag fick ju klicka och ha mig när jag stegade på. Blandat med sidoförflyttningar åt höger ska jag gå bakåt och någon gång då och då sticka in med lite fritt följ framåt. Belöning med godis från hand blandat med leksak/godis från armhålan. Jag märkte resultat direkt. Härligt!
 
Jag fick tips hur jag ska sätta ihop konskick och sedan vidare till rutan eller apporterna. Fjärren med det eländiga stå till sitt där Gunde flyttar fram baktassarna lite då och då. Jag ska till en början ha Gunde över t ex hopphindret med en bräda så han måste gå bakåt med framtassarna och sätta sig för att få belöning. Väljer han att hoppa fram med baktassarna så blir det ingen belöning. Lätt som en plätt - tycker inte Gunde.
 
Vi fick hjälp med lite s, och sen hade ju de andra olika moment de ville ha hjälp med och då var mina stora elefantöron där och sög in vad som sas. Sen ska man ju komma ihåg också. Jag antecknade och filmade men tyda anteckningarna är ju inte helt enkelt. När man skriver ner det känns det glasklart men...
 
Det var två skitroliga dagar i alla fall. Gaston hade två kanondagar hos Gundes dagmatte/husse och tyckte livet var så trevlig så kära nån. Fatta att vi har dessa två människor som tycker om båda våra hundar så det känns hur bra som helst att lämna dom där.
 
Saga tränar hopp!

 
 
Nu är det långledigt och det är himla skönt. Synd då som sagt om Gunde som gjort sig illa i sin tå IGEN. Skit med. Hoppas det går över fort och till det är läkt får han INTE hoppa upp på stenar som han älskar.
 
Ses!
 
 
 
 
 
 

Gunde is back in business!

Jippi, tre veckor i koppel är över. Vet inte vem som är mest lättad, jag eller Gunde. Gaston tycker dock detta kunde fortsatt. I tre veckor har alla pinnar varit Gastons och han har busat runt med pinnar som vilken unghund som helst. När Gunde är fit for fight så brukar det sluta med att alla pinnar är Gundes...
 
Vi har varit och spårat idag och idag fick Gunde vänta lite längre än vanligt på sitt spår. Vi brukar alltid låta honom gå först både av den anledningen att det inte ska ligga för länge och att han inte ska stressa ihjäl sig.
 
Idag fick han vänta som sagt och vips så hade Gunde stressmjäll. Det är ett tydligt tecken på stress om man säger så. Shit, jag måste verkligen komma på hur jag ska få ner honom i rätt nivå innan spårpåsläpp. Jag måste ändå säga att han fixade spåret bra idag. Vimsade runt i början innan han fäste på men sen så. Alla pinnar fick han med sig hem och han var nöjd och då är ju givetvis jag nöjd.
 
Gasse spårade som den elithund han är. Vad det är skönt att gå bakom en erfaren och stabil spårhund. Han bara gnetar på. Man ser var spetsvinklarna är och det värsta som kan hända är att han missar nån pinne. Meya, Knuffa och Saga fixade sina spår också. Vi har alla lite att peta med och tur är väl det. Tänk om man trodde att både hundar och vi vore totalt felfria. Kommer man någonsin dit? Gör man det ska man nog börja med någon annan fritidsaktivitet tror jag.
 
Måndag och tisdag ska vi ÄNTLIGEN gå kurs för Siv Svendsen. Känns som det var evigheter vi anmälde oss men nu så är det dags. Är grymt taggad för detta. Lyssnade på Siv förra året och hon är galet bra helt enkelt.
 
Gundes goa dagmatte och husse tar Gaston istället för Gunde. Snacka om att ha bästa dagmatte/husse ever. Undrar vad Gasse säger om detta. Tror han kommer boa in sig och helt enkelt ta över Gundes plats. Kanske inte i dagmatte/husses hjärta men rent kroppsligt.
 
Återkommer!
 

Fältspår check

Det gick finfint idag med Gunde och spåra på fält. Han stöter fortfarande men nu fick han i alla fall jobba lite mer med hjärnan vilket inte gjorde något.
 
Alla hundarna skötte sig idag, Gaston tappade sitt, det hade gått folk i hans och det tog ett tag innan han snokade upp det och kom till sitt slut.
 
Efter åkte vi till Huskvarna och la en plats. Nyttigt, nyttigt!

Sen har vi slappat och nu ska vi strax släpa oss ut för ännu en koppelpromenad. Kul - NOT!
 
Tjingeling!

Booooring!

Alltså ärligt talat en flattepojk 3 år gammal som nu gått koppelpromenader i 2 veckor är uttråkad på riktigt. Jag tycker synd om honom. Han fattar verkligen inte varför han ska behöva gå omkring med mig som vi vore fastlimmade vid varandra. Lille gubben. Hoppas han hinner friska på sig till den 14-15/4 när vi ska på kurs. Annars får vi väl träna det vi behöver träna mest av allt - ta det lugnt...
 
Jag går ofta ner runt samhället med honom så han åtminstone får lite goa hundlukter i sin nos. I skogen går det typ aldrig någon, i alla fall inte där vi går. Skönt som tusan.
 
Nu ikväll gick vi och mötte Ia. Vi kom i mycket god tid så jag bara satte mig i en busskur och väntade. Jag trodde han dog. Du kan väl inte mena att vi bara sitta här och sitta. Människa, VAKNA!!!
 
Först satt han och funderade på, om det som hände verkligen hände - alltså INGENTING!
 
När han tänkt klart på det så  la´ han huvudet lite på sne´och liksom försökte charma mig med sina fina bruna ögon.
 
Eftersom den totalt IQ-befriade människan han släpat med sig inte fattade så spände han ögonen i mig och hela han fullständigt utstrålade - men för djävulen SKÄRP DIG!
 
Gaston däremot, han satt och tittade på bilarna och naturen. Så lugn och så coool fast å andra sidan har han inte behövt leva sitt liv i koppel de senaste 14 dagarna...

Idag har det varit en dag utan en massa SKA-måsten utan bara lite borde-måsten. När vi nu inte kan träna som vi vill Gunde och jag så har jag varit lite duktig (om jag får säga det själv och det får man ju på sin egen blogg). Jag har putsat om ett fönster som naturligtvis såg för bedrövligt ut när solen tittade fram (det var skitfint när det var mörkt ute), jag har planterat om blommor ända till påsen (ÄNTLIGEN) tog slut. Varför är sånt så himla tråkigt? Jag fattar inte hur blomjorden liksom är precis överallt men allra minst i den förbaskade blomkrukan. Jag är värdelös på sånt - vita krukor, blomjord och jag är definitivt ingen bra kombo. Tur att det inte finns något BRIS för blommor för då hade jag legat risigt till. Några blommor fick jag snudd stå på krukan och slita i blomstackarn för att få upp. Vaddå jord??? Bara rötter. Hur kan de ens leva då?
 
Sen hade jag och min hjärna planerat att ligga i solstolen och sova bort en timme eller två men det sket sig ju. Alldeles för lite sol och alldeles för kallt. Men det gick lika bra att sova bort en timme i soffan.
 
Imorgon ska vi iväg och spåra. Gunde ska få ett snällt spår är det utlovat. Det måste typ vara fält, gräs eller mjuk go mossa. Vi har ett ställe där vi tror vi kan få till det.
Vi har inte spårat på två helger för den där himla tassen så jag längtar verkligen och grabbarna med tror jag.
 
Nu ska jag softa loss i soffan!
 
Återkommer!
 

RSS 2.0